Tillsyningsmannen för en lycklig hjord

”Jehova är min herde. Ingenting skall fattas mig. På gräsrika betesmarker låter han mig lägga mig ned; till väl bevattnade viloplatser leder han mig. Min själ vederkvicker han. Han för mig på rättfärdighetens stigar för sitt namns skull.” — Ps. 23:1—3, NW.

1, 2. a) Vem är hela universums tillsyningsman, och varför blir man rikt belönad genom umgängelse med honom? b) Ge bevis för att Jehovas förnuftsbegåvade skapelser är lyckliga.

DEN sanne Guden, Jehova, är den ryktbaraste tillsyningsmannen i universum. Han är herden för sin hjord. De som åtnjuter privilegiet att vandra i umgängelse med honom blir lyckliga, ty i bibeln kallas Jehova för ”den lycklige Guden”. — 1 Tim. 1:11, NW.

² Bibeln överflödar av vittnesbörd om att förnuftsbegåvade skapelser i Jehovas vård är lyckliga. Den talar om himmelska söner som fröjdade sig inför Jehova, i det att de ”höjde glädjerop”, var ”övermåttan glada” och ”lyckliga”. (Job 38:7; Upp. 19:7—9, NW; Ords. 8:30) Och människor här på jorden, som utgör ”får” i hans ”hjord”, kallas också ”saliga” eller ”lyckliga”. ”Lyckligt är det folk, vars Gud är Jehova!” utropade psalmisten. ”Lycklig är den som har Jakobs Gud till sin hjälp, den vars hopp står till Jehova, hans Gud, som har gjort himmel och jord.” (Hes. 34:31; Ps. 144:15 och 146:5, 6, NW) Ja, det finns verkligen äkta och sann lycka i den förtvivlans tid som 1900-talet kan sägas vara, men den finns bland dem som tillhör den lycklige Gudens, Jehovas, hjord. Om du tillhör den hjorden, då vet du vad det vill säga att vara lycklig.

3, 4. a) Hur har Jehova sörjt för sitt folks lycka, och varför har han gjort det? b) Hur kommer det sig att det är så viktigt för hjordens lycka att dess medlemmar studerar bibeln?

³ Jehova vill att de som utgör hans folk skall vara lyckliga, ty vad är väl livet utan lycka? Han vet väl att om det inte vore för den upplyftande känsla som lyckan ger, skulle livet självt bli ett enda tröttsamt slit, en plåga för många, en enslig vandring till färdens slut. För att tillförsäkra sin hjord ett spännande, innehållsrikt liv har Jehova såsom tillsyningsmannen för sin hjord gjort omsorgsfulla föranstaltningar för att dess lycka skall bestå.

⁴ För det första har han sörjt för ett aldrig sinande förråd av mat och dryck åt sin hjord. Ty det behövs närande mat och dryck, om Guds får skall förbli lyckliga. Såsom herden och psalmisten sade: ”På gräsrika betesmarker låter han mig lägga mig ned; till väl bevattnade viloplatser leder han mig. Min själ vederkvicker han.” (Ps. 23:2, 3, NW) Denna mat och dryck har Jehova sörjt för genom att låta framställa sitt skrivna ord, bibeln. Därför är det av största vikt för Guds hjord att flitigt studera detta ord, inte bara därför att det medför andlig hälsa och lycka utan framför allt därför att det medför evigt liv. Det är inte att undra på att Jesus Kristus, Guds Son, sade till judarna på hans tid: ”Lyckliga äro de som höra Guds ord och hålla det!” ”Lyckliga äro de som äro medvetna om sitt andliga behov.” Ty ”människan skall leva icke endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun”. (Luk. 11:28; Matt. 5:3; 4:4; NW) Om Guds får skall kunna leva ett lyckligt liv, måste de beständigt hämta föda ur detta förråd, som Gud har dragit försorg om.

