Frågor från läsekretsen
● I vilken utsträckning beskyddar Jehova verkligen sina tjänare på jorden i våra dagar? När man med knapp nöd har undgått att bli dödad i en olyckshändelse eller blir befriad från förföljare, är det då rätt att säga att Jehova beskyddade en, fastän andra trogna kristna kanske inte har blivit räddade på det sättet? — M. B., Förenta staterna.
Jehovas arm är inte kort. Han kan beskydda, rädda och uppehålla dem som älskar honom. ”Se”, sade Jesaja, ”HERRENS arm är icke för kort, så att han ej kan frälsa, och hans öra är icke tillslutet, så att han ej kan höra.” (Jes. 59:1) Tänk bara på vad som hände, när den onde konung Herodes fängslade Petrus för nitton hundra år sedan. Vilken storslagen räddning eller befrielse aposteln fick erfara! Apostlagärningarna 12:6—11 berättar i livfulla ordalag om händelsen, och en del av dessa verser lyder så här: ”Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: ’Stå nu strax upp’; och kedjorna föllo ifrån hans händer.” Den förvånade aposteln hörsammade de anvisningar han fick och följde den ängel som besökte honom. Berättelsen fortsätter: ”När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten, som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom. När sedan Petrus kom” till sig igen, sade han: ’Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes’ hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig.’” Det var ingen tvekan om saken. Genom sin ängel hade Jehova åvägabragt Petrus’ befrielse ur fängelset.
Vad skall vi då dra för slutsats? Jo, att Jehova sannerligen kan åvägabringa räddning och att han också kan skona någon, om det är hans vilja. Orden i Jakob 4:15 är sålunda värda att lägga märke till: ”I borden fastmer säga: ’Om Herren vill och vi få leva, skola vi göra det eller det.’” Även om Jehova sannerligen kan åvägabringa beskydd och räddning, kan han tillåta vissa saker att ske. Fastän t. ex. Petrus fick erfara en underbar befrielse ur fängelset, säger skildringen litet tidigare om Herodes: ”Och Jakob, Johannes’ broder, lät han avrätta med svärd.” (Apg. 12:2) Var Jakob mindre värd att bli räddad än Petrus? Bibeln anger inte det. I detta fall liksom i andra var det i stället så att saker och ting utföll såsom Jehova ville eller tillät.
Är det med tanke på det sagda tillbörligt att bedja om att Jehova skall beskydda våra älskade nu, om vi och de är kristna? Ja. Som kristna kan vi göra alla angelägenheter i livet till lämpliga böneämnen. Låt oss illustrera detta. Vi tackar dagligen Jehova för den mat som serveras på bordet, fastän vi vet att vi varit tvungna att arbeta strängt för att få den maten. I förbindelse med anskaffandet av denna mat är det dock något som människan inte kan tillhandahålla. Detta kan bara den allsmäktige Guden, Jehova, tillhandahålla. Det är därför mycket lämpligt att vi tackar honom för att han ger oss maten, som vi ber honom om att han skall förse oss med i överensstämmelse med mönsterbönen i Matteus 6:9—13. Vi erkänner att Gud har haft sin hand med i tillhandahållandet av maten, framför och utöver vad vi kan göra för att få den. Det bör förhålla sig på samma sätt med det beskydd vi åtnjuter.
Vi kan med rätta bedja till Jehova om beskydd och därmed besläktade ting. Men vi bör inte mena att Gud är skyldig att göra underverk till förmån för oss. Vi bör t. ex. utöva gott omdöme beträffande bevarandet av vår hälsa och bör vidta tillbörliga mått och steg för att trygga vår säkerhet. Detta krävs fastän osynliga änglar betjänar Guds tjänare i våra dagar. (Hebr. 1:14; Ps. 34:8) Tro inte att de svävar vid vår sida varje ögonblick för att mirakulöst ingripa, om vi gör något dåraktigt eller om vi är vårdslösa och sålunda försätter oss i en ställning där vi kan drabbas av någon olycka eller någon katastrof.
Såsom det förhåller sig med maten, som Gud förser oss med och för vilken vi tackar honom, så förhåller det sig också med det beskydd vi åtnjuter. Det finns en gräns, utöver vilken vi inte kan gå, trots allt vi gör för att skydda oss själva. Efter en resa eller efter en farlig upplevelse kan vi därför med rätta tacka Jehova Gud för att han beskyddade oss. Att vi överlever eller blir räddade kan vi sannerligen inte tillskriva blott och bart vad vi själva eller andra personligen gör för att åstadkomma säkra och trygga resultat. Det är kanske inte möjligt för någon att avgöra bestämt huruvida en annan blev beskyddad av Jehova vid ett visst tillfälle eller inte. Men om en individ har anledning att tro att hans liv har blivit skonat eller att Gud har beskyddat honom, bör han ödmjukt tacka Jehova för detta i bön. Ja, det är alltid gott att ge Gud äran. Paulus sade: ”Tacken Gud i alla livets förhållanden.” Ja, vi kan med rätta tacka Jehova till och med för att vi överlever en natt av kroppslig vila och vederkvickelse. — 1 Tess. 5:18.
