Den oförvitliges tillförsikt

”Den som vandrar tillsammans med visa människor skall bliva vis, men den som har med de dåraktiga att göra, honom går det illa.” — Ords. 13:20, NW.

1. Hur betraktade David sin ostrafflighet, och av vilka var han därvidlag en profetisk bild?

DAVID, den oförvitliga konungen över det forntida Israel, var en man med verklig förtröstan på sin Skapare, den Gud som David kallade Jehova. Han insåg att han under sitt levnadslopp hade begått många fel såsom en syndig, ofullkomlig människa, men han visste också att det som hans sinne och hjärta främst var inriktat på, det var att göra hans himmelske livgivares vilja. Eftersom David var den förnämste och ledande medlemmen av en nation, som var överlämnad åt Jehova Gud, var ostrafflighet någonting som särskilt angick honom. ”För min del”, sade han, ”skall jag vandra i min ostrafflighet.” (Ps. 26:11, NW) Detta bemödade han sig troget om att göra, såsom ett föredöme för alla de undersåtar han regerade över och även som en profetisk förebild för de sanna efterföljarna till den större David, Jesus Kristus, den förhärligade konungen över Guds nya värld.

2. Varför hyste David den tillförsikten, att han hade vandrat i sin ostrafflighet, och hur vädjar han om att bli dömd?

² Psalm 26 visar hur David lägger fram sin ostrafflighet och framställer sig till att bli utforskad av Jehova. Han hyste den förtröstan och tillförsikten, att han hade vandrat på den rätta vägen, i det han hade levat enligt Guds bud. Alltid angelägen om att göra det som var rätt sade David till Jehova: ”Gör så att jag vandrar i din sanning, och lär mig.” (Ps. 25:5, NW) Han kände sig säker på att han hade vandrat i sanningen, och därför sade han förtröstansfullt: ”Döm mig, o Jehova, ty jag själv har vandrat i min egen ostrafflighet.” (Ps. 26:1, NW) När man läser hela psalmen, ser man hur David i sin glädjefyllda tillbedjan av Jehova ställer sig själv som kontrast till det ondskefulla liv, som syndiga människor levde, till vilkas klass eller kategori han inte ville räknas. David ville inte dömas enligt människors levnadsnormer. Han visste vad för slags människa han var, en som älskade sanningen och det rätta. Han var ärlig och otadlig. Hans enda önskan var att ägna Jehova odelad hängivenhet. Han visste vilka Guds normer var, och han önskade bli dömd enligt dem. Därför vädjar han: ”Dom mig efter din rättfärdighet, Jehovah min Gud, och låt dem [motståndarna] icke glädjas över mig.” (Ps. 35:24, My) Denna rättfärdiga dom skänkte honom lycka. Han var nöjd, tillfredsställd. Han ägde förvissningen om att han vandrade i ostrafflighet. Hyser vi i denna tid samma fasta tillförsikt till vår ostrafflighet som David gjorde?

3. På vilka sätt visade David att hans önskan var att behaga Jehova?

³ När David var en ung man, blev han utvald av Jehova till att bli konung. Från den tid då han blev smord av profeten Samuel hade han särskilda förpliktelser. Han fullgjorde dem, i det han alltid sökte Jehova. Efter många prövningar och vedermödor blev han insatt på Jehovas tron över Israels nation. En av hans stora fröjder var den att han fick föra förbundets heliga ark till den heliga staden Jerusalem och förlägga platsen för Jehovas tillbedjan dit. På Sions berg byggdes Jehovas altare, och hela Israel lovprisade Jehova där. Om denna plats sade David: ”Jehovah, vem skall gästa i din hydda [ditt tält, NW]? Vem skall bo på ditt heliga berg? Den som vandrar ostraffligt och gör rättfärdighet, och talar sanning i sitt hjärta.” (Ps. 15:1, 2, My) David önskade fylla dessa krav och vara stark, inte svag eller ostadig. Därför satte han sin förtröstan till Gud. ”På Jehova har jag förtröstat, på det att jag icke må vackla.” (Ps. 26:1, NW) Davids tillit och tro till Jehova var orubbliga, ostörda, lugna, och det förekom inget vacklande å hans sida, ty han vandrade såsom den borde, som älskade Jehovas hus’ boning.

