-
Vem vill prisa Konungen?Vakttornet – 1981 | 1 april
-
-
Vem vill prisa Konungen?
”Jag vill upphöja dig, o min Gud, Konungen, och jag vill välsigna ditt namn till obestämd tid, ja, för evigt. Hela dagen lång vill jag välsigna dig, och jag vill prisa ditt namn till obestämd tid, ja, för evigt.” — Ps. 145:1, 2, NW.
1. Vad sade kung David till förmån för Jehova som sin Konung? Varför det?
KUNG David skrev ord av lovprisning till sin himmelske Konung, Jehova Gud. För somliga kan det förefalla ganska ovanligt att en jordisk kung skulle uttala sig med sådan kraft till förmån för en annan som en kung som är överordnad honom själv. Men David hade goda skäl till att göra detta. Hans uttalanden föranleddes av uppskattning av denne Konung, Jehova. Inför denne Konung ägde David en sådan mildhet som tillhör visheten. (Jak. 3:13) David var en lojal tillbedjare av Jehova och hade en underbart förtrolig samhörighet med denne ”herre över konungar”. — Dan. 2:47.
2, 3. a) Nämn några exempel på hur David i Psaltaren ger uttryck åt uppskattning av Jehova. b) Nämn något av det som David i 1 Krönikeboken framhåller angående Jehova och hans kungadöme.
2 Av Davids många uttalanden i bibeln kan vi förstå vad som gjorde att han uppskattade sin Konung, Jehova Gud, så mycket. Psalm 19 visar Davids uppskattning av Jehova som skapare, laggivare och förlossare eller återlösare. Psalm 24 förklarar att Jehova är jordens ägare och den härlige Konungen, den väldige, mäktige. I Psalm 103:19 ger David uttryck åt uppskattning av Jehovas kungadöme, i det han säger: ”HERREN [Jehova] har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde [kungadöme, NW] omfattar allt.” Sedan uppmanar David änglar och människor att lovprisa Jehova. Davids sång av tacksägelse, som är upptecknad i 1 Krönikeboken 16:8—36, framhäver Davids uppskattning av Jehova.
3 Mot slutet av sin regering gav David inför hela sitt folk uttryck åt de känslor han hyst under hela sin levnad, i det han sade: ”Välsignad må du vara, o Jehova, vår fader Israels Gud, från obestämd tid och till obestämd tid. Dina, o Jehova, är storheten och väldigheten och skönheten och ypperligheten och värdigheten; ty allting i himlarna och på jorden är ditt. Ditt är riket, o Jehova, som också upphöjer dig själv såsom huvud över allt. Rikedomen och härligheten är på grund av dig, och du härskar över allting; och i din hand finns kraft och makt, och i din hand finns förmåga att göra stort och att ge styrka åt allt. Och nu, o vår Gud, tackar vi dig och prisar ditt sköna namn.” — 1 Krön. 29:10—13, NW.
STRIDSFRÅGAN OM KUNGADÖMET
4. Vad hände på Samuels tid, så att Israel kom att få en mänsklig kung, och hur blev nationerna kring Israel en snara för dem?
4 Jehovas kungadöme blev en stridsfråga i Israel kort före Davids födelse. Det var mot slutet av Samuels tid som domare, vilket vi kan se i 1 Samuelsboken 8:4—20. Men vad var det som förmådde Jehovas förbundsfolk att be om en kung till att styra över dem och fick dem att på så sätt förkasta Jehova? De sade till Samuel att de ville vara lika alla de andra nationerna. Men genom Samuel underrättade Jehova dem om det pris de skulle behöva betala för att de sökte vara lika nationerna i fråga om att ha en mänsklig kung över sig. De hade det ju i själva verket så mycket bättre med Jehova som sin Konung. — Se också 5 Moseboken 4:7.
