Offer som behagar Gud
1. Vad kände Jehova då hans tjänare i forna tider frambar offer åt honom?
NÄR Guds tjänare i forna tider offrade åt honom på tillbörligt sätt, var detta välbehagligt för honom. När den världsomfattande vattenfloden hade sopat bort alla de onda och Noa byggde ett altare åt Jehova och frambar brännoffer på det, heter det vidare i skildringen: ”Och Jehova började känna en rogivande vällukt.” (1 Mos. 8:21, NW) Det var tydligen något som i hög grad tillfredsställde honom. På samma sätt förhöll det sig med de offer som hans folk frambar i Israels land, när de frambar dessa enligt hans föreskrifter.
2. Tog Gud gynnsamt emot alla offer? Ge skäl för svaret.
2 Men den bibliska skildringen visar klart och tydligt att Jehova inte tog emot alla offer så gynnsamt. När Saul, Israels förste konung, visade ohörsamhet mot Jehova i en sak som hade med amalekiterna att göra och skonade deras konung, Agag, och det bästa av amalekiternas nötboskap och fårhjordar under förevändning att dessa skulle bli ett utmärkt offer, sade Samuel: ”Har Jehova lika stort behag till brännoffer och slaktoffer som till att man lyder Jehovas röst? Se, att lyda är bättre än ett slaktoffer, att ge akt än det feta av baggar, ty upproriskhet är detsamma som spådomssynd, och att förmätet rusa åstad är detsamma som att bruka övernaturlig makt och terafim. Eftersom du har förkastat Jehovas ord, så förkastar han dig såsom konung.” — 1 Sam. 15:21—23, NW.
3. Vad ansåg Jehova om de offer som frambars på Malakis tid?
3 Sedan israeliterna hade återvänt från den babyloniska fångenskapen, fann Gud — på Malakis tid — att folket såväl som prästerna var skyldiga, när det gällde de offer som frambärs på altaret i hans tempel. När prästerna frågade: ”På vilket sätt har vi förorenat dig?” svarade Gud: ”Genom att ni säger: ’Jehovas bord är något som bör föraktas.’ Och när ni frambär ett blint djur till att offras: ’Det är inget ont.’ Och när ni frambär ett halt djur eller ett sjukt: ’Det är inget ont.’ För fram det till din ståthållare, det ber jag dig. Skall han då finna behag i dig, eller skall han välvilligt ta emot dig?” (Mal. 1:7, 8, NW) Jehova tvekade inte, när det gällde att bringa ordning i sådana angelägenheter som hade med hans tempel och altare att göra. Skrymteri eller oärlighet i förbindelse med offren tolererades inte.
4. Vad hjälper oss orden i Mika 6:6—8 att inse beträffande Jehova och offer?
4 Jehova klargjorde uttryckligt vad han begärde av sitt folk. Själva djuren skulle vara de allra bästa de hade. Vidare skulle de offras med ett gott motiv, framsprunget ur ett rent hjärta. Lägg märke till orden i Mika 6:6—8: ”Varmed skall jag träda fram inför HERREN [Jehova] och varmed böja mig ned inför Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar? Har HERREN behag till vädurar i tusental, till oljeströmmar i tiotusental? Skall jag giva min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ? Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär väl HERREN av dig, än att du gör, vad rätt är, och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?” Det är uppenbart att Jehova var intresserad av anden eller drivkraften bakom offret.
5. a) Är Jehova fortfarande intresserad av offer, och hur kan vi veta något om detta? b) Är det bara predikande och undervisning som inbegrips i offren i denna tid? Vad omfattar de då?
