Är du redo att ta på dig ett döpt vittnes förpliktelser?
”Och medan de färdades vägen fram, kom de till ett vatten. Då sade hovmannen: ’Se, här är vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?’” — Apg. 8:36, Hd.
1. Vilka förändringar medför det kristna dopet?
DET steg en kristen tar, då han låter döpa sig, påminner om vad som händer en människa som flyttar från ett land till ett annat, måste lära sig ett nytt språk och börja ägna sig åt en ny sysselsättning. Den som undergår det kristna dopet överger den nuvarande gamla ordningen med dess band och krav på solidaritet av olika slag och vinner gemenskap med dem som utgör Guds andliga nation och blir en del av den nya världens samhälle av Jehovas folk, som är utspritt världen runt. De kristna är visserligen fortfarande i världen, men de är inte längre någon del av den, eftersom de nu i sina liv erkänner Guds himmelska rikes, hans konungadömes, makt och myndighet. Och i stället för att vara söndrade nations eller språkvis lär de sig ”ett rent språk”, som allt Jehovas folk har gemensamt, sanningens språk från Skriften. (Sef. 3:9, NW) Slutligen tar de emot en ny arbetsuppgift, ställer sig i sin Skapares tjänst och gör denna uppgift till sitt främsta intresse i livet.
2. Hur blir man en Kristi lärjunge?
2 Är du redo att ta ett sådant steg? Naturligtvis måste man överväga det noga, planera och bedja. Detta är en orsak till att Jehovas vittnen inte uppmuntrar någon att rusa i väg och låta döpa sig utan att först grundligt sätta sig in i vad det innebär och vilka förpliktelser ett döpt vittne har. Men det arbete som Jesus befallde sina lärjungar att utföra och som Jehovas vittnen ägnar sig åt utöver hela världen är just att förbereda uppriktiga, ärliga människor för att ta ett sådant steg. Deras uppgift är att göra ”lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem ... lärande dem”. (Matt. 28:19, 20, NW) Detta innebär inte rätt och slätt att man får sitt namn inskrivet i ett kyrkosamfunds medlemsmatrikel eller att man ansluter sig till någon trosbekännelse för att kunna vinna medlemskap, vilket man sedan får behålla för beständigt oberoende av hur man lever sitt liv. För att kunna bli en Kristi lärjunge måste en människa först kvalificera sig genom att studera, förvärva tro genom att lyssna till Guds ord, och sedan måste hon besluta sig för att ta detta steg: att komma över på Guds sida genom att ta ståndpunkt som en överlämnad tjänare åt Jehova Gud.
3. Vad måste en människa som visar intresse för sanningen räkna med, men vilken inställning bör hon ha?
3 De som står i begrepp att ta ett sådant steg blir vanligen utsatta för angrepp på ett eller annat av de många försåtliga sätt som Satan använder för att söka avskräcka dem som önskar tjäna Jehova. De kan få röna motstånd från familjen eller sina vänner; de kan helt enkelt börja frukta för vad andra skall tänka. Men det är något som vi måste räkna med. Paulus skrev till exempel i 2 Timoteus 3:12 (NW) att ”alla de som åstundar att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skall också bli förföljda”. Detta beror inte på att de handlat orätt utan har sin grund i den fundamentala sanning som Jesus framställde för sina lärjungar, då han sade: ”Om ni vore en del av världen, så skulle världen tycka om vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, av den orsaken hatar världen er. Kom ihåg det ord jag talade till er: En slav är inte förmer än sin husbonde. Om de har förföljt mig, skall de också förfölja er.” (Joh. 15:19, 20, NW) Vi behöver inte känna oss oroade av detta, ty när vi befinner oss på Jehovas sida, kan ingenting som Satan gör vålla oss bestående skada. Jesus påvisade tvärtom att vi har orsak att glädjas, om vi får lida för hans namns skull, i det att vi blir föremål för Satans angrepp liksom Jesus själv blev. — Matt. 5:11.
