Håller du ord?

Nyttiga fakta som unga människor behöver känna till

DET brukar sägas att ”en man är inte bättre än hans ord är värt”. Detsamma kan sägas om en kvinna. Den som är känd för att hålla ord vinner respekt. Människor lär sig lita på en som ”står vid sitt ord”. Är du en sådan?

Ledsamt nog är vi ofta benägna att vänta mer av andra än av oss själva i detta avseende. En son eller dotter skulle bli djupt sårad om föräldrarna underlät att uppfylla något löfte — kanske att köpa någonting, ta en med på en resa eller låta en få ett särskilt privilegium. Men är de unga lika angelägna när det gäller att hålla löften till föräldrarna? Vänskapsbanden blir också lidande då man inte håller fast vid överenskommelser, då man inte fullföljer avtal. Det är sant att man oväntat kan bli sjuk eller att det kan inträffa olyckshändelser eller uppstå någon annan omständighet som gör det fysiskt omöjligt att utföra en viss sak. Och fastän vi har lätt att finna ursäkter åt oss själva, blir vi ändå missräknade när andra sviker oss.

Hur förhåller det sig med dig i detta avseende? Om du säger till någon att du skall hjälpa honom med någonting eller erbjuder dig att göra honom någon tjänst, håller du då alltid fast vid det du sagt? Om du kommer överens med någon om att möta honom en viss tid, kommer du då till den platsen och gör du det i tid? Hur mycket är ditt ord värt?

Somliga menar att ungdomar bör vara friare än äldre människor i sådana angelägenheter, att man inte skall vänta lika mycket av dem. Men ungdomen är rätta tiden att börja utveckla vanan att stå vid sitt ord. Ditt sätt att hålla ord eller att inte göra det säger en hel del om hurudan din inre människa är nu, och det bidrar också till att forma ditt sinne och hjärta. Det bygger upp en inställning och ett sätt att se på tingen som kan frambringa varaktiga personlighetsdrag.

Om du är pålitlig nu, kommer du sannolikt att vara det också längre fram. Det motsatta förhållandet gäller naturligtvis i lika hög grad. Om du inte lever i enlighet med dina ord nu, kan det till exempel senare i livet hända att du lovar fast och säkert att utföra ett visst arbete eller uppdrag — och sedan inom kort önskar dra dig ur det. Många människor gör detta, men de betraktas inte med respekt av andra.

Samma opålitlighet kan visa sig i äktenskapet. Många bryter inom kort det högtidliga löfte de avgav när de gifte sig. På så sätt ödelägger de sina liv och orsakar andra människor sorg. Det kan hända att de redan innan de gifte sig var sådana som inte höll ord.

Det är inte tillräckligt att du håller ord bara i ”stora saker”, sådant som du tycker är viktigt. ”Stora saker” inträffar inte varje dag eller varje vecka, sådant inträffar inte så ofta att du kan bygga upp egenskapen pålitlighet. Du behöver vara regelbunden med att hålla ord, göra det till en daglig vana.

Noggrannhet i fråga om att hålla ord i mindre angelägenheter bygger upp beslutsamhet och styrka, så att du kan hålla ord i större angelägenheter. Om du har vunnit andras tillit och förtroende genom att du har anseende om dig att vara pålitlig i mindre angelägenheter, kommer du att arbeta hårt för att bevara detta anseende och det gagn du har av det, också när du har med större angelägenheter att göra.

Men om du visar dig opålitlig i mindre angelägenheter, vem kommer då någonsin att be dig ta på dig ansvar i större angelägenheter? Jesus visade att det helt enkelt inte går till på det sättet, i synnerhet inte när det gäller Guds handlande med människor. — Luk. 16:10.

Var problemet ligger

Varför sviker människor sitt ord? Ja, en sak är att den som håller ord sätter gränser för sig, åtar sig förpliktelser. När tiden kommer att man skall stå fast vid en överenskommelse eller något annat löfte, kan någonting annat tyckas mera tilltalande. Många gånger kan man också finna att det betyder mycket hårdare arbete att hålla fast vid sitt löfte än man trodde när man gav det. Man kan tro att man skall få någon materiell vinst av en överenskommelse och senare finna att den i stället orsakar förlust.

Vad kommer du att göra i sådana fall? Kommer du att stå fast vid ditt ord även om det betyder ett visst besvär eller kanske förlust för dig? Eller vill du att den andre skall lida skada därför att du inte vill fullgöra ditt ord? Om vi till exempel inte kommer till ett avtalat möte, stjäl vi den andres tid, låter honom vänta på ingenting. Om vi underlåter att utföra ett visst arbete, kan vi orsaka honom andra problem och göra att han får svårare att nå vissa mål, ja, vi kanske hindrar honom att uppfylla löften som han själv har gett. Därför behöver vi fråga oss själva: Vad slags människa är jag eller önskar jag vara? Är jag självisk eller har jag äkta omtanke om andra?

