Får Gud skriva på ditt hjärta

”Jag [Jehova] skall lägga min lag i deras bröst, och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” — Jer. 31:33.

1. På vad för slags hjärtan kommer Jehova att skriva?

INTET som Jehova väljer att göra är omöjligt för honom. För tusentals år sedan skrev han sin lag på två stentavlor, när han ingick lagförbundet med Israels nation vid Sinai berg. Han kommer nu att skriva sina bud endast på hjärtan som är mottagliga och tillgängliga för honom, som öppnar sig för honom i anspråkslöshet och ödmjukhet, som är böjliga och villiga att ändra sig, när de träffas av hans ord. Det är alltså inte en fråga om huruvida Gud kan skriva på ditt hjärta eller inte. Frågan är: Får han göra det? Kommer du villigt att tillåta det? Han är inte intresserad av att låta sin sanning nå ens öronen hos de människor, som är skrymtaktiga och lika ”svin”, så mycket mindre då deras hjärtan. Har alltså ditt hjärta förutsättningar för att bli en lämplig skrivtavla, där Jehova kan skriva sina principer och regler? — Matt. 7:6.

2. Var uppenbaras Jehovas uppsåt att skriva på hjärtan, och vilkas hjärtan måste vara mottagliga?

² Redan medan lagförbundet med sina fundamentala bud, som var inristade på stenar, ännu ägde gällande kraft, omtalade Jehova sitt uppsåt att överföra sin lag till människors hjärtan förmedelst ett nytt förbund: ”Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus. Detta är det förbund, som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst, och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” Kort efter Jesu Kristi död och uppståndelse, nämligen vid pingsten, blev det gamla lagförbundet ersatt med det nya förbundet, som förde med sig en invärtes, innerlig kärlek till rättfärdigheten” och ökad kunskap om Jehova. (Jer. 31:31, 33; Gal. 3:24, 25; Kol. 2:14; Hebr. 8:6—13) Endast de som blivit smorda med Jehovas ande till att höra till den himmelska klassen blir upptagna i detta nya förbund, men alla de som vinner evigt liv på jorden får del i de välsignelser som kommer därifrån, och också deras hjärtan måste vara mottagliga för Jehovas bud, alldeles såsom trogna människor innan det nya förbundet existerade kunde skriva: ”Din lag är i mitt hjärta”, och ”jag gömmer ditt tal i mitt hjärta”. — Ps. 40:9; 119:11.

Varför på hjärtat?

3. På vad ser Jehova när han undersöker vad en människa går för?

³ När Jehova undersöker vad en människa går för, så bygger han inte sitt omdöme på ytliga tecken; han tränger djupt in, till själva hjärtat eller kärnan av saken: ”Den obetydliga människan ser vad som framträder för ögonen, men vad Jehova angår, så ser han vad hjärtat är.” Han låter sig inte bedragas av det som för ögonen är: ”Lär känna din faders Gud och tjäna honom med fullständigt hjärta och med glädjefylld själ, ty Jehova rannsakar alla hjärtan, och varje benägenhet hos tankarna urskiljer han.” Jehovas dom påverkas inte av ett vackert ansikte eller en behagfull gestalt eller en frapperande dräkt, utan det avgörande för den är den inre människan, som är dold under ytan: ”Låt eder prydnad icke bestå i utvärtes hårflätning och i att ni sätta på eder guldsmycken eller bära överklädnader, utan låt den vara hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad, som är av stort värde i Guds ögon.” — 1 Sam. 16:7; 1 Krön. 28:9; 1 Petr. 3:3, 4; NW.

