Kunskap om tiden — en hjälp för sanna gudsdyrkare
1. Varför är det nyttigt för oss i det dagliga livet att ha kunskap om tiden?
I VÅRT dagliga liv har vi ofta behov av att hålla reda på tiden. Är det dags att stiga upp på morgonen? Är det tid att gå till arbetet, tid att sätta sig till bords, tid att göra sig i ordning för att gå på möte eller tid att gå och lägga sig? Flertalet av oss måste ge akt på tiden flera gånger varje dag för att veta när vi skall övergå från en syssla eller verksamhet i vår dagliga gärning till en annan. Om detta heter det i bibeln, i Predikaren 3:1: ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.” Om vi inte vinnlägger oss om att ge akt på tiden, kan vårt liv mycket fort bli ganska oordnat. Vi kan lätt komma att slösa bort för mycket av tiden och inte använda tillräckligt med tid till produktiv verksamhet, sådan verksamhet som uppehåller oss fysiskt och andligt.
2. Hur är kunskap om tiden en uppmuntran i förbindelse med Jehovas uppsåt?
2 Förutom att vi behöver inrätta livet väl är det till stor uppmuntran för oss kristna att ha kunskap om sådant som inbegriper tiden, eftersom många av Guds uppsåt och syften med avseende på jorden och människan inbegriper en tidsfaktor. I förbindelse med några av de händelser som på förhand har omtalats i bibeln har Jehova uppenbarat den med dessa händelser förbundna tidsfaktorn till hjälp för dem som utövar sann gudsdyrkan. Att en uppenbarelse av detta slag är en inspiration för sanna gudsdyrkare framhöll Jesus då han utbrast: ”Jag prisar dig offentligen, Fader, himmelens och jordens Herre, för att du har dolt dessa ting för de visa och intellektuella och har uppenbarat dem för barn.” — Matt. 11:25, NW.
Uppmuntrade av kunskap
3. Vilka viktiga detaljer var förbundna med den tidsperiod då Juda och Jerusalem skulle ligga öde?
3 Ett exempel på den uppmuntran man får av kunskap om den tidsfaktor som är förknippad med en profetia gäller den tid då Juda och Jerusalem låg öde i sjuttio år. Därför att judarna hade avfallit, hölls de i fångenskap i Babylonien, den tidens världsvälde. Under inspiration av Guds heliga ande hade profeten Jeremia förutsagt att denna period skulle vara i sjuttio år. Jeremia profeterade om Juda och Jerusalem, såväl som om närboende folk eller nationer, och sade: ”Hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.” (Jer. 25:11) Men Jehovas ord genom Jeremia innehöll inte bara en förutsägelse om denna ödeläggelse utan talade också om en återställelse som skulle äga rum sedan denna tidsperiod gått till ända: ”Ty så säger HERREN [Jehova]: Först när sjuttio år hava gått till ända i Babel, skall jag se till eder och uppfylla på eder mitt löftesord att föra eder tillbaka till denna plats.” — Jer. 29:10.
4, 5. Hur blev kunskap om detta som gällde tiden en uppmuntran för judarna?
4 Jehovas ord besannades, och den babyloniska fångenskapen blev ett faktum. Juda land låg öde. Åren gick. Till sist, sextioåtta år senare, intog medernas och persernas förenade styrkor det självsäkra Babylon genom att dra in i staden, vars portar man oförsiktigt hade lämnat öppna. Babylon föll så gott som utan strid. Härigenom besparades judarna, som befann sig i staden, den förödelse som en lång belägring innebär. En av de judar som hade fått uthärda denna långa babyloniska fångenskap var Daniel, en trogen tillbedjare av Gud. Nu kom han att lyda under den styrelse som utövades över Babylon av det medo-persiska väldets konung, medern Darius. — Dan. 5:31.
