Vår underbara hjärna
”MARIA, var har du lagt min haspelrulle?”
”På översta hyllan i skåpet i garaget”, svarade sportfiskarens hustru utan att tveka. Trots att det var sex månader sedan hon hade lagt rullen där, svarade hon omedelbart, som om hon hade upplysningen rakt framför sig, som om den var en del av hennes medvetande just då.
Även om hon var omedveten om det, hade oräkneliga impulser från hennes syn, hörsel, känsel osv. bombarderat hennes nervsystem varenda sekund hon varit vaken under de senaste sex månaderna. Av alla impulserna var åtta hundra millioner viktiga nog att nå hennes högre hjärncentra, enligt vad forskare beräknar. Men hon kunde ändå ur denna oerhörda mängd upplysningar i hjärnans ”arkiv” plocka fram svaret och omsätta det i tal.
Under tiden fortsatte bombardemanget av ytterligare millioner informationer. Hennes hjärna hjälpte henne samtidigt att laga en speciell maträtt, som hennes man skulle äta vid kvällsmålet — och allt detta med lätthet, bara en rutinsak.
Det är omöjligt att beskriva den mångfasetterade verksamhet som pågick i husmoderns hjärna medan hon samtidigt gjorde allt detta. Hur var det möjligt? Vad var inbegripet? Forskarna känner faktiskt till något av det som är inbegripet, men de vet praktiskt taget ingenting om hur hjärnans ”minnesarkiv” kan fungera med sådan snabbhet och precision. Låt oss ta en titt på hjärnan, som är vårt sinnes redskap.
Människans hjärna
Människans hjärna väger i medeltal omkring 1.370 gram. Hjärnans storlek varierar, men den gamla teorin att hjärnans storlek avgör intelligensen är en vanföreställning. En annan falsk uppfattning är att människan endast använder en liten procent av hjärnan. Det tycks inte finnas någon del av hjärnan som aldrig används. Men det betyder inte att det finns någon människa som gör fullt bruk av hela sin hjärnas kapacitet. Frågan tycks vara: Hur väl utnyttjar man den genom att träna sinnet och lagra värdefulla minnen?
Hjärnan består av en mjuk, geléliknande vävnad. Den är innesluten i hjärnskålen, omges av skyddande hinnor och bevaras från stötar tack vare cerebrospinalvätskan, vilken är ett slags plasma som ”läcker” ut ur vissa blodkärl. Stora artärer transporterar en större mängd blod till hjärnan än till någon annan kroppsdel. Hjärnan förbrukar nämligen en fjärdedel av allt syre som kroppen behöver. Men hjärnan kräver inte alls mycket energi. En forskare säger att en halv jordnöt ger tillräcklig energi för en timmes intensivt tankearbete.
Hjärnan består av flera olika delar, och de har allesammans speciella funktioner och samverkar intimt med varandra. De delar vi nu skall intressera oss för är de ”högre” hjärncentra, som i första hand omfattar storhjärnan med dess yttre lager av grå substans, hjärnbarken. Men hjärnans övriga delar kan inte lämnas ur räkningen i samband med någon enda av sinnets funktioner.
Inlärningsprocessen
Vi börjar lära redan som spädbarn. Ett spädbarn måste lära sig nästan allt utom de allra elementäraste tingen. Ett spädbarns hjärna kan på sätt och vis liknas vid en vägkarta som har ”skisserats upp” i grova drag med endast de viktigaste vägarna inritade, men få vägar som förbinder dessa. Sinnets allmänna organisation har ärvts från föräldrarna, men de flesta andra ”kopplingar” måste göras allteftersom barnet inhämtar upplysningar från en värld som är helt ny för det.
Vad är inbegripet i inlärningsprocessen? Hur kunde hustrun till exempel få platsen för haspelrullen att ”fastna” i minnet, så att upplysningen kunde hämtas fram när den behövdes?
Forskarna har framkastat vissa möjligheter. En teori går ut på att inlärningen, som inbegriper minnet, inte ökar antalet celler i hjärnan, utan stimulerar nervtrådarna, så att det växer ut extra grenar från dem, genom vilka kemisk-elektriska impulser kan förmedlas mellan de olika nervcellerna. Andra förändringar kan också äga rum, som vi skall se längre fram. Att hjärnan får träning är därför absolut nödvändigt för den mentala tillväxten. Ett neuron (en nervcell) i hjärnan måste användas. Annars har det en benägenhet att ”förtvina”, i stort sett som en oanvänd muskel gör. Nervcellen dör visserligen inte helt och hållet, så att den inte alls kan användas, men en otränad hjärna har mycket svårare att lära. Den förblir omogen, därför att den inte utvecklat de ”kopplingar” den borde ha utvecklat.
