brev från henne, i vilket hon först tackade mig för den hjälp hon hade fått och därpå sade: ’Jag har kunnat prisa Jehovas namn mera här än jag kunde i staden. Jag har kunnat nå målen och till och med överskrida dem. Jag har mitt distrikt och har funnit två ”får”. Jag har lett ett studium med det ena i tre månader och har avtalat om att börja studera med det andra. Dessutom har jag studium med mina barn, och jag tycker att de har gått framåt förunderligt väl. Jag önskar att du skulle ha kunnat se hur lycklig jag var, då jag kunde sätta i gång mitt första studium, och märka vilken glädje jag kände, då jag förstod att jag skulle kunna börja ett till och dessutom ha studium med mina barn! Jag tackar Jehova av hela mitt hjärta.’ Ni förstår säkert hur glad jag blev, när jag träffade henne på konventet och såg att också hennes man hade infunnit sig till det offentliga föredraget.”

Samma slags fasta beslutsamhet och hängivenhet visade en ung mejerska, som blev intresserad av sanningen. ”En ung mejerska flyttade till vår församlings distrikt, och vi fick hennes adress för att söka upp henne. Ett bibelstudium sattes i gång hemma hos den intresserade, och hon gjorde snabba framsteg. Det dröjde inte länge förrän hon började komma till mötena regelbundet och även ta del i tjänsten på fältet tillsammans med den syster, som ledde studiet hemma hos henne. När arbetsgivarna fick veta vilka deras mejerska var tillsammans med och att de studerade bibeln med henne, började de lägga hinder i vägen. De beslöt sig för att skydda henne ’från att bli vilseledd av onda ting’, såsom de sade. Först höll de ett långt tal till henne, i vilket de ’upplyste’ henne och varnade henne för ’det jehovaitiska kätteriet’. Sedan ändrade de mejerskans arbetstider, så att hon alltid skulle vara upptagen av arbete vid de tider då mötena hölls. Men en syster hade tidigare talat med henne om att det skulle kunna gå så, och därför kunde hon handla rätt i den här situationen. Den unga mejerskan sade till sina arbetsgivare: ’Om ni ordnar det så med mitt arbete att jag inte kan vara med vid Jehovas vittnens möten, då kommer jag att anse mig fri att lämna min tjänst här två veckor efter det att det nya arbetsschemat trätt i kraft.’ Att hon tog en sådan fast och avgjord ståndpunkt fick hennes arbetsgivare att snabbt frångå sina krav, och de har till och med höjt hennes lön av fruktan för att de skulle förlora en duktig och ansvarsmedveten arbeterska.”

Frågor från läsekretsen

● Vem var far till den Sela som omnämns i bibeln? Var det Kainam eller Arpaksad? — J. B., Förenta staterna.

Det förefaller som om Arpaksad var Selas far. Den här framställda frågan uppstår emellertid på grund av en skenbar oöverensstämmelse mellan vissa bibelverser. Enligt den hebreiska massoretiska texten anger till exempel 1 Moseboken 10:24 och 1 Krönikeboken 1:18 att Arpaksad var far till Sela. Men när Lukas redogör för Jesu Kristi släkttavla genom hans mor, Maria, säger han, i Lukas 3:35, 36, att Sala (Sela) var ”son av Kainam, som var son av Arfaksad [Arpaksad]”.

När vi begrundar detta, är det av intresse att få veta att namnet Kainam (eller Kainan) inte förekommer i de bevarade hebreiska handskrifterna av bibelns hebreiska skrifter och utelämnas ur alla forntida översättningar och targumer.

Många anser att namnet Kainam inte fanns med i den ursprungliga texten till Lukas’ evangelium. I en fotnot till Lukas 3:36 i Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, 1950 års upplaga, påpekas det att orden ”son till Kainan [1917: Kainam]” inte finns med i Cambridgehandskriften, som är från 500-talet v.t. Att de utelämnas stämmer överens med den massoretiska texten i 1 Moseboken 10:24; 11:12 och 1 Krönikeboken 1:18. Man har emellertid tänkt sig att namnet Kainam (Kainan) kan utgöra en förvrängning av ordet ”kaldé”. I så fall kan texten i Lukas 3:36 en gång ha haft denna lydelse: ”son till kaldéen Arpaksad” (NW, fotnot).

Att man varit medveten om att båda namnen, Arpaksad och Kainam, kunde vara tillämpliga på en och samma person framgår av en uppgift i boken ”Utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga”. På sidorna 112 och 113 i denna bok återges en tabell benämnd ”Guds Sons jordiska släkttavla såsom Guds ’kvinnas’ Säd”. I den finner man namnet Arpaksad följt av namnet Kainam inom parentes.

● Teckentydning (ett slags spådomskonst) är något som bibeln förbjuder. (5 Mos. 18:10) Hur kan man då förklara det som sägs i 1 Moseboken 44:5, där det antyds att Josef, som ägde Guds ynnest, hade en bägare som han brukade spå med? — A. J., Kongo.

Josef hade hand om Egyptens livsmedelsförråd och var en hög ämbetsman i detta hedniska land. På grund av en svår hungersnöd hade hans bröder färdats den långa vägen från Kanaans land för att i Egypten köpa säd till föda. (1 Mos. 42:1—7) Många år tidigare hade bröderna sålt Josef till slav. Utan att veta om det begärde de nu att få säd av sin egen bror. Josef hade dittills inte velat tala om för dem vem han var. Han var i stället besluten