4. Vad hjälper sanna kristna i vår tid att hysa tillförsikt till sin ostrafflighet, såsom David gjorde?

⁴ I vår tid tror de sanna kristna, Kristi Jesu efterföljare, på samme Gud, som David trodde på, och också de vill tillbedja på ”den plats, där din [Jehovas] härlighet dväljes”. (Ps. 26:8, NW) De kristna har samma Guds ord som David hade, fastän de har mer därav. Många profeter sändes till Guds utvalda folk efter Davids död, och deras uttalanden blev, nedskrivna i Guds ord till lärdom och undervisning för oss. Därutöver har vi skildringarna av Kristi liv och Apostlagärningarna och det övriga som lärjungarna skrivit, och nu utgör dessa många skrifter den fullständiga bibeln, hela Guds ord, som alla människor bör följa. Så rustade bör och kan de kristna i vår tid göra rättfärdighet och tala sanning och hysa tillförsikt till sin ostrafflighet inför Jehova såsom David gjorde! Genom att studera och förstå Guds ord och leva enligt det bör man bli så säker och viss, att man inte vacklar.

Kristenheten utan tillförsikt

5, 6. Vilka rakt på sak gående frågor om kristenhetens tillförsikt till sin ostrafflighet kräver ett svar?

⁵ Men någon säger: ”Om man ser sig omkring i kristenheten, så får man se hundratals millioner vacklande, icke troende, som går i kristenhetens kyrkor. Kan dessa som står i de olika kyrkosamfundens medlemsförteckningar förtröstansfullt säga: ’Rannsaka mig, o Jehova, och sätt mig på prov; rena mina njurar och mitt hjärta’? Vad är det för fel? Var finns i våra dagar de ostraffliga människor som David var en skuggbild av?”

⁶ Fler sådana frågor kan framställas: Kan kristenheten tåla vid att bli rannsakad? Kan Jehova finna tro hos den? Har kristenhetens ledare ett lika rent samvete som David? Är de i stånd till att komma till Jehova i bön och bedja honom rannsaka, pröva och luttra dem? Har de den tillförsikten att de lever enligt de normer som Jehova har framställt i sitt ord, bibeln? Tror de på allt vad bibeln lär? Kan alla de hundratals millioner människor i kristenheten i denna tid, som blir undervisade av prästerna och predikanterna, vara lika förvissade om sin ostrafflighet inför Jehova Gud som David var? På var och en av dessa frågor blir svaret Nej! Men de borde ha Davids tro, om de har överlämnat sig till att göra Guds vilja och utföra hans tjänst. Kristenheten och dess anhängare påstår sig vara trogna. De säger sig tro bibeln, och de kallar sig kristna — Kristuslika. Vare sig de beder om det eller inte, är de föremål för rannsakning inför Jehova Gud.

7. Hur har kristenheten förkastat Guds ord? För att sitt stöd åt vilka? Hur är den olik Kristus Jesus?

⁷ Det går inte att dra sig undan och springa ifrån Jehovas, den allsmäktige Gudens, dom. Kristenheten har genom sina egna läror förkastat Guds ord. Den har gått med denna onda värld i dess politik, ty den ger sitt stöd åt dess politiska förehavanden. Kristenheten är sannerligen inte för Guds rike, ty den skänker sitt fulla stöd åt Förenta nationerna. Kristenheten är inte lik Jesus, som sade till Pilatus: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina tjänare hava kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men som det är, har mitt rike icke detta ursprung.” (Joh. 18:36, NW) Nej, sedan kristenheten har blivit rannsakad, kan den inte bli luttrad. Den har inget verkligt, gott material i sig, som kan göra det mödan värt. Den har kompromissat med denna gamla onda värld, från vilken Guds rike inte kunde komma. Hör här vad David skrev: ”O Jehova, du har utforskat mig, och du känner [mig]. Du har rannsakat mitt hjärta, du har hållit granskning om natten, du har luttrat mig; du skall upptäcka [att] jag icke har umgåtts med ränker. Min mun skall icke begå överträdelse.” (Ps. 139:1; 17:3; NW) Kan kristenheten säga detta? Nej!

