Den teokratiska organisationen återupprättad

1. Hur blev domare återinsatta liksom i förstningen och rådgivare liksom i begynnelsen, sedan kvarlevan hade blivit återställd år 1919?

DET SKULLE alltså bli så, att Jehovas folk åter skulle få domare, liksom i förstningen, då Jehova var Konung i Israel, och det skulle åter få rådsherrar eller rådgivare liksom i sin teokratiska begynnelse. Detta skedde sedan Jehovas trogna kvarleva hade blivit återställd år 1919, när den kom tillbaka till Sion, Guds regeringsorganisation, vari hans älskade Son, Jesus Kristus, regerade sedan 1914. Konungen Kristus Jesus uppträdde som domare över kvarlevans medlemmar för att visa dem deras fel och fläckar eller besmittelse av världslighet och för att rena dem och befria dem från det förtryckande större Babylon, Satans världsorganisation. Han uppträdde som en konungslig rådgivare åt dem genom att upplåta innebörden i Guds ord för dem, och på det sättet uppfyllde han profetian: ”Hans namn skall vara Underbar, Rådgivare.” Under denne himmelske uttolkares ledning undersökte kvarlevan omsorgsfullt Guds ord och fann däri en ”mängd rådgivare” för sin säkerhet och trygghet. (Jes. 9:6; Ords. 11:14; 15:22; 24:6; AS) Genom sin återinsatte domare, Jesus Kristus, avtvådde Jehova deras smutsfläckar som de hade fått i Babylon. Likt rättstjänare förde domarens änglar ut ur kvarlevans krets dem som var till hinder, som var laglösa och utgjorde stötestenar. Han uppenbarade för kvarlevan den store laggivarens, Jehovas, domsutslag, nämligen att hans organisation är teokratisk, gudsstyrd, och att det är sådan hans synliga organisation, som utgöres av hans kvarleva på jorden, måste vara.

2. Vilken ämbetsinnehavare, som utnämner domare och därvid visar sig reaktionär, har Jehova inte liknat i sitt handlingssätt?

2. Jehova Gud gick här inte tillbaka och handlade inte som en reaktionär, som kullstörtade det som representerade verkliga framsteg bland hans folk på jorden. Han är inte lik presidenten för Amerikas Förenta stater, när denne till ledamöter av landets högsta domstol utnämner domare som inte uppriktigt värde sätter de framstegsvänliga utslag som fällts av tidigare frisinnade domare. Genom dessa utslag har Jehovas vittnen vunnit segrar i den flydda tiden, men de nya domstolsledamöterna försöker omintetgöra dessa genom reaktionära beslut. Nej, Jehova är inte lik denne högste verkställande ämbetsman, som till ledamöter av en appellationsdomstol utser domare, vilka hatar själva marken som Jehovas vittnen trampar på och vilka hånar kongressens lagar och försöker undergräva dem genom att vägra att bevilja Jehovas förkunnare av de goda nyheterna om Riket några som helst dem tillkommande fördelar, immuniteter och andra fri- och rättigheter. Jehova upphäver inte sitt ord, sin grundlag för oss, om det också är nitton hundra år sedan detta ord fullständigades, då den heliga bibeln blev fullt avslutad. Nej, han vidmakthåller och hävdar det, och hans store domare, Jesus Kristus, håller fast vid detta ord i stället för att göra ett utfall mot det för att slå ned det. De som i denna tid förkunnar Jehova Guds domar måste göra på samma sätt. Fördenskull har vi det slag av domare och rådgivare som den kristna organisationen erhöll först, under sin barndomstid.

3. Från vad blir vi alltså frigjorda genom att den teokratiska styrelsen återställes?

3. Om vi håller jämna steg med Guds ord, betyder det framåtskridande. Om vi avviker från hans ord, så anger det reaktion, tillbakagång. Vi kan aldrig komma framom Guds ord. De som lägger hinder i vägen för teokratisk styrelse är de verkliga reaktionärerna, ty de försöker återföra Guds folks organisation till den världsliga metod, genom vilken hans folk en gång hölls i träldom. Jehova Gud är framåtskridande, när han på nytt ger sitt organiserade folk sina domare och rådgivare, så som det var i begynnelsen, när Kristus Jesus och hans apostlar först var ibland dem. Återställandet av den teokratiska styrelsen och de teokratiska anordningarna frigör dem från Babylons reaktionära bemödanden, och det bidrar till deras framsteg i förstånd och i Rikets tjänst.