5 Daniel kände till Jeremias profetia. Han begrep sig också på tiden, som han kunde mäta och beräkna på ett rätt och riktigt sätt. Vad ledde det till? I Daniel 9:1, 2 läser vi: ”I Darejaves’ [Darius’, NW; My], Ahasveros’ sons, första regeringsår — hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike — i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade, att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.” Vilken uppmuntran måste inte detta ha varit för Daniel och för de andra judiska fångarna, att kunna urskilja att deras fångenskaps tid nästan var förbi och att den bebådade tiden för befrielse och återställelse var nära!
6, 7. Hur var kunskap om ”nationernas fastställda tider” till hjälp för sanna gudsdyrkare?
6 Ett annat sådant exempel på att man kunnat urskilja att den tid inbrutit, då Jehovas uppsåt skulle fullbordas, och att man härigenom fått stor uppmuntran har att göra med den tidsperiod som Jesus talade om i förbindelse med ”avslutningen på tingens ordning”. Enligt skildringen i Lukas 21:24 (NW) sade Jesus: ”Och Jerusalem skall bli förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider är fullbordade.” Genom att Guds tjänare på jorden hade kännedom om vad som avsågs med dessa ”nationernas fastställda tider” och genom att de kunde mäta och fastställa den tidsperiod det här var fråga om, skulle de kunna urskilja när Guds rike skulle upprättas i himmelen. Denna underbara händelse skulle sammanfalla med att ”nationernas fastställda tider” utlöpte och ”ändens tid” tog sin början. — Dan. 11:27, 40; Matt. 24:3, NW; 2 Tim. 3:1.
7 Denna tidsperiod har visat sig vara 2.520 år lång. Den började då Jerusalem föll år 607 f.v.t. Den utlöpte år 1914, och Guds folk på jorden kunde fastställa detta årtal innan det kom, även om de olika detaljerna i förbindelse med det som skulle ske inte var fullt klara. Men tack vare att de som tillbad Jehova på jorden var insatta i att Jehova använder tiden som kännemärke insåg de att de ”yttersta dagarna”, vars ankomst var förutsagd i Guds ord, verkligen hade inbrutit. Och att ”ändens tid” hade börjat innebar att Guds rike hade blivit upprättat i himmelen med Kristus som konung. Allt detta blev till stor uppmuntran under de kritiska år som då tog sin början, i synnerhet när utövarna av den sanna gudsdyrkan blev förföljda. Och hur uppmuntrande är inte detta för sanna gudsdyrkare i dag, eftersom vi vet att när nu hösten år 1968 v.t. är inne, har det förflutit femtiofyra år sedan de ”yttersta dagarna” började, sedan ”nationernas fastställda tider” löpte ut! Detta innebär att slutet på denna onda tingens ordning skall komma mycket snart. Enligt vad Jesus sade skall slutet komma inom samma generation som upplevde början av de ”yttersta dagarna” år 1914. — Matt. 24:34.
Den rätta tidpunkten
8. I vilket annat avseende är det värdefullt att ha kunskap om tiden?
8 Kunskap om tiden visar sig vara värdefull också i ett annat avseende. Det räcker inte med att de kristna vet vad de skall göra; de måste också veta när de skall göra det. Guds tjänare vill verkligen göra det rätta vid rätt tidpunkt. Man kan göra en sak vid rätt tidpunkt, men om det som man gör är orätt, blir det inte till någon nytta. Likaså kan det visa sig vara gagnlöst att göra något som i allmänhet anses vara rätt, om man gör det vid fel tidpunkt. Ingen skulle vilja påstå att det är orätt av en person att sova i genomsnitt åtta timmar på dygnet. Men hur förhåller det sig om han sover sina åtta timmar då han borde vara på sitt arbete? I så fall skulle han naturligtvis inte handla rätt. Det kan vara uppbyggande att avsätta tid till avkoppling och förströelse för familjen. Men om man alltid avsatte tid för detta den kväll då man borde vara på ett kristet möte, då skulle det inte vara rätt och riktigt.