5 Även om behovet av djuroffer avlägsnades när lagförbundet avskaffades, är Gud likväl fortfarande intresserad av offer den dag i dag är. Han hyser också samma intresse för det rätta slaget av offer. Aposteln Paulus framhåller detta klart och tydligt i sina ord i Hebréerna 13:15 (NW): ”Låt oss alltid genom honom [Kristus] frambära åt Gud ett offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungör hans namn.” Att frambära åt Gud ett offer av lovprisning inbegriper att kungöra de goda nyheterna om Guds rike för andra och att göra detta på rätt sätt. Men förutom att de kristna predikar och undervisar om sanningen, vilket Paulus tänkte på här, frambär de offer åt Gud på flera andra sätt. Ja, en kristens hela överlämnade liv skulle präglas av uppoffring, enligt vad Petrus antydde, då han sade: ”Till detta handlingssätt blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren.” (1 Petr. 2:21, NW) Att en överlämnad, döpt kristens uppförande i allmänhet måste vara välbehagligt framhöll Petrus också med orden: ”Bevara ert uppförande förträffligt bland nationerna, för att de — i det vari de talar emot er såsom ogärningsmän — må såsom ett resultat av edra förträffliga gärningar, till vilka de är ögonvittnen, förhärliga Gud på dagen för hans granskning.” (1 Petr. 2:12, NW) Aposteln Paulus betonar också dessa ting, då han säger: ”Följaktligen bönfaller jag er, bröder, vid Guds medlidande, om att frambära edra kroppar till ett offer, som är levande, heligt, välbehagligt för Gud, en helig tjänst med er omdömesförmåga.” Och för att klargöra att ett sådant liv inte har någonting med det liv att skaffa som människor för i denna gamla, onda tingens ordning fortsätter han: ”Och sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” (Rom. 12:1, 2, NW) Ja, Gud är visserligen inte längre intresserad av djuroffer, men han är intresserad av de uppoffringar som hans tjänare gör på jorden i dag till förmån för den rena gudsdyrkan, och dessa offer har med hela deras levnadssätt att göra. Gud har klart framhållit för sitt folk i denna tid vad han kräver, alldeles som han gjorde i fråga om israeliterna.
6. Vad har Gud ytterligare gjort för sitt folk som visar att han har gynnat dem?
6 Har Gud gjort andra saker för sitt folk nu i de ”yttersta dagarna”, så att de kan vara säkra på att de äger hans ynnest? Ja, det har han. Han befriade sin smorda kvarleva av andliga israeliter ur fångenskapen under det stora Babylon år 1919 och gav dem arbete att utföra i hans tjänst. När det blev uppenbart att församlandet av hela hans smorda kvarleva var fullbordat omkring år 1935, gav han dem i uppdrag att församla dem som skulle komma att utgöra den ”stora skaran” och som själva skulle hjälpa till i detta stora församlande verk. Dessa fårlika människor, som nu är så många som över en million ett hundra tusen, blir föremål för noggrann och kärleksfull herdeomvårdnad i mer än tjugofem tusen församlingar utöver hela jorden. Han ger dem närande andlig föda i rätt tid, och deras andliga kraft och styrka tillväxer ständigt. Tillsammans har de såsom ”en hjord” fått en oerhörd arbetsuppgift att fullgöra. De skall predika ”dessa goda nyheter om riket” på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd innan änden kommer. (Matt. 24:14, NW) Den gynnade ställning som de åtnjuter och den anordning till deras skydd som Gud har gjort beskrivs så här i Jesaja 32:1, 2: ”En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa. Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.” Jehovas folk vet var de står och är lyckliga och nöjda.
7. Om Gud har visat sitt folk ynnest på så många sätt, vilka frågor kan några då komma att ställa?
7 När det nu uppenbart förhåller sig så, varför skall vi då ta så stor notis om det slag av offer som behagar Gud? Vi har framhållit att det i denna tid har klargjorts vad Gud kräver! Dessutom har han visat att hans organisation äger hans ynnest! Bör vi då inte hysa den tillförsikten att Gud har godtagit vårt överlämnande och finner behag i det arbete vi utför? Är det något som fattas?
8. Vad måste de kristna alltid göra, och varför måste de göra detta?
8 Må så vara att Jehova har visat att hans folk äger hans godkännande och att han har välsignat dem och låtit dem få framgång i sitt arbete, men det är alltid nödvändigt att de kristna prövar sig själva och granskar sin verksamhet, så att de kan vara vissa om att de behåller denna gynnade ställning och alltså frambär sådana offer som behagar Gud. Tänk på Paulus’ varning till de kristna som redan var befästa i sanningen på hans tid: ”Tag er i akt, bröder, så att det aldrig i någon av er utvecklar sig ett ont hjärta, som saknar tro på grund av att det drar sig bort från den levande Guden; utan fortsätt med att förmana varandra var dag, så länge som det kan kallas ’i dag’, på det att ingen av er må bli förhärdad genom syndens bedrägliga makt.” — Hebr. 3:12, 13, NW.
9. Vad säger andra bibelskribenter om behovet av självrannsakan?
9 Det är alltså möjligt att någon kan i sig utveckla ett ont hjärta, innan han vet om det, och därför måste vi ständigt vara på vår vakt. Så här säger Jeremia: ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat och är oregerligt. Vem kan känna det?” (Jer. 17:9, NW) Och Paulus ger oss rådet: ”Håll på med att pröva om ni är i tron, håll på med att utröna vad ni själva är.” (2 Kor. 13:5, NW) Han sade också: ”Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.” (1 Kor. 10:12) Ja, vi behöver ständigt rannsaka oss.
