Lojala förespråkare för Guds ord
”När ni tog emot Guds ord, ... godtog [ni] det, inte såsom människors ord, utan — som det ju i sanning är — såsom Guds ord, vilket också är verksamt i er som tror.” — 1 Tess. 2:13, NW.
1, 2. Vilken egenskap skiljer bibeln från andra heliga skrifter, enligt vad som framhålls av en orientforskare?
DET finns många skrifter som hålls heliga av människor som lever i olika delar av jorden. Men bibeln har egenskaper som ställer den i en klass åtskild från alla andra.
2 Angående ett av dessa drag sade orientforskaren George Rawlinson: ”Kristendomen ... har ingenting som i högre grad skiljer den från världens andra religioner än dess sakliga eller historiska karaktär. Religionerna i Grekland och Rom, i Egypten, Indien, Persien och i Östern över huvud taget ... påstod sig inte ens på allvar äga en historisk grundval. ... Men det förhåller sig annorlunda med bibelns religion. Där ... finner vi ett lärosystem som är förknippat med fakta, som helt och hållet bygger på fakta, som är av noll och intet värde utan dessa fakta och som kan betraktas som tillrättalagt för alla praktiska behov, om dessa visar sig förtjänta att godtas.”a
3. Ge exempel på de historiska fakta som är införlivade med bibelns skildringar.
3 En undersökning av vittnesbörden visar att bibelns redogörelse är uppbyggd omkring människor som verkligen har levat och platser som existerar. Bibeln anger noggrant tiden för märkliga händelser och namnger samtida härskare i andra nationer som ägde bestånd vid den aktuella tiden. (2 Kon. 25:8, 9; Luk. 3:1, 2) Bibeln är en bok som står sig vid en noggrann granskning. Så här sade den bibliske psalmisten till Jehova Gud: ”Summan av ditt ord är sanning.” — Ps. 119:160.
4. Vilken betydelse har det förhållandet att bibeln är en profetisk bok?
4 Ännu mera slående än denna historiska exakthet är emellertid det förhållandet att bibeln är en bok med tillförlitliga profetior. Detta gör att den på ett framträdande sätt skiljer sig från alla andra heliga böcker. Dess profetior är inte enbart några oväsentliga kommentarer om framtiden. Från den första boken, Första Moseboken, ända till slutet av den sista, Uppenbarelseboken, är den fylld med uttalanden om framtida händelser. — 1 Mos. 3:15; Dan. 4:14; Upp. 21:1—5.
5. a) Visste människor, som levde när bibelns profetior först uttalades, att dessa var från Gud? b) Hur är bibelns profetior till hjälp för oss?
5 Många av dessa profetior fick sin uppfyllelse medan de som först hörde dem ännu levde. Således kunde människor, som levde då, med egna ögon se att profetiorna inte var av enbart mänskligt ursprung. (1 Mos. 18:9—11; 21:1—3; Jer. 28:15—17) Men det var inte alla av bibelns profetior som riktade uppmärksamheten på händelser som nu ligger långt tillbaka i tiden. Den har förutsagt vad som skulle hända nu på 1900-talet. Fastän bibelns sista del skrevs före slutet av det första århundradet av vår vanliga tideräkning, beskrev den på ett livfullt sätt den oro som skulle skaka det mänskliga samhället i våra dagar. Den har också klargjort att dessa händelser skulle känneteckna de ”yttersta dagarna” för den nuvarande tingens ordning och tiden för upprättandet av Guds rike. (Luk. 21:24—31; Upp. 6:1—8) Genom att visa var vi befinner oss i förhållande till fullbordandet av Guds uppsåt och genom att framhålla det förståndiga handlingssätt, som vi bör följa, ger bibeln vägledning som var och en av oss behöver.