4, 5. När blev denna styrelse till fullo återställd bland oss, och hur fogade sig grupperna i denna anordning?

4. Full återställelse eller fullt återförande till den teokratiska anordningen kom år 1938. I Vakttornets nummer för den 1 och 15 juni 1938 (på svenska 1 och 15 augusti samma år) publicerade Sällskapet artikeln ”Organisation”, i två delar, för att klarlägga teokratisk organisation. I paragraf 15 på sidan 246 (i svenska Vakttornet) visades det hur grupperna av Jehovas folk frivilligt underställde sig denna organisation. Vi läser därom: ”Herren har så småningom uppenbarat för sitt folk vad som egentligen menas med ’hans organisation’, och nu framgår det klart av Skriften, att alla tjänare i de olika ställningarna inom organisationen av kvarlevan eller de smorda av Guds folk på jorden med rätta förordnas av Sällskapet såsom synliga representanter för Herren i templet och att varje särskild grupp inte har fått sig förpliktelsen ålagd att utnämna sina tjänare genom att gå till väga på det demokratiska sättet att rösta för och emot. Gruppen av Guds folk i London i England insåg för någon tid sedan detta förhållande och begärde genom en resolution, att Sällskapet skulle utse gruppens tjänare. I det man sålunda handlade i lydnad för Skriften och i överensstämmelse med denna begäran, organiserades därför London-gruppen såsom en grupp, sammansatt av flera olika distriktsenheter, och en grupptjänare utsågs och sattes över alla distrikten, och en distriktstjänare utsågs för vart och ett av de distrikt som tillsammans utgjorde gruppena. Gruppen i Stor-New York, Chicago- gruppen, Los Angeles-gruppen och andra grupper ha blivit organiserade och deras verksamhet ledes på liknande sätt.”

5. Det föreslogs därefter i paragrafen, att alla grupper av Jehovas vittnen, som insåg att detta var den rätta och skriftenliga anordningen skulle antaga en resolution och sända den till Sällskapets expedition i respektive land. Den borde ha följande lydelse: ”Vi, som utgöra en grupp av Guds folk, vilket uttagits för hans namn, och som nu befinna oss i [den och den staden eller på den och den orten] inse att Guds styrelse är en ren teokrati och att Kristus Jesus är i templet och har till fullo hand om och kontroll över Jehovas synliga organisation såväl som den osynliga och att Sällskapet [som består av kvarlevan] är Herrens synliga representant på jorden, och därför begära vi, att Sällskapet skall organisera denna grupp för tjänst och utse dess olika tjänare, så att vi alla kunna arbeta tillsammans i frid, rättfärdighet, harmoni och fullständig enhet. Vi bifoga här en lista med namn på personer i denna grupp, som synas oss vara mera helt och fullt mogna och som därför tyckas vara bäst lämpade att intaga de olika befattningarna i och för tjänsten.”

6. a) När trädde den teokratiska organisationen i kraft bland oss? b) Hur stämde detta överens med Jesaja 32:1 angående furstar?