4. Vad är hjärtat en symbol av?

⁴ Vad är hjärtat en symbol av? Det hebreiska ord som har översatts med ”hjärta” brukas ofta i bildlig bemärkelse till att beteckna sätet för tillgivenhet och motiv, för samvete och moraliskt uppförande. När det talas om att skeppen befinner sig mitt i havet, heter det i grundtexten ”i havets hjärta”, och det sägs också att Jona kastades i havets hjärta, dvs. mitt i havet, och i denna mening hänsyftar ordet på det som är mitt i oss eller vad vi verkligen är inom oss, den inre människan. Detta är den verkliga människan: ”Såsom han tänker i sitt hjärta, så är han.” — Ords. 23:7, 34, AV; 30:19; Jon. 2:4. (På alla dessa ställen förekommer det hebreiska ordet för ”hjärta”, och i versen hos Jona är det också återgivet med ”hjärta” i Åkesons och Myrbergs översättningar.)

5. Hur kan några utöva bedrägeri, men vad kommer till slut att ådagaläggas, och varför?

⁵ Det som för ögonen är kan vara bedrägligt på grund av ord som talas för effektens skull eller handlingar som utförs för syns skull, såsom i några skrymtaktiga religionsutövares fall. På fariséerna tillämpade Jesus Jehovas ord genom Jesaja: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt borta från mig.” Jesus sade också om dem: ”Alla de gärningar de göra, dem göra de för att bliva sedda av människor.” (Matt. 15:8; 23:5; NW) Men hjärtats sanna tillstånd kan inte för alltid döljas genom noggrant beräknade ord och handlingar, ty varav hjärtat är fullt, därav är det som man till slut talar och handlar: ”Gören antingen trädet gott och dess frukt god, eller gören trädet dåligt och dess frukt dålig; ty av frukten känner man trädet. I huggormars avföda, huru kunnen I tala något gott, då I ären onde? Ty varav hjärtat är fullt, därav talar munnen. Den goda människan frambär gott ur hjärtats goda förråd, och den onda människan frambär ont ur sitt onda förråd.” Om hjärtat är ont, kommer det att egga eller förmå sin ägare till att handla ondskefullt: ”Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.” — Matt. 12:33—35, 1878; 15:19.

6. Hur blottar Jehova hjärtats tillstånd?

⁶ Ibland blir de innersta tankarna och känslorna inte avslöjade, förrän de bringas i dagen genom en svår prövning. Jehova satte Israel på prov för att blotta dess hjärta: ”Jehova, din Gud, har låtit dig gå i öknen dessa fyrtio år för att ödmjuka dig, för att pröva dig, för att få veta vad som är i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.” Århundraden senare sade Jehova till sitt folk: ”Jag har prövat dig i lidandets ugn.” Godkända kristna blir prövade på liknande sätt: ”Ni ... hava blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den beprövade beskaffenheten hos eder tro — av mycket större värde än guld, som förgås trots att det blir prövat genom eld — må befinnas vara en orsak till lovprisning och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (5 Mos. 8:2, Åk; Jes. 48:10; 1 Petr. 1:6, 7, NW) Föremålet för dessa prövningar är hjärtat, och de är avsedda att utröna om individens motiv till att tjäna Jehova är rena, att mäta djupet av hans hängivenhet och kärlek, att uppenbara om hans ostrafflighet har någon svag punkt: ”Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.” — Ords. 17:3.

7. Vilken sanning om det bokstavliga hjärtat tillkännages i Ordspråksboken 4:23?

⁷ Hjärtats livsviktiga uppgift framhävs med eftertryck i Ordspråksboken 4:23 (RS): ”Bevara ditt hjärta med all påpasslighet, ty därifrån flöda livets källsprång.” Livet är i blodet, och från det klappande hjärtat strömmar blodet likt klara källsprång för att flöda ut till alla delar av kroppen och tillföra cellerna syre och näring och avlägsna avfallsprodukterna från dem. Det bokstavliga hjärtat måste därför bevaras så friskt som möjligt, för att det skall kunna hålla livets källsprång flödande. Inte bara vårt fysiska tillstånd utan också vårt sinnes- och känslotillstånd måste påpassligt övervakas, ty det har sin verkan på hjärtats funktion. Fastän den medicinska vetenskapen inte hade någon klar kännedom om blodomloppet, förrän den engelske läkaren Harvey demonstrerade det, varpå han åtskilliga år senare, 1628, gav ut sin bok därom, så visste dock den som skrev detta bibliska ordspråk, tusen år före Kristus, hur det förhöll sig och kunde förmana människan att med påpasslighet bevara hjärtat, så att det skulle kunna hålla blodet med livet i i omlopp.