4. Vad bör en människa ha klart för sig, om hon har för avsikt att låta döpa sig?
4 Detta betyder emellertid att de som är sysselsatta med att göra lärjungar och undervisa andra människor måste förbereda dem som de studerar med, så att de är väpnade att möta sådant motstånd. Detta är också ett skäl till att en människa som har för avsikt att låta döpa sig inte bör rusa i väg, utan först måste ha god insikt i Guds ord, fast tro på Jehova och vara villig att tjäna honom troget vad som än må hända. Den studerande måste komma till insikt om att Jehova är den store läraren, som undervisar sina tjänare genom sitt inspirerade ord, bibeln, alldeles som det heter i Jesaja 48:17: ”Jag är HERREN [Jehova], din Gud, den som lär dig, vad nyttigt är, den som leder dig på den väg du skall vandra.” Han lär sig att det inte är Jehova som behöver honom utan att han behöver Jehova och att han är född i synd och därför är i behov av Jehovas föranstaltning för liv och frälsning genom Kristus Jesus. Ja, vare sig en människa inser det eller inte, så är hon slav under synden och följaktligen utan hopp om evigt liv, intill den tid då hon tar emot det lösenoffer som Jehova dragit försorg om genom Jesus. (Pred. 7:21; Rom. 6:17, 18, 22, 23) När en människa tack vare studium och tro får klart för sig vilken oförtjänt godhet Gud visar henne, inte bara genom att hon får lära känna sanningen utan också genom att hennes Skapare tar emot henne, då hon av hjärtat överlämnar sig åt honom, inser hon varför de som tillhör den ”stora skaran” och nu tar detta steg och överlämnar sig sägs ropa med hög röst: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.” — Upp. 7:10.
5. Vilka förändringar kan man behöva vidta före sitt dop enligt vad som framgår av Skriften?
5 Hon inser också varför en människa måste vidta förändringar i sitt liv, innan hennes överlämnande kan behaga Jehova. Det förhåller sig såsom Jesus sade: ”Sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.” (Joh. 4:23) Men de som tillber Gud enligt något religiöst formväsen för att bli sedda av människor eller vilkas religiösa förkunnelse är besmittad av lögn och falskhet bör inte förvänta att deras tillbedjan skall kunna behaga Gud. Om den falska gudsdyrkans världsomfattande organisation hördes tvärtom en röst från himmelen förkunna följande: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni inte vill vara delaktiga med henne i hennes synder.” — Upp. 18:4, NW; Matt. 6:1—5; 1 Kor. 10:20, 21.
6. Vad är det som fordras, om ens överlämnande skall vara godtagbart för Jehova?
6 Somliga människor får klart för sig att de måste radikalt förändra sitt levnadssätt för att bli kvalificerade att nalkas Jehova för att överlämna sig åt honom. I Psalm 15:1—3 frågas det: ”O Jehova, vem skall vara gäst i ditt tält? Vem skall bo på ditt heliga berg? Den som vandrar klanderfritt och ägnar sig åt rättfärdighet och talar sanningen i sitt hjärta. Han har inte spritt förtal med sin tunga. Mot sin kamrat har han inte gjort något ont.” (NW) Man kan alltså behöva göra om sitt sinne, så att man kan tänka på Jehovas sätt och rätta sitt liv efter hans rättfärdiga måttstock med hans verksamma krafts bistånd. De som fortsätter att leva tygellöst, i det de visar att de älskar nöjen mer än Gud, de som har större intresse för det här livets begärelser än för evigt liv och som visar sig vara den nuvarande gamla tingens ordnings vänner, alla vittnar de med det liv de för om att de är Guds fiender. Han bryr sig inte ens om deras böner; än mindre godtar han ett hycklat överlämnande, som betyder att man säger en sak och gör en annan. — Jes. 1:15—17; Jak. 4:4.
7. Vilket privilegium, som egentligen är en förpliktelse, kan vi få?
7 Men alla ärligt sinnade människor som lär känna Jehovas ord och uppsåt inbjuds att ta del i det storslagna verk som omtalas i Psalm 148:13, 14 (NW): ”Må de prisa Jehovas namn, ty endast hans namn är ouppnåeligt högt. Hans värdighet är ovan jorden och himmelen. Prisa Jah, ni människor!” Detta är i själva verket en av de förpliktelser som ett döpt vittne har. Gud är verkligen nådig som ger ringa människor äran att tjäna honom på detta sätt. Och när vi inser vilket privilegium det är att få representera Jehova på detta sätt genom att förmedla sanningen till andra såsom Jehovas vittnen gör i sin förkunnarverksamhet från hus till hus, förstår vi varför de enda som inbjuds att ta del i detta verk är de som inte bara har kommit att omfatta Skriftens läror och hoppet om Riket utan som också har gjort om sitt liv i överensstämmelse med Guds vilja. Så här sade Jesus i bön till sin Fader, enligt Johannes 17:6: ”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor, som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord.” Ja, sådana människor har kommit ut ur den nuvarande ordningen med dess korruption och förakt för Guds rättfärdiga fordringar och har börjat hålla och följa Guds ord. De ”håller Guds bud”, och därför är de kvalificerade för ”arbetet att bära vittnesbörd om Jesus”. — Upp. 12:17, NW.