9. Hur handlade israeliterna fel, när den rätta tidpunkten för dem att handla var inne?
9 När Israels nation drog ut ur Egypten, underrättade Jehova sitt folk om att de skulle ta Kanaans land i besittning, ett land som flöt av mjölk och honung. (2 Mos. 3:15—17) Men sedan landet hade utspejats, vägrade folket på några undantag när att dra in i det, därför att de var förskräckta för inbyggarna. De knorrade och ville vända tillbaka till Egypten. Det var rätt tidpunkt att dra in i det utlovade landet, i synnerhet med tanke på att de hade fått vittnesbörd om att Gud var med dem. Men israeliterna handlade fel. De ville inte dra in i landet. Därför bestämde Jehova att den upproriska generationen skulle vandra omkring i fyrtio år i öknen, till dess de med några få undantag hade dött. Det var den nya generationen som skulle få dra in i det utlovade landet. — 4 Mos. 13:32—34; 14:1—4, 28—34.
10. Varför blev konung Sauls böner inte besvarade?
10 Ett exempel på en handling som i vanliga fall skulle ansetts vara rätt men som utfördes vid fel tidpunkt finner vi i förbindelse med konung Saul, då han började frukta för filistéerna. I 1 Samuelsboken 28:6 talas det om att Saul gjorde något som vid andra tillfällen skulle ha ansetts vara rätt, ty vi läser: ”Saul frågade Jehova.” (Åk) Men det var inte rätta tidpunkten för honom att fråga Jehova! Saul gjorde detta efter det att han hade brutit mot Guds befallningar och efter det att Jehova hade låtit sin ande vika ifrån honom. (1 Sam. 16:14) Han skulle för länge sedan ha frågat Jehova i bön, innan hans hjärta hade förhärdat sig, så att han bröt mot Guds klart och tydligt uttryckta befallningar. Eftersom han vände sig till Gud i bön vid fel tidpunkt, när det var alldeles för sent, var det inte till någon nytta för honom. Därför heter det också i 1 Samuelsboken 28:6 att Jehova ”svarade honom icke, varken genom drömmar eller genom urim eller genom profeter”.
11. Hur behagar sanna gudsdyrkare Jehova?
11 När Guds tjänare, de sanna gudsdyrkarna, nu studerar Guds sanningsord och förstår vad deras himmelske Fader vill att de skall göra och när han vill att de skall göra det, kan de alltså behaga Jehova och röna hans välsignelse genom att rätta sig efter hans klart uttryckta vilja. Detta innebär att de måste hålla jämna steg med Jehovas vilja, som han uppenbarar undan för undan, och med hans framåtskridande synliga organisation och samarbeta med den i dess verksamhet under de år som återstår innan slutet kommer för denna tingens ordning.
Vad som kännetecknar tiden
12. a) Vad kan vi lära om tiden? b) Vad kan vi inte få veta om den?
12 Eftersom kännedom om tiden hjälper de kristna på flera sätt, skall vi nu tala om något av det som vi kan lära känna om den. Vi kan till exempel begrunda: 1) hur tiden rör sig, 2) hur man kan mäta den, 3) hur man kan fastställa olika tidpunkter. Men är det då något beträffande tiden som vi inte vet eller kan få veta? Ja, vi vet inte var tiden började och vart den tar vägen under hela evigheten. Endast Jehova äger kunskap om detta för närvarande, och därför bör vi inte bekymra oss om det. Om vi gjorde det, skulle vi kunna jämföras med en myra i färd med att söka fatta något om människans ursprung och Guds avsikt med att sätta människor på jorden. Sådan kunskap ligger långt bortom denna lilla insekts fattningsförmåga.
13. Hur rör sig tiden?
13 En sak som vi vet om tiden är hur den rör sig. Den rör sig bara i en riktning, framåt. Den är som trafiken på en enkelriktad gata. Den rör sig obevekligt i denna enda riktning, och ingen skapad varelse kan kasta om dess lopp. Därför kan vi inte få tillbaka det förflutna, eftersom vi aldrig kan gå bakåt i tiden och sudda ut nuet som om det aldrig hade existerat. Nej, tiden rör sig framåt, och vi lever alltid i nuet, inte i det förgångna. Vi vet att en framtid väntar en minut härefter eller ett år härefter och att vi alltid kommer att gå från nuet till framtiden, men vi kan aldrig gå bakåt.
