Har människan något behov av Gud?
DEN 20 juli 1969 steg två män ur sin rymdfarkost ner på månytan, medan tiomilliontals människor betraktade det hela i television. Det var en teknologisk topprestation.
Denna häpnadsväckande prestation att färdas omkring 385.000 kilometer genom rymden framhävde sannerligen människans intelligens och skarpsinne. Och någon kanske anmärker: ”Det hela genomfördes utan att man hade något behov av Gud.”
Men var det verkligen så? Hur kom människan till månen?
Det krävs kunskap om olika lagar
År av förberedelse var inbegripna, ja, århundraden. Hur så? World Book Encyclopedia framhåller:
”Tidigt under 1600-talet formulerade Johannes Kepler, en tysk vetenskapsman, lagarna för planeternas rörelser, som beskriver himlakropparnas banor. I våra dagar används dessa lagar till att fastställa konstgjorda satelliters banor och vid planering av rymdfärder.
År 1687 publicerade Sir Isaac Newton sina ’rörelselagar’, för vilka Keplers arbeten låg till grund. I likhet med Keplers lagar utgör Newtons lagar en hörnsten vid planering av rymdfärder.”
Kepler och Newton stiftade inte de ovannämnda lagarna. De upptäckte dem bara eller gav en förklaring till deras verkningar. Men varför är rymdfärder beroende av dessa lagar?
Det beror på att himlakropparna följer dem till punkt och pricka. När människan förstår dessa lagar kan hon alltså genom matematiska beräkningar fastställa var en speciell himlakropp kommer att befinna sig vid en given tidpunkt. Sådana beräkningar möjliggörs tack vare himlakropparnas ordnade, konsekventa rörelser.
Månen rusar till exempel fram i en noga känd bana runt jorden med en genomsnittshastighet av 3.700 kilometer i timmen. Den fullbordar en resa runt jorden på 29 dagar, 12 timmar, 44 minuter och 2,8 sekunder. På liknande sätt rusar jorden runt solen med en hastighet av omkring 107.000 kilometer i timmen. Den fullbordar ett varv runt solen på 365 dagar, 6 timmar, 9 minuter och 9,54 sekunder.
Vid månfärder riktar man följaktligen på jorden in rymdskeppet mot en punkt i rymden som ligger 266.000 kilometer framför månen i dess bana. Genom olika beräkningar vet människan med säkerhet att månen kommer att befinna sig på denna punkt vid den förutsagda tiden. Och om rymdskeppet ges den rätta riktningen och hastigheten, kommer det samtidigt att befinna sig på samma punkt, varigenom en månlandning blir möjlig.
Källan till lag och ordning
Vad är orsaken till himlakropparnas exakta rörelser, vilka möjliggör rymdfärder? Har du någonsin funderat över detta? Den förste amerikanske astronaut som färdades runt jorden, John Glenn, förmåddes att utropa:
”Det är ordningsfullheten i hela universum omkring oss ... galaxer, milliontals ljusår i diameter, rör sig allesammans i föreskrivna banor i förhållande till varandra.
Kan detta ha skett av en slump? Var det bara en händelse att en hoper materia plötsligt började röra sig i dessa banor helt på eget initiativ? Jag kan inte tro det. ... Någon Makt har satt allt detta i rörelse och upprätthåller denna rörelse.”
Rymdforskaren dr Wernher von Braun var också imponerad av ”närvaron av ett överlägset förnuft bakom universums existens”. Han förklarade:
”Bemannade rymdfärder är en häpnadsväckande bedrift. Men än så länge har de bara öppnat en liten dörr för oss, genom vilken vi kan blicka ut i rymdens vördnadsbjudande vidder. När vi kikar på universums vidsträckta mysterier genom detta titthål blir vi endast styrkta i vår tro på dess skapare.”
Ja, ett oerhört komplex av himlakroppar, som styrs av en fantastisk matematisk precision, har upptäckts i rymden. Matematikprofessorn P. Dirac från University of Cambridge skrev i Scientific American: ”Man skulle kanske kunna förklara saken genom att säga att Gud är en matematiker av synnerligen förnämligt slag och att han använde mycket avancerad matematik, då han byggde vårt universum.”
Är det inte uppenbart att de lagar som är orsak till sådana ordningsfulla rörelser hos jorden, månen och stjärnorna måste ha sitt upphov hos en laggivare? Utan dessa lagars existens skulle rymdfärder vara en omöjlighet, eftersom himlakropparna då skulle befinna sig i kaos! Är det då inte tydligt att utan Gud, som skapat och upprätthåller dessa lagar, skulle människans månlandningar också vara omöjliga?
Men är människan beroende av Gud endast när hon färdas i rymden?
Ger oss föda
Entusiastiska rapporter har nyligen talat om den så kallade ”gröna revolutionen”, som åstadkommits genom att människan utvecklat ”mirakelvarieteter” av vete och ris. Vissa experter säger följaktligen att tack vare människans skarpsinne kommer en stor mängd föda att ges jordens växande befolkning.
