Materialismen — en dödsbringande livsåskådning

Livets högsta värden består i materiellt välbefinnande och i ett befrämjande av de materiella framstegen.

Varför är den dödsbringande? Hur kan du undvika att påverkas av den?

”VÄLSTÅNDSSAMHÄLLET har framkallat en materialistisk livssyn”, hette det i en fetstilsrubrik i Edinburghtidningen Evening News för 18 maj 1963. ”Ägodelarna är nu ’betydelsefullare än människorna’” löd en underrubrik.

I artikeln, som följde, påpekades det att människor i våra dagar främst ägnar sin uppmärksamhet åt att förvärva materiella ting, varigenom de försummar att beakta sitt förhållande till medmänniskorna. Samhället ”har blivit blott och bart en plats där man förtjänar pengar för att kunna köpa saker och ting, och tanken att en människa skulle kunna vinna vänner där och få känslomässig tillfredsställelse av gemenskapen med sina kamrater tycks inte längre falla någon in”, framhöll en känd föreläsare vid universitetet i Leicester.

Ytterst få aktgivande människor kommer att förneka att det ofta förhåller sig så. Den materialistiska livsåskådningen, som den gudlösa kommunismen omfattar och som går ut på att ”livets högsta värden består i materiellt välbefinnande och i ett befrämjande av de materiella framstegen”a, följer man lika helhjärtat i kristenheten som i kommunistländerna. En nyhetskommentator påpekade detta i U. S. News & World Report (19 oktober 1959) med orden: ”Amerika står där hypnotiserat genom eget förvållande och griper fatt i den kommunistiska livsåskådningen med all den fart och kläm och stora förtjusning, som kännetecknar en uppkomling bland nationerna.... Amerika har, i uppenbar strid med sina hävdvunna traditioner och uppfattningarna hos de stora män, som grundlade nationen, nu i vår tid godtagit denna dödsbringande livsåskådning helt och hållet.” Men denna materialistiska syn på tingen är inte förhärskande bara i Amerika; den har anammats av en stor del av världen.

Varför den är dödsbringande

Men varför sägs materialismen vara en ”dödsbringande livsåskådning”? ”I vilket avseende är den dödsbringande?” frågar du kanske. ”Är det inte så att ett vackert hem, fina kläder och god mat ger lycka och en känsla av välbefinnande? Visar man sig då inte ha blick för realiteter, om man gör det till sitt mål att förvärva sådana materiella ting? Det måtte väl vara praktiskt att skatta det materiella välbefinnandet och ett befrämjande av de materiella framstegen högst!”

Större delen av kristenhetens befolkning håller snabbt på att lägga sig till med en sådan inställning. Men ”denna uppfattning, som har hämtats direkt från Karl Marx’ ’manifest’, har fördunklat Amerikas syn”, sade den här ovan citerade nyhetskommentatorn klagande. Den ”har gjort amerikanska teoretiker och statsmän till världskommunismens sappörer och minörer och den amerikanska propagandan till ett komplement till Kremls lögnkampanj”.

Ja, kristenhetens ivriga jagande efter materialismens alla fördelar har banat vägen för kommunismens gudlösa ideologiers frammarsch! Materialismen grundar sig inte på gudfruktiga människors lärosatser utan är snarare i överensstämmelse med den åskådning, som Karl Marx, den nutida kommunismens fader, gjorde sig till förespråkare för. Genom att godta en sådan materialistisk livsåskådning har kristenheten fått människorna att förgäta Gud och att förlita sig på materiella ägodelar i stället för på Gud, och detta har medfört att jordmånen blivit lämplig för den ateistiska kommunismens spridning. Denna livssyn kan bara leda till en ogynnsam dom från Gud för dem som hyllar den.

Härom skrev för länge sedan en av Guds visa tjänare detta: ”Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan? Var det min glädje, att min rikedom blev så stor och att min hand förvärvade så mycket? ... Också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.” — Job 31:24—28.

Jesus Kristus, kristendomens grundare, insåg också hur farligt det är att göra de materiella ägodelarna till det främsta målet i livet. Han insåg att detta skulle få en att bli stolt och självisk och att glömma Gud. Därför riktade han om och om igen kraftiga slag mot materialismens själva livsnerv. I sin ryktbara bergspredikan sade han till exempel:

”Sluta upp med att samla skatter åt eder på jorden, där mal och rost förtära och där tjuvar bryta sig in och stjäla. Samla i stället skatter åt eder i himmelen. ... Giv uppmärksamt akt på himmelens fåglar: de så ju icke säd eller skörda eller samla in i förrådshus; likväl föder eder himmelske Fader dem. Äro ni icke mera värda än de äro? ... Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skola vi äta?’ eller: ’Vad skola vi dricka?’ eller: ’Vad skola vi sätta på oss?’ Ty allt detta är det som nationerna ivrigt sträva efter. Ty eder himmelske Fader vet att ni behöva allt detta. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” Hur stor är inte skillnaden mellan det som Jesus lärde och nutidens allmänt hyllade materialistiska livssyn! — Matt. 6:19—33, NW.

