Frågor från läsekretsen
● Hur bör de övriga medlemmarna av en familj handla gentemot en far eller mor, en son eller dotter, som har blivit utesluten ur församlingsgemenskapen? — P. C., Ontario, Kanada.
I vår tid lever vi inte i teokratiska nationer, där medlemmar av vår familj, som är förenade med oss genom blodsband, kan utrotas på grund av att de avfallit från Gud och hans teokratiska organisation, så som fallet var i Israels nation i Sinais öken och i Palestina, där detta var påbjudet. ”Du skall dräpa honom: först skall din egen hand lyftas mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. Och du skall stena honom till döds, därför att han sökte förföra dig till att övergiva HERREN [Jehova], din Gud. ... Och hela Israel skall höra detta och frukta, och man skall sedan icke mer göra något sådant ont bland dig.” — 5 Mos. 13:6—11.
Eftersom vår handlingsfrihet är begränsad av lagarna inom de världsliga nationer där vi bor och också av Guds lagar genom Jesus Kristus, kan vi vidtaga åtgärder mot avfällingar endast i en viss utsträckning, dvs. sådana åtgärder som är i harmoni med lagarna från båda dessa källor. Landets lag och Guds lag genom Kristus förbjuder oss att döda avfällingar, även om dessa är medlemmar av vår egen köttsliga familj. Guds lag kräver emellertid av oss, att vi skall inse och erkänna att de har blivit uteslutna ur gemenskapen med hans församling, och detta fastän vi enligt landets lag kan ha vissa naturliga skyldigheter att vistas och umgås med sådana avfällingar under samma tak.
Guds lag tillåter inte den ena parten i ett äktenskap att förskjuta den andra parten, därför att denne har blivit utesluten ur församlingsgemenskapen eller har avfallit. Landets lag kommer i de flesta fall inte heller att medge skilsmässa på sådana grunder. Den som förblir en trogen kristen och dennes avfälliga eller uteslutna äkta hälft måste i överensstämmelse med lagens krav fortsätta att bo tillsammans och på ett tillbörligt sätt uppfylla de äktenskapliga plikterna mot varandra. En far har inte laglig rätt att utesluta sitt minderåriga barn ur sin familj på grund av att barnet avfallit eller blivit uteslutet ur församlingen, och ett minderårigt barn får inte lämna far eller mor endast på den grund, att det blir otroget mot Gud och hans teokratiska organisation. Fadern eller modern är enligt Guds och människors lagar pliktiga att fullgöra sina åligganden som föräldrar gentemot barnet eller barnen, så länge dessa är beroende minderåriga, och barnet eller barnen måste underkasta sig sina föräldrars myndighet, så länge de juridiskt sett är omyndiga och inte har föräldrarnas tillåtelse att flytta hemifrån. Om barnen är myndiga kan det naturligtvis bli fråga om ett åtskiljande, familjebanden kan slitas rent fysiskt, därför att de band som förenade familjen i andligt avseende redan är avklippta.
Om barnen har nått myndig ålder och fortsätter att umgås med en utesluten far eller mor, därför att de får underhåll av honom eller henne, då bör de noggrant tänka över i vilken utsträckning deras andliga intressen kommer i fara genom denna ”omaka” anordning. Kanske skulle de kunna skaffa sig sitt uppehälle själva och bo åtskilda från föräldrar som avfallit. Om barn fortsätter att taga emot underhåll av far eller mor, bör detta dock inte leda dem till att kompromissa, så att de ignorerar det förhållandet att fadern eller modern uteslutits. Om barn, som handlar i överensstämmelse med beslutet om uteslutning ur församlingsgemenskapen i gruppen av Guds folk, hotas med att föräldraunderhållet skall tagas ifrån dem, måste de vara villiga att finna sig i detta.
Genom den uteslutne familjemedlemmen kommer Satans inflytande att göra sig gällande för att förmå andra familjemedlemmar, som är i sanningen, att förena sig med den uteslutne i hans handlingssätt eller i hans inställning gentemot Guds organisation. Att göra det skulle vara ödesdigert, och därför måste den eller de av familjens medlemmar, som är trogna mot Gud och hans organisation, rätta sig efter den ordning som föreskrives vid uteslutning. Hur kan detta ske, när den som håller fast vid att vara en sann kristen bor under samma tak som en utesluten person eller dagligen har nära, personlig kontakt med en sådan? Jo, genom att vägra att ha någon religiös gemenskap med den uteslutne.
Den äkta mannen eller hustrun kommer att uppfylla sina äktenskapliga plikter enligt landets lag och som en erkänsla för alla materiella förmåner som beviljas och mottages. Men att ha religiös gemenskap med en utesluten person — nej, det kan inte komma i fråga! Den trogna parten i ett äktenskap kommer inte att diskutera religion med den som avfallit eller uteslutits och kommer inte att följa med honom (eller henne) till den plats dit han (eller hon) går för att idka religiöst umgänge eller deltaga i möten där tillsammans med honom (eller henne). Som Jesus sade: ”Om han icke lyssnar ens till församlingen [som var tvungen att utesluta honom ur sin gemenskap], må han då vara för dig såsom en man av nationerna och såsom en skatteindrivare [var för Jehovas helgade nation].” (Matt. 18:27, NW) Det skulle inte vara berättigat att skada en sådan människa, men någon andlig eller religiös gemenskap kan inte komma i fråga.