14, 15. Vilka hjälpmedel till att mäta tiden har Jehova gett oss?
14 Ett annat av tidens karakteristiska drag är den hastighet, med vilken den tycks flyta fram, dvs. hur snabbt den övergår från nuet till framtiden. Denna rörelsehastighet kan mätas. Ja, Jehova visste att människan skulle behöva känna till hur man kan mäta tiden, i synnerhet därför att hans uppsåt och syften var förbundna med en tidsfaktor. Alltså utrustade han människan med förmåga att göra detta, att mäta tiden, en förmåga som djurskapelsen inte har. Jehova gav också människan de hjälpmedel som hon behövde för att exakt kunna mäta tiden. I 1 Moseboken 1:14 läser vi: ”Och Gud sade: ’Varde på himmelens fäste ljus, som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år.’” Jehova gjorde det alltså möjligt för människan att hålla reda på tiden, eftersom ett solår förflyter varje gång jorden fullbordar ett kretslopp runt solen. Under denna tid upplever vi alla årstidsväxlingarna. Och varje gång jorden fullbordar ett varv runt sin egen axel har en dag förflutit.
15 I 5 Moseboken 5:13, 14 ger bibeln oss ett annat tidsmått: ”Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat.” Med dessa ord fastställdes veckocykeln, som bestod av sju dagar och som vi än i dag tillämpar. Men redan före den tiden talas det om att Noa kände till en cykel om sju dagar, såväl som en månad om trettio dagar. — 1 Mos. 7:4, 11, 24; 8:4.
16. Nämn tre olika bemärkelser, vari ordet dag används i bibeln.
16 För att förstå vad som avses med den del av tiden som i bibeln kallas dag måste man ta sammanhanget i noggrant övervägande. Detta beror på att det kan ligga varierande innebörd i ordet dag (jom på hebreiska, hēméra på grekiska), då det används i den Heliga skrift. Ett användningssätt av ordet finner vi i 1 Moseboken 1:5, där det heter: ”Och Gud kallade ljuset dag.” Den dag som det hänsyftas på här är själva den dagsljusa perioden på ungefär tolv timmar. I Johannes 20:19 används ordet dag i en andra bemärkelse, och denna gång gäller det en period på tjugofyra timmar: ”På aftonen samma dag, den första veckodagen.” Ordet dag kan också användas i en tredje bemärkelse, nämligen med avseende på en tidsperiod som sammanfaller med en framträdande persons liv. Ett exempel på detta finner vi i Jesaja 1:1 (Åk), där vi läser: ”Jesajas, Amos’ sons, syn, vilken han såg om Juda och Jerusalem, i Ussias, Jotams, Ahas’ och Hiskias, Juda konungars, dagar.”
17. På vilka andra sätt används ordet dag i bibeln?
17 Vidare kan ordet dag syfta på en längre tidsperiod. I 2 Petrus 3:8 får vi veta att för Jehova är ”en dag ... såsom tusen år och tusen år såsom en dag”. En ännu längre tidsperiod kan omfattas av detta ord; det heter nämligen i 2 Moseboken 20:11: ”Ty på sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen” Här talas det om de tidsperioder, under vilka skaparverket pågick, och var och en av dem tycks ha varit 7.000 år lång att döma av längden på den sjunde. Men det finns faktiskt en ännu längre tidsperiod, om vilken bibeln använder ordet dag, en tidsperiod som omfattar alla skapelsedagarna tillsammans. I 1 Moseboken 2:4 (NW) heter det: ”Detta är historien om himmelen och jorden vid den tid då de blev skapade, på den dag då Jehova Gud gjorde jord och himmel.” Här används ordet alltså uppenbarligen om en tidsperiod som är mycket längre än var och en av skapelsedagarna.