8. Vilken inställning bör alla kristna ha gentemot dem som inte älskar och tjänar Jehova?

⁸ Envar till bekännelsen kristen världen utöver borde kunna säga med David och Kristus Jesus: ”Hatar jag icke dem som intensivt hata dig, o Jehova, och känner jag icke vämjelse för dem som göra uppror mot dig? Med ett fullständigt hat hatar jag dem. De hava för mig blivit verkliga fiender. Utforska mig, o Gud, och känn mitt hjärta. Rannsaka mig och känn mina oroande tankar, och se om det i mig finnes någon väg som vållar plåga, och led mig på den obestämda tidens väg.” (Ps. 139:21—24, NW) De som älskar rättfärdighet, de verkliga kristna, önskar leva i en ren värld tillsammans med rena människor. Hur kan detta ske i våra dagar? Genom att vi sluter oss tillsammans med ostraffliga män och kvinnor, med dem som gör eller utövar rättfärdighet och talar sanning i sina hjärtan. — Ps. 15:2.

9, 10. a) Vilka forntida exempel har vi på hur människor har bestått provet och bevarat ostraffligheten? b) Ser vi nu för tiden sådana som bevarar sin ostrafflighet?

⁹ Ostrafflighetsprov måste komma. Se på hur Davids förfader Abraham blev satt på prov. ”En tid härefter hände sig, att Gud satte Abraham på prov.” (1 Mos. 22:1) Han blev befalld att frambära sin egen son Isak som offer. Emedan Abraham visade ostrafflighet och lydde, sörjde Jehova för att ett lamm fick inta Isaks plats. Vid en senare tidpunkt prövade Jehova sitt folk, Israel, när han förde dem genom öknen: ”Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN [Jehova], din Gud, nu i fyrtio år har låtit dig vandra i öknen för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma, vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.” Därpå sägs det, att han ”gav dig manna att äta i öknen, en mat, som dina fäder icke visste av — detta på det att han skulle tukta dig och pröva dig för att sedan kunna göra dig gott”. (5 Mos. 8: 2, 16) Att man blir satt på prov är nödvändigt, men ostrafflighet och uthärdande är lyckliga belöningar. Hur många av dem som i denna tid är Guds åt honom överlämnade folk kommer att uthärda dessa onda dagar och bevara ostraffligheten intill slutet? De som förblir trogna och bevarar sin ostrafflighet kommer att bli frälsta. Fyrtio år — som i Israels fall — är en lång tid att stå på prov för att bevisa att man älskar Jehova mer än något annat. Skulle några av oss, som individer, kunna bestå i ett så långvarigt prov? Många har gjort det, till och med på denna Jehovas domsdag. Att bestå i ostrafflighetsprovet betyder liv. Därför fick Abraham behålla sin levande son. Israeliterna fick gå in i landet som flöt av mjölk och honung. Du kan få leva i Guds nya värld.

¹⁰ Är du villig att bli luttrad som guld i en smältugn och få slagget borttaget, så att endast rent guld återstår? Några har gått igenom processen och fått höra ett slutligt: ”Väl gjort, gode och trogne slav!” Andra undergår fortfarande luttringen, såsom Malaki sade att de skulle göra: ”Och han skall sitta såsom en renare och luttrare av silver, och han skall luttra Levi söner och rena dem såsom guld och silver; och de skola frambära åt Jehova offergåvor i rättfärdighet. Då skall Juda och Jerusalems offergåva vara välbehaglig för Jehova såsom i de forna dagarna och såsom i förgångna år.” (Mal. 3:3, 4, AS) Tusen och åter tusen av Jehovas vittnen har gått igenom en luttring sådan som den David omnämnde och som den Malaki beskrev, en verklig luttring genom brännande hetta. Kan du utstå hettan, liksom de som lider förföljelse under det kommunistiska totalitära väldet i Ryssland, Polen, Tjeckoslovakien och annorstädes bakom järnridån? Se på Jehovas vittnen i den katolikstyrda Dominikanska republiken, vilka har blivit slagna och torterade och kastade i fängelse för att de predikar Guds rike och har tagit ståndpunkt som Jehovas vittnen. Andra har bevarat och bevarar alltjämt sin ostrafflighet i Tyskland, Italien, Norge och andra länder, där de nazistiska och fa_T scistiska herrarnas horder bredde ut sig och krossade och förtrampade. Det är inte lätt att vara en verklig kristen, sak samma var man lever i denna världen. Fiendens ansträngningar för att bryta vår ostrafflighet kan ta sig många olika uttryck.