8. a) Förklara vilka förberedelser en människa måste göra, om hon ämnar låta döpa sig. b) Med vilka grundsanningar bör hon vara förtrogen?
8 Om man skall kunna hålla buden och utföra vittnandet, måste man ha exakt kunskap om sanningen. Paulus framhöll detta med orden: ”Är det då så att du, som undervisar en annan, likväl inte undervisar dig själv?” (Rom. 2:21, NW) I synnerhet innan man tar ett så viktigt steg som att låta döpa sig måste man ha exakt, grundläggande kunskap i bibeln och känna till vad som krävs av ett döpt vittne för Jehova. De som önskar döpa sig uppmanas fördenskull att läsa och studera bibeln omsorgsfullt. Sällskapet Vakttornet har uppmanat alla som ämnar låta döpa sig att de, för att vinna exakt kunskap, före dopet bör studera eller åtminstone omsorgsfullt läsa igenom de grundläggande bibliska läroböckerna ”Utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga” och Life Everlasting — in Freedom of the Sons of God (Evigt liv i Guds söners frihet) (eller andra nyutgivna publikationer från Sällskapet Vakttornet med liknande innehåll, om de här nämnda böckerna inte finns översatta till det språk vederbörande läser). De här publikationerna hjälper den studerande att lägga en fast grund för en klipplik tro, eftersom de reder ut viktiga ämnen, t. ex. hur vi kan vara säkra på att Gud finns till, vilken helig religionsurkund som är sanningen och hur man blir en av de människor, till vilka Gud har behag. Förutom upplysningar i lärofrågor får den studerande kännedom om vilken ställning som dels mannen och dels kvinnan intar i den kristna församlingen, vikten av att bevara neutraliteten i förhållande till den gamla ordningen, blodets helgd och den kamp som man hela tiden måste föra mot de onda andliga styrkorna, ifall man slutligen skall få del av de paradisiska välsignelser som Gud har i beredskap åt dem som troget tjänar honom.
9. Varför är det lämpligt att den som ämnar bli döpt rådför sig med församlingens tillsyningsman, innan han tar ett sådant steg?
9 Dessutom har Sällskapet Vakttornet för någon tid sedan gett ut en bok på engelska och på ett antal andra språk med titeln ”Your Word Is a Lamp to My Foot” (”Ditt ord är mina fötters lykta”), vilken tydligt visar hur skriftenlig Jehovas nutida organisation på jorden är. Den första delen av den här boken innehåller viktiga bibliska frågor jämte svaren på dem i form av citat från bibeln. När den studerande rådför sig med tillsyningsmannen i församlingen på orten och kan intyga att hans liv är i överensstämmelse med det bibliska mönstret och visar sig kunna insiktsfullt redogöra för de här grundläggande sanningarna, då befinner sig sannerligen den personen i en sådan ställning att han kan överlämna sig i bön åt Jehova och genomgå vattendopet som symbol av sitt överlämnande till att göra Jehovas vilja. Dessa utmärkta vägvisare till exakt kunskap, vilka Jehova som den store läraren har dragit försorg om genom sin kanal eller förbindelseled på jorden i denna tid, hjälper oss att inse vad Jehova kräver av varje människa som älskar honom och önskar tjäna honom. Sedan en människa kommit så långt, kan hon säga såsom etiopiern, med vilken Filippus samtalade om sanningen: ”Se, här är vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?” — Apg. 8:36, Hd.
10. a) Vad innebär dopet för den som blir döpt, och varför är det så viktigt? b) Vilka välsignelser får den döpte?