6. När Sällskapet, som utgjordes av den smorda kvarlevan, gjorde de tillbörliga anordningarna och förordnade tjänare, blev den teokratiska organisationen återställd bland Jehovas vittnen och trädde i kraft bland dem den därpå följande 1 oktober (1938). Eftersom Sällskapet (av den smorda kvarlevan) verkade såsom den ”trogne och omdömesgille slaven” för rättfärdighetens Konung i templet, Kristus Jesus, medförde detta återställande av den teokratiska organisationen med på tillbörligt sätt förordnade tjänare, som skulle förestå arbetet, ett mera helt och fullt förverkligande av profetian om att ”furstar skola styra med rättvisa”. När den förut citerade paragrafen sade att London- gruppen fick en grupptjänare (numera platstjänare) tillsatt, som skulle ha hand om alla dess avdelningar med en distriktstjänare (eller, som det numera kallas, grupptjänare) för var och en av dessa avdelningar, så använde den (i engelskan) ordet captain, som bl. a. betyder befälhavare, ledare, kapten och som i stor utsträckning har använts som översättning för det hebreiska ordet sar (125 gånger i AV).b Då ordet sar användes även om en man som fått ansvaret för så få som tio personer, kan vi förstå att det teokratiska förordnandet av tjänare till att gå i spetsen för och ha uppsikt över tio av Jehovas vittnen skulle utgöra en del av profetians uppfyllelse. Och när vi kommer ihåg att den hebreiska titeln (sar) användes om en person i ledande ställning, den förnämste eller främste i en kategori eller grupp, kan vi förstå att när Kristus Jesus kom tillbaka med konungslig makt och fann den ”trogne och omdömesgille slav”-klassen och efter 1918 satte den över alla sina synliga tillhörigheter på jorden, så var detta också en uppfyllelse av Jesajas profetia om furstarna.

Att bygga med mera dyrbara ting

7. Vilket tillkännagivna syfte låg till grund för begäran om teokratisk organisation, och har denna styrelse åstadkommit det åsyftade?

7. Den resolution som grupperna av Jehovas vittnen antog år 1938 med begäran om att teokratisk organisation skulle upprättas bland dem gav till känna att syftet därmed var ”att vi alla [måtte] kunna arbeta tillsammans i frid; rättfärdighet, harmoni och fullständig enhet”. Har detta blivit resultatet? Ja, och till ett vittnesbörd om detta har organisationen tillväxt på ett makalöst sätt. Det behövs frid, rättfärdighet, harmoni och fullständig enhet inom en gudaktig organisation för att den skall tillväxa, såsom Jakob 3:18 tillkännager: ”Fröet till rättfärdighetens frukt bliver sått under fridfulla förhållanden för dem som stifta frid.” (NW) När den teokratiska organisationen infördes år 1938, var det ett samlat medeltal av 47.143 förkunnare i 52 länder, varvid dock inte de länder var medräknade som då var under nazisternas välde. Nu, då detta skrives, tretton år senare (1951) finns det förkunnare i 120 länder, och världen utöver har de nått en ny toppsiffra av 435.000 förkunnare. I Amerika nådde de ett nytt rekord av 135.356 förkunnare under april 1951, medan rekordet i juni 1938 var 31.351. Samma månad år 1938 nådde Storbritannien en toppsiffra av 6.021 förkunnare, vilket torde jämföras med 25.000 år 1951.

8. Vilken förbättring har Jehova i Jesaja 60 lovat att åvägabringa?

8. Häri ser vi i sanning att Jehova har fullgjort sitt löfte, som han gav sin förebildliga teokratiska organisation i forna tider: ”Stå upp, lys, ty ditt ljus har kommit, och Jehovas härlighet har gått upp över dig. Ty se, mörker skall övertäcka jorden och tjockt mörker folken, men Jehova skall gå upp över dig, och hans härlighet skall synas över dig. Medan du har varit övergiven och hatad, så att ingen tog vägen genom dig, skall jag göra dig till en evig härlighet, en glädje för många släkten. Du ... skall veta, att jag, Jehova, är din frälsare och din förlossare, den Mäktige i Jakob. I stället för koppar skall jag låta guld komma, och i stället för järn skall jag låta silver komma, och i stället för trä koppar och i stället för stenar järn. Jag skall också göra dina ämbetsmän till frid och dina stränga styresmän till rättfärdighet.” Eller för att här citera Rotherhams översättning: ”Och jag skall betro uppsikten över dig åt Välgång och bestämmandet av dina förehavanden åt Rättfärdighet.” En amerikansk översättning lyder: ”Och Frid skall jag göra till din regering och Rättfärdighet till din härskare.” Därpå fortsätter profetian: ”I ditt folk skola också alla vara rättfärdiga; de skola ärva landet för evigt, telningen som jag har planterat, mina händers verk, på det att jag må bliva förhärligad. Den som är liten skall bliva till tusen och den som är ringa till ett starkt folk; jag, Jehova, skall påskynda det, när tiden är inne.” — Jes. 60:1, 2, 15—17, 21, 22, AS.