En föga använd hjärna liknar ett bibliotek med endast några få böcker. Det råder verkligen brist på upplysningar. Individen är då illa utrustad att möta livets utmaningar. Å andra sidan kan en person som vuxit upp i brottslig miljö ha tillfört sitt sinne orätta ting och kan vara mycket insatt i hur man får ”framgång” med hjälp av brottsliga metoder, men han kan brista i egenskaperna ärlighet, barmhärtighet och kärlek. Och den som har sinnet och hjärtat fyllt med hat eller svartsjuka — vad har han att förlita sig på för att få vägledning i hur han skall handla? En person som ständigt tänker negativt och som endast ser andras misstag och tillkortakommanden har tagit bort alla de goda ”böckerna” ur sitt sinnes ”bibliotek” och har bara kvar sådana ”böcker” som ger näring åt hans hat och kritiska inställning. En sådan individ kan vara mycket förslagen när det gäller att vålla trätor och svårigheter och mycket duktig att rättfärdiga sig själv osv., men han bör ändra sig och börja bygga upp ett gott mönster av uppriktigt intresse för andra och för allt det goda han har omkring sig.
Allt detta visar vikten av att vi använder vårt sinne till sådant som är gagneligt, så att vi verkligen lär oss något. När en person förnöter tiden med meningslösa strävanden, ägnar sig också hans sinne åt meningslösa ting. Det är på sätt och vis ett ”slöseri” med sinnets förmågor, precis som det är slöseri med tiden. Bibeln rekommenderar att man sysselsätter sinnet med goda ting. (Fil. 4:8) Aposteln Petrus skrev också till de kristna: ”Det är nog, att I under den framfarna tiden haven gjort hedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan.” — 1 Petr. 4:3.
Somliga ursäktar sig för att de inte ägnar sig åt tankeverksamhet genom att säga: ”Jag är för gammal för att lära.” Men det är inte sant. Man har funnit att människor fortsätter att lära i snabb takt ända tills de nalkas femtioårsåldern, och inlärningsförmågan fortsätter hos många människor att befinna sig på hög nivå under hela deras livstid.
Äldre människor svarar ibland inte lika snabbt på frågor och reagerar inte lika snabbt som yngre människor. Varför inte det? Det beror inte alltid på att nervsystemet fungerar långsammare, utan kommer sig ofta av att äldre människor är mera sansade och försiktiga. De vill inte så gärna träffa avgöranden under pressande förhållanden. De har mera erfarenhet och vet ofta mer, och därför har de mera att välja mellan. Medan ungdomar kan vara benägna att göra ögonblickliga bedömningar, är de äldres slutledningar ofta mera fullständiga och har större djup. Detta gäller i synnerhet äldre personer som har gjort gott bruk av sitt sinne ända ifrån ungdomen.
Hur rymligt är minnet?
Människans minne är häpnadsväckande, eftersom det rymmer otaliga millioner upplysningar som är viktiga för individen och ytterligare många ting som är relativt oväsentliga. De tio tusen millioner cellerna i hjärnbarken är därför inte tillräckligt många för att lagra dessa upplysningar, om vi betraktar varje cell som en liten behållare, som innehåller ett enda minne av en speciell sak eller upplevelse. De skulle allesammans vara ”fulla” inom en veckas tid med tanke på den ständiga spärreld av upplysningar som når hjärnan genom de olika sinnesorganen, i första hand ögonen.
Hjärnan innehåller emellertid tusen milliarder milliarder proteinmolekyler (en etta med tjugoen nollor efter). Var och en av dessa molekyler kan undergå många förändringar i sin struktur och efteråt bibehålla den ändrade formen. Det är möjligt att denna förändrade struktur representerar ett nytt minnesintryck. När molekylerna byts ut på grund av slitage, sker det liksom en duplicering, så att den nya molekylen får exakt samma utseende som den ursprungliga. Men det är inte allt. När minnet utvidgas genom att det växer ut nya grenar från nervcellerna, uppstår millioner nya kombinationsmöjligheter till följd av det ökade antalet ”kopplingar”. På så sätt blir antalet möjliga minnesbilder obegränsat, omöjligt att göra sig en föreställning om. Dessutom tycks det finnas andra, okända faktorer, varigenom antalet ytterligare mångfaldigas.
