En Gud som visar omsorg
HUR vet vi att Gud är god? Varför kunde inte den allsmäktige Guden lika väl vara ond eller åtminstone ha något ont inom sig? Hur vet vi att han har äkta omsorg om mänskligheten?
Detta är frågor som kan komma upp i en människas sinne, när hon begrundar psalmistens uttalande: ”God och rättfärdig är Jehová” och Jesu ord: ”Ingen är god utom Gud allena.” — Ps. 25:8, Åk; Mark. 10:18.
För att Gud skall vara god måste han helt visst vara en Gud som visar omsorg om sin skapelse, varje del av den. Han måste vara en Gud som gör anordningar för alla skapelsers livsuppehälle.
Om Gud är god måste han dessutom sörja för mer än enbart det fysiska livsuppehället för sin mänskliga skapelse. Han måste utöver detta göra anordningar så att människan kan ge sinnet näring genom de fem sinnesorganen. Guds förnuftsbegåvade skapelser är uppenbarligen inte danade för att föra ett tråkigt och enformigt liv — enbart existera. Nej, de äger förmåga att uppskatta sin miljö och ha glädje av den. När det gäller människan bör hennes hem, jorden, ha de ting som ger henne glädje och lycka. Är detta vad fakta visar?
Omsorg manifesterad i skapelsen
I första hand kommer en blick på skapelsen att ge oss besked. Tänk på jordens alstringsförmåga. När den är tillbörligt uppodlad och omskött, ger den avkastning i förunderligt överflöd. Tänk på vilket underverk ett fruktträd är. Sådana träd är bokstavliga ”fruktfabriker”. Deras grenar är nedtyngda med en häpnadsväckande mängd näringsrika produkter. De arbetar lugnt och utan förorening: ingen rök eller strålning och inga störningar. Föreställ dig hur en av människor byggd fabrik skulle se ut (om någon sådan kunde konstrueras), som framställde den skörd en fruktträdgård ger. Tänk bara vilket buller, vilken förorening och vilken vanprydnad!
Fruktträden frambringar föda, och samtidigt är det en njutning att betrakta dem och ströva omkring bland dem. De ger också skugga samtidigt som de gör luften friskare genom att avge syre.
Förutom allt detta är också frukten mer än enbart livsmedel. Den är välsmakande och en glädje att äta liksom all föda som Gud har sörjt för.
Tänk vidare på den strålande färgprakten överallt i skapelsen, blommornas väldoft och skönhet, de underbara solnedgångarna och otaliga andra ting på jorden i den mest storslagna mångfald. Allt detta är så att säga ”extra förmåner”, särskilda ”gratifikationer”, till välbehag för sinnena.
Likväl kan några göra invändningar och säga att blommornas väldoft, färg osv. är någonting nödvändigt, eftersom det lockar insekter som för frömjöl till växterna. Det kan hända att det är sant. Men om denna nyttiga uppgift är det enda skälet till att dessa ”extra förmåner” finns till, hur kommer det sig då att de också är en källa till sådant välbehag, sådan sinnesfrid och en sådan känsla av välbefinnande för människan?
Bibeln omtalar för oss att människan är danad till Guds avbild, till att likna honom, till att ha förmåga att känna uppskattning i likhet med Skaparen. (1 Mos. 1:26) Genom att Gud sörjt för allt detta vackra och glädjebringande har han bevisat att han älskar sin skapelse och har omsorg om den också i fråga om det allra minsta. Ingen Gud som är ond eller i någon grad besitter ondska skulle kunna eller vilja ge så fullständigt och kärleksfullt, ja, långt mer än hans skapelser i all sin fantasi kan föreställa sig.
Tänk vidare på den stora omsorg med vilken jorden och i synnerhet allt levande på den har utformats. Varje organism passar in i de förhållanden den lever under och finner behag i dem. Människan anpassar sig till de olika klimaten på jorden, men de flesta varelser är inte så nöjda och lyckliga när de är utanför sitt naturliga hemvist. Ja, somliga kan inte överleva om de blir flyttade. Allt detta — den invecklade beskaffenheten, det ömsesidiga beroendet och det förhållandet att varje art bland växterna och djuren är absolut nödvändig för alla andra arters liv — visar att det inte kan vara ett verk av en Gud som inte hyser omsorg.
Bevis från ekologin
Ekologer är vetenskapsmän som studerar hur alla levande organismer i ett område, den biologiska eller biotiska miljön, förhåller sig till varandra och till den fysiska miljön, som består av jord, vatten, luft och energi. Det förekommer ett kretslopp av energi i det som kallas ”näringskedjan”. Vidare har ekologerna funnit att ju grundligare man studerar ett visst djur, desto tydligare förstår man att denna djurart är en nödvändig faktor för områdets ekologiska egenskaper. En viss djurart kan inte överleva, när vissa andra arter avlägsnas. En rubbning av den ekologiska jämvikten betyder katastrof för andra livsformer, och till sist påverkas människan.
Låt oss som ett exempel på detta tänka på den oansenliga insekten. När insekter förs på tal, brukar människor i allmänhet rygga tillbaka och tänka på ordet ”plågoris”. Men när man undersöker insektsvärlden, som har ett långt större antal arter än hela den övriga djurvärlden, blir det tydligt att det, frånsett mänskligheten, inte finns någon del av skapelsen där Guds omsorg är mera uppenbar. Tänk på vad Carl D. Duncan, professor i entomologi och botanik vid San Jose State College, skrev i en årsrapport (1947) för Smithsonian Institute:
”De insektsarter som är skadliga eller stör människans välbefinnande utgör i själva verket en mycket liten andel av allt insektsliv, och ... det stora flertalet insekter är antingen direkt eller indirekt till gagn för människan eller har en neutral ställning. Doktor Frank Lutz har beräknat att inte mer än en halv procent av alla insekter i Förenta staterna är verkliga plågoris.”