6. Vad är det hos bibelskribenternas inställning som vinner vårt förtroende? Ge exempel.
6 Bibelns redogörelse vinner också vårt förtroende genom skribenternas uppenbara ödmjukhet och ärlighet. De försöker inte släta över fakta för att framstående personer bland dem skall förefalla rättfärdigare än de i verkligheten var. På ett mycket uppriktigt sätt erkänner de öppet sina egna svagheter och tillkortakommanden. (2 Mos. 4:10—14; Matt. 26:31—56) Jesu lärjungar erkände att den tidens religiösa ledare såg ned på dem såsom ”olärda, helt vanliga”. (Apg. 4:13, NW) Bibelns skribenter berättar oförbehållsamt både om befrielser som Gud utförde till förmån för sitt folk och om tider då han uttryckte sitt missnöje med dem. (2 Krön. 12:1—9; 20:14—26) Dessa påtagliga bevis på ärlighet, höga ideal, rent motiv och förståndsmässig övertygelse gör att de som älskar sanning känner sig dragna till bibeln.
7. Av vilka andra skäl anbefaller bibeln sig själv åt oss som förtjänt av vår intensiva uppmärksamhet?
7 Det är här i bibeln som man finner svar på frågor som annars inte kan bli besvarade. Vad är upphovet till universum, till vår planet jorden och till människosläktet? Varför plågas människorna av svårigheter, av sjukdom och död? Bibeln besvarar dessa frågor på ett språk som är lätt att förstå. (1 Mos. 1:1, 2, 26—28; 2:16, 17; 3:1—24; Rom. 5:12) Den beskriver också grunddragen av vad Gud har gjort för att ge den mänskliga familjen befrielse, och den visar vad var och en av oss måste göra för att begagna sig av denna föranstaltning. (Joh. 3:16, 36; Dan. 2:44) Av alla dessa skäl anbefaller bibeln sig själv åt oss som en bok som förtjänar vår allvarliga uppmärksamhet.
8. Varför bör vi personligen läsa och studera hela bibeln?
8 Men hur är det med dig som enskild människa? Har du läst bibeln — inte bara delar av den, utan hela bibeln, från pärm till pärm? Har du noggrant studerat den för att fastställa hur den påverkar ditt liv? Detta är otvivelaktigt den praktiska vishetens väg. Varför det? Därför att vi är beroende av Gud för vårt liv, och bibeln säger rättframt att den är Guds ord. — 2 Mos. 20:1; Ef. 6:17.
Verkligen ”Guds ord”
9. I vilken bemärkelse är bibeln ”Guds ord”?
9 För världen i allmänhet och till och med för kristenhetens kyrkomedlemmar betyder uttrycket ”Guds ord” i fråga om bibeln mycket litet. De kan tro att bibeln är en bok som hängivna män har skrivit om Gud, men inte att den i verkligheten har sitt ursprung hos Gud. Ändå säger bibeln själv att ”hela Skriften är inspirerad av Gud”. Den säger också att ”profetior har inte vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande”. (2 Tim. 3:16; 2 Petr. 1:21; NW) Detta betyder att det visserligen var olika män som användes till att göra det mesta av själva skrivandet men att bibeln har endast en författare: Jehova Gud. Förmedelst sin ande förmedlade han budskap eller syner till sina profeters sinnen, och sedan skrev de ned vad de såg eller hörde. Hur gick detta till?
10, 11. a) Har Gud personligen dikterat de ord som finns i bibeln? b) Vilket vanligt tillvägagångssätt inom affärsvärlden kan vara till hjälp för att illustrera saken?
10 I somliga fall förmedlades underrättelserna genom diktamen. Genom en ängel som representant sade Jehova till Mose: ”Teckna upp åt dig dessa ord; ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.” (2 Mos. 34:27; Hebr. 2:2) Mose upptecknade omsorgsfullt det som sades till honom.
11 I andra fall är det emellertid tydligt att bibelskribenterna fick tillåtelse att i viss mån bruka sitt eget initiativ i fråga om språkstilen. Jehovas ande ledde deras tankar, men uttryckssättet återspeglade i viss grad skribenternas egenskaper. (Pred. 12:10; 2 Sam. 23:1, 2) I vår egen tid är det ett vanligt tillvägagångssätt att en direktör för ett företag instruerar sin sekreterare att skriva ett brev utan att nödvändigtvis i detalj ange det uttryckssätt som skall användas. Det är i verkligheten sekreteraren som skriver brevet, i det han noggrant följer de givna instruktionerna och använder uttryck som han genom erfarenhet vet stämmer överens med direktörens sätt att arbeta. Det fullbordade brevet, som undertecknats av direktören, erkänns vara från honom.