Låt oss illustrera hur en enda av dessa faktorer, nämligen de olika kombinationsmöjligheterna mellan de tio milliarderna celler i hjärnbarken, kan uppgå till en ofattbart hög siffra: I en lek med endast femtiotvå spelkort kan man ta ut mer än 635.000.000.000 olika bridgehänder om tretton kort vardera. Men det är ingenting i jämförelse med de trilliontals kombinationsmöjligheterna i hjärnan!
Detta blir ännu mer imponerande, när man tänker på hur minnesintrycken av allt att döma lagras. När vi betraktar något, låt oss säga ett berglandskap, lagras det inte i hjärnan som en enda bild. Bilden sönderdelas till elektriskt eller kemiskt kodifierade bitar, som bildar ett slags ”mosaik” i kodform. När vi sedan betraktar en annan scen, jämförs bitar från den ena scenen med den andra. Korsvisa jämförelser hjälper minnet och tillåter sinnet att ”experimentera” genom att göra sådana jämförelser och kontraster. Det kan vara en jämförelse mellan olika storlekar, former, färger, delar av samtal, skriftställen, tankar och principer. Därigenom utvidgas och stärks minnet i hög grad. Det leder också till fantiserande, resonerande och till att man kommer på nya tankar och slutsatser. Sinnet utför härvid inte något enformigt ”rutinarbete”, som endast består i att minnas olika intryck, utan det är något som individen kan finna stor glädje i.
George Leonard, författaren till Education and Ecstasy, uttryckte sin förundran över vilka häpnadsväckande möjligheter samverkan mellan hjärnans neuroner erbjuder. Han sade: ”En hjärna som består av sådana neuroner kan uppenbarligen aldrig bli ’full’.” En del forskare säger att allt du någonsin har sett, hört eller upplevt finns någonstans i ditt minne. Andra säger att man kasserar eller glömmer omkring 90 procent — sådant som är av mindre betydelse, sådant man av en tillfällighet råkar se en enda gång eller anser vara oväsentligt. Ögat kan betrakta en byggnad. Detaljerna finns där — antalet fönster, de olika företagens namn osv. Men sinnet försöker inte bevara alla detaljerna. Ibland utför sinnet emellertid bedrifter som tycks motbevisa uppfattningen att man glömmer. Du kanske till exempel kan komma ihåg en butik du såg i en liten stad du passerade igenom på en semesterresa. Du kan tydligt se butiken framför dig med en bil alldeles utanför, trots att du inte hade något intresse av den, när du såg den.
Men sinnet tycks i allmänhet inte inregistrera intryck endast för att utgöra ett stort arkiv för olika fakta, utan i första hand för att vara till nytta när det uppstår behov i framtiden. John Pfeiffer säger i sin bok The Human Brain: ”Ordet ’lagrat’ kan vara alltför svagt. Hjärnan är ett dynamiskt system av celler. Den upphör aldrig att använda sina minnesbilder och använda dem på nytt, och den fogar ständigt till nya intryck eller prövar nya kombinationer. De abstraktioner den gör används bland annat till att hjälpa oss att förutse saker och ting.” Förutsägelser om väderlek eller tendenser i affärslivet, vardagslivets handlingar, till exempel att köpa kläder, är grundade på våra minnesbilder av vad som hände i går, förra månaden eller förra året.
Minnet är inte bara ett arkiv för upplysningar om händelser som timat, utan tjänar ditt omedelbara syfte för stunden. Du kanske befinner dig i ett varuhus och letar efter en viss artikel, till exempel en rulle röd tråd. När du går förbi de olika diskarna, ägnar du ingen särskild uppmärksamhet åt andra varor, utan letar bara efter tråd. Men flera dagar senare kanske du behöver en annan artikel — en skolväska åt ditt barn. Du kommer ihåg att du såg en skolväska i varuhuset. Eller det kan ha funnits en skylt med texten ”Skolväskor”, som du egentligen inte ägnade någon uppmärksamhet åt vid det tillfället. Du kanske inte kommer ihåg exakt var i varuhuset skolväskorna fanns och inte heller några av de andra artiklarna i närheten. Men nu har du ett behov, och då kommer plötsligt minnesbilden av den här speciella artikeln till din hjälp. Minnesbilden fanns där, och du kunde kalla fram den när det uppstod ett verkligt behov. Om behovet inte hade uppstått, kanske den aldrig hade kallats fram ur ditt minnes ”arkiv”.