9. Hur har han alltså kommit frid att regera och rättfärdighet att styra hans folk?

9. Frid måste regera Jehovas folk, och rättfärdighet måste styra det. Detta är möjligt, endast när vi har Jehovas Konung härskande över oss i rättfärdighet förmedelst en teokratisk organisation. Jehova Gud har rest upp den stora Signalen i höjden genom att insätta Kristus Jesus som Konung, och alla som älskar teokratiskt herradöme har församlats till denna gemensamma samlingspunkt, inför hans fötter såsom hans undersåtar. Konungen regerar nu i rättfärdighet över dem. Till gagn för friden ibland dem och för rättfärdighetens skull har han gjort en synlig anordning ibland dem för att uppfylla profetian om att ”furstar skola styra med rättvisa”. Denna profetia ställer upp en måttstock för hur dessa ”furstar” skall bete sig i sin ämbetsutövning, för att organisationen på jorden skall bevaras ren, rättfärdig. De som enligt teokratisk metod gjorts till tjänare i organisationen måste utöva rättvisa och opartiskhet med himmelsk vishet. Endast på det sättet kan de vara trogna representanter för rättfärdighetens Konung, den större Melkisedek, Kristus Jesus, och av honom tillåtas behålla sin ämbetsställning. Han har änglar till hands som för ut dem som blir orättfärdiga.

10. Vilka normer följes alltså inte, och vilka personer blir inte insatta i ämbeten?

10. I överensstämmelse härmed är det inga falska, skrymtaktiga, själviska normer som följes vid förordnandet av tjänare, och inga olämpliga män hedras med att tjäna på ansvarsfulla poster. Envisa dårar och lågsinnade, gudsförgätande, bedrägliga individer anses för vad de är och förkastas såsom odugliga för god tjänst av vad slag det vara må. Det är alldeles så som kapitel trettiotvå hos Jesaja vidare säger, i verserna 5—8: ”Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre. Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN [Jehova], så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten. Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan. Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.”

11. Hur förverkligas således Psalm 125:3?

11. Det finns inte rum för religiösa skrymtare bland Jehovas teokratiska folk. Om de önskar utöva gudlöshet och denna världens dårskap, om de talar lögner om Jehova och inte vill arbeta utan själviskt njuta av saker och ting för sin egen del, medan de lämnar dem som hungrar och törstar efter sanning och rättfärdighet otillfredsställda, så har de inte i någon ämbetsställning att göra, nej, över huvud taget inte bland Jehovas vittnen. Rättfärdighetens Konung kommer att låta sina änglar driva ut dem ur kretsen av dem som lyfter upp Rikets Signal. I denna tid då den större assyriern, Satan, djävulen, för krig mot kvarlevan, beskyddar Jehova sitt organiserade folk genom sin regerande Konung, alldeles som forna dagars trogna Jerusalem var omgivet av berg. För vår tid har Jehova påbjudit: ”Ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.” (Ps. 125:3) Han hindrar denna världens organiserade styrande makter från att bli hans folk övermäktiga och från att utöva inflytande på dem för att tvinga dem till missgärning eller laglöshet gentemot Jehova Gud, vilket skulle leda till att de bleve förkastade av Honom. Han kommer också att vaka över tillståndet inom kretsen av sitt folk och se till att ingen laglös individ gör uppror och får behålla herraväldet bland hans folk, som söker rättfärdighet och saktmod såsom den rättfärdige Konungens undersåtar. Och de ”furstar” som Konungen har förordnat genom sin teokratiska organisation till att ”styra med rättvisa” kommer också att vara vaksamma. Var och en kommer att tjäna såsom ett skydd.