En oförnuftig livsåskådning

Men trots dessa Jesu ord anser många människor, även aktiva kyrkomedlemmar, att det är oförnuftigt att låta tillbedjan av Gud inta den främsta platsen i livet. De låter den komma i andra hand. Hur kommer det sig? Det beror på att de i själva verket inte blivit undervisade i Guds ords läror utan i stället regelbundet blivit itutade den materialistiska livssynen. Så här skrev den amerikanska tidskriften Nation om den sentida förändringen i vad det gäller bedömningen av saker och tings värde, varigenom materialismen fått vind i seglen:

”Förändringen i vad det gäller värdeomdömet har oundvikligen utgjort en påfrestning för det amerikanska etiska medvetandet. Sparsamheten, som en gång var en dygd, är nu ett hot mot det ekonomiska systemet. Skuldsättning för uppnående av lyx och överflöd, som en gång ansågs vara något rent omöjligt eller syndigt, befrämjar nu högkonjunkturen. Förr i tiden hette det att girigheten motarbetade välfärden bland människorna, men nu sägs det att girigheten (lystnaden efter förtjänst såväl som efter konsumtionsvaror) gagnar allmänheten. Den hävdvunna trosuppfattningen löd: ’Du kan inte tjäna Gud och mammon’; ledarskribenter i våra dagar säger oss: ’Du tjänar Gud och samhället bäst genom att tjäna mammon.’” — Matt. 6:24.

Ja, dag ut och dag in blir allmänheten uppmuntrad till ett materialistiskt tänkesätt. Köp det här! Köp det där! Låna pengar här! Så gott som alla meddelelsemedel framhäver ideligen pengarnas och de materiella ägodelarnas stora betydelse. Ja, man har till och med börjat sätta likhetstecken mellan gudaktighet och den kristna läran å ena sidan och materiella framgångar å den andra, och det är sådant som många får lära sig i kyrkorna. Därför är det inte att undra på att det kommit att ingå i det allmänna medvetandet att materialismen är den enda förnuftiga livsåskådningen. Men är den det?

Tänk efter ett tag: Vem har danat himmelen, jorden, havet, träden, blommorna, bergen, vattenströmmarna, fåglarna, djuren — ja, allt det som gör jorden till en sådan ljuvlig plats att bo på? Det enda logiska, förnuftiga svaret är det som bibeln ger: ”Jehova är i sanning Gud.” (NW) ”Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.” ”Vet att Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och icke vi själva.” — Jer. 10:10, 12; Ps. 100:3, NW.

Vårt liv har vi fått från Gud. Vi vinner den största lycka genom att använda livet i överensstämmelse med hans vilja. Därför är det bara rimligt att människor först och främst söker lära känna hans underbara föranstaltningar för mänskligheten och bemödar sig om att visa sig värdiga att få ta emot hans välsignelser. Hur oförnuftigt är det inte att lita mera på materiella ting, t. ex. på guldet, än på honom som frambragte denna vackra ädla metall! En livsåskådning som sätter större värde på det skapade än på Skaparen är rena dårskapen!

Dess grepp om människorna

Men eftersom folk ständigt får sig materialistiska uppfattningar itutade, har materialismen fått ett kraftigt grepp om flertalet människor jorden runt, om såväl de rika som de fattiga. Tänk till exempel på Hongkong. I denna brittiska koloni, där nästan fyra millioner kineser sägs trängas på ett område som inte är fullt 65 kvkm stort, kan man indela människorna i två grupper. Den ena består av människor som har tillräckligt i materiellt avseende och den andra av sådana som med nöd drar sig fram. Det är emellertid intressant att lägga märke till hur materialismen påverkar båda grupperna.

De som tillhör den första gruppen har arbete som ger dem tillräckligt med pengar för att de skall kunna göra sina hem trivsamma och bekväma och kunna sörja för sina familjers övriga behov. Men de vill ha mera. Hongkong, som är känt världen utöver för att vara ett paradis för den köplystne, erbjuder många eftertraktade lyxvaror, som man kan köpa på avbetalning genom att lämna en handpenning och sedan göra månatliga avbetalningar. Därför skaffar sig husfadern ett extraarbete, och hans hustru anställer en tjänare, som ser till barnen, så att hon också kan skaffa sig förvärvsarbete. De blir så upptagna av sin jakt efter materiella ägodelar att de inte får någon tid över till andliga ting — nej, inte ens till att tala om Guds ord!

Det råder inget tvivel om att dessa kineser — och människor världen runt som är såsom de — fallit offer för materialismens dödsbringande livsåskådning. De samlar skatter på jorden i stället för att lyda Jesu råd att samla skatter i himmelen. Men Skriften säger klart och tydligt att överflöd på materiella ägodelar inte tillförsäkrar ägaren Guds ynnest: ”Gods hjälper intet på vredens [Jehovas vredes] dag, men rättfärdighet räddar från döden.” Därför lyder bibelns bud så: ”Sök Jehova, [inte silver eller guld] ... Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet. Sannolikt kunna ni bliva dolda på Jehovas förbittrings dag.” — Ords. 11:4; Sef. 2:3, NW; 1:18.