5. Hur blev kungadömet en stridsfråga på Gideons tid?
5 Denna stridsfråga hade kommit upp inför Israels nation, då Jehova gav folket under Gideons kommando seger över midjaniterna. ”Senare sade Israels män till Gideon: ’Härska över oss, du och din son och din sonson likaså, ty du har frälst oss ur Midjans hand.’ Men Gideon sade till dem: ’Jag själv skall inte härska över er, och inte heller skall min son härska över er. Det är Jehova som skall härska över er.’” (Dom. 8:22, 23, NW) I lojalitet avvisade Gideon Israels folks begäran och gav sitt stöd åt Jehovas kungadöme över dem. Men inte långt efter Gideons död hände det att en av hans söner, som hette Abimelek, mördade de flesta av sina bröder och satte upp sig själv som kung, men hans styre blev kortlivat, och hans slut blev ödesdigert. (Dom., kap. 9) Denna historiska händelse var välkänd i Israel. Den visar hur Jehovas kungadöme har blivit en stridsfråga under århundradenas gång. Under hela denna tid har det också funnits möjlighet för varje människa att visa sin lojalitet mot Jehova som Konung.
6. Vad visar tidigare historia beträffande kungadöme, och vad hade Jehova förutsagt beträffande hur saker och ting skulle utfalla?
6 Guds ord visar att de världsliga nationernas folk hade haft kungar över sig sedan mycket lång tid tillbaka. Inte så lång tid efter syndafloden organiserades av människor styrda kungadömen i opposition mot Jehova, vilket visas i 1 Moseboken 10:8—12. Detta skedde under inflytande av Satan, djävulen, som ursprungligen väckte en utmaning mot det rättmätiga i Jehovas styre genom att göra uppror mot Jehova och söka dra andra skapelser bort från tillbedjan av Jehova. Jehova har medgett tid för den onde att försöka bevisa sin utmaning. Han har också uppenbarat hur saken kommer att utfalla. — 1 Mos. 3:15.
JEHOVAS STORHET MANAR FRAM LOVPRISNING
7. a) Vilken roll spelade Jehovas ande i Davids liv? b) På vilka sätt är Psalm 145 enastående?
7 Det var Samuel som, under Jehovas vägledning, smorde David. ”Och Jehovas ande började vara verksam på David alltifrån den dagen.” (1 Sam. 16:12, 13, NW) David är ett utmärkt exempel på hur Jehovas ande verkar på dem som är lojala. Det var Guds ande som drev David att skriva så många av psalmerna, i vilka han lovprisar Jehova. (2 Sam. 23:2) Ett av hans finaste uttalanden av lovprisning är Psalm 145. Denna psalm välsignar, lovprisar och upphöjer Jehovas godhet, storhet, väldighet, rättfärdighet, evighet, outrannsaklighet och barmhärtighet. Något som visar den aktning judiska lärde har för denna psalm är det förhållandet att den förekommer tre gånger i deras dagliga liturgi. På hebreiska kallas bibelboken Psaltaren för Tehillimʹ, som betyder ”Lovsånger”. Psalm 145 är den enda psalm som i överskriften kallas ”En lovsång”, dvs. ordet står i singularis.
8. Vad är underförstått i beslutet att lovprisa Jehovas namn för evigt?
8 De inledande verserna i denna psalm överflödar av glädje och uppskattning:
”Jag vill upphöja dig, O min Gud, Konungen, och jag vill välsigna ditt namn till obestämd tid, ja, för evigt. Hela dagen lång vill jag välsigna dig, och jag vill prisa ditt namn till obestämd tid, ja, för evigt.” (Ps. 145:1, 2, NW)
Bibelkommentatorer menar i allmänhet att Davids föresats att lovprisa Guds namn ”till obestämd tid, ja, för evigt”, betyder att David skulle göra det så länge han levde. Men finns det inte en annan tanke underförstådd i Davids föresats? För att lovprisa Guds namn för evigt skulle man behöva leva för evigt. Hade inte David det framtida hoppet om evigt liv? Den ”stora skaran” av de ”andra fåren” har i vår tid helt visst som klass just detta hopp — att kunna välsigna och lovprisa Guds namn för evigt på grund av att de aldrig dör bort ifrån jorden. — Sef. 2:3; Joh. 11:26; Upp. 7:14—17; 21:4.
