Är bibeln verkligen sann?

”Människor på bibelns tid var okunniga och vidskepliga. De kunde inte läsa och skriva. De förmedlade historien muntligt. Så hur kan bibeln egentligen vara sann?” Har du någonsin tänkt så om bibeln?

MÅNGA uppriktiga människor har det. Andra använder sig naturligtvis av sådant resonemang enbart för att undkomma sitt ansvar. Men är det sant att människorna var så okunniga och att samhället var så primitivt på bibelns tid?

På senare år har man vid utgrävningar i Ebla i Syrien hittat ett bibliotek med över 16.500 kilskriftstavlor av lera, och fragment av sådana, som skildrar många aspekter av livet i det området. Vilken tidsperiod täcker de? Arkeologernas senaste beräkningar pekar på 2000-talet före den vanliga tideräkningen (f.v.t.).

Vad säger de oss om detta forntida samhälle? Var det primitivt? Var människorna okunniga analfabeter? Filologen Giovanni Pettinato säger: ”Vi kan redan efter de första studierna av materialet sluta oss till att Ebla var en högt industrialiserad stat, vars ekonomi inte var grundad på jordbruk och fårskötsel utan i stället på industriella produkter och internationell handel.”

Vilket slag av upplysningar hade lagrats i detta omfattande officiella bibliotek? Pettinato förklarar: ”Sjuttio procent av de texter som har bevarats är av ekonomisk-administrativ art. ... Tio procent är historiska, och eftersom de innehöll viktiga internationella avtal bevakades de svartsjukt. Hela 20 procent är av litterär art.”

Det återstår att se om detta bibliotek i Ebla kommer att kasta ytterligare ljus över bibliska händelser och platser. Det visar dock tydligt att livet inte var så primitivt för över fyra tusen år sedan som somliga vill få oss att tro.

Finns det bevis för bibelns exakthet?

Nu är frågan: Finns det några forntida kilskriftstavlor och inskriptioner som ger upplysningar om sådant som bibeln framställer som historia? Låt oss undersöka några exempel från den bibliska skildringen. Vi kan först se på ett fall från den tid då israeliterna erövrade Kanaan på 1400-talet f.v.t.

1. ”Vid samma tid, vände Josua tillbaka och intog Hasor. ... Och själva Hasor brände han upp i eld.” — Josua 11:10, 11.

År 1928 identifierade den nu avlidne professorn John Garstang Tell-el-Qedah norr om Galileiska sjön som platsen för den kananeiska staden Hasor. Under åren 1955—1958 grävde ett lag arkeologer ut platsen. Man fann där en kilskriftstavla som bekräftar att Hasor låg där. Och ”i det sydvästra hörnet av den lägre delen av staden fann man kananeiska hus. ... Denna lägre del av staden, som dessa hus utgjorde en del av, ... uppvisade tecken på att ha blivit övergiven och förstörd på ett våldsamt sätt. Detta stämmer utmärkt väl överens med traditionen som säger att den intogs av Josua efter uttåget ur Egypten.” (R. D. Barnett: Illustrations of Old Testament History) Detta utgör ett klart stöd för bibelns exakthet.

2. I Esras bok sägs det att Cyrus, Persiens kung och Babyloniens erövrare, utfärdade ett påbud om religionsfrihet som tillät de landsförvista judarna att återvända till sitt land och återupprätta sin gudsdyrkan. (Esra 1:1—3) Finns det något bevis för denna toleranta inställning i religiösa frågor, en inställning som utgör en sådan slående kontrast till hur Babylon och Assyrien tidigare hade handlat?

År 1879 höll H. Rassam på att göra utgrävningar i Babylon för British Museum, då han hittade det som nu kallas Cyruscylindern med en inskription i kilskrift. År 1970 upptäckte man att ytterligare ett fragment tillhörde den cylindern. Således återställdes ytterligare en del av texten. Vad visar en översättning av textens avslutning?

”Ända till Assur och Susa, Akkad, Eshnunna ... och även till guti-folkets områden återförde jag till dessa heliga städer på andra sidan av Tigris, vars helgedomar har varit ruiner under en lång tid, de bilder som brukade finnas däri, och jag grundade permanenta helgedomar för dem. Jag församlade (också) alla deras (tidigare) invånare och återgav (dem) deras boningsplatser.”

Denna kilskriftstext utgör en anmärkningsvärd bekräftelse av bibelns exakthet beträffande Cyrus’ tolerans mot främmande religioner.

3. I bibeln sägs det: ”I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.” Inför detta hot valde Hiskia att betala en tribut till Sanherib. ”Då ålade kungen i Assyrien Hiskia, Judas kung, att betala 300 talenter silver och 30 talenter guld.” — 2 Kungaboken 18:13—16.

