Hur man växer till ”i den exakta kunskapen om Gud”

1, 2. a) Vilket förhållande beträffande förmågan att lära förutsade Paulus för ”de yttersta dagarna”, och varför gjorde han det? b) Vilken annan faktor har med vår förmåga att växa till i exakt kunskap att göra?

NÄR aposteln Paulus talade om ”de yttersta dagarna”, då ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”, skulle vara här, skrev han om dem som ”alltid hålla på med att lära och likväl aldrig kunna komma till en exakt kunskap om sanningen”. Att hålla på med att lära på det sättet är sannerligen gagnlöst, ty det blir inte till någon bestående nytta. Detta var orsaken till att samme apostel i sitt brev till kolosserna bad att hans medkristna måtte ”fortsätta med att bära frukt i allt gott verk och tillväxa i den exakta kunskapen om Gud”. — 2 Tim. 3:1, 7; Kol. 1:10; NW.

² Hur kommer det sig att somliga ”alltid hålla på med att lära och likväl aldrig kunna komma till en exakt kunskap om sanningen”? Såsom den text, som omger dessa verser, utvisar kan naturligtvis inte de människor, som inte i sanning älskar Gud och som inte låter honom få första platsen i deras liv, komma till en exakt kunskap om sanningen. Att de ger efter för synden och ger näring åt ett orätt begär hindrar det så behövliga tillflödet av Guds ande, som är en nödvändig faktor, om man skall vinna denna insikt. (1 Kor. 2:10—14) Men själva sättet, på vilket vi samlar kunskap, är också avgörande för hur omfattande vår insikt och vår förmåga att förstå blir.

3. Hur kan vi sätta vår kunskaps exakthet på prov, och hur kan detta belysas?

³ Låt oss ta ett exempel. En man kanske tänker bygga sig ett hus. Han anskaffar allt det material han behöver och lagrar det på tomten — staplar upp tegel, cementsäckar, fönster- och dörrkarmar, takpannor osv. Men om han inte sätter i gång och förenar allt det här materialet enligt en bestämd, uppgjord plan eller ritning, förblir alla dessa olika ting en hop obesläktat material, som inte tjänar något nyttigt ändamål. Och just så tycks en del människor samla kunskap eller åtminstone en del upplysningar, religiösa eller bibliska upplysningar inbegripna, i det att de hopar dem i sinnet såsom obesläktade strödda tankar eller uppfattningar. Det är först när det verkliga uppbyggnadsarbetet börjar på byggnadstomten som det är möjligt att avgöra om materialet fyller fordringarna och kommer att passa in på rätt plats i byggnaden. Det förhåller sig på samma sätt när det gäller att bygga upp exakt kunskap i sinnet. Det är först när vi skapar sammanhang i vårt vetande, för samman den kunskap vi har till en helhetsbild, som vi kan urskilja om vår kunskap är exakt, samstämmig och förståelig eller om den består av felaktigheter, motsägelser och kanske till och med av lögner. Även om vi verkligen sitter inne med fakta, kan vår insikt och förståelse, om vi inte har en rätt uppfattning om dessa faktas inbördes förhållanden, likväl vara bristfällig och skulle kunna få oss att fatta skadliga beslut eller dra felaktiga slutsatser.

Hur man bygger upp sin kunskap på det rätta mönstret

4. Hur kan vi förvissa oss om att vi bygger upp vår kunskap enligt sanningens rätta mönster?

⁴ Men om vi skall kunna tillväxa i ”den exakta kunskapen om Gud”, då måste vi bygga upp vår kunskap enligt det rätta mönstret. Vi måste förstå saker och ting, se dem i deras rätta inbördes förhållande, betrakta dem enligt sanningens principer, vilka bibelns författare, Jehova, har angivit. Under det att vi studerar bibeln, måste vi se till att våra sinnen mödar sig med att konstruera ett sanningsmönster i vårt sinne. Allt det som Jehova Gud har uppenbarat genom sitt ord hör med till hans härliga uppsåt. Varje ny sak som vi lär oss måste vi alltså kunna passa in på dess rätta plats, vi måste kunna se den i dess rätta förhållande till andra ting i Guds ord. Först när vi kan urskilja var varje tilldragelse, uppfattning, profetia, föreskrift eller råd hör hemma mot den bakgrund som Guds uppsåt såsom en helhet utgör, ja, först då kan vi äga den mest uttömmande insikten om saker och ting. När vår insikt beträffande Guds ord och uppsåt såsom helhet betraktade växer till, tillväxer också i själva verket vår exakta kunskap om varje enskilt förhållande eller begrepp i Skriften.