10 När en person låter döpa sig, visar han att han har tagit ståndpunkt på Guds sida, han ger bevis för sin tro på Jehova och på Kristus Jesus. Han börjar kämpa den kristna trons kamp, förenar sig med dem som redan tjänar Kristus. (2 Tim. 2:3, 4) Han har överlämnat sig åt Jehova i bön och är fast besluten att villkorslöst ägna sig åt att göra Guds vilja. Häri följer han Jesu exempel som bibeln redogör för. Han visar sig angelägen att följa Guds heliga andes ledning. Genom att handla så får han Guds godkännande, uppehålls av Guds ande och får uppmuntran och hjälp av Guds organisation, vartill kommer att han har ett gott samvetes försäkran om att han uppriktigt vinnlägger sig om att helt och fullt behaga Gud. (Mark. 1:9—11; 1 Petr. 3:21) När en människa sänks ned under vattenytan på dopstället, är det alltså som om hon blir begravd eller dör i symbolisk mening i förhållande till sin tidigare situation i livet och därpå blir upprest och får börja på nytt, redo och villig att fullständigt rätta sig efter Guds vägledning i sitt liv. Dopet är därför en högtidlig överlåtelse åt Skaparen. Eftersom ingenting i en människas liv kan vara av större betydelse än hennes förhållande till Gud, är följaktligen hennes dop såsom kristen det viktigaste steget i hennes liv. — Pred. 5:3—5.
11. a) Vari skiljer sig dopet från en människas enskilda bön, i vilken hon överlämnar sig åt Gud? b) Vad vittnar dopet om att den döpte kommit till insikt om?
11 Det är vanligt att andra överlämnade personer är närvarande såsom vittnen då dopet äger rum. De förstår att den som blir döpt öppet ger till känna att han tar emot de förpliktelser och privilegier som följer med att vara ett döpt vittne. Men de är inte de enda vittnena. Enligt Jesu föreskrift sker dopet ”i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn”. Därför kan vi vara säkra på att Jehova och Jesus är intresserade vittnen vid sådana tillfällen. De är intresserade, eftersom den som blir döpt har kommit till insikt om att Jehova är den suveräne härskaren och livgivaren och att Jesus, hans Son och vår återlösare, är den på tronen insatte konungen i Jehovas nya rättfärdiga ordning. Den som blir döpt låter Jehovas ande vara den kraft som vägleder honom i livet, och han inser att han genom sitt överlämnande och dop tillhör den stora ”hop av vittnen”, som i denna tid troget följer ”Jesus, trons hövding och fullkomnare”, i spåren. — Hebr. 12:1, 2.
12. Varför bör man uppmuntra en människa att fullfölja sitt överlämnande åt Gud trots alla hinder hon kan möta?
12 Dopet medför förpliktelser och privilegier men också motstånd. Jesus påvisade att denna överlåtelse av oss själva åt Jehova måste gå före allt annat i vårt liv, ja, också före familjen eller släktingar om de visar sig vara motståndare. Enbart genom att vara trogen kan man vara välbehaglig för Jehova och kanske få de egna familjemedlemmarna att inse hur viktigt det är att de också väljer att följa samma trogna kurs, som leder till livet. (Rom. 10:13) Det är alldeles som Jesus sade: ”Den som inte bär sin tortyrpåle och följer mig kan inte vara min lärjunge.” (Luk. 14:26, 27, NW) Är du villig att göra detta? Det mål man strävar hän emot är underbart — evigt liv. Eftersom belöningen är storslagen, är det bara rimligt att det inte är lätt att vinna den, men det går med Jehovas hjälp. När Jesus talade om möjligheterna att vinna denna lön, liknade han dem vid en trång port och en smal väg som få människor finner, en väg som man måste stanna kvar på, då man väl har funnit den, oavsett vilka problem som möter en på vägen. (Matt. 7:14) Eftersom Jehova har visat oss sådan kärlek genom sin Sons offer, vill vi visa orubblig kärlek till honom i vår tur genom att leva i överensstämmelse med vårt överlämnande och så utnyttja dessa möjligheter att vinna liv. — 1 Joh. 4:9.
13. a) Vad innebär dopet inte? Förklara. b) Vilka nyttiga bibelenliga råd bör en döpt kristen se till att han följer?