5. I vilket avseende är bibeln oundgänglig för en Guds människa, och hur bevisar Jehovas ord att det är så?

⁵ Guds ord är också ljus, vilket man så väl behöver i dessa mörka, påfrestande tider. Så här sade ju psalmisten till Gud: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” (Ps. 119:105) Om ett får skulle gå vilse i mörkret, har det orsak att frukta och känna sig olyckligt. Bibelns sanningar, som tjänar såsom en lampa eller lykta, är Jehovas föranstaltning för att ge vägledning och lycka åt hans får. Till härhövitsmannen Josua, som stod i begrepp att föra Israels barn in i det utlovade landet, sade Jehova: ”Denna lagbok bör icke vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den; ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist.” (Jos. 1:8, NW) Om vi önskar göra vår väg framgångsrik och handla vist, räcker det inte med att vi äger en bibel, nej, vi måste också följa det råd, som vår store tillsyningsman, Jehova, gav Josua. Om vi följer detta visa råd, då blir vi lyckliga. Psalmisten kungjorde följande: ”Lyckliga äro de som äro klanderfria på sin väg, de som vandra enligt Jehovas lag. Lyckliga äro de som giva akt på hans påminnelser.” (Ps. 119:1, 2, NW) Det som medför lycka för Guds hjord är att den känner bibeln och lever enligt dess regler.

6. På vilket annat sätt är bibeln en välsignelse från Jehova?

⁶ Såsom herde för sin hjord har Jehova låtit framställa sitt ord i ett ännu mera upphöjt syfte, nämligen för att hans jordiska skapelser skall lära känna honom, som är deras himmelske herde. Om Guds får inte hade bibeln, skulle de inte ha kännedom om sin herde och Gud, Jehova. Och utan kunskap om Jehova vinner man ingen bestående lycka. Ty Jehova är inte bara ”livets källa” utan också glädjens källa. Glädje är en av hans andes frukter. (Ps. 36:10; Gal. 5:22) Det är när fåren blir skilda från sin herde som de börjar frukta och känna sig olyckliga. Lägg märke till hur psalmisten förbinder behovet av kännedom om Jehova med en människas möjligheter att vara verkligt lycklig. Den inspirerade skildringen lyder så: ”Lycklig den man, som förtröstar på honom.” ”Lyckligt är det folk, som förstår att jubla; Jehová, de skola vandra i ditt ansiktes ljus.” ”Lycklig är var och en som fruktar Jehová.” ”Lyckliga äro de som bo i ditt hus.” ”Lyckliga de människor, vilkas styrka är i dig.” (Ps. 34:9; 89:16; 128:1; 84:5, 6; Åk) De som söker lyckan måste alltså rikta sin uppmärksamhet mot himmelen, om de skall finna den fröjd och glädje som Jehova ger.

7. a) Hur ger psalmisten uttryck åt den fröjd och glädje som kommer av att man känner Jehova? b) Endast var kan man finna lycka och upphöjd ro?

⁷ Den rofyllda fröjd och tillfredsställelse, som blir deras belöning som känner den himmelske tillsyningsmannen, Jehova, beskriver David för oss i sin oförglömliga tjugotredje psalm. ”Jehova är min herde”, sade David. ”Ingenting skall fattas mig. På gräsrika betesmarker låter han mig lägga mig ned; till väl bevattnade viloplatser leder han mig. Min själ vederkvicker han. Han för mig på rättfärdighetens stigar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i den djupa skuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och din stav äro de ting som trösta mig. Du ordnar åt mig ett bord inför dem som visa fiendskap mot mig. Med olja har du smort mitt huvud; min bägare är välfylld. Godheten och den kärleksfulla välviljan själva skola i sanning följa mig i alla mina livsdagar; och jag skall bo i Jehovas hus till dagars längd.” (NW) Hur skönt beskriver inte psalmisten här de behov, den tröst och rofyllda fröjd som de människor erfar som känner Jehova! Man förnimmer inget hjärtslitande bräkande i Davids ord, inget sådant ljud som härrör från får som gått vilse. Varje vilsegånget fårs bräkande är ett uttryck för förtvivlan och hjälplöshet, för den ytterliga ensamhetskänslan hos den som kommit bort från hjorden. Det är ett ängsligt ljud, mättat av en känsla av att fåret har förverkat herdens beskydd och ömma, kärleksfulla omvårdnad. För den som befinner sig långt borta från Jehova kan det inte finnas någon lycka. Endast tillsammans med honom och hans hjord kan man finna den lycka och upphöjda ro som David talar om i Psalm 23.