5. Vilken synpunkt måste vi anlägga, om vi skall kunna förstå saker och ting exakt?

⁵ När vi betraktar materiella ting med våra bokstavliga ögon, lägger vi märke till att de har dimensioner — höjd, djup, längd och bredd. Varje enskilt föremål inom synhåll för oss har något att göra med tavlan såsom en helhet. Vidare kan vi få olika föreställningar om ett föremål beroende på i vilket perspektiv vi ser det. För en människa nere på marken ter sig ett järnvägståg som rusar förbi på några meters håll såsom ett stort, imponerande maskineri. Men om man betraktar samma tåg från ett flygplan högt uppe i luften, ser det ut som en obetydlig leksak. Från flygplanet ser man en mycket större del av det omgivande landskapet, och man ser då tåget mera i förhållande till andra ting. Om vi skall förstå bibelns läror och undervisning rätt, kan vi inte heller betrakta saker och ting från en rent mänsklig ståndpunkt, med den mänskliga filosofiens och vishetens ofullkomliga, bristfälliga, begränsade synförmåga. Vi måste i stället, så långt det är oss möjligt, betrakta saker och ting såsom Jehova gör, från hans höga och upphöjda, fullkomliga ståndpunkt, i det att vi ser saker och ting såsom de verkligen är, på ett exakt sätt. Om vi gör det, kan vi ”bliva grundligt i stånd till att med sinnet fatta — tillika med alla de heliga — vad som är bredden och längden och höjden och djupet” hos de andliga tingen, och så kan vi ”bliva uppfyllda med all den fullhet som Gud giver”. — Ef. 3:18, 19, NW.

6. Nämn några saker som kan hjälpa oss att öka på vår kunskap exakt.

⁶ När vi studerar en viss del av bibeln, har vi nytta av att tänka på några särskilda saker, faktorer som kan hjälpa oss att öka på vår kunskap exakt, så att vi kan urskilja tingens andliga ”dimensioner”. Man bör tänka på följande: 1) en biblisk läras förhållande till andra läror i Skriften, 2) den omedelbart omgivande texten och dess samband med just den vers eller det avsnitt som man begrundar, 3) de omständigheter eller förhållanden, som rådde då det skrivna ursprungligen nedtecknades, 4) när händelsen eller händelserna inträffade på tidens ström och 5) hur det stoff som begrundas passar in i den större bilden av Guds uppsåt, varigenom bibelns grundläggande teman blir belysta.

7. Vad kan det medföra, om man underlåter att söka förstå sambandet mellan en viss lära och andra läror? Ge exempel.

⁷ Om man underlåter att söka förstå sambandet mellan en viss lära och andra läror, medför detta förvirring i tänkesättet, och man kan komma att godta en felaktig uppfattning utan att ha klart för sig att den är felaktig. Vi lägger märke till ett sådant förvirrat tänkesätt i kristenheten. Många religiösa människor tror till exempel på bibelns läror om att ”den lön, som synden giver, är döden”, att Jesus dog och ”gav sig själv till en motsvarande lösen för alla” och att det kommer att bli en ”de dödas uppståndelse”. (Rom. 6:23; 1 Tim. 2:6, NW; 1 Kor. 15:42) Men samtidigt påstår de sig tro att själen är odödlig. Den uppfattningen är inte i överensstämmelse med det som bibeln lär om människosjälen — att människan är en själ, att själen dör och att de döda inte vet någonting (1 Mos. 2:7; Hes. 18:4; 1878; Pred. 9:5—10) — och dessutom är denna lära, att människosjälen är odödlig, i direkt strid med dem av bibelns läror som vi nämnde här ovan. Om själen vore odödlig och döden bara vore en dörr till ett annat liv, då skulle döden inte vara något straff för synden. Och i vilket syfte dog Jesus? Från vad för något återlöser han människorna, om det inte är från synden och döden? Om människosjälen vore odödlig och människan inte upphörde att leva vid döden, då skulle vi ju inte ha något behov av Jesu offer, eller hur? Och vilket behov skulle det finnas av en uppståndelse, om det inte funnes några döda att uppväcka?