13 När man väl har blivit döpt, slår man sig inte till ro och vilar på sina lagrar i den förmodan att man nu har gjort vad Gud fordrar av en. Överlämnandet är inte slutet på vägen utan bara början, alldeles som vi ser av Jesu liv. Det var efter sitt dop som Jesus började utföra sin offentliga förkunnargärning, i det att han helt gick upp i sitt predikoverk trots det motstånd och hat som religionens målsmän på hans tid visade, ett hat som till sist stillades, men först i och med Jesu död. När den som överlämnar sig åt Jehova inser vilket arbete som väntar honom, önskar han alltså förvissa sig om att han är och förblir väl rustad för det. Detta kräver studium. Inte bara studium i församlingen utan enskilt bibelstudium, så att man vid behov kan ha ett övertygande bibliskt svar till hands för att hjälpa någon annan att förstå sanningen. (1 Tim. 4:16) Så här heter det i Ordspråksboken 18:15: ”Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.” Petrus sade vädjande: ”Fortsätt att tillväxa i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, oförtjänta godhet och kunskap.” (2 Petr. 3:18, NW) Paulus gav detta råd: ”Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare, som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord.” (2 Tim. 2:15) Och slutligen finner vi, i Hebréerna 6:1 (NW), denna uppmaning: ”Låt oss sträva framåt mot mogenhet.” Ett döpt vittne saktar följaktligen inte farten och upphör inte med att studera Skriften bara därför att han nu är döpt eller därför att den som förut har studerat med honom kanske inte längre ger honom något sådant enskilt bistånd. Han inser tvärtom hur nödvändigt det är att han på egen hand fortsätter att tillväxa i kunskap och insikt, och därför gör han upp ett bestämt schema över ett fortlöpande personligt studium och ber Jehova, i det han vänder sig till honom i bön, om att han måtte hjälpa honom förmedelst sin ande till att förstå Guds ord ännu bättre, allteftersom tiden går. (Ords. 2:4—6; Jak. 1:5) Han inser att detta är en av de förpliktelser som ett döpt vittne har och måste ta på sig för att förbli andligen stark.
14. a) Vilken anordning har Jehova gjort för att det skall gå hans tjänare på jorden väl? Varför bör den döpte vara angelägen att samarbeta med den? b) Vad sade Jesus om kristen enhet?
14 Genom sitt studium såväl som genom sin samvaro med Jehovas folk får han hjälp att förstå att Jehova inte bara har en himmelsk utan också en jordisk, synlig organisation av människor som gör hans vilja. Jesus förutsade att det bland hans folk skulle finnas en ”trogen och omdömesgill slav”klass, som skulle förse Guds familj av hängivna tjänare på jorden med andlig mat, fungera som Guds kanal eller förbindelseled och öva tillsyn över den verksamhet som utförs för att främja Guds rikes intressen världen runt. (Matt. 24:45—47) Dessa smorda tillsyningsmän tjänar såsom vore de i sin verksamhet ledda av Kristi högra hand. Deras syn på saken är densamma som Jesus hade, då han sade till Jehova: ”Ske icke min vilja, utan din.” (Luk. 22:42) För att beskriva den samstämmighet som skulle råda i Jehovas organisation liknade Jesus den, enligt Johannes 15:1—10, vid ett vinträd med sina grenar. Jehova är den store vingårdsmannen, Jesus är vinträdet, och de som blir förenade med honom andligen är grenarna. Av detta framgår det tydligt att man måste erkänna Jehovas organisation på jorden i denna tid. Det här vinträdet är produktivt och bär frukt som kommer att bestå genom Harmageddon. — Hebr. 13:7, 17.
15. Vilka goda frukter bör alla kristna sträva efter att frambringa?
15 Vad slags frukt måste de som är förenade med vinträdet bära, om de skall få röna Guds ynnest och undgå att bli avskurna såsom ofruktbara skott? Bibeln talar i själva verket om två slags frukt, som en kristen bör söka odla. Det ena slaget är andens frukt, som inbegriper kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. (Gal. 5:22, 23) Om man skall förbli i samklang med Kristus och kunna behaga Jehova, måste man frambringa dessa egenskaper. Men vi önskar se sådan frukt inte bara hos oss själva utan också hos andra. De som är Kristi lärjungar förstår att det är Jehovas vilja att de skall göra lärjungar av andra också. Det heter till exempel i Ordspråksboken 11:30: ”Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan” eller ”själar” (Melin; NW). Det var ett sådant verk som Paulus och de första kristna ägnade sig åt. Paulus skrev till romarna (1:13) att han hoppades få komma och tjäna ibland dem, för att han också bland dem skulle ”få skörda någon frukt såsom bland övriga hednafolk” eller nationer. Han syftade här på Guds rikes frukt, dvs. kristna lärjungar. Alla som överlämnar sig åt Jehova har en förpliktelse i förbindelse med detta, nämligen att söka frambringa frukt genom att göra lärjungar av människor i de olika nationerna.