12, 13. Varför bör det inte vara svårt för oss att förstå att Gud från det osynliga kunde överföra budskap eller syner till människor?
12 Bör det vara svårt för oss att förstå att Gud, trots att han är osynlig för sina tjänare, kan överföra budskap eller syner till deras sinnen? (Apg. 28:25; Hes. 1:1—3) Vi menar inte att det är något märkligt med att knäppa på radion och lyssna till rösten av någon som kan vara osynlig för oss, befinna sig på många mils avstånd. När astronauterna färdades runt månen, sände de både budskap och bilder tillbaka till jorden, och deras utsändningar uppfångades med utomordentlig tydlighet. Hur kan människor åstadkomma något sådant? Helt enkelt genom att utnyttja de lagar som Jehova själv redan har satt i funktion.
13 Följaktligen är tanken att Gud från det osynliga kan meddela sig med människan inte alls orimlig. Inte heller bevisar det förhållandet att skribenterna här på jorden utförde själva skrivandet att det de skrev inte i verkligheten var från Gud. Likväl måste det erkännas att enbart det faktum att det kunde ha förhållit sig på det sättet inte i sig självt bevisar att bibeln är från Gud. Vilka bevis finns det för att Gud verkligen meddelade sig med dessa män som skrev bibeln?
Bevis för att Gud har meddelat sig med människor
14. Vilket budskap hade Mose till sina medisraeliter, när han kom ned från Sinai berg, men vilka frågor kan ställas?
14 Sedan israeliterna hade befriats från slaveriet i Egypten, församlades de i Sinai öken. Mose gick upp på berget för att ta emot undervisning från Jehova och kom tillbaka med ett budskap till folket. Mose talade om att Jehova hade sagt: ”Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: ’I haven själva sett, vad jag har gjort med egyptierna och huru jag har burit eder på örnvingar och fört eder till mig. Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min; och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk.’” (2 Mos. 19:3—6) Detta är vad Mose sade till de äldre männen i folket, men var det sant? Hade Gud verkligen talat till honom? Vilka skäl hade de att tro att Jehova handlade med Israel genom Mose? — 1 Joh. 4:1.
15. Hur visste israeliterna att Jehova hade meddelat sig med Mose och använde honom?
15 Inte så många månader innan detta hände hade de alla varit i Egypten. Där hade Mose, i det han talade i Jehova Guds namn, förutsagt tio förödande plågor över landet. Var och en hade kommit så som det hade tillkännagetts. (2 Mos. 7:15—12:29) Helt säkert hade inte Mose själv orsakat gräshoppsplågan eller pesten som han hade förutsagt. Han behärskade inte elementen, så att han kunde få till stånd det hagel som han hade tillkännagett i förväg. Han tog sig sannerligen inte i egen person in i egyptiernas alla hem och stall för att döda deras förstfödda. Det var obestridligt att detta hade varit Guds verk, och eftersom Mose hade varit i stånd att i förväg tillkännage vad som skulle hända, måste det vara Gud som hade meddelat sig med honom. Senare, när Mose räckte ut sin hand över Röda havet, hade vattnet delat sig för att bereda dem en väg till undflykt, medan ett övernaturligt moln skilde Israel från Egyptens förföljande styrkor. Israeliterna, som nu var vid Sinai berg, hade varit där och sett det; de visste att Jehova använde Mose till att leda dem. — 2 Mos. 14:19—22.
16. Vilka ytterligare tecken gjorde Jehova vid Sinai berg, och varför?
16 Nu, vid Sinai berg, gjorde Jehova ytterligare tecken, och skälet till att han gjorde det var, enligt vad han sade till Mose, ”att folket skall höra, när jag talar med dig, och så tro på dig evärdligen”. (2 Mos. 19:9) Det var en imponerande uppvisning av Guds makt. ”Det [begynte] dundra och blixtra, och en tung molnsky kom över berget, och ett mycket starkt basunljud hördes; och allt folket i lägret bävade. ... Och hela Sinai berg höljdes i rök, vid det att HERREN kom ned därpå i eld; och en rök steg upp därifrån, lik röken från en smältugn, och hela berget bävade storligen. Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade, och Gud svarade honom med hög röst.” (2 Mos. 19:16—19) De millioner som bevittnade detta skådespel fick övertygande bevis för att det Mose talade och skrev i Jehovas namn verkligen var ”Guds ord”. — Apg. 7:35—38.