11. Vad tjänar till att göra vår förvissning om vår ostrafflighet fast nu i denna tid?

¹¹ För länge sedan anmodade David sin Fader att rannsaka honom, att sätta honom på prov, att luttra honom. Är i denna tid vår förvissning om vår egen oförvitlighet, vår egen ostrafflighet, lika fast? Den borde vara det, om vi ser saker och ting på samma sätt som David och vi vandrar i Kristi Jesu fotspår. Då kan vi säga: ”Ty din kärleksfulla godhet är inför mina ögon, och jag har vandrat i din sanning.” (Ps. 26:3, NW) När man kommer till insikt om Jehova Guds verk, de rådslut han har i sinnet, vad han har gjort, gör och skall göra för att välsigna alla dem som älskar honom, då kan man i sanning förstå och uppskatta hans kärleksfulla godhet. Se, hur kärleksrik han har varit, då han sänt sin enfödde Son, Kristus Jesus, från; himmelen till jorden för att återlösa människosläktet. Men Jesus Kristus gjorde mer än detta. Han hävdade och upphöjde Jehovas namn genom att bevara sin ostrafflighet, och han gjordes till konung över rättfärdighetens nya värld. Du kan få leva i denna nya värld, om du vill. Hur? Genom att bli förtrogen med bibeln, noggrant läsa dess sanningar och leva efter dem. Detta är nödvändigt för att man skall få liv i Guds rike, som millioner människor i kristenheten har bedit om: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:10, NW) Håll Jehovas rike för dina ögon och vandra i sanningen, så kommer du att få åtnjuta liv i Guds nya värld.

12, 13. Med vilka kommer vi att vara tillsammans, och från vilka kommer vi att hålla oss borta för att kunna förbli oskyldiga inför Jehova?

¹² Predika och undervisa om de goda nyheterna om Riket, närhelst och varhelst du kan. Var tillsammans med de människor som gör detta. Då kommer du att hålla dig borta från de onda människorna, därför att du är upptagen av att hålla din ostrafflighet vid makt. Alla som lär känna sanningen och väljer en rätt väg, i det att de överlämnar sitt liv åt Jehova, för att därefter tjäna honom, de handlar så som David sade att han gjorde: ”Ty jag har icke suttit hos osanningens män, och hos dem som dölja vad de äro kommer jag icke in. Jag har hatat ogärningsmännens församling, och hos de onda sitter jag icke. Jag skall två mina händer i oskulden själv, och jag vill tåga runt ditt altare, o Jehova.” — Ps. 26:4—6, NW.

¹³ Ostraffliga kristna har bestämt hur de skall handla. De kommer inte att sitta hos osanningens män. De kommer inte att ha långa diskussioner med denna världens människor utom för att predika Riket. Denna världens intressen har inte blivit Jehovas vittnens intressen. De har ett större och viktigare verk att utföra. De som sitter i de onda människornas råd och understöder deras planer slutar alltid i fördärv och olycka. ”Lycklig är den man, som icke har vandrat i de ondas råd och icke har stått på syndares väg och icke har suttit på bespottares säte. I stället har han sin lust i Jehovas lag, och i hans lag läser han med låg röst dag och natt.” (Ps. 1:1, 2, NW) Har du likaså bestämt hur du skall handla? Vilken väg kommer du att gå? Låt det bli en ostrafflighetens väg.

Den hatade ”ogärningsmännens församling”

14, 15. På vilka sätt har många av prästerna och predikanterna visat att de saknar ostrafflighet, och vilken lön kommer de att få ur Jehovas hand?