Någon kan säga: ”Men jag visste inte vad jag gav mig in på!” Den verkliga frågan här är: Vems fel var det? Var det svek eller bedrägeri från den andres sida? Om det inte är så och om du inte drar dig ur utan uthärdar de svårigheter du kan få genom att du håller ord, lär du dig någonting värdefullt, någonting som du kommer att minnas. Det är: Tänk innan du talar, innan du ger ditt ord. Och sedan, när du talar, mena det du säger. — Ords. 10:19.

Att du säger ”ja” till någonting bara därför att du tror att det kommer att behaga någon annan — utan att först tänka på följderna — kan dra dig in i svårigheter. Om du i stället är försiktig med att ge löften, om du tänker igenom vad saken gäller och begrundar hur det kommer att påverka ditt framtida liv, då kommer det att bli mycket lättare för dig att hålla ord när du en gång har bundit dig. Du kommer att ha förberett ditt hjärta och sinne på att du skall hålla ord.

Du kan naturligtvis inte förutse allting. Omständigheterna kan förändras mellan det tillfälle du ger ditt löfte och det tillfälle du skall fullgöra det, ja, rentav under tiden du fullgör det. Men om den andre inte har visat sig vara falsk, varför skulle du då vara falsk?

Psalm 15 visar Guds syn på detta. Den ställer först frågan vad slags person Gud tar emot som sin ”gäst” och ger sedan svaret: ”Den som vandrar klanderfritt och ägnar sig åt rättfärdighet och talar sanningen i sitt hjärta. Han har svurit något som är till ondo för honom själv, och likväl ändrar han sig inte.” — Ps. 15:2, 4, NW.

Det är inte förvånande att Gud räknar som sina vänner bara sådana som håller ord. Varför är det så? Därför att han själv gör detta utan att svika. Det var därför som Josua kunde säga till Israels nation: ”Ni vet väl av hela ert hjärta och av hela er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har uteblivit. De har alla gått i fullbordan för er. Inte ett enda ord av dem har uteblivit.” (Jos. 23:14, NW) Bibeln är till stor del en skildring av löften som Jehova har hållit. Hans trohet i det förgångna är det som ger oss förtroende för framtida välsignelser till uppfyllelse av hans löften.

Vill du ha Guds godkännande? Om du då skulle finna att du har lovat ”något som är till ondo” för dig själv, bör du inte ändra det genom att bryta din överenskommelse. Det är naturligtvis inte fråga om ”ont” i betydelsen någonting som du senare inser är i strid med Guds ords principer. Om du har sagt till Gud att du vill tjäna honom, kommer ju ditt ord till honom först. (Apg. 4:19, 20; 5:29) Ja, du skulle vara trolös mot honom, om du fullgjorde ett avtal om att göra något orätt.

På liknande sätt kan dina föräldrar upphäva vissa avtal som du kan ha ingått, alldeles som en far eller äkta man i det forntida Israel kunde upphäva en ed som avlagts av hans dotter eller hustru, om han såsom familjens överhuvud fann det vara rådligt att göra så. — 4 Mos. 30:4—16.

Jesus tillrättavisade människor på hans tid som uppenbarligen hade för vana att svära att de skulle göra det eller det, i det de tog till sådana eder i fråga om många angelägenheter av ringa betydelse. (Jämför 3 Moseboken 5:4.) Jesus sade till dem: ”Jag säger eder, att I alls icke skolen svärja, ... utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.” — Matt. 5:33—37.

Detta betyder att vi inte bör handla med dubbel norm. Vi bör ha för vana att hålla ord, och vi bör inte lägga till någon ed för att garantera detta. Det är inte så att det är förbjudet att avlägga ed om någon kräver det av oss, antingen därför att han vill ha en särskild försäkran eller därför att han hyser tvivel. Men så långt det gäller oss bör vårt ord, med eller utan ed, alltid vara pålitligt, trovärdigt. Är det så med dig? Betyder ditt ja alltid ja? Och när du säger ”Nej”, visar dina handlingar då alltid att du menar det?

Det är sant att du är ofullkomlig och därför kan gå för långt ibland, så att du finner att du har sagt att du skall göra någonting som visar sig komma i konflikt med något annat åtagande som du har. Hur skall du göra då? Det åtagande som ligger först i tiden är i nästan vartenda fall det som bör stå fast. Personlig förkärlek bör inte vara grund för beslutet. Därför bör du vara ödmjuk och omtänksam nog att gå till den det gäller och förklara varför du inte kan uppfylla ditt löfte. Därigenom visar du åtminstone att du är uppriktigt angelägen om att dina ord skall vara trovärdiga.

Om det är viktigt att du håller ord när det gäller andra människor, är det sannerligen mycket viktigare att du håller ord när det gäller Gud! Om du har vänt dig till honom i sann ånger, kanske låtit döpa dig och på så sätt bett honom låta dig bli hans tjänare, bör du inte svika ditt ord. Det skulle kosta dig hoppet om evigt liv.

Om vi älskar Gud och uppriktigt söker behaga honom, kommer han att hjälpa oss och ge oss kraft att hålla ord. Han lovar denna hjälp. Och han står vid sitt ord. — 5 Mos. 31:6; Ps. 27:9, 10; Hebr. 13:5.