8. Vilka har Jehova förordnat till att ha omsorg om hjorden, och vilken grundläggande sanning får de aldrig glömma?

⁸ För att hindra sin hjord av får här nere på jorden att bli förskingrad och fördenskull bli olycklig förordnade Jehova män till att verka såsom tillsyningsmän och herdar. Dessa män skulle ha vård om Guds hjord. Konung David i det forntida Israel var en av dessa tillsyningsmän. David var alltså en herde för Guds folk, men han insåg att han hade en tillsyningsman och herde över sig, som han var ansvarig inför. I Psalm 16:8 skriver David just om detta och säger: ”Jag har satt Jehovah för mina ögon ständigt.” (My) En herde brukar gå framför hjorden, och konung David var glad åt att kunna sätta sin Gud, Jehova, framför sig. ”Lyssna, du Israels herde”, skrev en annan israelit, ”du som leder Josef såsom din hjord.” (Ps. 80:2) David tänkte ständigt på denna grundläggande sanning, och detta gjorde honom till en förträfflig tillsyningsman och ett värdigt föredöme för Guds hjord.

9. När tillsyningsmännen handlar enligt Jehovas föreskrifter, vad blir då följden för dem och för hjorden, och vad sade psalmisten David om detta?

⁹ När tillsyningsmännen handlar enligt sin himmelske tillsyningsmans föreskrifter, blir de välsignade, och hjorden blir lycklig. David skrev härom i Psalm 144:13—15, där han först redogör för vad de materialistiskt sinnade säger: ”Våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker; ... våra oxar gå rikt lastade; ... ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, ... intet klagorop höres på våra gator — saligt [lyckligt, NW; Åk] är det folk, som det så går.” I kontrast härtill säger David: ”Lyckligt är det folk, vars Gud är Jehova!” (NW) Andligt sinnade tillsyningsmän är alltså en välsignelse från Jehova. De är en källa till sann lycka för Guds hjord.

Hur hjorden förblir lycklig

10. a) Vem är ett föredöme för oss i att visa kärlek till fåren, och hur har han gjort det? b) På vilket särskilt sätt måste tillsyningsmännen efterlikna Jehova i att visa kärlek?

¹⁰ Ingenting bidrar så mycket till hjordens lycka som kärlek. Jehova är vårt föredöme i att visa kärlek. Ett av Guds får, aposteln Johannes, skrev: ”Den som icke älskar har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. Genom detta gjordes Guds kärlek uppenbar i vårt fall, emedan Gud sände ut sin enfödde Son i världen, för att vi skulle vinna liv genom honom. Kärleken är härvidlag, icke att vi hava älskat Gud, utan att han älskade oss och sände ut sin Son såsom ett försoningsoffer för våra synder. Mina älskade, om det var så Gud älskade oss, då äro vi själva förpliktade att älska varandra.” (1 Joh. 4:8—11, NW) Tillsyningsmännen är pliktiga att efterlikna det himmelska exemplet på kärlek. De måste ta initiativ i att ådagalägga kärlek, liksom Gud var den förste att visa kärlek. ”Vad oss beträffar”, sade Johannes, ”älska vi, därför att han [Gud] först har älskat oss.” (1 Joh. 4:19, NW) Den fasta övertygelsen om att de är älskade, älskade trots vad de vet att de är i sig själva, skänker stor lycka åt hjordens alla medlemmar.

11. a) Varför är det så viktigt att älska hjorden? b) Hur kommer kärleken tillsyningsmännen till hjälp?

