Vad säger bibeln?
Medicinsk forskning på foster — rätt eller orätt?
PÅ OPERATIONSBORD över hela världen gör man kirurgiska ingrepp på små människokroppar. Deras hjärtan slår fortfarande kraftigt, och de flesta av deras organ fungerar. De är fullt utbildade människofoster, som genom abort tagits ut ur moderlivet.
Men när läkaren opererar, skär han kvickt av den sträng som förbinder hjärnan med kroppen ”för att förvissa sig om att fostret inte skall känna någon smärta”. Därpå avlägsnar han snabbt den ännu fungerande lilla hjärnan, lungorna, levern och njurarna. Eller också kanske han lämnar den lilla kroppen intakt och håller den vid liv på konstgjord väg i flera timmar, ja, kanske i flera dagar. Dessa forskningsmetoder är vanliga i flera länder där levande foster från legala aborter är tillgängliga.
Många människor blir chockerade när de läser om sådant, till synes känslolöst, förakt för livet. Men dessa läkare menar att de på detta sätt kan skaffa sig värdefull medicinsk kunskap, som de inte så lätt skulle kunna vinna på annat sätt. En läkare säger att det är oetiskt att inte skaffa sig ”en del nyttiga upplysningar”, innan fostret kastas ”i krematorieugnen, vilket i allmänhet sker”. En annan medicinsk expert säger: ”Det är inte möjligt att detta foster kan utvecklas till ett barn, och därför kan vi betrakta det som blott och bart ett stycke vävnad.”
Bara ett ”stycke vävnad”?
Är detta verkligen riktigt? Är denna lilla kropp i biologiskt avseende ”blott och bart ett stycke vävnad”? Betraktar Skaparen och livgivaren den på det sättet? Vad bibeln säger hjälper oss att undvika bortförklaringar till förmån för oss själva och att i stället klart se vad frågan egentligen gäller.
Bibeln visar att Gud börjar betrakta människans liv före hennes födelse och inte först därefter. Psalmisten David säger: ”Du höll mig avskärmad i min moders liv. ... Mina ben var inte dolda för dig, då jag danades i det fördolda. ... Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade beträffande de dagar då de bildades och det ännu inte fanns någon av dem.” — Psalm 139:13—16, NW.
Det är tydligt att Gud betraktade Davids embryo som en separat enhet. The Encyclopædia Britannica instämmer: ”Individens livshistoria som en åtskild, biologisk enhet börjar i och med [befruktningen].” Ett mänskligt embryo är i själva verket så ”åtskilt” från modern att det immunologiska försvaret i hennes kropp skulle stöta bort det såsom ett främmande föremål, om detta inte förhindrades på något sätt. Särskilda ”trofoblastceller” och längre fram ”placentan” skyddar emellertid fostret, så att det så att säga hålls avskärmat i sin moders liv.
Embryots stegvisa tillväxt kan sägas följa Guds ”bok” med ritningar, som återfinns i varje cell. Man anser att dessa ritningar är knutna till en kemisk förening som kallas deoxiribonukleinsyra, förkortat DNA. Om honom som skapade DNA kan det sägas: ”I din bok blev alla dess delar nedtecknade.”
Den kombination av DNA från båda föräldrarna som sker vid befruktningen ger upphov åt det mönster som styr den fysiska och mentala utvecklingen. Denna utveckling får barnet att skilja sig från alla andra barn. Detta inträffar till och med innan ”delarna” bildas, precis som det vidare heter i psalmen: ”beträffande de dagar då de bildades och det ännu inte fanns någon av dem”. Dessa ”nedtecknade” delar är inte bara ett ”stycke vävnad”. De slumrande personlighetsdragen hos varje embryo kan iakttas av Skaparen, som om de stod nedtecknade i hans ”bok”.
Guds syn på de ofödda
Med denna bakgrund kan vi förstå hur Gud kunde säga till Jeremia: ”Förrän jag danade dig i moderlivet, kände jag dig, och förrän du utgick ur moderlivet, helgade jag dig åt mig.” (Jer. 1:5, Myrberg) Lägg märke till att Gud betraktade Jeremia som en enskild individ innan han ännu var född. Gud kunde ”känna” Jeremia och bedöma honom värdig att utföra det särskilda verk han skulle anförtro honom, därför att ett oräkneligt antal av Jeremias blivande personlighetsdrag hade fastställts inom några minuter efter befruktningen!
Innan Johannes döparen föddes lät Jehova en ängel säga: ”Han skall vara stor inför Jehova. ... Och han skall vara uppfylld med helig ande alltifrån sin moders liv.” Då Johannes var ett sex månader gammalt foster, fick denna heliga ande honom att spritta till i sin mor Elisabets liv, när hon hälsades av Maria, som just hade blivit havande med Jesus. Skulle Gud genom sin ande ha fått Johannes att röra sig på detta sätt, om han hade ansett hans foster vara blott och bart ett ”stycke vävnad”? — Luk. 1:15, 41, 44, NW.
Vid detta tillfälle var embryot i Marias liv förmodligen inte större än ett knappnålshuvud. Men Jehova visste vad som höll på att utvecklas i detta korn av protoplasma. Hans ande hade överfört den ”bok” med ritningar som skulle ge upphov åt en fullkomlig människa, som hade hans enfödde Sons egenskaper. (Luk. 1:35) Hur tror du Gud värderade detta embryo så kort tid efter befruktningen? De uppskattande ord som Guds ande drev Elisabet att rikta till Maria var mycket passande: ”Välsignad vare ... din livsfrukt!” — Luk. 1:42.
Guds tjänare och profeter återspeglade hans höga aktning för det liv som fanns i en havande kvinnas sköte. De upptecknade Jehovas fördömande ord mot bland annat Ammons barn, eftersom dessa hade ”uppristat havande kvinnor” i ett krig mot Gilead. Gud tog hänsyn till både vad som hände med kvinnorna och vad som hände med deras ofödda avkomma. — Am. 1:13.
Det är därför inte egendomligt att Guds lag till Mose särskilt tog hänsyn till det ofödda barnets liv och kropp i fall av skada till följd av en olyckshändelse, när män trätte med varandra. (2 Mos. 21:22—24) Vad är då att säga om skador som en läkare medvetet tillfogar ett sådant ofött barn? Han bör allvarligt begrunda principen i verserna 23 och 24: ”Liv [skall] givas för liv, öga för öga, tand för tand.” I 3 Moseboken 24:19—21 heter det: ”Om någon vållar, att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom, såsom han själv har gjort. ... Den som slår ihjäl en människa skall dödas.” Kan en läkare anse sig vara undantagen från dessa principer, när han avlägsnar organ från foster och gör slut på deras liv?
Menar du att ett litet människoliv i lägre grad kan betraktas som ett individuellt liv bara därför att det inte har genomgått de rörelser som är förbundna med en normal födsel? Somliga säger att ett sådant foster i verkligheten inte är något individuellt liv, därför att det inte kan överleva utan hjälp efter aborten. Men skulle du vilja påstå att en astronaut inte är levande bara därför att han inte kan lämna sin rymdfarkost utan rymddräkt? Det är i verkligheten inte det saken gäller, eller hur?
Är det inte i stället frågan om huruvida man kan kringgå Guds lag beträffande mord bara för att behaga mödrar, som inte vill ta ansvaret för sina handlingar, och läkare, som vill experimentera på det ”lätta” sättet?