Hur man kan fastställa olika data
18, 19. Vilka medel kan vi ta till hjälp för att fastställa olika data?
18 När människorna nu hade kännedom om hur man skulle indela tiden i olika perioder, uppkom ett behov av att kunna göra tidsberäkningar som omspände mycket längre tid, och detta ledde till att man införde kalendrar. En sådan kalender var den judiska, en annan den julianska, som infördes av Julius Caesar år 46 f.v.t. Åter en annan var den gregorianska, som infördes år 1582 v.t. av påven Gregorius XIII. Den sistnämnda kalendern var mera exakt än den julianska, och det är den som nu används i de flesta länder.
19 När man skall göra uträkningar som spänner över långa tidsperioder, är det mycket värdefullt att man har vissa ”absoluta tidpunkter” att utgå ifrån. Dessa tidpunkter har fastslagits av världshistorien, de är verkliga daterade händelser som också är omnämnda i bibeln. Med utgångspunkt från en av dessa speciella tidpunkter kan vi förmedelst den pålitliga inre kronologin i själva bibeln fastställa när många andra bibliska händelser har inträffat.
20. Hur fastställer man olika data för händelser som omnämns i de hebreiska skrifterna?
20 När man skall räkna ut olika data som gäller de hebreiska skrifterna, är den absoluta tidpunkten 5—6 oktober år 539 f.v.t. mycket betydelsefull. Det var år 539 f.v.t. som mederna och perserna omstörtade Babylon, och årtalet blev definitivt bekräftat av profanhistorien då man fann ett skriftligt vittnesbörd av konung Nabonid, konung Belsassars far och samregent. Det märkliga lerdokument som man fann bekräftade att Babylon föll den 5—6 oktober år 539 f.v.t. enligt gregorianska kalendern. Med utgångspunkt från detta datum kan man fastställa alla andra tidpunkter i de hebreiska skrifterna.
21. a) Hur vet vi att Jerusalem föll år 607 f.v.t.? b) Vilket problem uppstår i fråga om ”nationernas fastställda tider”?
21 En av de viktigare uträkningarna av en lång tidsperiod gäller den period som vi nämnt tidigare och som kallas ”nationernas fastställda tider”. Enligt Hesekiels profetia (Hes. 21:25—27) tog denna period sin början då Guds förebildliga rike med säte i Jerusalem blev omstörtat av Babylonien. När inträffade detta? Historieskrivare är ense om att Babylon självt föll år 539 f.v.t. i början av oktober månad. Två år senare, år 537 f.v.t., fick judarna återvända till Jerusalem, varvid Jerusalems sjuttioåriga ödeliggande upphörde. Om vi räknar bakåt sjuttio år från 537 f.v.t., kommer vi till år 607 f.v.t. Jerusalem lades alltså öde i början av oktober år 607 f.v.t. ”Nationernas fastställda tider” började då. De slutade i och med att Guds himmelska rike blev upprättat och de ”yttersta dagarna” tog sin början. Som många bibelforskare redan känner till var denna tidsperiod 2.520 år lång, vilket framgår av Daniel 4:13, 14, 28, 29 och Uppenbarelseboken 11:2, 3 samt Hesekiel 4:6. Men hur kan detta stämma? Om vi lägger samman 1.914 år med 607 år, får vi ju 2.521 år, inte 2.520 år.
22. Hur lång tid förflöt mellan oktober år 607 f.v.t. och slutet av år 1 f.v.t.?
22 Ett sätt att räkna ut detta korrekt är följande: Vi utgår från 1 oktober år 607 f.v.t. och räknar de tre månader som återstår av det året fram till dess slut. Vi är då framme vid 1 januari 606 f.v.t. (årtalen före den vanliga tideräkningen minskar allteftersom man kommer närmare Kristi tid). Så lägger vi till 606 hela år och är då framme vid slutet av år 1 f.v.t., och vi har nu allt som allt 606 år och tre månader.