9. Vad kan sägas om att helt och fullt förstå Jehovas verk?
9 Davids lovsång fortsätter:
”Jehova är stor och värd att prisas mycket högt, och hans storhet är outrannsaklig.” (Ps. 145:3, NW)
Vittnesbörden om Jehovas storhet har funnits där, så att alla människor har kunnat se dem alltifrån skapelsen. (Rom 1:20) Likväl är det jämförelsevis få människor som har varit lovprisare av Jehova i trohet, trots hans storhet och hans skaparverk, av vilka de alla har gagn. I själva verket är det så att Jehova är så stor och de gärningar han har gjort så stora att människor också i denna tid bara har ”skrapat på ytan” i fråga om att utforska den invecklade beskaffenheten hos ett fåtal av de ting som han har skapat. Patriarken Job hyste en liknande uppskattning som David, för han talade om Gud som den som ”gör stora och outrannsakliga ting, under, flera, än någon kan räkna”. (Job 5:9; 9:10; 26:14) Och sedan aposteln Paulus dryftat Guds storslagna uppsåt, kände han sig föranlåten att utropa: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar!” — Rom. 11:33, 34.
10. Hur har ett ”släktled” förkunnat för att annat ”släktled” om Guds väldiga gärningar?
10 ”Släktled efter släktled skall berömma dina verk, och om dina väldiga gärningar skall de berätta.” (Ps. 145:4, NW)
Ja, släktled har kommit och gått, och bland dem hår somliga berättat om Jehovas väldighet. Men kan det inte också sägas att den smorda kvarlevan utgör ett ”släktled”, som har berömt Jehovas verk för ett annat ”släktled”, den ”stora skaran” av ”andra får”, så att dessa i sin tur kan berätta för ytterligare andra om Jehovas väldiga gärningar? Helt visst är det så! Genom att noga begrunda Guds ord har vi, vare sig vi tillhör det andliga ”släktledet” eller det jordiska, kommit att lära känna dessa Jehovas stora verk och väldiga gärningar. Vilket privilegium det är att berätta för andra om dessa ting! (Se Davids exempel i fråga om att tala om Guds väldiga gärningar i Psalm 68.)
11. Hur visar vi intresse för Jehovas ära och hans verk?
11 ”Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk.” (Ps. 145:5)
Om vi skall lovprisa vår Skapare på rätt sätt, måste vi tänka på och i våra hjärtan begrunda hans härliga och ärorika person och hans underfulla verk. (Matt. 12:34) Hur visar du intresse för detta och begrundar det? Tar du dig tid att personligen studera de ting som Gud har omtalat i sitt ord? När du gör det, begrundar du det då och låter innebörden sjunka djupt in i dig för att göra ett bestående intryck? Hur kan vi tala väl om Jehova Gud eller välsigna honom, om vi inte själva har en djup övertygelse och verkligen hyser kärlek till Jehova? Att vi uppskattar Jehovas härlighet och ära hjälper oss att tala med entusiasm, beslutsamhet och bestämdhet om den store Konungen.