8. Vad kan vi göra, om vi äger exakt kunskap i bibliska läror?

⁸ Det som bibeln lär i detta ämne är emellertid logiskt och följdriktigt. Människan skapades såsom en levande själ. Hon syndade och blev dömd till döden, till att förlora sitt liv på jorden, det enda liv hon hade. Eftersom hon sedan var oförmögen att förmedla liv till sina avkomlingar, kunde hon endast överföra synd och död till dem, och om det inte hade varit för föranstaltningen med Jesu återlösningsoffer, skulle döden ha varit det definitiva slutet för oss alla. På grundval av Jesu offerdöd kan Gud nu med bibehållen rättvisa befria människan ur dödens grepp och skänka henne evigt liv, och vad de döda beträffar kan detta endast ske genom en uppståndelse. Hur enkelt och logiskt är inte detta! Exakt kunskap beträffande detta rätta och riktiga mönster, när det gäller en av bibelns läror, hjälper en människa att förkasta falska läror sådana som denna om själens odödlighet.

Begrunda sammanhanget

9. a) Vad måste man göra, om man skall få klart för sig den hela och fulla kraften i ett vilket som helst bibliskt uttalande? b) Hur kan vi belysa detta med utgångspunkt från 1 Korintierna 3:17?

⁹ Om man skall få klart för sig den hela och fulla kraften i ett vilket som helst bibliskt uttalande, är det nödvändigt att man begrundar den omedelbart omgivande texten och ger akt på de omständigheter och förhållanden som hade med det ursprungliga nedskrivandet att göra. Låt oss till exempel begrunda 1 Korintierna 3:17: ”Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.” Vid första påseendet kan man dra den slutsatsen att dessa ord gäller dem som tillhör den här onda världen och som söker bryta ned den kristna församlingen och hindra dess verksamhet genom förföljelse. Det är sant att sådant skulle utgöra ett angrepp på Guds tempellika anordning, ett angrepp riktat mot församlingen, och det skulle helt visst komma att medföra Guds ogynnsamma förintelsedom över sådana illasinnade människor. Men av sammanhanget framgår det att Paulus talade om dem som befann sig inom den kristna församlingen och som, genom att följa människor och bilda kotterier, vållade söndring och därmed hotade att göra slut på församlingens enhet. (1 Kor. 3:3, 4) Och Paulus skrev inte i största allmänhet en avhandling om kristen enhet. När vi tar det större sammanhanget, omständigheterna och bakgrunden till att detta brev blev skrivet i betraktande, får vi grepp om den fulla kraften i Paulus’ bevisföring och förnimmer hans starkt kända behov av att skriva, den oro och omsorg som tydligen drev honom att skriva.

10. Hur kan kännedom om de omständigheter, som hade med Paulus’ brevskrivning till korintierna att göra, hjälpa oss att vinna ökad insikt?

¹⁰ Det var Paulus som hade fått bilda den kristna församlingen i Korint, när han kom på besök till denna stad omkring år 50 v.t. och stannade där ungefär aderton månader. (Apg. 18:1—11) Paulus kände sig nära förbunden med bröderna där. (1 Kor. 4:14, 15) Nu, omkring fem år efter det att Paulus först hade kommit till Korint, hade han fått nedslående underrättelser om att det rådde allvarlig söndring bland bröderna. Den senare delen av brevet (från och med kapitel 7) anger visserligen att han hade tänkt skriva om andra ting, men det var dessa underrättelser om söndring som manade Paulus att skriva medan han befann sig i Efesus. Han var helt naturligt upprörd. Han älskade dessa bröder, som han var den förste att predika de goda nyheterna för. Han måste göra något för att hindra att detta verk skulle gå om intet och han skulle behöva se att många av dessa bröder, som han älskade, led skada och kanske skulle bringas att snava. Efter en kort men varm hälsning och några uppmuntrande ord kommer han fördenskull snabbt till saken: ”Om eder, mina bröder, har det givits till känna för mig ... att splittring råder ibland eder.” (1 Kor. 1:11, NW) De följer människor, inte Kristus. De resonerar om saker och ting på ett köttsligt sätt, inte i överensstämmelse med Guds principer. Att de handlade på det sättet skulle inte endast visa sig vara gagnlöst utan innebar i själva verket att de handlade emot församlingens intressen. De som tog ledningen i detta handlade fördärvligt, nedbrytande, gentemot Guds tempel, och detta tempel var de själva, församlingen.