Men kan människan ges äran för att ha frambringat denna föda? Är det hennes ansträngningar och teknologi som är orsaken till att säden växer?
De så kallade ”mirakelvarieteterna” skapades i verkligheten inte av människan. Det var helt enkelt genom selektiv korsning av existerande typer av vete och ris som man fick fram varieteter med högre avkastning. Det är sant att människor arbetade hårt för att så och vattna säden och därefter slet för att inbärga skörden. Men människan fick den inte att växa, eller hur? Nej, det är växterna som frambringar födan.
De gör detta med hjälp av den märkliga process som kallas fotosyntesen. För flera år sedan skrev biologiprofessorn Fritz W. Went om denna process:
”När det gäller energi finns det inget som kan jämföras med den. Den får gröna växter att växa — alla gröna växter över hela jorden, ... Och när det gäller kvantitet får dess produktion människans industrier att verka obetydliga. Varje år spottar världens stålverk fram 350 millioner ton stål och världens cementfabriker 325 millioner ton cement. Men världens gröna växter producerar 150 milliarder ton socker varje år.”
Förstår du då varför fotosyntesen har kallats ”den viktigaste enskilda kemiska processen i världen”? Allt liv på jorden är beroende av den på ett eller annat sätt! Men vad är fotosyntesens upphov? Kan den helt enkelt ha uppstått av sig själv?
Det är välbekant vad de gröna växterna använder för att framställa föda — koldioxid ur luften, vatten ur jorden och ljus från solen. Alla dessa faktorer träder in i växtcellernas inre, där den märkliga substans finns som kallas klorofyll. Scenen är nu klar för den häpnadsväckande fotosyntesen att äga rum. Science News Letter förklarar:
”Det är här som ’gudarna’ utför sitt mirakel. Solljuset tillhandahåller energin för den omfattande kemiska omvandlingsprocessen, och klorofyll fungerar som ’instrumenttavlan’, som styr reaktionen. Under inflytande av dessa båda förenar sig nu koldioxiden och vattnet till grundvalen för all föda, en enkel sockerart.” Med hjälp av detta socker framställer de gröna växterna också mera sammansatta kolhydrater, fetter, äggviteämnen och vitaminer.
Varför säger denna vetenskapliga tidskrift att ’gudarna’ utför denna märkliga omvandlingsprocess? Därför att endast en överlägsen intelligens kan begripa och tänka ut en sådan häpnadsväckande process. Det är ”en process, som ingen ännu har kunnat efterbilda i provröret”, förklarar professor Went.
Inte nog med att fotosyntesen ligger utanför människans förmåga att efterbilda, hon förstår i själva verket inte ens hur den fungerar! Den vetenskaplige författaren John Pfeiffer sade: ”Forskarna talar ofta om reaktionerna i fotosyntesen som ’den svarta lådan’ — med vilket de menar att de vet vad som går in och vad som kommer ut men inte är säkra på allt som försiggår inuti.”
Det är sannerligen omöjligt att tänka sig att en sådan komplicerad process, som övergår människans fattningsförmåga, kan ha uppstått av en slump. En mäktig Gud står utan tvivel bakom den! Är det inte uppenbart att vi är beroende av honom för att få föda?
Ett tätt sammanvävt nätverk av liv
Visste du att fotosyntesen också förser oss med livsuppehållande syre? När växtcellerna sönderdelar vattenmolekyler, som består av väte och syre, gör de bruk av vätet till att framställa födoämnen och avger syret som en biprodukt. Men människan tar upp syret. Hon behöver det för att leva.
Växterna, å andra sidan, är beroende av den energialstrande processen i våra kroppsceller. Varför det? Därför att koldioxid uppstår som en avfallsprodukt vid denna energialstrande process hos människan och djuren. Och de gröna växterna behöver denna koldioxid för att genomföra fotosyntesen, som är källan till alla födoämnen på jorden!
Livet är sannerligen beroende av detta häpnadsväckande utbyte av koldioxid och syre mellan de levande organismerna! Om det på något sätt skulle avbrytas, skulle människan dö ut på jorden.
Men människan är också beroende av många andra underbara processer, som ständigt pågår omkring henne. Den oansenliga daggmasken gör till exempel jorden bördig. Det beräknas att daggmaskarna på ett hektars landyta kan låta tjugofem ton jord passera genom matsmältningskanalen på ett år, varigenom jordens livsuppehållande egenskaper vidmakthålls, så att växterna kan fortsätta att leva där.
Utan bin, som pollinerar blommorna, skulle vidare ”många fruktträd och grönsaker dö”, heter det i ett uppslagsverk. Vart man än vänder blicken på jorden finner man ett invecklat nätverk av inbördes beroende processer, som samverkar på ett häpnadsväckande sätt. Är det inte uppenbart att vi är beroende av Gud för livet? — Apg. 14:16, 17.
Livets källa
Men ändå kan somliga människor ifrågasätta att vi verkligen behöver Gud för att leva. De kanske säger: ”Jag har sett nyhetsrubriker förkunna ’LIV SKAPAT I PROVRÖRET’.” Är det sant att människan har skapat liv?