Man måste känna sanningen
10. Nämn några saker som kan hjälpa oss att rannsaka oss och hjälpa oss att frambära offer som Gud kan godta.
10 Hur kan vi göra det? För det första måste vi hålla oss á jour med sanningen. Om Jehova kärleksfullt har gett oss tillgång till sanningen i denna tid och fogar mer och mer till den, då måste vi visa honom att vi uppskattar detta genom att studera den och tillägna oss den. I världen av i dag påstår man att den tekniska och vetenskapliga kunskapen utvecklas så snabbt i så många olika riktningar att det är svårt att ens hinna uppteckna allt. Det är likadant med sanningen. Det finns så mycket att lära, och den tid man har att lära in det är begränsad. Men hur skulle vi kunna vara säkra på vad Gud kräver speciellt av oss just nu, om vi inte är intresserade av att hålla oss á jour?
11. Varför är det så nödvändigt att verkligen känna sanningen?
11 Att vara á jour med den exakta kunskapen är av stor betydelse, inte bara därför att den gagnar oss själva utan också därför att vi är pliktiga att undervisa andra. En lärare måste veta. Människor som visar intresse kan få grepp om sanningen, när den läggs fram för dem, om vi verkligen känner den och förstår den. Så förhöll det sig med Jesus Kristus och dem som hörde honom. I Matteus 7:28, 29 läser vi: ”När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse; ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet och icke såsom deras skriftlärde.” Vi bör inte tänka att det bara var Jesu kraftfulla framförande och imponerande yttre som fick folket att häpna. Utan tvivel bidrog sådana ting. Men vi kan vara säkra på att det var vad han sade som var mer övertygande. Framförandet är av betydelse, men stoffet, dvs. vad du säger, är av ännu större betydelse. Så förhöll det sig i aposteln Paulus’ fall. Han hade av allt att döma ingen imponerande personlighet, och hans framförande var tydligen inte heller särskilt imponerande. Men det som han sade gjorde starkt intryck, och han övertygade många människor och fick dem att övergå till kristendomen.
12, 13. Hur kan man belysa värdet och vikten av exakt och ingående kännedom?
12 Hur viktigt det är att äga ingående kännedom kan vi belysa med ett exempel på hur rädda människor är om sina pengar. När de köper något, vill de inte bli lurade utan vill ha en kvalitetsvara till bästa tänkbara pris. Men innan de gör ett slutgiltigt val, vill de gärna tala med någon som är auktoritet på området. Om han till följd av sina studier och erfarenheter är expert inom sitt fack, då är hans kännedom om saken ovärderlig. Detta gäller i synnerhet om han är en nära vän till den som rådfrågar honom och följaktligen någon som denne verkligen kan lita på. Det finns på det hela taget ingenting som kan ersätta en sådan informationskälla.
13 Likadant är det med sådant som gäller vår hälsa. Vi vill veta hur det verkligen står till med oss. Vi önskar få veta sanningen och vill få den framlagd för oss på ett sätt som vi förstår. Först därefter kan vi börja göra anordningar för en behandling som kan medföra vårt tillfrisknande eller förbättra vår hälsa. I det här fallet önskar vi tala med någon som är auktoritet på det området. Vi önskar rådfråga någon som har den rätta kännedomen och som vi kan lita på.
14. Varför är detta ännu betydelsefullare när det gäller sanningen?
14 Samma sak gäller i mycket högre grad om Guds ords sanning. Det finns ännu några ute i världen i dag som är bekymrade för sitt eviga liv. Att vi verkligen känner sanningen och kan besvara deras frågor och på ett enkelt och begripligt sätt kan förklara vad Gud har gjort och skall göra i framtiden kommer att övertyga dem. Det finns fortfarande människor i denna tid som häpnar över den upplyste kristnes sätt att undervisa, ty de börjar förstå att detta är sanningen och de låter sig övertygas. Men vi bör ha klart för oss att vi måste studera och måste veta för att kunna undervisa och övertyga. Den som med iver söker tillägna sig kunskap av detta osjälviska motiv kan vara viss om att Guds ande kommer att bistå honom, och han kan äga den tillförsikten att hans offer åt Gud, hans offentliga förkunnande, har Guds välbehag.
15. a) Hur djupt in i en människa bör kunskapen tränga? b) När sanningen rör en människas hjärta, vad blir då resultatet?