8. Varför måste man vaka över det sinnebildliga hjärtat, såsom Ordspråksboken 4:23 ger föreskrift om?

⁸ Men denne bibelskribent brukade det bokstavliga hjärtat endast som en illustration för att framhålla behovet av att påpassligt bevara det sinnebildliga hjärtat, så att det måtte fortsätta att pumpa och tillföra oss de rätta tingen. Om vi fyller vårt sinne med Jehovas lag och bevarar hans föreskrifter i vårt minne och om vi så fäster vår åstundan och vår tillgivenhet vid honom och hans utlovade välsignelser, så att våra ord och handlingar springer fram ur rena motiv inom oss, då har vårt sinnebildliga hjärta andlig hälsa och kommer att verka för att vi skall få leva för evigt. Det kommer att pumpa till oss andlig näring och driva oss till att tala och handla i överensstämmelse med Jehovas vilja, och detta blir för oss som livets källsprång, som gör det möjligt för oss att för alltid förbli i Jehovas nya värld. Aldrig i skrymteri, utan av hjärtat, skall vi tänka och tala och arbeta och leva på det sätt som Jehova godkänner. Vi måste alltså vara påpassliga i att bevara vårt hjärta mottagligt för Jehovas lag, så att vi av hjärtat kommer att handla på ett sätt som betyder livet för oss.

Den på hjärtat skrivna lagen överträffar den som var inristad på sten

9. Hur har nutida nationer visat sig erkänna att Jehovas på sten inristade lag var god?

⁹ Jehovas på stentavlor skrivna lag var god, så god att den blev grundvalen för nutida nationers lagar. Boken Biblical Law (Biblisk lag) av Clark säger på sidan 22: ”Fastän Mose lag kungjordes för ett särskilt folk, har dock mycket av den blivit en universell lag för mänskligheten.” I avdelning 411 citerar samma bok följande från domstolsutslaget i målet Moore kontra Strickland (1899): ”Den moraliska principen i våra lagar är densamma som kommer till uttryck i Mose uttolkning av de tio budorden, ändrad endast i fråga om graden eller arten av det tilldelade straffet.” Men liksom det forntida Israel inte lydde den lag som stod på stentavlorna, så rättar sig inte nationerna i denna tid efter alla lagarna i sina författningssamlingar. Om inte människor känner till lagen, kommer ihåg den, är ense med den och har en stark inre önskan att lyda den, så kommer de att bryta mot den, omedvetet i de fall då den är dem obekant, och i andra fall när de önskar göra det och menar sig kunna undgå det straff som den stadgar.

10. Efterlevnaden av vilka gudomliga föreskrifter anses omöjlig att genomdriva, såsom framgår av Cooleys bok Constitutional Limitations?