¹⁴ Vet du att kristenhetens ledande lärda män i våra dagar har tagit bort Guds namn ur översättningar av bibeln? Att dölja Jehovas sanna namn för människorna är att försöka taga bort den sanna tillbedjan. Många av vår tids präster och predikanter står på sina predik- eller talarstolar och förnekar skapelseberättelsen i Första Moseboken. De skulle hellre vilja förkunna utvecklingsläran för människorna. Några förnekar till och med värdet av Kristi Jesu offer och säger att det inte har något återlösande värde. De älskar att ha ett sken av helighet och att få människors lovprisning, men de vill inte tåga runt Jehovas altare. Jesus beskrev dem med dessa ord: ”Ni äro från eder fader, djävulen, och ni önska göra eder faders begärelser.... Han är en lögnare och lögnens fader.” (Joh. 8:44, NW) David kände människor av den sorten, och han sade träffande: ”Osanning hålla de på med att tala, den ene till den andre; med hal läpp hålla, de på med att tala och med dubbelt hjärta. Jehova skall utrota alla hala läppar, den tunga som talar stora ting, dem som hava sagt: ’Med vår tunga skola vi få överhand. Våra läppar äro med oss. Vem skall bliva husbonde över oss?’ ” (Ps. 12:3—5, NW) De är stolta över vad de gör, när de döljer Jehovas namn. Men vilken vedergällning kommer inte att drabba dem!

¹⁵ De allra flesta av prästerna och predikanterna och deras anhängare har tagit Jehovas namn på ett värdelöst sätt eller helt och hållet kastat bort det. Det kommer en att undra vad dessa bibelöversättare tänkte, när de kom till 2 Moseboken 20:7: ”Du får icke taga upp Jehovas, din Guds, namn på ett värdelöst sätt, ty Jehova skall icke lämna den ostraffad, som tager upp hans namn på ett värdelöst sätt.” (NW) Prästerna och predikanterna kommer inte att lämnas ostraffade. Med dem i tankarna bad psalmisten: ”Fyll deras ansikten med vanära, så att människor må söka efter ditt namn, o Jehova.” — Ps. 83:17, NW.

16. a) Vad betyder vänskap med världen? Vad måste därför de kristna göra? b) Vid vilka liknas kristenheten i fråga om det förhållandet, att den försöker dölja. sin sanna identitet?

¹⁶ Om sanna kristna skall vara ostraffliga likt David, kan de förvisso inte ha samröre med kristenheten eller med denna tingens ordning och vara denna världens vänner. Jesu lärjunge Jakob sade: ”Äktenskapsbryterskor, veta ni icke, att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Var och en som vill vara en världens vän, han gör sig därför till en Guds fiende.” (Jak. 4:4, NW) Detta är en av orsakerna till att det sägs ifrån så klart och tydligt: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor.” (Upp. 18:4, NW) Kristenheten är skrymtaktig, och den försöker skyla över vad den verkligen är, precis som de religiösa ledarna på Jesu tid gjorde: ”Ve eder, skriftlärda och fariséer, ni skrymtare! Ty ni göra utsidan av bägaren och av fatet ren, men inuti äro de fulla av rov och omåttlighet. Blinde farisé, gör först ren insidan av bägaren och av fatet, för att utsidan av dem även må bliva ren. Ve eder, skriftlärda och fariséer, ni skrymtare! Ty ni likna vitmenade gravar, som förvisso förefalla vackra utanpå, men inuti äro fulla av döda människors ben och allt slags orenlighet. På det sättet förefalla också ni, förvisso utvärtes, rättfärdiga för människor, men inuti äro ni fulla av skrymteri och laglöshet.” (Matt. 23:25—28, NW) De försökte dölja sin verkliga identitet. Kristenhetens ledare gör detsamma i vår tid. Undvik dem.

17. vilken inställning har den sanne kristne, som är lik psalmisten?

¹⁷ Var lik psalmisten i att säga: ”Drag mig icke bort med onda människor och med dem som bedriva vad skadligt är, dem som tala frid med sina följeslagare, men i vilkas hjärtan är det som är ont.” (Ps. 28:3, NW) En sann kristen måste ha denna inställning: ”Jag har hatat ogärningsmännens församling.” — Ps. 26:5, NW.