17. Hur var det uppenbart att Jehova också meddelade sig med de efterföljande hebreiska profeterna, vars skrifter finns i bibeln?
17 Under de århundraden som följde uppreste Jehova andra profeter: Samuel, Natan, Jesaja, Jeremia, Daniel och många fler. Också de talade i Jehovas namn, och det förhållandet att de på ett tillförlitligt sätt i förväg tillkännagav Guds gärningar bevisade att han meddelade sig med dem. — 5 Mos. 13:1—3; 18:21, 22.
18. a) När Jesus Kristus framträdde på jorden, vilka bevis fanns det då för att han var från Gud? b) Vilken uppfattning hade han om de bibelböcker som hade skrivits fram till den tiden?
18 Under det första århundradet av vår vanliga tideräkning framträdde Jesus Kristus på den jordiska scenen. Han sade öppet att han var Guds Son, och genom att mirakulöst stilla sjön, bota sjuka och uppväcka döda bevisade han att han verkligen hade utgått från Gud. (Joh. 10:36; Luk. 8:22—25; 5:17—26; Joh. 11:39—44) Vilken uppfattning hade han om de bibelböcker som hade blivit skrivna fram till den tiden? Han citerade som fakta det de sade om det förgångna. Han sade om deras utsagor om framtiden att de med säkerhet skulle uppfyllas. (Matt. 19:1—6; 24:30; Dan. 7:13, 14) När han talade om ”skrifterna”, inbegrep han lagen, profeterna och psalmerna, alla de hebreiska skrifterna. (Luk. 24:27, 44—48) Han trodde på dem, undervisade om dem och tog dem till vägledning i livet. Han erkände att de var det inspirerade ord som hans Gud och himmelske Fader var upphov till.
19. Vilka bevis på gudomligt stöd fanns det när det gällde de kristna grekiska skrifternas skribenter?
19 Kort efter Jesu död och uppståndelse, vid den tid då den kristna församlingen grundades, visade Gud på nytt med övernaturliga tecken vilka han använde som språkrör på jorden. (Hebr. 2:1—4) Han utgöt sin ande över Jesu Kristi lärjungar som var församlade i Jerusalem, och genom ett underverk blev det möjligt för dem att tala språk som de inte hade studerat. Representanter för många nationer fick personligen bevittna denna manifestation av gudomligt stöd. (Apg. 2:1—12) Bland dessa som Gud nu gav sin ande åt utvalde han också, antingen då eller kort efteråt, några män till att skriva de kristna grekiska skrifterna. Ingenting av detta gjordes i hemlighet. Kunskapen om de mäktiga gärningar, som Gud utförde genom dem, var tillgänglig för alla. Som en följd av detta blev flera tusen troende. — Apg. 2:41; 3:1—4:4; 9:40—42.
20. Vilken uppfattning har följaktligen Jehovas vittnen om bibeln?
20 Till en församling av sådana människor i Macedonien skrev aposteln Paulus: ”Vi ... tackar [också] Gud oavlåtligen, för att ni, när ni tog emot Guds ord, som ni hörde av oss, godtog det, inte såsom människors ord, utan — som det ju i sanning är — såsom Guds ord, vilket också är verksamt i er som tror.” (1 Tess. 2:13, NW) Jehovas kristna vittnen nu på 1900-talet har likadan tro som dessa macedoniska kristna i det första århundradet. De har själva läst bibeln och vet vad den innehåller, och därför tvivlar de inte på att den verkligen är Guds ord. Delar du denna tro?
21. a) Om en person tror att bibeln verkligen är Guds ord, vilket privilegium och ansvar har han då? b) Hur långt måste en människas tro på bibeln gå, om hon skall vara välbehaglig för Gud?
21 Om det är så, då har du privilegiet och ansvaret att hjälpa andra. Om de aldrig har läst bibeln, uppmuntra dem då att göra det. Dryfta med dem bevisen för att den är Guds ord. Tala om för dem vad den lär. Betona för dem hur allvarligt detta är. Sedan måste de naturligtvis själva fatta beslut om vad de skall göra. Men en tro som går halva vägen är inte nog. Om en person skall vara välbehaglig för Gud, måste han vara helhjärtad. Han måste vara en lojal förespråkare för Guds ord.