Bekräftas dessa händelser av någon annan källa? Åren 1847—1851 upptäckte den engelske arkeologen A. H. Layard i ruinerna efter Sanheribs palats det som nu kallas Sanheribs prisma eller Taylors prisma. På den framställs i kilskrift Sanheribs egen version av sina bedrifter. Nämns Hiskia? Sägs det något om tributen? En översättning lyder:

”Vad beträffar Hiskia, juden, som inte underkastade sig mitt ok, belägrade jag 46 av hans befästa, muromgivna städer och de små städer som låg i deras grannskap ... och erövrade dem.” Skildringen fortsätter: ”Jag gjorde honom själv till en fånge i Jerusalem, hans kungastad, som en fågel i en bur.” Lägg märke till att Sanherib inte påstår att han erövrade Jerusalem, vilket stämmer överens med bibelns skildring. Men hur är det med tributen? ”Jag ökade på den tidigare tributen och lade på honom som deras årliga betalning en skatt på ... 30 talenter guld och 800 talenter silver ... [och] alla slags värdefulla skatter.” Bibelns framställning stämmer helt överens med Sanheribs prisma utom när det gäller värdet av det silver som Hiskia betalade. Bör det få oss att betvivla bibelns exakthet? Varför skulle vi hellre tro på Sanheribs skrytsamma version än på bibelns återhållsamma skildring?

I framställningen på Sanheribs prisma påstår han också att han tog 200.150 fångar från Juda, medan den bibliska skildringen visar att han själv led en fruktansvärd förlust av 185.000 soldater på en enda natt. (2 Kungaboken 18:13—19:36) Hur kan vi förklara dessa olikheter?

I sin bok Light From the Ancient Past (Ljus från det förgångna) talar professor Jack Finegan om ”den allmänna tendensen till skrytsamhet, som präglar de assyriska kungarnas inskriptioner”. Professor Olmstead lägger fram sin åsikt i boken Assyrian Historiography (Assyrisk historieskrivning): ”När Sanherib säger att han i ... Juda tog inte mindre än 200.150 fångar, och detta trots att själva Jerusalem inte intogs, kan vi dra bort de 200.000, som kan anses vara en produkt av den assyriske skrivarens sprudlande fantasi, och i stället godta de 150 som en siffra som stämmer något så när med det verkliga antalet tillfångatagna.”

Överdrifter i krigsrapporter är tydligen inte något speciellt för 1900-talet! Och underlåtenheten att erkänna ett förödande nederlag i en officiell krönika är inget nytt. Men det viktiga är att inskriptionen på Taylors prisma talar för bibelns exakthet!

4. Låt oss se på ytterligare ett exempel på biblisk historia som har bekräftats. När israeliterna intog det utlovade landet för över 3.400 år sedan, tog Dans stam över området norr om Galileen. Bibelns skildring lyder:

”Dans barn [drog] upp och belägrade [den kananeiska staden] Lesem [Lais] och intog det ... och kallade Lesem för Dan, efter Dans, sin faders, namn.” — Josua 19:47; Domarboken 18:29.

Har någon sådan stad någonsin existerat? Har den någonsin kallats Dan? I Tell el-Qadi hittade arkeologen Avraham Biran år 1976 en kalkstenshäll med en inskription på grekiska och arameiska. Den grekiska texten nämner en person vid namn Zoilos som gav ett löfte till den ”gud som är i Dan”. Således vet arkeologerna nu att de arbetar på platsen för den forntida israelitiska staden Dan som tidigare hade kallats Lais eller Lesem. Ännu en gång har bibeln bevisats ha alldeles rätt. Detta skulle ytterligare kunna illustreras med många fler exempel från arkeologiska fynd om utrymmet tillät det.

Är bibeln en tillförlitlig grund?

Bibeln har faktiskt vid flera tillfällen använts av arkeologer för att geografiskt placera många forntida platser. Bibelns värde i detta avseende framhålls av arkeologen Yohanan Aharoni, som skrev: ”Bibeln är fortfarande den viktigaste källan för den historiska geografin i Palestina under den israelitiska tiden. Dess skildringar och beskrivningar återspeglar både den geografiska miljön och de historiska händelser som ägde rum. Den innehåller omnämnanden av omkring 475 namn på geografiska platser i landet, och många av dem i ett sammanhang som ger viktiga upplysningar om platsens art, läge och historia.” Och så är det trots att ”bibeln varken är någon lärobok i geografi eller någon uppslagsbok”.

Ju mer man forskar i de arkeologiska fakta och fynd som har att göra med bibeln, desto djupare uppskattning får man av dess exakthet. Men fakta och fynd är en sak och tolkningar, teorier och spekulationer något helt annat. Är arkeologerna alltid eniga i sina tolkningar? Är de alltid helt objektiva? Bör man lita mer på deras teorier än på bibelns historiska skildring?

[Bilder på sidan 4]

Cyruscylindern bekräftar Cyrus’ religiösa tolerans

Taylors prisma utgör en parallell till bibelns skildring om den tribut som betalades till Sanherib