16. Hur riktar Skriften uppmärksamheten på vad som är en kristens förpliktelse och det handlingssätt som det är förståndigt att följa?
16 Paulus var så klart medveten om denna förpliktelse att han sade: ”Om jag alltså kungör de goda nyheterna, är detta ingen orsak för mig att berömma mig, ty ett tvång är mig pålagt. Ja, ve mig, om jag inte kungjorde de goda nyheterna!” (1 Kor. 9:16, NW) Detta verk utför vi inte i egen kraft, utan vi kan vara förvissade om att få Jehovas andes bistånd, bara vi förbereder oss och gör vad som kommer på oss. Det är Jehova som frambringar frukten och tillväxten såsom ett resultat av sina tjänares arbete jorden utöver. Alla och envar som överlämnar sig åt Jehova har en allvarlig förpliktelse inför sin Skapare. I Hesekiel 33:8 är den formulerad så här: Om ”du ... icke säger något till att varna den ogudaktige för hans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand”. Hur mycket lyckligare blir man inte om man tar verksam del i att avge varningen och som en följd härav får glädjen att rädda många människor med ärliga hjärtan till livet i Jehovas paradisiska nya ordning! Till dem som handlar så säger Jesus: ”Därför säger jag till er: Var och en som bekänner sig vara i förening med mig inför människor, honom skall också Människosonen bekänna sig vara i förening med inför Guds änglar.” — Luk. 12:8, NW.
17. Vad kan den som har överlämnat sig åt Jehova vara förvissad om, trots sina svårigheter?
17 Vilken orsak till glädje är det inte att äga Sonens ynnest! Den som kommer i ett överlämnat förhållande till Jehova och som tar emot Jesus som Jehovas medlare får därigenom automatiskt vissa förpliktelser; han får också många välsignelser och stor glädje. En sådan människa inser att Jehova är hennes starkhet och hjälpkälla, att han frälsar sitt folk och är dess herde. (Ps. 28:7—9) Hon finner att den tjänst hon utför åt Jehova inte alls är någon börda utan att den tvärtom ger henne stor glädje och är en källa till vederkvickelse för henne. (1 Joh. 5:3) Om en person blir utsatt för många påtryckningar från familjemedlemmar eller vänner, om de förhållanden som han befinner sig i till en tid kan vara svåra, men han ändå ståndaktigt ger rum åt Guds rikes intressen i sitt liv, låter Jehova och hans tjänst få den främsta platsen, kommer han att märka att vägen blir lättare att vandra. Så var det för Sions återvändande fångar, och så är det för de andliga israeliterna i denna tid. Psalm 126:5, 6 förklarar det så här: ”De som så med tårar skola skörda med jubel. De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.”
18. Vad bör den ännu odöpte göra, och vilket mål har han då i sikte?
18 Vilket privilegium är det inte att känna sanningen och att ha del i att främja Guds rikes intressen nu i de ”yttersta dagarna”. För dem av er som ämnar låta döpa sig är tiden nu inne att göra förberedelser för detta genom omsorgsfullt studium, genom en strävan att bringa livet i överensstämmelse med Jehovas rättfärdiga fordringar och genom bön till Jehova om hans ledning. Sedan bör ni inte hålla igen utan i likhet med Jesus dra framåt till större verksamhet och få röna Jehovas godkännande. Och vad dem beträffar som har tagit detta steg, så må de var och en leva i överensstämmelse med de förpliktelser som följer med överlämnandet åt Jehova, eftersom de vet att ”kärleksfull godhet tillhör dig, o Jehova, ty du själv vedergäller var och en enligt hans verk”. (Ps. 62:13, NW) Visa alla att du har gått över från den gamla ordningen till den nya, att du har lärt dig sanningens rena språk och nu kan undervisa i det under ledning av Kristus, konungen, eftersom du villigt tar på dig ett döpt vittnes förpliktelser. — Luk. 9:59—62.