18. Vad åsyftade David med sina ord: ”Jag skall två mina händer i oskulden själv, och jag vill tåga runt ditt altare, o Jehova”?

¹⁸ Konung David ville ha rena händer och vara oskyldig inför Jehova, så att han kunde tillbedja inför Jehovas altare. När han sade: ”Jag skall två mina händer i oskulden själv, och jag vill tåga runt ditt altare, o Jehova”, måste han ha tänkt på det tvättkar av koppar, som var ställt nära altaret och som begagnades av prästerna, när de skulle tvätta sina händer och fötter. Om dem sade Guds lag: ”När de gå in i sammankomstens tält skola de tvätta sig med vatten, för att de icke må dö, eller när de träda fram till altaret för att göra tjänst genom att bringa ett förmedelst eld gjort offer att ryka inför Jehova. Och de skola tvätta sina händer och sina fötter, för att de icke må dö; och det skall tjäna som en stadga till obestämd tid för dem, för honom och hans avkomlingar genom alla deras släktled.” (2 Mos. 30:19—21, NW) David ville emellertid ha händer som var moraliskt rena, renade genom Guds sanning.

19. Hur tvår de sanna kristna i vår tid sina händer i oskuld?

¹⁹ Var och en som i våra dagar kommer till platsen för tillbedjan, varav Jehovas altare var en bild, måste vara ren. Han får inte vara besmittad med den gamla världens sätt att leva och dess smutsiga förehavanden. Vad Jehovas präster gjorde då för länge sedan, det måste de sanna kristna göra nu, i motbilden eller den andliga verkligheten. Paulus talade till de hebreiska kristna om renhet och sade: ”Låt oss nalkas med uppriktiga hjärtan i trons fulla visshet, sedan vi hava fått våra hjärtan stänkta rena från ett ont samvete och våra kroppar tvättade med rent vatten. Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som har givit löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” (Hebr. 10:22—25, NW) De kristna måste församla sig i dessa yttersta dagar, men måste alltid vara rena i sin tillbedjan, vilken inbegriper deras livslånga och dagliga verksamhet.

20. På vilka sätt håller Jehovas vittnen fast vid en oförvitlig och ren vandel?

²⁰ Jehovas vittnens tillbedjan är inte begränsad till att de kommer tillsammans och uppeggar varandra till kärlek och rätta gärningar bara en gång i veckan. Hela dagen och varje dag måste de vara Guds tillbedjare, vare sig de är på möten eller är borta från sin Rikets sal. Sedan en individ har blivit en kristen, måste han bevara sig ren, eftersom han redan har blivit rentvagen genom Kristi Jesu blod. Kristus kommer inte att dö en gång till för att ge någon en ny rentvagning. Många som blir kristna har vandrat tillsammans med de onda människorna i otukt, avgudadyrkan, girighet och dryckenskap, men som Paulus sade till församlingen i Korint: ”Men ni hava blivit rentvagna, men ni hava blivit helgade, men ni hava blivit förklarade rättfärdiga i vår Herres, Jesu Kristi, namn och med vår Guds ande.” (1 Kor. 6:11, NW) Liksom David måste vi två våra händer i oskuld, visa var och en att vi är rena och avskilda från djävulens organisation och överlämnade åt sann tillbedjan. Vi är i världen, men är ingen del av den, och vi kan inte vara fläckade med dess skuld. Inte ens Pilatus ville bära ansvaret för Kristi Jesu död. Inför den stora hopen av uppretade judar lade Pilatus all skuld på den tidens präster genom att ta vatten och tvätta sina händer inför dem som älskade orättfärdigheten och säga: ”Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni måste svara för detta.” (Matt. 27: 24, NW) Men i verkligheten kunde han inte två sina händer i oskuld som David.