¹¹ Men varför är kärleken så betydelsefull? Därför att ”kärleken uppbygger”. Kärleken ”är ett fullkomligt föreningsband”. ”Kärleken tryter aldrig.” (1 Kor. 8:1; 13:4—8 och Kol. 3:14, NW) Kärleken gör tillsyningsmannen tillgänglig, vänlig, mild, hänsynsfull och tålmodig. Den hindrar honom från att uppträda barskt mot fåren. Kärleken gör honom intensivt medveten om deras andliga behov. Ty ingenting är mera skarpsynt eller känsligt än verklig, äkta, kärlek, när det är fråga om att såsom genom instinkt uppfatta en annans känslor. Ja, ingenting livar uppfattningsförmågan som sann kärlek gör. När ett får är hungrigt, vet herden det, ty han älskar sina får. När fåren är törstiga, uppfattar herden det på grund av sin kärlek. När ett får är skadat eller sjukt, upptäcker herden detta tack vare sin kärlek. När ett får kommer bort, är herden, på grund av sin kärlek till fåren, den förste som vet om det. Det är kärleken som uppväcker allt vad gott och ädelt är hos honom. Den kärlek, som strömmar nedåt från Gud, ut ur himmelen, genom hans ”förträfflige herde”, Jesus Kristus, och genom de förordnade tillsyningsmännen för hjorden, är det band som förenar medlemmarna av Guds hjord och gör dem lyckliga. Herden bör alltid tänka på att det enda som är bättre än att bli älskad är att älska; att kärleken aldrig förgår eller tryter.

12. Hur är en kärleksfull herde till välsignelse för hjorden?

¹² Vilken välsignelse är fördenskull inte en kärleksfull tillsyningsman för församlingen! Fåren är medvetna om hans kärlek genom det som han säger till dem och den behandling han ger dem. Tillsyningsmannen är vänlig och tillmötesgående. Fåren dras till honom. De vet att han har omsorg om dem och tänker på deras bästa. De drar sig inte för att gå till tillsyningsmannen med sina problem, ty de litar på hans ömma omvårdnad. De är vissa om hans kärlek, ty kärleken kan inte förställa sig. Den är som lenande olja, som kan göra det lättare att bära också de tunga bördorna och att visa ständig lydnad. Kärleken har ett lugnande inflytande. Det är förunderligt hur ringa klagan och hur stor fröjd som är förbundna med kärleken. Tillsyningsmannen vet det. Fördenskull ådagalägger han kärlek i likhet med sina föredömen, sina himmelska tillsyningsmän, Gud och Kristus.

13. Ge bevis för att Jesus ådagalade kärlek, och redogör för en av hans liknelser, som vittnade om herdens kärlek.

¹³ Jehova Guds kärlek till fåren har kommit till uttryck genom Jesus Kristus, hans ”förträfflige herde”. När Jesus var här på jorden, vårdade han sig om fårens liv, och fåren var ytterst medvetna om hans omvårdnad. De fattiga, de sjuka, de förtryckta och de okunniga — syndare av alla slag och i alla samhällsställningar drogs till honom. Nu menade sig inte denne förträfflige herde vara för betydelsefull för att kunna ta upp fåren i sin famn och uppmuntra dem att vandra framåt på livets väg. Hans tillgänglighet hjälpte syndare att komma bort från sitt fallna tillstånd och in på vägen till frälsning. (Joh. 10:11, NW; Luk. 7:36—50) Bibelskribenten Lukas säger oss att ”till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom. Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: ’Denne tager emot syndare och äter med dem.’ ” Därpå framställde Jesus denna makalösa liknelse för dem, i det han sade: ”Om ibland eder finnes en man, som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: ’Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.’ Jag säger eder, att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare, som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga, som ingen bättring behöva.” (Luk. 15:1—7) Vilket utomordentligt exempel på kärlek och förståelse har inte Jesus givit alla tillsyningsmän! Det är den allra högsta vishet att i allt söka efterlikna honom.

Närande mat och lycka

14, 15. a) Nämn en av herdens främsta plikter, och tala om varför den vilar på honom. b) Hur kan man bäst lugna ett knotande, klagande får?

¹⁴ Lyckan är ofta förknippad med närande och god mat. Finns det väl någon herde som inte vet att när fåren är hungriga, blir de bångstyriga, retliga? Men när de får en god, tillfredsställande måltid, får de genast en ljusare syn på tillvaron. Deras besvärade, knotande, retliga lynne viker, och en mera avspänd och belåten sinnesstämning träder i dess ställe. En av tillsyningsmannens främsta plikter är fördenskull att se till att fåren får ordentligt med mat.