11. Vad hjälper alltså Paulus bröderna i Korint att göra?

¹¹ Paulus resonerar fördenskull igenom den här saken med församlingen i sitt brev och hjälper korintierna att anlägga den rätta synpunkten på förhållandena. ”Vad är då Apollos? Ja, vad är Paulus? Tjänare, genom vilka ni blevo troende, alldeles såsom Herren förlänade åt var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud kom det beständigt att växa, så att varken den som planterar är någonting eller den som vattnar, utan Gud, som kommer det att växa. Må därför ingen berömma sig av människor.” (1 Kor. 3:5—7, 21, NW) Om vi inte växer till i den exakta kunskapen om Gud och vidmakthåller en rätt urskillning, kan vi komma att anlägga en oriktig synpunkt på tingen, och detta kanske får olyckliga följder.

Händelser fastställs till tiden

12. Varför är det till hjälp för vår insikt, om vi kan fastställa när vissa händelser har inträffat?

¹² Det är också till stor hjälp för vår insikt i Guds ord, om vi exakt kan förlägga de i bibeln omtalade händelserna till deras rätta plats på tidens ström, och särskilt viktigt är det att kunna rätt placera en händelse i förhållande till andra händelser, som skildras i bibeln. En bestämd händelse kan ofta utgöra en förklaring till att en annan inträffar, och de förhållanden som råder vid en viss tid har åtminstone delvis sin grund i tidigare tilldragelser.

13, 14. a) Hur kan vi lägga på minnet vid vilken tid Hiskia härskade? b) Vilka andra i bibeln omtalade personer kan vi med hjälp härav ge deras rätta plats på tidens ström?

¹³ Om vi vill lägga på minnet vid vilken tid en viss händelse har inträffat, kan vi med fördel söka förbinda den med någon mycket framträdande händelse, som vi har lätt att komma ihåg tidpunkten för. Låt oss tänka oss att du läser om Hiskia, en av konungarna i Juda. Somliga av våra läsare kan kanske lätt placera honom i tiden, men för andra kan det vara svårare. Låt oss då se, om vi kan förbinda honom med några framträdande händelser, som vi lätt kommer ihåg tidpunkten för. Eftersom han var konung i Jerusalem, måste han ha härskat någon gång före år 607 f.v.t., då slutet kom för det självständiga Juda rike i och med att det omstörtades av babylonierna under Nebukadnessar. En händelse under Hiskias regering, som ganska osökt rinner oss i hågen, är det angrepp på Juda rike, som assyrierna företog under Sanheribs anförarskap, en händelse som skildras i 2 Konungaboken, kapitel 18. Det var under detta infall i Juda som den mångomtalade händelsen inträffade, då Jehovas ängel tillintetgjorde 185.000 assyriska soldater på en enda natt. Hur kom det sig att assyrierna trängde fram så långt som in i Juda land och kunde hota Jerusalem? Jo, föregående kapitel, 2 Konungaboken 17, redogör för Israels rikes, det nordliga rikets, fall, och vi minns att detta inträffade år 740 f.v.t. Hiskia måste alltså ha härskat under någon tid kort efter denna händelse. Egentligen härskade Hiskia från år 745 till år 716 f.v.t., men även om vi inte kan komma ihåg dessa årtal, kan vi, om vi tänker på sambandet mellan de här omnämnda händelserna, på ett ungefär minnas vid vilken tid han levde. Söker vi mera detaljrika uppgifter, kan vi alltid rådfråga en tillförlitlig bok som innehåller kronologiska uppgifter, t. ex. ”All Scripture Is Inspired of God and Beneficial”. — Se sidorna 292—296 i denna bok.

¹⁴ Om vi, inom parentes sagt, påminner oss att Jesaja var den profet, som Jehova använde till att besvara assyriernas smädelser, kan vi också lätt minnas vid vilken tid han levde. (2 Kon. 19:20—34) Fakta tycks ge vid handen att detta inträffade mot slutet av hans långa liv såsom profet. När vi har fått denna bakgrund fastställd, kan vi också få en klarare uppfattning om tidpunkten för Mikas profeterande, ty inledningsorden i hans bok lyder så: ”Detta är HERRENS ord, som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas’ och Hiskias, Juda konungars, tid.” Det står nu genast klart för oss att Mika levde samtidigt med Jesaja och Hiskia, nämligen omkring den tid, då Israels rike omstörtades år 740 f.v.t.