¹⁰ Det finns vissa föreskrifter i Jehovas lag, vilkas efterlevnad betraktas som omöjlig att genomdriva. Till exempel denna: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” (3 Mos. 19:18) Denna och andra bestämmelser i Guds forntida lag uttalades på nytt i kristendomen, ja, de blev ytterligare utlagda och utökade. Beträffande många av dessa kristna principer för uppförandet anser människor att det är omöjligt att genom skrivna förordningar få folk att rätta sig efter dem och omöjligt att utmäta lagstadgade straff för brott mot dem. Sålunda säger Cooley i sin Constitutional Limitations (Författningens begränsningar) på sidorna 975, 976: ”Det sägs ofta att kristendomen är en del av landets lag. I en viss bemärkelse och med avseende på vissa syften är detta sant. ... Om vi också medger den beständiga och universella förpliktelse som följer med somliga av dessa föreskrifter, måste vi icke förty inse att det är omöjligt att förmedelst mänskliga lagar genomdriva deras efterföljd. Den moraliska måttstock, enligt vilken man måste älska sin nästa som sig själv, den måste vi medge är alltför upphöjd för att antagas av mänskliga domstolar som den tillbörliga probersten, med vars hjälp en medborgares uppförande skall bedömas; och en individ kan knappast hållas ansvarig inför strafflagarna, om han i fråga om hjärtegodhet och spontan människokärlek inte riktigt kan mäta sig med den barmhärtige samariten. Dessutom berör kristendomens föreskrifter hjärtat och riktar sig till samvetet, medan statens lagar endast kan ha avseende på det yttre uppförandet.”

11. Vad visar att det är förmer att ha lagen i sitt hjärta än att bara ha den skriven i lagböcker?

¹¹ Här erkänns alltså att många livsviktiga principer och höga moraliska normer måste vara skrivna, inte i lagböcker, utan på människornas hjärtan, om de skall bli tillämpade och genomförda. I annat fall är det omöjligt att genomdriva deras tillämpning. Man kan säga åt en individ att han skall älska sin nästa, men hur skall man kunna förmå honom till det? Man kan tvinga honom till att handla på ett visst sätt mot sin nästa, men man kan inte förmå honom till att älska sin nästa. Denna känsla måste komma från hans eget hjärta, och då kommer han att av ett kärleksfullt hjärta handla hänsynsfullt och osjälviskt mot sin nästa. Och om lagen om kärleken till nästan finns i hans hjärta, kommer skrivna lagar, som kräver vissa handlingar och förbjuder andra, att vara överflödiga. Lydnad för det så kallat oframtvingliga måste komma från hjärtat, och detta är det sanna provet för moralen. New York Times Magazine innehöll i sitt nummer för den 3 juli 1955 en artikel med rubriken ”Provet: Lydnad för det oframtvingliga” och sade däri: ”När vi amerikaner ställs inför någon ond företeelse, är vi benägna att säga: ’Det borde finnas en lag mot detta.’ Men mycket av det onda i världen är utom räckhåll för lagen. Lagen kan inte förhindra skvaller. Den kan inte avhålla en man från girighet eller frosseri eller från att förråda en vän. ... Goda och hjärtliga förhållanden människorna emellan uppstår inte såsom följd av ... lagar som i detalj föreskriver vad som hör till anständighet och hyfsning. De kan komma endast genom att man skapar lydnad för det oframtvingliga.”

12. Varför är mer än en förståndsmässig överensstämmelse med lagen nödvändig, och vad behövs för att vi skall gå framåt i rätt riktning?

¹² Med vårt förstånd kan vi veta vad som är rätt och ha goda avsikter att göra det, men om böjelserna i vårt hjärta vill göra på ett annat sätt, så är det sannolikt att vi följer dem. Vi kan tvinga oss till att göra det rätta, och med tiden kan hjärtat bringas i samklang därmed, men om detta inte sker, så kommer hjärtat slutligen att vinna i den dragkamp mellan hjärtat och sinnet eller förståndet, som följer, och då tvingas vårt förstånd att tänka ut ursäkter för att vi har följt den kurs som hjärtat har påbjudit. Vi vill gärna tänka att vi följer logiken, när känslan som bäst skenar i väg med oss. Förnuftet ställer upp förhandenvarande fakta, men det är vanligtvis känslan som träffar valet. Om våra hjärtan blir på rätt sätt påverkade av fakta, då drar förnuftet och känslan tillsammans åt rätt håll. För att åstadkomma varaktig lydnad för principer, vilkas tillämpning inte kan framtvingas genom skrivna stadgar, måste vi både veta vad som är rätt och önska göra vad som är rätt. Till och med om vi gör det, kan vi misslyckas emellanåt, därför att det fallna köttet ibland kommer oss att göra vad vi inte vill göra, men dessa stundom återkommande misslyckanden blir undantag och inte regel, och de blir mera sällsynta allteftersom det goda mer och mer blir en vana. Men det enda sättet att gå framåt i denna rätta riktning är att få Guds lag inskriven allt djupare och djupare i våra hjärtan.