Minnets stabilitet
Minnet är så värdefullt för individen att det skulle vara en katastrof om det blev helt och hållet förstört. Därigenom skulle en stor del av personligheten utplånas. Men det finns en okänd ”säkerhetsfaktor” som i allmänhet förhindrar en sådan katastrof. De flesta som drabbas av minnesförlust i samband med ett olyckstillbud eller en skada glömmer bara den allra senaste tiden. Boken The Human Brain, som vi tidigare citerat från, återger en berättelse som var införd i New York Times för flera år sedan. Det var när Jack Sharkey tävlade om världsmästerskapet i tungviktsboxning. När han gick förbi Yankee Stadium tillsammans med sin manager, sade han till denne:
”Jag tycker inte om de där molnen. Det kan bli regn, och jag har verkligen ingen lust att få matchen uppskjuten.”
”Vilken match?” frågade hans manager.
”Är du min manager eller inte?” genmälde Sharkey. ”Jag vill inte ge dig någon överraskning, men jag skall slåss mot Jack Dempsey på Yankee Stadium i kväll.”
”Det kanske kommer som en nyhet för dig, men du har redan slagits mot Dempsey. Han slog knockout på dig i sjunde ronden.”
Därefter heter det i boken:
”Fullständig utplåning av händelser i det förflutna är ett typiskt symptom på skador på hjärnbarkens tinninglober [under tinningarna på huvudets båda sidor]. När dessa områden blir skadade, kan det hända att det inte uppstår några minnesintryck. Sharkey visste precis vad han gjorde under matchen. Han kände igen sin manager, följde hans råd och kämpade bra. Han var vid fullt medvetande och hade tillgång till tidigare minnesbilder. Men hans hjärna inregistrerade inga minnesintryck av det som pågick just då. Med andra ord: det som just hade hänt representerades endast av kortvariga minnesbilder, cirkulerande strömmar i nervcellernas kretsar. Cirkulationen upphörde efter knockouten. Boxarens tidigare minnen lämnades orörda, men det fanns en lucka — ett ’hål’ i hans förflutna — när det gällde tiden för matchen.”
Den här händelsen visar att minnesbilder som inpräglats alldeles nyligen, så kallade ”kortvariga” minnen, kan utplånas. Det är däremot mycket mera sällsynt att människor förlorar även sina tidigare, mera permanenta minnen, men i sådana fall brukar de ofta få tillbaka dem så småningom. Det är en gåta var de olika minnena är lokaliserade. När någons hjärna med hjälp av en elektrisk ström stimuleras på en viss punkt, kan han mycket detaljerat komma ihåg en hel erfarenhet, som han haft för många år sedan. Men en hjärnskada som drabbar exakt samma del av hjärnan förstör egendomligt nog inte dessa minnen. Människor har fått stora hjärnskador utan att det allvarligt påverkat deras lagrade (mera permanenta) minnen. Djur har fått halva hjärnan frånkopplad utan att det allvarligt påverkat sådant som de fått lära sig. Minnet tycks ha alternativa vägar till sitt förfogande eller en ”tredimensionell” lokalisering i hjärnan, så att de olika minnesbilderna inte är begränsade till en enda del — ett verkligt skydd.
Det är viktigt att komma ihåg att hjärnan inte fungerar självständigt. Hela kroppen bidrar till dess funktion. Eftersom kroppens alla organ är förbundna med varandra, är de också beroende av varandra, i enlighet med bibelns förklaring att människan är en enhet, en själ. (1 Mos. 2:7, NW; 1 Kor. 12:14—20) Varje organ har sin inverkan på personligheten. Hjärnan får sina informationer genom sinnesorganen. Dessa sinnesorgan är absolut nödvändiga för hjärnans funktion. De möjliggör också ”återföring”. Utan den skulle hjärnan inte vara av något större praktiskt värde. När du tar upp en frukt, kanske en persika, förmedlar ögonen till hjärnan handens läge, riktning och hastighet, så att korrigeringar hela tiden kan göras. Känselsinnet talar om för hjärnan när fingrarna rör vid persikan och även hur hårt du håller i den — tillräckligt hårt för att inte tappa den, men inte så hårt att du pressar sönder den. Samtidigt kanske saliven och andra matsmältningsvätskor börjar flöda i väntan på att du skall äta upp persikan.