12. Varför är det bra att tänka på och tala om det som Jehova gjort och som inger fruktan?
12 ”Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt; dina storverk skall jag förtälja.” (Ps. 145:6)
Ja visst, det finns mycket mer för oss att berätta om. På bibelns blad uppenbaras många ting som inger fruktan och som visar Jehovas makt och förmåga till hjälp för hans trogna tjänare och emot dem som gör sig själva till Guds fiender. Många av dessa väldiga gärningar i det förgångna tjänar som profetiska bilder och är undervisning som det nuvarande släktledet av mänskligheten måste ha. Ja, ”alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp”. (Rom. 15:4) Att tala offentligt om dessa ting är en tjänst och en kärlekshandling till förmån för andra. Det tjänar till att varna dem angående Jehovas uppsåt för kommande dagar. De som berättar om detta har också själva gagn av det på samma sätt som den väktare som beskrivs i Hesekiel 3:17—19. Den annalkande ”stora vedermödan” kommer ytterligare att visa Jehovas storhet, när han verkställer sitt tillkännagivna uppsåt. Låt oss därför fortsätta att förkunna detta så länge som Jehova fortsätter att hålla vägen öppen i den nuvarande tingens ordning. Vi kan efterlikna Jesu Kristi tillvägagångssätt i att framföra Guds varning om en dom. — Matt. 10:28—30; Luk. 19:41—44.
13, 14. a) Varför bör vi utbreda ryktet om Jehovas godhet? b) Vilket skäl har vi till att jubla?
13 ”Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.” (Ps. 145:7)
Vi måste förkunna för världen inte bara om Jehovas väldiga makt, utan också om hans godhet och rättfärdighet. Under hela historien har Jehova Gud visat godhet mot sina tjänare. Närhelst de har tjänat honom i trohet, har de fått välsignelser i stort överflöd. Ända fram till denna tid har Jehovas godhet mot dem som älskar honom varit enastående och förmått dem att bli lika en stor källa, som ständigt bubblar av uppskattande uttryck. Sådana uttryck av lovprisning måste helt enkelt dra till sig många andra, så att de kan få erfara Jehovas överflödande godhet. Repetition av tankar tjänar till att hålla dem kvar i minnet. Detta är en verklig välsignelse, som hjälper oss att aldrig förlora uppskattningen av det sätt på vilket Jehova har handlat med sitt folk. Det är verkligen givande att offentligt förtälja om Jehovas godhet mot oss.
14 Har vi inte skäl att jubla nu i denna tid? Genom Adam har vi alla kommit att bli syndare och dömts att dö. (Rom. 5:12) Men i förbindelse med sin rättfärdighet och rättvisa visade Jehova stor kärlek genom att sörja för en väg ut ur mänsklighetens svårigheter. Detta gjorde han medelst Jesu Kristi lösenoffer. Genom Jehovas skrivna ord har vi kommit att lära känna hans rättfärdiga handlingssätt med sina jordiska barn. Det är en glädje att se dessa ting och verkligen en orsak att jubla över Jehova. Vi har goda skäl att följa kung Davids exempel, när han utropade: ”För min del har jag förtröstat på din kärleksfulla omtanke; må mitt hjärta glädja sig i din frälsning. Jag skall sjunga till Jehova, ty han har handlat mot mig på ett sätt som innebär belöning.” — Ps. 13:6, NW.
15. Vilka exempel på Jehovas barmhärtighet, tålamod och kärlek har vi?
15 ”Jehova är nåderik och barmhärtig, sen till vrede och stor i kärleksfull omtanke. Jehova är god mot alla, och hans barmhärtiga gärningar kommer alla hans verk till del.” (Ps. 145:8, 9, NW)
Sedan långt tillbaka i människans historia har Jehovas underbara egenskaper ådagalagts gentemot den mänskliga familjen, då han verkställt sitt uppsåt att frälsa några ur människosläktet. Jehovas väg visades vid tiden för syndafloden. (1 Petr. 3:20) David fick helt visst ta emot Jehovas barmhärtiga gärningar och hade alla skäl att lovprisa Jehova. Hur väl påminner inte Jesus oss om Jehovas kärlek, vilket kommer till synes i hans ord, som är upptecknade i Johannes 3:16, 17! Uppskattning av det bör förmå oss att tala ut i lovprisning av Jehova, och det bör också förmå oss att älska andra. Aposteln Johannes resonerade om det på det här sättet: ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, därför att Gud sände ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom. Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder. Ni älskade, om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva pliktiga att älska varandra.” — 1 Joh. 4:9—11.