13, 14. a) Hur blir vi genom Jehovas lag i värt hjärta skyddade från skrymtaktighet, synd och avfall? b) Varför är ett gott hjärta livsviktigare än en skarp hjärna?

¹³ Kristus sammanfattade Jehovas lag i följande ord: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din kraft” och: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” (Mark. 12:30, 31, NW) Om vi får kärleken till Jehova och kärleken till nästan i vårt hjärta, som är sätet för motiv och tillgivenhet, då kommer vi att ur vårt hjärta säga och göra vad som behagar Jehova. Men om vi inte har kärlek i vårt hjärta, då kommer de rätta gärningarna och orden inte att vara godtagbara, de kommer att vara skrymtaktiga och framsprungna ur ett ”dubbelt hjärta”. (Ps. 12:3; Rom. 13:8—10; 1 Kor. 13:1—3; 2 Kor. 9:7) Men om Jehovas kärlekslag är skriven i vårt hjärta, då är den en del av oss, en del av vår personlighet, en väsentlig del av det som är sätet för våra motiv, och alltså kommer den att vara källan till våra motiv och den faktor som alltid kommer att driva oss till att handla på rätt sätt.

¹⁴ ”Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg slinta icke.” Fötter som styrs av ett hjärta, vari Jehovas lag är inskriven, tar varsamma, säkra och fasta steg på stadig grund; vandraren slinter inte eller glider bakåt eller viker av från ostrafflighetens stig. Denna världen stinker av synd, därför att den endast har Guds ord i en bok, inte i sitt hjärta: ”Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.” (Ps. 37:31, 1878; 119:11) Ett hjärta som är uppfyllt av Jehovas lag skyddar en alltså mot att synda och glida bakåt, bli avfälling. Denna världen lägger vikt vid lysande förståndsgåvor, men Jehova ser till hjärtat. Vad har världen för nytta av sin visdom, när den av ett ont hjärta drivs till att missbruka denna och göra den till dårskap i Jehovas ögon? Är det inte bättre att ha en genomsnittsmänniskas förstånd och sinne och av ett gott hjärta ledas till att bruka det rätt än att ha en lysande intelligens, vars verksamhet av ett ont hjärta leds i fördärvliga banor? Medger inte världens ledare redan nu, att det är världens moral snarare än dess intelligens som är i skriande behov av förbättring? Men detta onda system säger nej till den hjärteförändring som skulle behövas för att det skulle få överleva Jehovas Harmageddonkrig, fastän många individer överger det för att vinna den hjärtats förändring som krävs för att de skall bli bevarade och som består i att orätta föreskrifter och regler raderas ut från det sinnebildliga hjärtat och att Jehovas lag blir skriven där i deras ställe. Hur går detta till? Läs nästa artikel, så finner du svaret.

De lyser med sin frånvaro

När predikanten Alan Walker, som hör till metodistkyrkan i Australien, talade till 550 ledande kyrkomän i Silver Bay i New York, framhöll han att tonåringarna ”lyser med sin frånvaro i kyrkorna i Amerika”. Han antydde som sin mening, att man i de protestantiska kyrkorna låtit söndagsskolorna stå i vägen för tonåringarnas närvaro vid de regelrätta gudstjänsterna och att ”när de lämnar söndagsskolan, så lämnar de kyrkan”. — New York Times, 16 juli 1956.