”Helig tjänst med lojalitet”
22. Hur och varför betonar bibeln lojalitet?
22 Bibeln själv betonar vikten av lojalitet. Varför det? Därför att det är en av de betydelsefulla egenskaper som Jehova, bibelns författare, äger. Till Israels egensinniga folk sade Jehova genom sin profet Jeremia: ”Jag är lojal.” (Jer. 3:12, NW) Och när aposteln Johannes i en syn såg kommande händelser, hörde han dem som Gud upphöjer till himmelsk härlighet sjunga till Gud: ”Stora och underbara är dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, evighetens Konung. Vem skall inte verkligen frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, ty endast du är lojal?” (Upp. 15:3, 4, NW) De inser att lojalitet har sitt ursprung hos Jehova och att det är en egenskap som på ett framträdande sätt kännetecknar honom.
23. Varför måste vi ägna Jehova vår tjänst ”med lojalitet”, och vad innebär detta i fråga om vår inställning till Guds ord?
23 Det är därför lätt att förstå att om människor skall tjäna Gud på ett godtagbart sätt, måste de återspegla denna gudaktiga egenskap. Sakarias, Johannes döparens fader, insåg detta. Uppfylld av helig ande tackade han Gud för ”privilegiet att oförskräckt ägna honom helig tjänst med lojalitet och rättfärdighet inför honom i alla våra dagar”. (Luk. 1:74, 75, NW) Men hur kan en människa vara lojal mot Jehova, om hon är uppfylld av tvivel angående hans ord? Om någon har frågor, är det bara förståndigt att han framställer dem, undersöker bevisen som läggs fram till svar och sedan beslutar sig. Men vi kan inte behaga Gud om vi är halvhjärtade, ständigt haltar mellan två åsikter. (1 Kon. 18:21) ”Om någon av er brister i vishet, må han då fortsätta med att bedja Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan förebråelse; och den skall ges honom. Men må han fortsätta med att bedja i tro, utan att alls tvivla, ty den som tvivlar är lik havets våg, som drivs av vinden och kastas omkring. Denne man må verkligen inte förmoda att han skall få någonting av Jehova; han är en obeslutsam man, ostadig på alla sina vägar.” — Jak. 1:5—8, NW.
24. a) Hur är illojaliteten mot Gud uppenbar i kristenheten? b) Vilken förändring måste människor med sådan inställning göra för att bli sanna efterföljare till Jesus Kristus?
24 För att behaga vår Skapare måste vi hysa förtroende för att hans vägar är rätta. Men det är en egenskap som tydligt saknas bland många till bekännelsen kristna. Det har förutsagts i bibeln, i Andra Timoteus, kapitel 3, att illojalitet är en av de framträdande egenskaper som skulle vara utbredda under de ”yttersta dagarna”. Inte bara illojalitet mot äktenskapskontrahenter och arbetsgivare, utan illojalitet mot Gud. På grund av detta bevisar sig de människor, vars tillbedjan bara är en ”form av gudaktighet”, vara ”falska mot dess kraft”. (2 Tim. 3:1, 2, 5, NW) Eftersom de saknar personlig övertygelse om att bibeln är Guds ord, tar de den inte på allvar. Den är inte den vägledande kraften i deras liv; den driver dem inte framåt. Men det krävs en förändring om de skall bli verkliga efterföljare till Jesus Kristus. I Efesierna 4:23, 24 (NW) får de kristna denna förmaning: ”Ni skulle förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skulle ikläda er den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” Har du gjort detta? Är du orubbligt lojal mot Gud, och visar du detta genom din inställning till hans ord, bibeln? Om det är så, då kan du bli en välsignelse för andra genom att hjälpa dem att sätta tro till Guds ord.
[Fotnoter]
a The Historical Evidences of the Truth of the Scripture Records, sid. 25, 26.
[Bild på sidan 272]
Vid Sinai berg gjorde Jehova tecken. Berget bävade och höljdes helt i rök. Millioner människor såg och hörde bevis för att det Mose tillkännagav i Guds namn var Guds ord