Fostra sinnet för liv och lycka
Vilka faktorer är betydelsefulla för sinnets utveckling? Språket är en viktig sak. Det gör det mycket lättare för minnet, när det gäller att komma ihåg sådant man lärt sig. Betydelsen av att tala med hjälp av ett språk framgår av hjärnans uppbyggnad. Hur då? Jo, ett ovanligt stort område i hjärnan är reserverat för kontrollen av ansiktsuttrycken, i synnerhet munnens, tungans och läpparnas rörelser. Talet hjälper sinnet att lagra en stor mängd upplysningar i kompakt form. Ord är upplysningar i ”kodform”. Tänk på vilken vid innebörd som ligger i ordet ”hus” och alla associationer man gör när man hör det ordet.
Vi utvecklar följaktligen sinnet, när vi utvecklar vårt språk. Om vi gör bruk av ett rätt tal, uttrycksfulla ord, och undviker vulgärt språk och oanständigt tal, bygger vi upp minnets ”bibliotek” till gagn för oss själva. — Ef. 4:29; Kol. 3:8, 9.
Av allra största betydelse för vårt sinnes utveckling är vår inställning. Inställningen avgör i stor utsträckning vilka ting vi införlivar med vårt permanenta minne. Om vi bara tycker om sådant som blott och bart är roande och underhållande för sinnet, kanske vi aldrig kommer högre än till en tolvårings mentala nivå. Vi kommer då inte att ha de ting i vårt minne som sinnet behöver för att sammanfoga olika upplysningar och nå allvarliga slutsatser i fråga om betydelsefulla angelägenheter i livet. Om vi inriktar vår kärlek och uppmärksamhet på oväsentliga eller nedbrytande ting, kommer vårt sinne att fyllas med ”skräp”, och skräp är allt vi kommer att få ut ur det.
Om man har för vana att föra ett uppbyggande eller nedbrytande samtal, att göra goda eller onda gärningar, är avgörande för om ens ”ande” eller förhärskande mentala böjelse kommer att utvecklas i den ena eller andra riktningen. Men även om vi har låtit vårt sinne vara oanvänt eller i stor utsträckning har sysselsatt det med orätta ting, bör vi inte anse situationen hopplös. Hur gamla vi än är, är det inte för sent att vi nu börjar bemöda oss om att göra en förändring till det bättre. Aposteln Paulus sade att vi kan förnyas i den ”ande” eller förhärskande inställning som påverkar vårt sinne och kan ikläda oss ”den nya personligheten”. (Ef. 4:23, 24, NW; Rikets mellanradiga översättning) Om vi allvarligt studerar Guds ord, bibeln, kommer vi att få bistånd från Gud. Om vi tänker på och tillämpar det vi får lära oss, kommer vårt sinne att väckas till verksamhet och vinna kraft och styrka, men vi kommer också att känna lycka och få ett verkligt uppsåt i livet.
Detta pekar oundvikligen på en del av sinnet, vars funktion vetenskapsmännen inte har kunnat iaktta, när de studerat hjärnan, men många medger ändå att den existerar. Det är förmågan till andlighet, behovet av ett förhållande till Gud. Sinnet skapades i själva verket med denna förmåga. (1 Mos. 1:26) Alla människor har en åstundan att utöva tillbedjan, och inte ens ateistiska regeringars ansträngningar har fullständigt kunnat underkuva denna åstundan. En människa kan inte vara lycklig, om hon inte får använda denna förmåga och tillfredsställa detta behov. Jesus Kristus upprepade Guds ord till det forntida Israel: ”Människan skall leva inte endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun”, och: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” — Matt. 4:4; Luk. 4:8; NW; 5 Mos. 6:13; 8:3; 10:20.
Det sinne som inte inhämtar andliga ting fungerar därför inte helt och hållet så som det var avsett att fungera. När sinnet inte fungerar på rätt sätt, påverkar detta i sin tur hela individen, och det leder till förfall. (Jak. 1:13—15) Men vi kan göra om vårt sinne, så att det fungerar så som dess Danare avsåg att det skulle fungera. (Rom. 12:2) Vi vinner stor tillfredsställelse i livet, om vi handlar så.
[Diagram på sidan 8]
Ena hjärnhalvan. Munnen, tungan och händerna är de kroppsdelar som har störst område i hjärnan ägnat åt deras kontroll
FOT
BEN
BÅL
HAND
ÖGA
NÄSA
MUN
TUNGA
[Bild på sidan 9]
Det man sysselsätter tankarna med lagras upp i minnets ”bibliotek”. Vilket bibliotek skulle du föredra för att få den rätta vägledningen?
[Bild på sidan 11]
När vi betraktar ett föremål, ”ser” vår hjärna det inte som en helhet. Tusentals nervceller i ögats näthinna överför informationen i kodifierade ”bitar” till ett slags mosaikmönster för hjärnan