21. Vilka är det som står ensamma i denna tid i sitt efterliknande av Kristi Jesu gärningar, och vad är deras budskap?

²¹ Också kristenheten måste ta på sig hela bördan av ansvaret för att den besudlar Jehovas tillbedjan genom sitt ondskefulla och orena liv. Men vad Jehovas vittnen angår, kommer de att två sina händer och stå ensamma som sanna kristna, avskilda från varje gren av kristenheten. De måste inta denna ställning för att vara godtagbara för sann tillbedjan av Jehova. Vårt avskiljande från de falska tillbedjarna gör det möjligt ”att låta högt ljudande tacksägelse höras och ... att kungöra alla dina underbara verk. Jehova, jag har älskat ditt hus’ boning och den plats, där din härlighet dväljes.” (Ps. 26:7, 8, NW) Med tacksägelse i sina hjärtan känner Jehovas vittnen sig hänförda över att få kungöra Jehovas underbara verk, alltifrån människans skapelse i Edens lustgård till hela människosläktets återställelse på den paradisiska jorden. Liksom Kristus Jesus stod ensam, avskild från alla religioner, i att förkunna att himmelriket är nära, så är Jehovas vittnen i denna tid alldeles ensamma i sitt kungörande av Guds rike. De talar om för världen att vi lever i denna onda organisations yttersta dagar och att en ny regering står i begrepp att börja härska, en regering som skall styra i rättfärdighet. För att alla människor av en god vilja skall kunna få veta de goda nyheterna, krävs det en hel del predikande i folks hem och undervisning också med hjälp av deras egen bibel. Varför inte studera med dem och komma dem att låta sin ”högt ljudande tacksägelse” höras?

Hur man undgår att bli borttagen tillsammans med syndare

22. Vad blir syndares öde, och hur bekräftas detta av den bibliska historien?

²² David sade: ”Tag icke bort min själ tillsammans med syndare, icke mitt liv med män som bära på blodskuld, i vilkas händer är lösaktig vandel och vilkas högra hand är full av mutor.” (Ps. 26:9, 10, NW) Den som studerar Skriften kan klart se, att Jehova kommer att förgöra de onda. Han gjorde det förr i katastrofen på Noas tid, då han genom floden förgjorde alla de lastbara människorna för deras syndfullhets skull. Han utplånade dem som bodde i Sodom och Gomorra. Gud domfällde de skriftlärda och fariséerna på Jesu tid, därför att de var män som bar på blodskuld. Judas Iskariot dömdes till Gehenna, därför att hans högra hand var full av mutor. Senare blev Ananias dödad, därför att han ljög, och Judas skrev om ”ogudaktiga människor, som vända vår Guds oförtjänta godhet till en ursäkt för lösaktigt uppförande”. (Jud. v. 4, NW) I våra dagar har de flesta folk eller deras styresmän inte längre någon hög aktning för livets helgd. Medan prästerna och politikerna, understödda av storfinansen, ropar ”Fred, fred!”, bereder de sig för krig i ännu större skala. Mänsklighetens tillintetgörelse är ämnet för dagen. Att ha någonting att göra med en sådan tingens ordning är ovist, ty ”den som har med de dåraktiga att göra, honom går det illa”. (Ords 13: 20, NW) Det slut som kommer att drabba dessa människor, vilka bär på blodskuld, för en lösaktig vandel och älskar mutor, blir tillintetgörelse i striden vid Harmageddon!

23. Vad är å andra sidan löftet till dem som förtröstar på oförvitlighet?

²³ Å andra sidan är de som förtröstar på sin oförvitlighet lika David och är sanna, åt Gud överlämnade efterföljare till Kristus Jesus. De kan säga: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet. O, förlossa mig och visa mig ynnest.” (Ps. 26:11, NW) Detta är som att säga: Befria mig från de onda och visa mig ynnest. Genom Mose befriade Gud Israels barn eller förlossade dem från Egypten och förde dem till det utlovade landet. Jehova gav människosläktet den större Mose, Kristus Jesus, alla människors förlossare eller återlösare, om de tar emot honom såsom Jehovas gåva för deras återlösning. När vi ser de underverk som Kristus utförde, medan han var på jorden, kommer det oss att tänka på det mera hela och fulla liv som människor kommer att få åtnjuta under Rikets anordningar. Om han på jorden botade de sjuka, öppnade blinda ögon, till och med uppväckte de döda, så kan han förvisso med all makt i himmelen och på jorden bygga en fullkomlig, ny, rättfärdig värld enligt sin Faders vilja.

24, 25. När kommer befrielseundret att äga rum, och vad ser Guds sanna tjänare med förväntan fram emot?

