Visa kärlek — var tillitsfull!
KÄRLEKEN kommer till uttryck på många olika sätt, som bidrar till lyckan. Ett av dessa består i att man är tillitsfull. Såsom det för länge sedan framhölls av aposteln Paulus i hans utomordentliga beskrivning av kärleken: ”Kärleken ... tror allting.” Detta innebär att kärleken tror allt det som Gud har sagt i sitt ord, även om man inte helt och fullt kan förstå allt och det ibland kan låta ”omöjligt”, därför att människor för närvarande inte känner till alla förhållandena och inte har någon vetenskaplig förklaring till vissa ting. Men Paulus’ ord anger också en grundläggande princip, nämligen den att kärleken av naturen är tillitsfull; den är inte i onödan misstänksam mot andra. — 1 Kor. 13:4, 7, NW.
Eftersom Gud är kärleken, är han också tillitsfull. Han har förvisso litat på sina änglahärskaror under alla tidsåldrar, alltsedan deras skapelse. Likaså litade Gud på det första människoparet, Adam och Eva. Han kunde ha skådat in i framtiden och sett vad de skulle komma att göra, men det gjorde han inte; han hade varken något behov eller någon önskan att göra detta. I stället slösade han sina välsignelser på dem och gav dem möjlighet att visa uppskattning eller otacksamhet. — 1 Joh. 4:8.
Hur sant var inte detta också i fråga om Guds sätt att handla med Israels nation! Hur frikostig och hur tillitsfull var han inte! Om och om igen förlät han israeliterna och gav dem nya tillfällen och möjligheter att bevisa hurudana de var. I synnerhet visade Gud sin kärleksfulla tillit i fallet Job. Gud var inte snar till att tro djävulens äreröriga anklagelser; Gud menade inte att det var tvivelaktiga motiv som drev Job till att tjäna honom, vilket Satan påstod. I sin kärlek trodde Gud att Job var en människa som bevarade sin ostrafflighet, och djävulen förmådde inte bevisa något annat om Job. — Job 1:1, 8; 2:10.
Näst efter Guds eget exempel har vi det som hans Son, Jesus Kristus, har givit oss. Denne ådagalade sin kärlek till sin himmelske Fader genom att visa sig äga hel och full tillit till honom, ända därhän att han var villig att ge ut sitt liv; och han litade på att hans Fader skulle uppväcka honom. Jesus visade också kärleksfull tillit i sina mellanhavanden med sina medmänniskor. Han krävde inte misstänksamt att de som kom till honom skulle ge omfattande bevis för sin tro på honom, innan han botade dem. Inte heller betraktade han alla sina tolv apostlar med misstänksamma blickar, bara därför att han visste att en av dem skulle komma att förråda honom. — Joh. 6:64; 12:4—6; 17:12.
Kärleken kommer också att förmå dig till att lita på din himmelske Fader, alldeles såsom ett barn litar på sin far och mor. Denna kärlek driver dig till att ta honom på orden och visa detta genom ditt handlingssätt. Då kommer du också att sätta tro till hans ord, bibeln, även om du inte helt och fullt förstår allt som du läser och även om den så kallade vetenskapen ifrågasätter bibelns sannfärdighet, därför att dess kunskaper är ofullständiga eller därför att det vetenskapliga resonemanget är felaktigt. — 5 Mos. 7:9; Mark. 11:22; Joh. 17:17.
När det blir fråga om att lita på nästan, ja, då anger ju också den ”gyllene regeln” att du bör lita på honom, ty du önskar att han skall lita på dig, eller hur? Ja, ”såsom I viljen, att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem”. — Luk. 6:31.
Att man litar på andra visar i själva verket inte bara att man älskar dem utan också att man älskar sig själv. Hur så? Därför att tilliten är ett slags givmildhet, och givmildheten bereder väg för lyckan. Såsom Jesus sade vid ett tillfälle: ”Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.” — Apg. 20:35, NW.
I all synnerhet behöver medlemmarna i en familj, t. ex. man och hustru, visa kärlek genom att vara tillitsfulla. Kärleken tar för givet att den andra parten är trogen, och den är inte orättmätigt svartsjuk. Den gör inte ett berg av ett sandkorn. Den som är misstrogen och onödigt misstänksam är kärlekslös och ovänlig; en sådan inställning slår ned modet hos andra och skapar spänning. Alla begår vi fel då och då, så var fördenskull vidhjärtad och tillämpa regeln att hellre fria än fälla, och visa dig barmhärtig, om din motpart verkligen har felat. — Kol. 3:12—14.
Tänk på att den som i onödan är misstänksam har givit sig in på Satans egen väg. Satan har riskerat allt för att söka bevisa att människan inte är vad hon påstått sig vara, att Guds tjänare tjänar Gud endast för den vinning de har av detta. Han menar att man inte kan lita på någon. Det är sannerligen inte honom vi skall efterlikna! — Job 1:9—11; Upp. 12:10.
Ett framträdande exempel i historien på en människa som verkligen efterliknade Satan i detta avseende var ingen annan än den amerikanske skämtaren Mark Twain, som dog för något mer än femtio år sedan. I en av hans böcker, Letters from the Earth, som kom ut i tryck för första gången för en tid sedan, begagnar han sig av Satan för att överösa Gud och människosläktet med förakt och förtal. Denna bok redogör också för hans uppfattning om bibeln: ”Den har stort intresse. Den innehåller en del upphöjd poesi och några skickligt uttänkta fabler och en del bloddrypande historiska skildringar och en del nyttig moralisk lärdom och en uppsjö av anstötliga ting och inemot tusen lögner.” Eftersom han var onödigt misstänksam, läste han in i bibeln sådant som inte finns där och underlät att lägga märke till vad den verkligen innehåller.
Hans inställning till medmänniskorna präglades av samma misstänksamhet: ”Envar är en måne och har en mörk sida, som han aldrig visar för någon annan.” Det är inte att undra på att denne store professionelle skämtare förlorade sitt skämtlynne och klagade: ”Var god, så blir du lika ensam som jag.” Men så är det inte. Jesus var god, om någon människa någonsin varit det, men han var då visst inte ensam. Han kunde inte göra sig kvitt folkskarorna, och det berodde inte bara på hans underverk utan också på de livets ord han talade. — Mark. 6:30—34; Luk. 21:37, 38.
Eftersom Mark Twain inte hade någon tro på Gud, blev han ännu bittrare, därför att två av hans döttrar och hans hustru dog, och fördenskull heter det om honom i The Encyclopedia Americana att han ”gav luft åt sina känslor i fränt kritiska artiklar rörande offentliga angelägenheter”. Han hade sått ut misstänksamhet, och han skördade ensamhet, alldeles såsom Jesus sade: ”Var givmilda, så skola människor giva åt eder”, och det med samma mått. — Luk. 6:38, NW; Gal. 6:7.
Men det förhållandet att kärleken är tillitsfull innebär inte att du bör vara lättrogen, naiv. Nej, visst inte, ty Guds ord säger också: ”Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.” — Ords. 14:15.
Hur kan man då gå en medelväg mellan tillit och försiktighet? Genom att man älskar sin nästa såsom sig själv, inte mera — genom att vara naiv och enfaldig — och inte mindre — genom att vara misstänksam i onödan. — Mark. 12:31.