23. Hur lång tid förflöt från den vanliga tideräkningens början till oktober år 1914? Vilket tal kommer vi då slutligen fram till vid denna summering av tiden?
23 Vad följer sedan? Vad följer efter år 1 f.v.t? Är det år noll? Nej, ty forntida folk, greker och romare inbegripna, kände inte till talet noll. Om du lärde dig de romerska siffrorna i skolan, kan du då minnas att du lärde dig något tecken för siffran noll? Nej, du gjorde inte det, eftersom romarna inte hade något sådant. Siffran noll infördes av hinduerna omkring 150 år efter den vanliga tideräkningens början, och det var araberna som införde den i Europa några hundra år senare. Det år som följde på år 1 f.v.t. var följaktligen inte år noll utan år 1 v.t., det första året enligt den vanliga tideräkningen. Från början av detta år till slutet av år 1913 v.t. har vi 1.913 hela år. Tiden från 1 januari till 1 oktober 1914 ger oss ytterligare nio månader. Om vi då summerar 1.913 år och nio månader med 606 år och tre månader före den vanliga tideräkningens början, kommer vi fram till att perioden om 2.520 år omspänner tiden från 1 oktober 607 f.v.t. till 1 oktober 1914 v.t. Denna period är ”nationernas ... tider”, som Jesus talade om. Att denna uträkning är rätt och riktig bekräftas till fullo av de många synliga bevis som Jesus sade skulle framträda och som har framträtt sedan 1914. Även om en sådan här uträkning i viss mån kan vara besvärlig att göra, är det alltså mycket viktigt för de kristna att kunna utföra den, eftersom det hjälper dem att fastställa när Guds rike upprättades i himmelen och när den nuvarande onda tingens ordning inträdde i det som är ”ändens tid” för den.
24. Hur fastställer man datum för olika händelser under Jesu förkunnargärning?
24 När man skall räkna ut datum för olika händelser under Jesu jordiska verksamhet, är den absoluta tidpunkten 19 augusti år 14 v.t. av synnerligen stor betydelse. Den dagen dog kejsar Augustus, och Tiberius blev hans efterträdare som kejsare i Rom. Lägg nu märke till orden i Lukas, kapitel 3: ”I femtonde året av kejsar Tiberius’ regering ... kom Guds befallning till Johannes, Sakarias’ son, i öknen; och han gick åstad och predikade i hela trakten omkring Jordan bättringens döpelse till syndernas förlåtelse.” Det femtonde året av kejsar Tiberius’ regering utlöpte i slutet av augusti år 29 v.t. Johannes, som var sex månader äldre än Jesus, började sitt predikoverk på våren det året. Sex månader senare, dvs. på hösten år 29 v.t., blev Jesus döpt och började sin förkunnargärning.
25. Varför kan vi lita på de tidsuppgifter som ges i Guds ord?
25 En sak som är av mycket stor betydelse för de kristna är att bibeln är den enda urkund som med exakthet anger alla de olika tidsperioderna tillbaka till människans skapelse, ja, ändå längre bort i tiden. Det finns ingen annan urkund som gör detta. Därför kan de kristna hysa sådan tillförsikt i allt som gäller bibliska profetior som har med tid att göra. Jehova håller tiden exakt. Han har en bestämd tid för allting. När han ger löfte om en ny tingens ordning, kan vi glädjas åt att sådana profetior med säkerhet, precis vid den fastställda tiden, skall bli uppfyllda. Sanna gudsdyrkare i våra dagar känner följaktligen inte samma oro som världsligt inställda människor, eftersom de vet att deras Gud, Jehova, leder dem på rättfärdighetens stigar och att han på förhand låter dem få veta vad som kommer att hända och när det skall inträffa. I Amos 3:7 får vi till exempel veta att Herren Jehova ”gör alls intet utan att hava uppenbarat sitt råd för sina tjänare profeterna”.