12. Hur blir alltså sarim tillsatta och sådana som är olämpliga hållna utanför?

12. Vi befinner oss inte längre i krypande underdånighet under denna världens politiska makter. Vi har kommit ut ur detta tillstånd för att styras av Gud i hans organisation. När hans sarim tillsättes i hans synliga organisation, sker det inte genom något slags ”folkvälde” eller ett demokratiskt tillvägagångssätt, utan de utses av den regerande Konungen genom hans teokratiska organisation. Vilka som helst som blir dåraktiga, lågsinnade, bedrägliga, ränkfulla och orättvisa kommer att drivas ut.

Genom hans andes verksamhet

13. Vilka har det också blivit nödvändigt att insätta i sådana ämbeten? Varför?

13. Kvarlevan av dem som är smorda med Guds ande till en plats med Kristus i hans himmelska rike består nu av endast få. Eftersom Konungen, Kristus Jesus, har församlat så många av sina andra får till sin högra sida och hjorden av alla hans får har blivit så talrik hela jorden utöver, har det blivit nödvändigt för honom att insätta många av dessa andra får i ämbetsställning. De verkliga förhållandena visar att de också är upptagna av att fullgöra dessa furstliga ämbetsåligganden, vare sig det sker på en högre nivå eller på en lägre, ja, också om det betyder att ha överinseende över ett litet antal av tio eller färre. Dessa ”andra får” i ämbetsställning förväntar att bli barn till den ”Evige fadern”, Kristus Jesus, under tusenårsriket efter striden vid Harmageddon.

14. Vad fordras nu av dem som innehar dessa poster, och vilken belöning väntar dem för att de uppfyller denna fordran?

14. De av kvarlevans medlemmar som på ett eller annat sätt tjänar som ämbetsinnehavare är bröder till rättfärdighetens Konung. För att få sitt hopp om att bli konungar och präster med honom i det himmelska herradömet förverkligat måste de nu uppfylla de teokratiska fordringarna i sin ämbetsutövning. De måste vara rättvisa och måste främja rättfärdighet. I annat fall kommer de att bli förkastade som otrogna i fråga om ringa ting och kommer nu att förlora sin Herres glädje och blir inte upphöjda till det himmelska konungadömet. (Matt. 25:21) De andra fåren måste likaså vara trogna i de uppdrag såsom förordnade tjänare som de nu har. Om de bevisar sig trogna i denna tid av provsättning, kan de få fortsätta med sin särskilda tjänst under sin Konung, den ”Evige fadern”, och de kan efter striden vid Harmageddon få del i förverkligandet av profetian: ”I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet [på hela jorden, AV].” Trogna män från forntiden som då har fått uppstå, kommer att få del med dem.

15. Varför råder ingen rivalitet mellan de båda kategorierna, och vilket profetiskt drama uppfyller de på detta sätt?

15. Både kvarlevans medlemmar och medlemmarna av den stora skaran av andra får har nu del i att uppfylla Jesajas profetia om att ”furstar skola styra med rättvisa”. Fastän de av kvarlevan som bevisar sig trogna kommer att få träda in i en högre tjänst i det himmelska riket, medan däremot de som hör till de andra fåren kommer att stanna på en lägre tjänsteplats här på jorden, så existerar det dock ingen avund, svartsjuka eller rivalitet mellan de båda kategorierna. Sådana onda ting skapar slitningar, tvist, splittring. I stället råder samma kärleksfulla vänskap mellan dem som mellan Jonatan och David i forna tider. Jonatan var en furste i Israel i sin egenskap av son till kung Saul och som hövitsman över tusen man. David var också en furste såsom hövitsman över tusen man och var därjämte smord till att i framtiden bli Israels konung. (1 Sam. 13:2; 18:13) I det att de andra fåren visar Jonatans ödmjuka inställning, erkänner de och fogar sig i Jehovas förordnande av sin smorda kvarleva. De talar till kvarlevan så som Jonatan talade till David vid deras sista möte: ”Du skall bliva konung över Israel, och jag skall vara näst efter dig.” (1 Sam. 23:17, AV) De strävar inte efter att bli förmer än de som hör kvarlevan till, varken nu eller i framtiden. De håller fast vid rättvisan och understöder kvarlevan i dess bemödanden att tjäna Jehova troget och vinna den himmelska segerlönen. De gör alltid gott mot dessa Konungens bröder och gör detta så som om det gällde honom själv. Å andra sidan älskar den smorda kvarlevan dessa Konungens andra får. Då de ju måste tjäna med rättvisa, skyddar de dessa ”främlingars” rätt, vilka befinner sig inom organisationens portar, och missunnar dem inte de ansvariga tjänsteställningar som de blivit betrodda med i Guds synliga organisation sedan 1935.