¹⁵ När fåren knotar och klagar, kan man knappast göra något bättre än föra dem till Guds ords betesmarker och rikta deras uppmärksamhet på några av dess vederkvickande, uppmuntrande och uppbyggande sanningar. När ni talar med fåren, uppehåll er då särskilt vid det hopp som Gud ger, och framhåll att hans löften är säkra och vissa. (Tit. 1:2) När det knotande sinnet eller sargade hjärtat får del av Jehovas ord, kommer den verkliga tillfredsställelsen och lyckan att återvända. Ty det inspirerade ordspråket lyder så: ”Lycklig är den människa som har funnit visheten och den människa som får urskillning. Den är ett livets träd för dem som gripa tag i den, och de som behålla ett fast grepp om den skola kallas lyckliga.” (Ords. 3:13, 18, NW) När Guds får vinner en sådan livlig uppskattning av Guds ord, blir de lyckliga. Men tillsyningsmännen måste visa vägen.

16. Vad är det som medför lycka, enligt vad Jesus sade?

¹⁶ Men det räcker inte med att läsa eller lyssna för att man skall erfara lycka. Jesus sade: ”Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.” (Apg. 20:35, NW) Sann lycka tillhör den som gör Guds vilja och inte bara hör den. Att man håller Guds ord medför bestående lycka. Den kristne lärjungen Lukas framhävde fördenskull den förträfflige herdens ord: ”Lyckliga äro de som höra Guds ord och hålla det!” (Luk. 11:28, NW) Att man hör Guds ord och håller det samverkar alltså till lyckan.

Uppmärksamhet ägnas den enskilde

17. a) Varför förtjänar hjorden att herden ägnar uppmärksamhet åt de enskilda medlemmarna? b) Hur kan herden bidra till fårens lycka?

¹⁷ Guds hjord består inte av en samling registerkort, kartotek och statistiska uppgifter utan av en levande organisation av dyrbara skapelser, vilkas liv är odelat hängivet den levande Gudens lov och pris. Fördenskull behöver och förtjänar dess medlemmar den största uppmärksamhet, vilket betyder uppmärksamhet åt den enskilde. Den faran finns alltid att en tillsyningsman blir så upptagen med det kontorsmässiga arbetet att han har ringa tid eller ingen tid alls över för fåren. Men alla och envar i hjorden måste kunna känna herdens omvårdnad. Den kristne tillsyningsmannen Paulus skrev: ”Glöm inte att göra gott och dela med er åt andra, ty det är ett offer som står i samklang med Guds vilja.” (Hebr. 13:16, Hedegård) Om tillsyningsmannen då och då arbetar tillsammans med vart och ett av fåren i tjänsten på fältet, betyder detta mer för dem än många och långa predikningar. Den uppmuntran du ger dem personligen bygger upp dem. På så sätt visar du att du bryr dig om dem. Sådan personlig gemenskap med fåren, några berömmande ord om deras bemödanden och framsteg, bidrar omätligt till deras lycka och till deras andliga växt.

18. Hur kan en herde vara till glädje för ett får som vistas på sjukhus?

¹⁸ Får blir ofta sjuka, och de behöver sin herde. Vi läser att hans uppdrag är att ”trösta alla sörjande”. (Jes. 61:2) Detta innebär att han måste besöka var och en. Själva hans närvaro blir en glädje och en stimulans för den som är sjuk. Herden kan låta fåret få veta senaste nytt beträffande församlingens verksamhet, gå igenom bibelstudiet för veckan, dryfta en ny predikan eller berätta om den senaste sammankomsten som Herrens folk har hållit, redogöra för vad som förekom på programmet, de upplysningar man fick och hur Herrens tjänare blev uppmuntrade och uppbyggda genom sammankomsten. Tillsyningsmän, håll den sjukes intresse för Jehova och hans organisation vid liv. Framhåll för honom hur han kan bidra till hjordens lycka, ja, redan gör detta, genom sin ståndaktighet, sina böner och sitt intresse för hjorden. Trösta de sörjande. — 2 Kor. 1:3—7.

