och upphöjd kung skulle passera. Han var långt mera upphöjd än kung David, som satt på ”Jehovas tron” i Jerusalem. (1 Krön. 29:23, NW) Tidigare kan andra kungar ha dragit in genom stadens urgamla portvalv, men ingen så härlig eller så mäktig som Jehova, den högste Guden. Det var han som stred för kung David och gav honom seger över stadens förra, hedniska innehavare, jebuséerna. Det var också han som gav kung David seger över filistéerna i deras två försök att få David avsatt från hans tron i Jerusalem, som han nyss hade intagit. — 2 Sam. 5:4—25.

22. På vilket sätt företräddes då ”härskarornas Jehova”, och i vilket syfte drog han alltså fram mot Jerusalems portvalv?

²² Det var i ett fridfullt syfte som krigarkungen Jehova, företrädd genom förbundsarken, drog fram mot staden år 1070 f.v.t. Av hänsyn för hans höghet ljuder åter ropet från dem som närmar sig i processionen: ”Lyft era huvuden, o ni portar; ja, lyft upp dem, o ni sedan länge bestående portvalv, att den härlige konungen må draga in!” Och åter ställs frågan: ”Vem är han då, denne härlige konung?” och det lugna, trygga svaret ljuder: ”Härskarornas Jehova — han är den härlige konungen.” — Ps. 24:9, 10, NW.

23. a) Varför är härskarornas Jehova, sedan 1914, i särskild bemärkelse ”den härlige konungen”? b) Vad skall han upprätthålla i Harmageddon, och vad skall han därefter göra för mänskligheten?

²³ I dag, nu år 1978, nalkas ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon. Nu, länge efter det att hedningarnas tider utlöpte år 1914, är ”härskarornas Jehova” i särskild bemärkelse ”den härlige konungen”. Hur så? Därför att, såsom det är förutsagt i Psalm 47:9 (NW): ”Gud har blivit konung över nationerna”, och han handlar nu åter som den universelle suveränen i förhållande till vår jord. Han kommer att visa sin stora makt genom att i Har-Magedon än vidare upprätthålla ”världens rike ... vår Herres och hans Smordes rike”. (Upp. 11:15—18) Jehovas Kristus, den Son som är större än kung David, är den som han har insatt på tronen för att representera honom i världsregeringen. Först skall härskarornas Jehova, åtföljd av sin Son, Jesus Kristus, och härskaror av himmelska änglar, befria universum från våra dagars onda tingens ordning. Sedan skall han välsigna mänskligheten med ett rättfärdigt världsstyre genom sin Son, Jesus Kristus. Denna storslagna framtidsutsikt närmar sig sitt förverkligande!

24. Vad förtjänar alltså denne härskarornas Jehova att vi gör?

²⁴ Förtjänar inte denne ”härlige konung”, härskarornas Jehova, att nu bli varmt välkomnad av oss? Jo, visst gör han det! Välkommen alltså med den tillträdande världsregeringen, du vår härlige konung!

Kommunikationsklyfta

● När ungdomar från hela världen uppmanades att tala om för påven Paul VI ”vad det vara må som ni tror han behöver veta för att göra sitt arbete för människor i er ålder meningsfullt”, var det 1.200 som gav gensvar med en vid skala av klagomål. ”Kyrkan tycks lida av detsamma som advokater — funktionell analfabetism”, skrev en 16-årig katolik. ”Detta betyder att när ni gör ett uttalande, så kan det förstås av biskopar, men för normala människor är det bara en massa ord.”

Men i stället för att klargöra andliga ting för lekmännen tycks prästerna vara inställda på att hålla dem i mörker. Benediktinerprästen Colman Barry rekommenderade nyligen att latin skulle användas i alla skrivelser av teologer för att de skulle undvika att med sina spekulationer oroa lekmännen. Därigenom skulle ”teologerna bedömas av sina likar”, förklarar han, ”i stället för av ecklesiastiskt sett obehöriga”.

Men borde inte alla de som tillhör den kristna kyrkan, i stället för att betraktas som ”ecklesiastiskt sett inkompetenta”, undervisas i Guds ord på jämbördig grundval, alldeles som det var med de första kristna? Tänk också på vad aposteln Paulus sade: ”Om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå, vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.” — 1 Kor. 14:9—11, 1917 års sv. övers.