16, 17. Vad har Jehova utgjutit från höjden, och med vilken verkan på hans folk och dess organisation och verksamhet?

16. Genom att återställa det teokratiska systemet bland sitt folk har Jehova Gud, den Allsmäktige, tagit till sig sin stora makt också inom sin synliga organisation på jorden. (Upp. 11:17, NW) Han har utgjutit sin ande över sin kvarleva, som en gång blev förödd av fienden under det första världskriget. Genom denna ande har han återupplivat kvarlevans medlemmar och på nytt gjort dem vakna för hans tjänst, i det att han har förnyat deras styrka till att tjäna såsom hans vittnen och såsom sändebud för den regerande Konungen. De har gripit sig an med att bygga upp och förbättra de teokratiska ting som länge hade legat öde, och nu blomstrar den teokratiska synliga organisationen såsom en ros och bär i rikt mått Guds rikes frukt. De andra fåren äter av denna frukt, bringar sitt liv i harmoni med Riket och räcker denna frukt åt andra som längtar efter liv och frid under en rättfärdig regering. Genom denna händelseutveckling uppfylles de avslutande verserna i Jesajas trettioandra kapitel:

17. ”Intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark; då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet. Och rättfärdighetens frukt [verk, AS] skall vara frid och rättfärdighetens vinning [verkan (eller tjänst), AS] vara ro med trygghet [tillförsikt, AS] till evig tid. Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser. Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad. Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.” — Jes. 32:15—20.

18. För vad tackar vi alltså nu Gud, och på vilket sätt skall vi förbli trygga under hans beskydd?

18. Länge leve vår himmelske Konung, som regerar i rättfärdighet! Jehova Gud vare tack för den frid och ro och trygghet eller tillförsikt som hans Konungs rättfärdiga styrelse inför och bevarar inom den teokratiska organisation som omfattar alla hans får på jorden. Hans styrelse skall bestå. Må vi alla försöka arbeta i harmoni med hans styrelse och tjäna rättfärdighetens sak. Då kommer vi att förbli trygga under hans beskydd. När den stora skog som utgöres av den större assyrierns, Satans, djävulens, väpnade härskaror fälles av Jehovas väldiga hagel, som slår hårt, och när den stora ”staden”, assyrierns organisation, raseras i grund och jämnas med marken i striden vid Harmageddon, då kommer våra ögon att få se hur den nya världens teokratiskt organiserade samhälle förblir stående, helt färdigt för den rättfärdige Konungens syften under hans tusenåriga regering.

19. Vad måste alla tjänare göra, och vad är det allas vårt privilegium att ytterligare göra?

19. Fortsätt därför att tjäna, med rättvisa och i trohet, alla ni som befinner er i ansvarsfyllda ställningar! Och må vi alla begagna oss av privilegiet att ännu såsom Jehovas vittnen få gå åstad och så Rikessanningens säd vid alla vatten, varmed menas folk av alla nationer, och att plöja och odla Guds åker, som är hela jorden, för att göra den fruktbärande till hans lov och pris, medan vår Konung, Kristus Jesus, regerar i rättfärdighet och hans furstar styr med rättvisa.

[Fotnot]

(The Watchtower, 1 december 1951)