Men hur förhåller det sig om en annan kristen kanske inte har blivit räddad i en kritisk situation eller inte har undgått att bli dödad i en olyckshändelse eller av förföljare? En del blir inte skonade, men detta bevisar inte att de har varit otrogna. Tänk på Jakob, som blev dödad av Herodes, då Petrus däremot blev skonad och kom ut ur fängelset med hjälp av en ängel. Jakob dog inte på grund av att han hade varit otrogen. Genom sin martyrdöd bevisade han rentav sin ostrafflighet. Det behagade ju till och med Gud att låta sin enfödde Son utstå en vanhedrande död. Genom den bevisade Kristus sin ostrafflighet och gav det allra förnämsta exemplet på trohet intill döden.
Dessutom förklarade Jesus beträffande dem som skulle bli hans lärjungar: ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv och taga upp sin tortyrpåle och beständigt följa mig.” (Matt. 16:24, NW) Jesus sade inte att Gud skulle skydda hans efterföljare från att behöva ta upp sin tortyrpåle, utan han sade: ”Den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Matt. 16:25) Om därför våra medkristna dör genom det som deras våldsamma förföljare tillfogar dem, må vi då inte betrakta detta såsom ett fall av otrohet å deras sida eller av partiskhet å Jehovas sida. Sådan död i trohet försäkrar en person om en uppståndelse och möjligheten att vinna evigt liv i Guds utlovade nya ordning. — Upp. 2:10; 2 Petr. 3:13.
I förbindelse med olyckshändelser, som kan få döden till följd för någon av våra medkristna, bör vi komma ihåg att ”tid och oförutsedd händelse” spelar in i alla människors liv. (Pred. 9:11, NW) Eftersom det förhåller sig så, anger det inte någon otrohet, när någon av Guds tjänare dör. Dessutom garanterar inte Jehova någon människa fortsatt liv i den nuvarande tingens ordning. Den lön han ger dem som troget bevarar sin ostrafflighet är evigt liv i den nya ordningen. (Rom. 6:23) Den trogne kristne kommer att få ta emot denna utlovade lön, även om någon ogynnsam olyckshändelse eller någon katastrof nu skulle leda till hans död. Han kommer att få uppstå till liv under Guds rike. (Joh. 5:28, 29) Oberoende av vad Jehova må tillåta ser vi alltså att han inte visar anseende till personen; han belönar den trogne. Ja, ”hos Gud finnes intet anseende till personen”. — Rom. 2:11.
Det är något ytterligare som vi måste begrunda. Vi lever i prövande tider, och under dessa mörka dagar blir vi såsom kristna kraftigt hjälpta av Jehova. Vi har sannerligen orsak att vara tacksamma. Det är bara genom hans oförtjänta godhet som vi alls känner honom och är privilegierade att få göra hans vilja. Jehova välsignar vår tjänst. Han hör och besvarar våra böner. (1 Joh. 5:14, 15) Hans håvor är sannerligen rika. Tänk på Jehovas många föranstaltningar, hans välsignelser och det sätt varpå han bistår oss i att utföra vår tjänst. Ja, Gud kan tillåta att vi blir prövade, att vi får lida eller att vi till och med dör. Men oberoende av vad Jehova tillåter, är det så att om vi är trogna, så äger vi hans kärlek och mycket därtill, för vilket vi bör vara tacksamma! — Rom. 8:38, 39.
En sak är säker. Såsom Jehovas överlämnade tjänare är vi inte helt och hållet prisgivna åt Satan. Om vi vore det, skulle vi inte befinna oss här i dessa dagar såsom Jehovas vittnen. Vi befinner oss på jorden såsom Guds beskyddade tjänare, alldeles såsom Job blev beskyddad. Jehova tillät inte djävulen att gå till den yttersta gränsen i Jobs fall. (Job 2:4—7) Ja, när Gogs i Magog angrepp på oss kommer i en nära framtid, skall ingen av den andliga kvarlevan eller av dess hundratusentals följeslagare få möjlighet att överleva, om inte Jehova Gud beskyddar oss. Men Jehova har i sitt ord klart och tydligt underrättat oss om att han kommer att beskydda och bevara medlemmarna av sin andliga kvarleva och deras följeslagare under hela Harmageddonstriden. Sedan ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” är över, kommer de som hör till denna kvarleva och deras följeslagare att tacka Jehova för sin räddning. (Upp. 16:14, 16) I deras fall kommer orden i Psalm 37:34 att bevisa sig sanna: ”Förbida HERREN och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust, huru de ogudaktiga varda utrotade.” Denna räddning kommer att bli resultatet av Guds beskydd och kommer att utgöra ett avgjort och bestämt hävdande av Jehovas heliga namn.