19. På vilka andra sätt kan tillsyningsmannen visa sin medkänsla med den som är sjuk, och hur blir han då själv belönad?

¹⁹ Alla de sjuka befinner sig inte på sjukhus; många vistas hemma, och dessa är i behov av uppmärksamhet från tillsyningsmannen de också. Det kan förvåna er hur mycken lycka ett brev eller bara ett kort med en uppmuntrande hälsning kan skänka. När man känner sig dålig och alldeles ensam i världen, kan en liten påminnelse genom ett postkort, ett besök eller en telefonpåringning betyda så mycket, fastän det kostar så litet. Att få höra herden säga: ”Vi har saknat dig i församlingen. Vi hoppas att du blir bra snart”, betyder mycket för ett sjukt får. Och vad mera är, det betyder mycket för fårens ägare, Jehova. Ty han påminner tillsyningsmannen med orden: ”Den, som föraktar sin nästa, gör synd, men den, som ömmar för de arma, är lycklig.” (Ords. 14:21, Åk) Om den medlidsamme tillsyningsmannen ägnar personlig uppmärksamhet åt de arma och betryckta, gör han dem lyckligare, men dessutom ökar detta hans egen lycka.

20. När tillsyningsmannen ägnar uppmärksamhet åt de enskilda medlemmarna i hjorden, vad måste han då emellanåt göra, vilka måste han hjälpa, och hur bör det gå till?

²⁰ Uppmärksamheten åt den enskilde inbegriper rådgivning. Då och då behöver de gamla och de unga i hjorden personlig vägledning och skriftenliga råd. Herden kan behöva tala med den unge om ett rätt kristet uppförande mot det motsatta könet. Han kan behöva ge förmaningar beträffande ett opassande umgänge, vikten av att man är prydlig i sin klädsel, för ett rent tal och visar intresse för förkunnartjänsten. Också de äldre medlemmarna är ofta i behov av herdens kloka och förståndiga ord. De behöver höra på hans vishet, ty han har omsorg om deras liv. De kanske är tröga i tjänsten, i att vara med vid mötena, i att ge barnen en rätt fostran och övning, eller också kan de brista i ett rätt uppförande. Tillsyningsmannens uppgift är att hjälpa dem. Han måste avlägga räkenskap för ditt liv, och du bör fördenskull vara tacksam för den uppmärksamhet han ägnar dig.

21, 22. a) Vad är det som bevisar att det för lön med sig att man söker efter de förlorade fåren? b) Varför kan det sägas att tillsyningsmannen är en välsignelse från Jehova?

²¹ Vid ett tillfälle gav Jesus aposteln Petrus några personliga råd och föreskrifter, då han sade till honom: ”Föd mina lamm”, ”var en herde för mina små får”, ”föd mina små får”. (Joh. 21:15—17, NW) Detta var säkert en gripande upplevelse för Petrus, en upplevelse som han nog aldrig glömde. Petrus hade nämligen förirrat sig bort från Guds hjord, och den förträfflige herden, Jesus, räckte ut sin hand för att rädda honom. Skulle då Petrus såsom tillsyningsman inte vilja söka efter andra förlorade får? Helt visst var han tacksam för att ha blivit räddad, och hans liv i trohet såsom herde bevisade detta. Många år efter det att Petrus hade upplevt detta skrev han följande uppmuntrande ord till de äldre männen i den kristna församlingen: ”Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke på grund av tvång, utan frivilligt; icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; icke heller så, att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden. Och när överherden har gjorts uppenbar, skola ni få mottaga härlighetens oförgängliga krona.” (1 Petr. 5:2—4, NW) Det var inte förgäves som den förträfflige herden bemödade sig för Petrus’ räkning. Tillsyningsmän, sök upp de vilsegångna fåren. Var herdar för Guds hjord, som ni har i er vård.

²² Vilken välsignelse från Jehova är inte tillsyningsmannen för hjorden! När fåren följer hans trofasta ledning, bor de i frid och endräkt. De gläder och fröjdar sig åt livet. Godhet och kärleksfull välvilja har följt dem genom hela livet. De fröjdar sig över att ha del i att hävda och upphöja Jehovas namn. Och det hopp de hyser är det som herdekonungen David gav uttryck åt, nämligen att evinnerligen få bo tillsammans med sin herde i Jehovas hus.