Men hur förhåller det sig med den andra gruppen? Hur kan man påstå att de hundratusentals kineser, som med nöd och näppe drar sig fram, också är materialistiska? De har knappast nog att äta. Mannen, hustrun och upp till fem eller sex barn bor i ett enda rum, som kanske bara är tre meter i fyrkant. Mannen förtjänar kanske bara mellan 10 och 20 kronor om dagen, och det skall räcka till alla familjens utgifter. Men trots denna fattigdom är också dessa människor ofta materialistiska.

Kom ihåg att det inte är det förhållandet att man äger materiella ting som gör en till materialist. Det kan inte kallas materialism, om man skaffar sig mat och fina kläder och ett trivsamt hem. Materialism innebär att man låter sådana materiella ting komma först, gör dem till sitt mål i livet i stället för att tjäna Gud och söka lära känna och göra hans vilja. Även om en människa är mycket fattig, kan hon också vara påverkad av materialismens dödsbringande livsåskådning, om hennes enda livsintresse är att sörja för den materiella tillvaron.

Så förhåller det sig med många av de fattiga i Hongkong. Hela deras uppmärksamhet är inriktad på att skaffa ris, kläder och tak över huvudet. När man talar med dem om Guds rike och om vikten av att tjäna Gud, inser de inte värdet av sådana ting, ty de anlägger en rent materialistisk syn på tillvaron. Såsom en av dem för en tid sedan sade: ”Vad har det för nytta med sig? Vi kineser är praktiska av oss. Vi tror på det som vi kan se och använda till gagn för oss.” I ett annat fall kritiserade två döttrar skarpt sin mor, därför att hon tog sig tid att studera bibeln, eftersom ”det där”, enligt vad döttrarna sade, ”inte ger något ris”. Sådana yttranden vittnar om att vederbörande inte har klart för sig att ”människan skall leva icke allenast av bröd [eller ris]”. — Matt. 4:4.

I stället för att motarbeta denna materialistiska inställning uppammar i själva verket kristenhetens religionssamfund i Hongkong en sådan. De visar att de har godtagit världens materialistiska livsåskådning genom att söka vinna anhängare förmedelst materiella lockbeten. De ger sådana som kan tänkas sluta sig till dem ris och kläder, och de lovar högt betalda anställningar åt dem som fullbordar sin skolgång vid deras skolor.

I detta sammanhang har ett par yttranden av en teologiprofessor vid Bostonuniversitetet, Harold DeWolf, sitt intresse. Han framhöll att afrikanerna för många år sedan kom att i sina tankar förbinda materiellt välstånd med kristenhetens religioner. ”De menade att man genom att låta omvända sig till den vite mannens religion omedelbart skulle bli överöst med materiella rikedomar.” Sedan de nu under några år fått göra bekantskap med kristenhetens levnadssätt, säger DeWolf klagande, ”måste missionärsverksamheten kämpa med själviskhet och materialism till följd av att afrikanerna utsatts för inflytandena från ett civiliserat samhälle”. Vilken anklagelse innebär inte detta mot kristenheten! Är den och dess religionssamfund verkligen denna dödsbringande livsåskådnings apostlar?

Fly från materialismen för ditt livs skull!

Även om ett relativt fåtal medvetet godtar den materialistiska livsåskådningen, så visar flertalet människor genom sitt handlingssätt att de har tagit den till ledstjärna i livet. Förhåller det sig så med dig? Påstår du dig endast tro att Gud finns till och förnekar honom så genom att använda all din tid till att jaga efter materiella ting? Erkänner du Gud såsom en kärleksfull Fader och vägrar likväl att godta den andliga vägledning som ges i hans ord, bibeln? Är den människas liv, som inte tillber Gud, i själva verket mera andligt än det liv ett djur för, vilket äter, dricker, leker och ägnar sig åt annan fysisk verksamhet?

Människor som inte ärar sin Skapare missbrukar de underbara och förunderliga egenskaper som de blivit utrustade med. Gud har gjort människan överlägsen djuren, givit henne förmåga att älska och att bli älskad, att leva i överensstämmelse med höga ideal och framför allt att dyrka och tjäna sin Skapare. De som vägrar att fästa avseende vid sådana andliga värden sänker sig till djurens nivå, och om dessa säger Skriften att de är ”födda till att fångas och förgås”. I vilken djup förnedring kan inte den dödsbringande materialistiska livsåskådningen försätta en människa! — 2 Petr. 2:12.

Var alltså på din vakt! Gör dig inte av med ditt förstånd, så att du blir lik ett djur, genom att göra de materiella tingen till ditt främsta mål i livet. Visst kan större delen av din tid gå åt till att sörja för de nödvändiga fysiska behoven, men låt aldrig dessa ting tränga undan de betydelsefullare andliga värdena. Studera Guds ord, skaffa dig kunskap om din Skapare och om hans underbara löften om liv i en ny tingens ordning. Låt så tjänsten för honom få främsta platsen i ditt liv. Fly undan från materialismen för att bevara ditt liv!

[Fotnot]