15. Vartill leder bibelstudium av detta slag?

¹⁵ Om man läser bibeln på detta sätt, dvs. förbinder tankar, begrepp och händelser med varandra, tillväxer man i exakt kunskap. Det blir mycket roligare att läsa den på detta sätt, ty man vinner större insikt. Ja, bibelläsningen blir ett spännande äventyr, då vi passar ihop de olika upplysningarna i vårt växande rika förråd enligt sanningens mönster, och vi får allt större förmåga att fatta den förunderliga och alltmer omfattande uppenbarelsen av Guds storslagna uppsåt. Endast genom sådan begrundan och tankeverksamhet kan vi bli i stånd att till fullo uppskatta hur enhetligt och samstämt Guds inspirerade ord är.

Temat ”Rikets Säd” i bibeln

16. a) Vad är allra viktigast, när det gäller vår tillväxt i exakt kunskap? b) Redogör helt kort för hur bibelns tema om Rikets Säd utvecklas.

¹⁶ Det som är allra betydelsefullast, om vi skall förstå detta sista drag, är att vi sätter oss in i vilka storslagna teman, som förbinder bibelns olika delar, och får ett klart begrepp om dem. Främst bland dessa teman kommer hävdandet av Jehovas namn förmedelst Rikets Säd. Det är så många ting i bibeln som direkt eller indirekt är förknippade med detta tema att den som inte helt och fullt förstår det inte förmår fatta innebörden i många av de profetior och händelser som är omtalade i bibeln. Det är alldeles i början av Guds ord som vår uppmärksamhet för första gången genom ett slags krypto eller ett uttalande i förtäckta ordalag fästs vid temat Rikets Säd. (1 Mos. 3:15) För Abraham uppenbarade Gud längre fram att Säden skulle födas såsom människa på jorden såsom avkomling av honom, och David fick veta att en av hans avkomlingar skulle bli den person, förmedelst vilken ett bestående rike skulle upprättas. De hebreiska skrifterna innehåller många profetior om denne som skulle bli en ”människoson” och åt vilken Riket skulle bli givet, eftersom det är han ”som har den lagliga rätten”. (1 Mos. 22:15—18; 2 Sam. 7:12, 13; Dan. 7:13, 14; Hes. 21:25—27, NW) De kristna grekiska skrifterna identifierar Kristus Jesus såsom Abrahams Säd och ger till känna att det skulle finnas andra av mänskligheten, som skulle komma att räknas höra till Kristus såsom medlemmar av Säden och med honom få del i den slutliga segern över ”den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan”, i uppfyllelse av 1 Moseboken 3:15. — Gal. 3:16, 29; Upp. 12:7—12, NW; Rom. 16:20.

17. Till vilken nytta är det för vårt studium av bibliska händelser, att vi får detta tema klart för oss?

¹⁷ Sedan vi fått detta allt annat överskuggande tema klart för oss, vinner vi större uppskattning av många av de i bibeln skildrade händelserna. Syndafloden innebar visserligen en i rättan tid verkställd utplåning av en ondskefull civilisation, men den framstår också såsom en profetisk varning beträffande de åtgärder, som den utlovade Säden, han som kallas ”Människosonen”, skall vidta gentemot de onda vid det fullständiga slutet på den nuvarande tingens ordning. Assyriernas angrepp på Juda land, som vi har talat om tidigare, var i själva verket ett angrepp på Davids hus, varigenom man sökte hindra att Guds löfte blev infriat, löftet till David om Sädens kommande rike, och utgången kan också den sägas väl belysa vad som skall drabba dem i våra dagar som motstår Guds rike. — Matt. 24:37—39; 2 Kon. 19:34—37.