Samma regel bör gälla för dem som står i ett sådant förhållande till varandra som föräldrar till barn eller barn till föräldrar. De naturliga förpliktelser som vilar på dem enligt människors lag och Guds lag kommer de trogna föräldrarna (fadern eller modern) eller det trogna barnet att uppfylla. Men vad det beträffar, att ge något utöver detta och att ha religiös gemenskap med en sådan person i strid med församlingens beslut om uteslutning ur gemenskapen — något sådant kan den som är trogen absolut inte inlåta sig på! Om den trogne får lida i materiellt avseende eller på något annat sätt, därför att han troget håller fast vid teokratisk lag och ordning, då måste han taga emot dessa förhållanden såsom lidanden för rättfärdighetens skull.
Skälet till att man bör rätta sig efter beslutet om uteslutning är detta, att den uteslutne må bringas till att inse det orätta i sitt handlingssätt och skämmas över vad han gjort, så att han om möjligt kan komma på rätt köl igen. Likaså slår vi härigenom vakt om vår egen frälsning till liv i den nya världen till Guds förhärligande. (2 Tess. 3:14, 15; Tit. 2:8) Därför att du står i ett nära, oupplösligt naturligt familjeförhållande till någon, måste tillhöra samma hushåll och bo under samma tak som denne, måste du kanske bokstavligen äta med och i lekamlig måtto bo tillsammans med denne i hemmet. I ett sådant fall är inte 1 Korintierna 5:9—11 och 2 Johannes vers 10 tillämpliga. Vi bör emellertid inte omintetgöra syftet med församlingens uteslutningsanordning genom att äta andlig eller religiös mat tillsammans med någon som uteslutits eller välvilligt taga emot en sådan i religiöst avseende och bjuda honom farväl med en önskan om lycka för honom i hans avfälliga handlingssätt.
● I Femte Moseboken 21:10—13 säges det att männen i Israel fick äkta utländska tillfångatagna kvinnor, men andra texter förbjuder giftermål med utlänningar. Är inte detta motsägande? — M. H., Pennsylvanien.
Jehova anger skälet till att det i allmänhet var förbjudet att äkta utländska hustrur, då han säger: ”De skola då förleda dina söner till att vika av ifrån mig och tjäna andra [främmande] gudar.” En varning gavs också från Gud mot att taga ”deras döttrar till hustrur åt dina söner, [ty] när då deras döttrar i avfällighet löpa efter sina gudar, skola de förleda dina söner till att likaledes löpa efter deras gudar”. (2 Mos. 34:16; 5 Mos. 7:4) Förbudet var inte grundat på någon fördom mot andra raser och var inte heller dikterat av nationalism, utan gavs uteslutande för att skydda israeliterna från religiös besmittelse. Det gavs för att hindra förbindelser som skulle kunna äventyra den sanna tillbedjan av Jehova.
Lägg emellertid märke till hur de särskilda omständigheterna, i förbindelse med den sak som omtalas i 5 Moseboken 21:10—13, avlägsnar denna fara för besmittelse: ”Om [Jehova], din Gud, när du drager ut i krig mot dina fiender, giver dem i din hand, så att du tager fångar, och du då bland fångarna får se någon skön kvinna, som du fäster dig vid och som du vill taga till hustru åt dig, så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa [klippa, Ro] sina naglar. Och hon skall lägga av de kläder hon bar såsom fånge och skall bo i ditt hus och få begråta sin fader och sin moder en månads tid; därefter må du gå in till henne och äkta henne, så att hon bliver din hustru.”
Hon klippte håret, vilket var det vanliga tecknet på sorg. (Job 1:20; Jes. 15:2; Jer. 7:29; Am. 8:10; Mik. 1:16) Antingen kortklippte hon sina naglar och berövade sig därmed den prydnad som dessa utgjorde, ty de var målade för att se tilldragande ut; eller också lät hon dem växa och vara oputsade, så att de förlorade sitt tidigare, manikurerade utseende. (5 Mos. 21:12, Knox, Le) Hon fick lägga av sig den dräkt hon varit iförd, då hon togs till fånga, eftersom de besegrade styrkornas kvinnor satte på sig sina bästa kläder och smycken i hopp om att finna nåd för segrarnas ögon. Under en månads tid sörjde hon och begrät förlusten av sina kära, vilket sannolikt angav hur fullständig krigets förödelse var, vid den tid då hon tagits till fånga. De tillfångatagna kvinnorna var kanske de enda överlevande, och de hedniska gudarna hade otvivelaktigt förstörts av de israelitiska kämparna. På så sätt fanns det varken sociala eller religiösa band som förenade henne med den hedniska nationen. Det fanns inga hedniska släktingar till kvinnan, som den israelitiske mannen kunde umgås med.
Att gifta sig med en utländsk kvinna, som var så fullständigt avskuren från falska gudar och falsk tillbedjan, var således tillåtet. Detta var något helt annat än att gifta sig med en utländsk kvinna som inte var fånge, vars släktingar var i livet och vars religiösa gudar fortfarande tillbads av hennes familj. En sådan kvinna skulle då och då komma i beröring med sina hedniska släktingar och deras gudar, och hon skulle likaså kunna bringa sin israelitiske make i beröring med dem och därigenom utsätta hans rena tillbedjan för besmittelse. Det var alltså de särskilda omständigheterna i 5 Moseboken 21:10—13 som medgav ett undantag från förbudet mot giftermål med utländska kvinnor.