²⁴ Det stora befrielseundret kommer att utföras i striden vid Harmageddon, då Jehova kommer att fullständigt tillintetgöra den onda tingens ordning och samtidigt bevara ostraffliga människor vid liv, vilka han kommer ihåg för deras gärningar av kärleksfull godhet. Guds ostraffliga tjänare i våra dagar känner det på samma sätt som Nehemja, därför att vi lever i den tid då Guds folk håller på att renas. Nehemja sade: ”Må du för detta komma ihåg mig, min Gud, och icke utplåna mina goda gärningar [mina gärningar av kärleksfull godhet, NW], som jag har gjort för min Guds hus och för det som till dess tjänst hörer!” — Neh. 13:14, Åk.

²⁵ Alla Guds sanna tjänare vill fortsätta med rätt tillbedjan och bevara ostraffligheten och bli förlossade eller befriade, räddade, genom Harmageddonstriden. De önskar få se den tid komma, då det inte längre kommer att finnas oenighet, krig, själviskhet, fördärv och då var och en kommer att prisa Jehova Gud och välsigna honom. Detta kommer att ske i fullständighet efter striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag — Harmageddonstriden. Genom tron ser alla sanna kristna fram emot och arbetar för denna lyckliga dag, men de börjar leva enligt denna dags normer nu.

26. Vilken inställning har nationerna till varandra, och varför är en sådan inställning dåraktig?

²⁶ Alla människor vandrar fram i en bister värld bland nationer som hatar varandra, som alla är verkligt nationalistiska och menar att deras egen nation är bättre än någon annan. Somliga folk menar till och med att deras nation är den enda som har rätt att existera, och de är därför angelägna om att göra ände på andra. Varför kan inte människan inse, att hudens färg, tungans språk eller kroppens växt inte gör henne det minsta åtskild från sin nästa? Vi har alla en och samme Skapare, vi är alla bröder, avkomlingar av Adam och Eva, och är bestämda till att tillbedja endast en Gud. Vi måste finna honom! Vi kan göra det, om vi läser om honom i hans ord, bibeln. Jehovas vittnen försöker uppriktigt göra människor bekanta med Jehova, och om de kan göra det, så betyder det för dem som lär känna Gud ett lyckligt och nytt liv i en ny värld, som inte är långt borta.

27. Vilket tidsskede för Jehovas vittnen har uppnåtts?

²⁷ Den tid är nu här, då män och kvinnor som bevarar sin ostrafflighet står på en ”jämn plats”, på slät mark, där man inte mer behöver vara rädd att snava och falla och där sann tillbedjan kan utövas. I verklig lycka och glädje kan de därför säga med allt Guds folk, liksom David gjorde: ”Min egen fot skall förvisso stå på en jämn plats; bland de församlade folkmassorna skall jag välsigna Jehova.” — Ps. 26:12, NW.

28. Då Jehovas vittnen har denna sinnesförfattning, hur betraktar de då världsskådeplatsen, och hur kommer de att visa sin förtröstan?

²⁸ Med denna sinnesförfattning står Jehovas vittnen nu, utspridda över 164 olika nationer, länder och öar i havet och med mer än 700.000 förkunnare av goda nyheter, på jämn mark och ser fram emot den slutliga tillintetgörelsen av denna onda tingens ordning och det fullständiga upprättandet av Guds nya, rättfärdiga värld. Tills den dagen kommer, skall de stå på en jämn plats bland de församlade folkmassorna och välsigna Jehova. Vilka svårigheter och förföljelser som än kan komma från ogärningsmännens sida, skall de fortsätta med att säga: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet.” (Ps. 26:11, NW) De kommer inte endast att predika när de går från hus till hus, utan när de blir inbjudna i människornas hem, kommer de att där lära dem sanningen, ty deras önskan är att ur alla nationer församla alla de får som älskar rättfärdighet, så att också dessa må kunna stämma in i lovprisningen av Jehova Gud bland de församlade folkmassorna. Också de måste vinna förtröstan, förvissning om sin oförvitlighet. Kommer du att vara en av dessa Jehovas lovprisare och vandra i din ostrafflighet under 1958?