hepatitvirus’, säger dr John B. Alsever, som är medicinsk direktör vid sydvästra blodgivarcentralerna i Phoenix i Arizona. ’Blodgivarens skildring av sitt förflutna kan man inte lita till, när man vill sålla bort virusbärare, delvis av det skälet att han kanske avsiktligt döljer något eller inte kan komma ihåg allt, men huvudsakligen av det skälet att de flesta är oskyldiga virusbärare, som aldrig genom läkarundersökning har fastställts lida av sjukdomen.’”

Det är klokt att lyda Guds lag

Dessa uttalanden, som hämtats från medicinska tidskrifter, framhåller klart och tydligt att blodtransfusionerna inte kan hälsas såsom fullständigt ofarliga, livsfrälsande behandlingsmetoder. Erfarenheter på det medicinska området har betygat att när den allsmäktige Guden, människans Skapare, den store läkaren, som förstår hur människokroppen fungerar såsom ingen mänsklig läkare någonsin kommer att göra, förbjöd människan att använda blod, krävde han inte endast lydnad av människan, utan han gjorde det också möjligt för dem som lydde denna lag att bli bevarade från ofantligt många onda ting som människan har åsamkat sig såsom en direkt följd av att hon har använt blod.

Läkare kanske vill påstå att det är värt risken, om det finns någon utsikt att kunna rädda liv. Religiösa ledare kanske gör gemensam sak med dem under förebärande att Guds lag inte gäller när liv står på spel. Båda grupperna har fel. När döden kommer en hotande nära, är det inte på sin plats att bli vankelmodig eller att vända ryggen åt Gud. Då bör man sätta sin lit helt och fullt till honom, i vars händer livskraften ligger. Då kan alla andra människor, läkare eller vänner eller släktingar, visa sin uppriktiga kärlek till den sjuke och sin fruktan för Gud genom att uppmuntra honom att hålla fast vid sin tro, att inte frukta utan sätta hela sin lit till Gud, den Allsmäktige.

Trogna kristna erinrar sig den anklagelse djävulen kom med, då han sade: ”Hud för hud, och allt vad en man har giver han för sitt liv.” (Job 2:4, Åk) Djävulen påstod att ingen skulle bevara tron på Gud och lyda Guds lag, om han därigenom skulle sätta sitt liv på spel. Men djävulen är en lögnare, och gudfruktiga kristna människor i alla delar av jorden bevisar dagligen att han är det genom att de lyder Guds lag som kräver att de skall avhålla sig från blod. För deras trohets skull kommer Gud att bevara dem, även om de dör, genom att uppväcka dem till evigt liv i hans rättfärdiga, nya värld.

Upprinnelsen till Ordspråken

ORDSPRÅKSBOKEN är en guldgruva av praktiska råd, som tycks omfatta varje fas av den mänskliga samlevnaden. I den finns det råd om hur man skall behandla vänner och uppfostra barn, varningar för de faror som lurar på ungas och gamlas väg och på den som är alltför självsäker. Om vi skall få gagn av denna sanningens guldgruva, måste vi gräva fram sanningarna ur den. ”Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt, då skall du förstå HERRENS [Jehovas] fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.” (Ords. 2:4, 5) Att undersöka upprinnelsen till ordspråken är ett mycket givande sätt att gräva efter Guds vishets skatter.

ORDSPRÅKSBOKEN 1:8, 9

”Hör, min son, din faders tuktan och förkasta icke din moders undervisning. Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.”

Ett barns föräldrar bör vara de första som talar med barnet om Gud, och faderns och moderns kärlek bör kunna hjälpa barnet att förstå den kärlek som Gud, den himmelske Fadern, ådagalägger. Detta är vad ordspråket lär oss. Undervisning och fostran till vishet kan till att börja med synas vara något