18. Vad skrev Paulus i sitt brev till efesierna om detta tema i bibeln, som gällde Säden?

¹⁸ Eftersom Paulus var väl insatt i det förhållandet att de olika detaljerna i detta tema uppenbarades steg för steg, kunde han skriva om den ”insikt jag har i den heliga hemligheten om Kristus. Under andra släktled blev denna hemlighet icke kungjord för människors söner, såsom den nu har blivit uppenbarad av anden för hans heliga apostlar och profeter, nämligen att människor av nationerna skulle vara medarvingar och höra med till kroppens lemmar och vara delaktiga med oss i löftet i förening med Kristus Jesus genom de goda nyheterna.” Därpå talar han om att Gud hjälper människor att inse ”hur den heliga hemlighet förvaltas, som från det obestämda förgångna [från tiden för den första profetian om Säden i 1 Moseboken 3:15] har varit fördold i Gud, ... för det syftet att Guds oändligt mångfaldiga vishet nu skulle genom församlingen kungöras ... enligt det eviga uppsåt som han utformade i förbindelse med Kristus”. — Ef. 3:4—6, 9—11, NW.

19. Hur utgör dessa uttalanden om Rikets Säd, vilka vi finner i de hebreiska skrifterna, ett kraftigt bevis för att Jehova är bibelns författare?

¹⁹ Medan detta tema alltjämt var en helig hemlighet, talade den hebreiska bibelns skribenter om det, och fastän de inte förstod det vid den tiden, så var det som de skrev fullständigt samstämmigt och följdriktigt, och när tiden var inne att denna hemlighet skulle förstås av den kristna församlingen, befanns fördenskull ingenting i samband med alla de många uttalandena och profetiorna vara motsägande. Denna konsekvens, som präglar den steg för steg givna uppenbarelsen av temat om Säden, vilket löper genom hela bibeln, utgör ett av de kraftigaste bevisen för att bibeln verkligen är en enda författares, Jehova Guds, verk och i sanning är en bok som inspirerats av alltings Skapare.

20. a) Vad måste vi tänka på, om vi skall kunna växa till i insikt i bibeln? b) Hur blir vi tack vare bibelkunskap i stånd att dyrka och lovprisa Gud?

²⁰ Om vi helt och fullt skall kunna förstå bibeln, måste vi framför allt tänka på att den skrevs under inspiration, på det att vi måtte lära känna Gud, förstå hans vilja och uppsåt och så måtte kunna dyrka och tjäna honom. Det är genom att vi vänder oss till hans ord, bibeln, som vi hörsammar befallningen: ”Sök efter Jehova och hans kraft, sök hans ansikte beständigt.” När vi gör detta, kan vi påminna oss ”hans underbara gärningar, som han har utfört, hans under och hans muns rättsliga beslut”. Vi kan rätt uppskatta hans ”majestät och härlighet” och ”hans namns ära”, och av hjärtat kan vi hörsamma uppmaningen: ”Frambär tacksägelse till Jehova, ty han är god, ty till obestämd tid varar hans kärleksfulla godhet. Och säg: ’Fräls oss, o du vår frälsnings Gud, och samla oss tillhopa och rädda oss från nationerna, så att vi kunna frambära tacksägelse till ditt heliga namn, med fröjd tala till ditt lov.’” — 1 Krön. 16:11, 12, 27, 29, 34, 35; v. 11, 12, 34, 35 enl. NW.

21. Hur bör vi då gripa oss an med studiet av bibeln?

²¹ Hur sant är inte det inspirerade ordspråket: ”Människor som äro benägna för det onda kunna icke förstå domen, men de som söka Jehova kunna förstå allt.” (Ords. 28:5, NW) Lägg er fördenskull vinn om att söka Jehova med en önskan att tillbedja honom med ande och sanning, och vänd er till bibeln med hälsosam respekt, i det att ni har klart för er att den innehåller de uttalanden som utgått ur Jehovas mun och är så nödvändiga för ert liv. Gör detta med full förtröstan på Jehovas löfte om att det vi inhämtar från hans ord inte kommer att visa sig vara onyttigt, gagnlöst, utan kommer att medföra insikt i sanningen och lända till att vi kan ”tillväxa i den exakta kunskapen om Gud”. — Kol. 1:10, NW.

[Tabell på sidan 350]

SAMMANSTÄLLNING AV HISTORISKA HÄNDELSER

f.v.t.

740 — Norra riket (Samaria) faller för Assyrien

732 — Assyrierna under Sanherib faller in i Juda

716 — Hiskias regering slutar

—————————————————————————————————————————————

607 — Juda rike (Jerusalem) omstörtas