Nej, det är det inte. Allt människan har kunnat göra är att framställa några ämnen som är beståndsdelar i de substanser som är byggstenar i livets grundläggande enhet, den levande cellen. Vetenskapsmännen har i sina laboratorier endast framställt sådana molekyler som aminosyror, som högst består av några få atomer. Men det kan finnas tusentals aminosyror i ett enda protein, som består av millioner atomer! Och ändå består en levande cell av hundratals proteiner såväl som av andra komplicerade substanser!
Den levande cellen är sannerligen ett invecklat mysterium. J. A. V. Butler förklarar i sin nyutkomna bok The Life Process (Livsprocessen): ”Till och med de enklaste fullbildade organismer vi känner till i våra dagar är nästan otroligt komplicerade. Det är svårt att föreställa sig de steg genom vilka de kan ha kommit till.” 1971 års upplaga av Encyclopedia Americana framhåller således: ”Vetenskapsmännen är långt ifrån kapabla att framställa liv i laboratoriet.”
Det är uppenbart att en levande cell är så komplicerad att vetenskapsmännen är ur stånd att ens komma i närheten av att kunna framställa en sådan, och ändå är människan och andra mångcelliga levande varelser långt mer komplicerade än encelliga organismer.
Hur en människa frambringas
En ensam befruktad äggcell i en kvinnas kropp utvecklas enligt en ordningsfull plan till ett människobarn. ”Det är helt enkelt ett mirakel”, sade Newsweek för 25 oktober 1965 och tillade: ”Ingen teknik kan avslöja ögonblicket för den livsavgörande befruktningen. Ingen vetenskapsman kan tala om vilka underbara krafter som sedan sätter in för att frambringa ett mänskligt embryos organ och oerhört invecklade nätverk av nerver.”
I den ursprungliga, lilla befruktade cellen finns alla de instruktioner och anvisningar som behövs för att skapa en fullvuxen människa! Om dessa instruktioner skrevs ut på engelska, skulle det krävas flera uppsättningar av Encyclopædia Britannica, som innehåller tjugofyra band! Och ändå innehåller varenda en av de milliarder celler som frambringas i kroppen alla dessa instruktioner!
Men på något sätt undertrycks alla andra instruktioner i varje cell utom just de som den speciella cellen behöver för sin specialiserade utveckling. Sålunda blir några av cellerna muskelceller, andra nervceller, åter andra benceller osv. Därefter organiseras dessa hundratals olika celltyper genom någon hemlighetsfull styrande kraft till ett människobarn, som är så underbart byggt att det slår en med häpnad.
Man kanske bäst kan inse hur invecklat en människa är uppbyggd genom att lägga märke till hur komplicerade till och med lågt stående djur är. Datorforskaren dr Warren S. McCullock framhåller till exempel vilket under en myra är, när han säger: ”I själva verket är datorerna stora enfaldiga lunsar. ... De har inte så mycket förstånd som en efterbliven myra.” I Natural History heter det vidare: ”Nervsystemet hos en enda sjöstjärna, med alla dess olika nervknutar och nervtrådar, är mera komplicerat än Londons telefonstation.”
Framhäver inte den häpnadsväckande komplicerade beskaffenheten hos oansenliga myror och sjöstjärnor hur storslagen Guds skapelse av den vida överlägsna människan är? Människans nervsystem registrerar omkring 100 millioner förnimmelser per sekund, hennes ögon tar perfekt samordnade, rörliga färgbilder i tre dimensioner, hennes lever utför hundratals livsviktiga, kemiska omvandlingsprocesser, och hennes många andra organ upprätthåller lika häpnadsväckande funktioner! Instämmer du inte med bibelskribenten, som utropade: ”Jag är danad så övermåttan underbart”? — Ps. 139:14.
Vi kan följaktligen inte komma ifrån att vi för närvarande är lika beroende av Gud för livet och de processer som uppehåller livet som människan någonsin har varit. Guds underbara skaparverk väcker sannerligen beundran på grund av sin fulländning och ordningsfullhet.
Människans angelägenheter å andra sidan präglas av oordning och ofullkomlighet! Det finns lidande, nöd och ondska nästan överallt. ”Varför?” kanske du frågar. ”Varför gör inte Gud någonting åt allt detta? Innebär hans tillåtelse av ondskan att han inte bryr sig om den eller att han har glömt människan?”
[Bild på sidan 5]
Människans rymdfärder är beroende av de lagar som styr himlakropparnas rörelser. Vem är upphovsmannen till dessa lagar?
[Bild på sidan 6]
Ljus från solen, koldioxid från luften och vatten i jorden förenar sig mirakulöst och frambringar föda åt människan
[Bild på sidan 7]
Människor och djur andas in syre och andas ut koldioxid; växter tar upp koldioxid och avger syre. Människan har inte skapat detta kretslopp
[Bild på sidan 8]
Ett spädbarns utveckling är helt enkelt ett mirakel. Ingen vetenskapsman kan förstå de underbara krafter som är inbegripna