Beträffande den nytta insekterna gör för skogarna säger artikeln:
”Det är därför uppenbart att utan de gagneliga tjänster som talrika skogsinsekter gör skulle våra skogar aldrig ha uppnått den storslagenhet de har nu, produktiviteten skulle vara mycket lägre än den är nu, timret skulle vara sämre, de skulle vara mindre lämpliga som hem för värdefullt viltliv, och deras skönhets- och rekreationsvärden skulle vara långt mindre än de är nu. De skulle därtill vara uppfyllda av en tilltrasslad labyrint av döda grenar och småträd, som skulle utgöra en långt större brandfara än allt vad man nu känner till, eller också skulle de, med ännu större sannolikhet, ödeläggas av förhärjande bränder, som upprepades så ofta att de aldrig skulle uppnå det tillstånd av skoglig mognad som vi nu känner till.”
Och om insekternas bidrag till matjordens fruktbarhet har Paul Knight sagt:
”1) Organismer i jorden åstadkommer ett oupphörligt utbyte av jordpartiklar genom att de för upp partiklar från alven till ytan. Den långsamma berikningen genom dessa jordpartiklar ökar den fruktbara matjordens tjocklek. 2) De håligheter organismerna gör i jorden möjliggör bättre avrinning och luftning. 3) De döda kropparna av sådana djur som insekter och maskar tillför jorden en stor mängd organiskt material. 4) I fråga om gödningsvärde kan insekternas exkrementer mycket väl jämföras med andra djurs matsmältningsrester. Även om matsmältningsresterna från en insekt är ytterst små, är det sannolikt så att den sammanlagda mängden insektsexkrementer överstiger den mängd som kommer från de större djuren och är en viktig faktor för jordens fruktbarhet.”
Professor Duncan drar slutsatsen: ”Det är inte för mycket sagt att insekterna bestämmer beskaffenheten hos människans värld i större utsträckning än människan själv gör, och om insekterna plötsligt fullständigt försvann, skulle världen förändras i sådan omfattning att det är ytterst tvivelaktigt om människan skulle kunna vidmakthålla något som helst slag av organiserat samhälle.”
Sedan Adam syndat och följaktligen förlorat Guds vägledning har den brist på balans som åstadkommits av människans handlingssätt med jorden och djurlivet orsakat att vissa djur, i synnerhet insekter, blivit ”plågoris”. På grund av nedsmutsningen och föroreningen och på grund av att människan rubbat ekologin genom att tillintetgöra somliga livsformer har vissa insektsarter ökat ofantligt i antal. Iakttagelser visar att det i första hand är avfall eller de sjuka eller ruttna delarna av en växt eller ett djur som insekter angriper. I stor utsträckning är de nyttiga renhållningsdjur. Men den brist på balans människan vållar kommer till synes i stora insektssvärmar som breder ut sig och tränger in på människans personliga område. Insekterna angriper och förstör sedan människans livsmedelsförråd och smutsar ned hennes egendom. Ett exempel på detta finner man i stora städer, där avskräde och kloakvatten kan dra till sig stora flugsvärmar såväl som råttor och andra gnagare.
Job fick lära att Gud har omsorg
Jehova Gud, Skaparen, talade ur en stormvind till sin tjänare Job och riktade uppmärksamheten på sina skaparverk och sitt bruk av dem till gagn för jorden och varelserna på den. (Job, kap. 38, 39) Han frågade Job:
”Är det du, som jagar upp rov åt lejoninnan
och stillar de unga lejonens hunger,
när de trycka sig ned i sina kulor,
eller ligga på lur i snåret?
Vem är det, som skaffar mat åt korpen,
när hans ungar ropa till Gud ...?”
— Job 39:1—3.
Bibelkommentatorn Matthew Henry skriver: ”Gud visar här Job hur liten kännedom han hade om de vilda djuren som växer upp i frihet och strövar fritt och obundet i öknarna men är föremål för den gudomliga försynens omsorg.”
När nu Gud har sörjt så noggrant för djuren, i hur mycket högre grad bör han inte ha en djupt känd omsorg om människan! Jesus Kristus, som kände Fadern bättre än någon annan gjorde, tröstade sina lärjungar med orden: ”Säljs inte två sparvar för ett mynt av ringa värde? Likväl skall inte en av dem falla till marken utan er Faders vetskap. Frukta därför inte: ni är värda mer än många sparvar.” — Matt. 10:29, 31, NW; 11:27.
När vi uppskattar den ojämförliga, kärleksfulla omsorg som Gud har visat enbart i skapelsen, bör vi verkligen vara ivriga att närmare undersöka inte bara skapelsen utan i synnerhet Guds ord, som är Guds direkta förbindelseled med oss, som han älskar. Där finner vi hans storslagna uppsåt för dem som tjänar honom, ett uppsåt som mänskliga ögon själva aldrig skulle kunna urskilja och mänskliga sinnen aldrig skulle kunna föreställa sig. (1 Kor. 2:9, 10) Ja, för den som lär känna honom och känner uppskattning i hjärtat är det tydligt att han verkligen är såsom psalmisten beskriver honom:
”Du är min Gud, och jag vill tacka dig;
min Gud, jag vill upphöja dig.
Tacken HERREN [Jehova], ty han är god,
ty hans nåd varar evinnerligen.”