16—18. a) Vilket handlingssätt uppmanas alla att följa medan tiden tillåter? b) Vad betyder Jehovas barmhärtighet för oss? c) Vilka uppskattande känslor som Paulus hyste gör vi väl i att också visa?
16 När vi ser hur det nuvarande släktledet bland mänskligheten handlar gentemot Jehova och läser om människors ondska och våld under århundradenas gång, kan vi sannerligen säga att Jehova är sen till vrede. Hur tacksamma bör vi inte vara över att vi har varit i stånd att nå fram till denna tid, då Jehovas tålamod fortfarande utövas! Uppskattning av Petrus’ ord i 2 Petrus 3:9, 15 bör förmå oss att tänka väl om Jehovas stora barmhärtighet och kärleksfulla omtanke: ”Jehova ... är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring. Betrakta dessutom vår Herres tålamod som frälsning.”
17 Vi vet att den tingens ordning som lyder under Satan är dömd till tillintetgörelse, och därför vill vi uppmana alla människor att se på Guds tålamod med allvar och vidta de åtgärder som är nödvändiga för frälsning innan det är för sent. (Sef. 2:3; Upp. 18:4) Hur lyckliga är vi inte över att vi har vidtagit dessa livsfrälsande åtgärder! Men som Adams köttsliga avkomlingar är vi ändå underkastade köttets skröpligheter, och vi begår misstag, alldeles som David och andra gjorde. På grund av att det förhåller sig så lärde Jesus oss att bedja: ”Förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse, utan rädda oss från den onde.” — Matt. 6:12, 13.
18 Den föranstaltning som Jehova har gjort genom Jesus Kristus betyder så mycket för oss alla. Må vi alltid uppskatta Jehovas kärleksfulla omtanke och barmhärtiga gärningar och allt han har gjort för oss. Aposteln Paulus hyste sådan uppskattning, för han sade: ”Jag är tacksam mot Kristus Jesus, vår Herre, som har gett mig kraft, eftersom han höll mig för trofast genom att sätta mig till en tjänst. ... Trovärdigt och förtjänt av fullt erkännande är det uttalandet att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare. Av dessa är jag den främste. Men skälet till att barmhärtighet visades mig var att Kristus Jesus med hjälp av mig som det främsta fallet kunde bevisa all sin långmodighet till ett exempel på dem som skall komma att utöva tro på honom till evigt liv. Men evighetens konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, må ära och härlighet tillkomma till evig tid. Amen.” (1 Tim. 1:12, 15—17) Vår tacksamhet bör förmå oss att lovprisa Jehova ännu mera, medan vi oavbrutet talar om hans kungadöme.
-
-
Är du en lojal förkunnare av Guds kungadöme?Vakttornet – 1981 | 1 april
-
-
Är du en lojal förkunnare av Guds kungadöme?
”Alla dina verk skall lova dig, o Jehova, och de som är lojala mot dig skall välsigna dig. Om ditt kungadömes härlighet skall de tala, och om din väldighet skall de förtälja.” — Ps. 145:10, 11, NW.
1. I vilken utsträckning bekantgjorde Jesus Guds rike?
SEDAN Abels tid har Jehova Gud alltid haft några lojala tjänare på jorden till att lovprisa honom. Den mest framträdande av dem som varit lojala mot Jehova, hans enfödde Son, Jesus Kristus, tog ledningen i att tala om Jehovas väldighet och rike, som kommer att vara till gagn för hela mänskligheten. Jesus kom som den utsände, den förutsagde avkomlingen till Isai och David, och som den till kung utsedde, och han gjorde Guds rike till den främsta läran i sin undervisning. (Jes. 11:1, 10; Matt. 21:1—17) Han förde med sig de goda nyheterna om Riket. På grund av att han var närvarande bland människorna kunde han säga dem att Riket, representerat av honom, den till kung
-