närvarande vid åminnelsefirandet. När programmet är fullbordat, har man tillfälle till glädjefylld gemenskap med de nya och med alla andra. Denna glädjerika gemenskap är verkligen uppbyggande och uppmuntrande för alla. Om man begrundar kvällens program, har man en mängd föda för tanken, och därtill har man orsak att känna tacksamhet mot Jehova. Allt detta påminner oss om allt som han av kärlek till oss har gjort genom vår återlösare, Jesus Kristus, vår Herre. (Matt. 20:28; 1 Petr. 3:15) När en familj av Jehovas vittnen kommer hem efter programmet, kan man använda tid till att dryfta innebörden i detta betydelsefulla tillfälle. Detta hjälper till att föra familjemedlemmarna närmare samman och gör dem andligen rikare.

De äldste gör upp noggranna planer för att församlingen skall ha ett passande firande av Herrens aftonmåltid. Just denna kväll ägnar Jehovas överlämnade folk, de smorda och de som tillhör den ”stora skaran”, lovprisning åt vår suveräne Gud Jehova, med hjärta och sinne genom att de på detta sätt är endräktigt församlade i alla delar av världen. De visar på nytt sin tacksamhet mot Jesus Kristus, vår återlösare, som visade sin stora kärlek till oss genom att utge sitt mänskliga liv för vår återställelse. Varje år gläder sig den smorda kvarlevan och den ”stora skaran” åt att kunna högtidlighålla minnet av honom som den messianske världserövraren. — Joh. 16:33.

Uppskattning av Skaparens verk

◆ ”Jag tackar dig, för att jag är danad så övermåttan underbart.” (Ps. 139:14) I boken The Common Cold (Förkylning) av Fabricant och Conklin ges följande kommentar till dessa ord: ”Denna vers av psalmisten David kan med stort eftertryck tillämpas på studiet av näsans, svalgets, lungornas och deras delars anatomi och fysiologi. Ingen mänsklig uppfinnare skulle någonsin ha kunnat tänka ut en så invecklad och besynnerlig labyrint av ben, brosk, senor, vävnader, membran, gångar, fickor, kanaler och körtlar som den vi finner i andningsvägarna hos den ringaste såväl som den mest framstående av människor. I ett avseende är alla människor i stort sett jämlika, och det är i fråga om sin kropp och dess delar, den förnuftsbegåvade varelsens boning.”