15 När man tillägnar sig kunskap av det slaget, är det viktigt att man bryr sig om hur djupt den tränger. Den bör inte enbart tränga in i huvudet utan också ned i hjärtat. Hur kommer det sig att en person kan ha god insikt i sanningen men inte vara nitisk i tjänsten, under det att en annan, som inte är så begåvad och inte har så god insikt i de djupare tingen i sanningen, likväl är nitisk i att utföra tjänst och angelägen om att tala med andra om det som han har lärt? Förmodligen spelar flera olika saker in, som vi kanske aldrig får veta något om, men utan tvivel har det mycket att göra med att sanningen har rört vid den senares hjärta. Det som han har lärt sig har påverkat honom på rätt sätt. Eftersom sanningen har nått djupt ned i hans hjärta, vill han göra gott med den, göra bästa möjliga bruk av den. Detta är ytterst viktigt, om vi i fortsättningen skall få åtnjuta Jehovas ynnest och kunna frambära offer åt honom som är välbehagliga.
16. a) Vad känner Jehova och Jesus för människorna? b) Hur är detta ett exempel för oss?
16 När sanningen rör en människas hjärta, får hon större intresse för andra. Att du intresserar dig för människor utgör en större garanti för att dina offer kommer att vara sådana som behagar Gud. Tänk på att Gud har större intresse för människor än för saker. Detta är av allt att döma förklaringen till att han skapade människan sist, efter det materiella universum och djuren. I 1 Moseboken 1:26 heter det att Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild”, vilket betydde att människorna skulle ha sådana egenskaper som Jehova. I Johannes 3:16 (NW) läser vi: ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Detta innebär att Gud älskar människor som befinner sig i en sådan ställning att de kan återlösas, fastän de ännu inte har lärt känna de ”goda nyheterna” och inte heller har överlämnat sig åt honom. På samma sätt förhåller det sig med Jesus Kristus. I Matteus 9:36 heter det om honom: ”När han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, ’lika får, som icke hava någon herde’.” Många av dessa människor, som han ömkade sig över, tog aldrig ståndpunkt för sanningen eller blev hans efterföljare. Likväl hade han naturlig omtanke om dem och ville hjälpa dem.
17. Vad säger andra bibelskribenter om det personliga intresset för andra, och hur är detta tillämpligt i vår tid?
17 Denna varma, personliga omtanke om andra är något som vi aldrig vill förlora. Det är en egenskap som Gud i hög grad gillar. Att vi har denna gudalika egenskap innebär att vi är intresserade av liv, inte bara från en humanitär ståndpunkt utan från Guds ståndpunkt. Vi kommer att ständigt tänka på hans högre uppsåt och syften i sådant som har med människan att göra. Det är inte bra att vi tillåter oss att bli likgiltiga för våra bröders och andra människors problem eller håller oss på vår kant i umgänget med dem. Jesus sade: ”Av detta skall alla förstå, att ni är mina lärjungar: att ni har kärlek till varandra.” (Joh. 13:35, Hd) Psalmisten insåg att det här behovet existerade och sade: ”Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.” (Ps. 119:63) Aposteln Paulus säger: ”Glöm inte att göra gott och dela med er åt andra, ty det är ett offer som står i samklang med Guds vilja.” (Hebr. 13:16, Hd) Aposteln Petrus insåg hur nödvändigt det är att man har kärleksfull omtanke om andra, i synnerhet bröderna. Men han varnade också för att låta ett orätt motiv komma med i bilden, då han sade: ”Var gästfria mot varandra utan att knota.” (1 Petr. 4:9, NW) Ja, att man odlar sitt personliga intresse för andra är något som Gud finner behag i.
18. a) Vilken hjälp har några fått att tjäna Gud på ett godtagbart sätt i många år? b) Hur har detta varit till hjälp för dem? c) Vad kan sägas om dem som valt en levnadsbana som Gud finner behag i?
18 Om dina offer ständigt skall vara sådana att de är välbehagliga för Gud, måste du naturligtvis hela tiden ägna uppmärksamhet åt dem. Detta kräver uthållighet. Skulle du vilja veta vad det är som har hjälpt många trogna Guds tjänare att förbli i en sådan ställning under lång tid? De valde ett liv av tjänst för Gud som engagerade dem helt i arbetet med att främja Rikets intressen. Enstaka självuppoffrande handlingar dag efter dag är förträffliga. Men att man förpliktar sig att använda all sin tid till att tjäna Jehova, om detta är hans vilja, är mycket bättre. Ja, det är faktiskt mycket lättare. Fråga vilken heltidspredikare som helst. I flertalet av dessa människors sinne kvarstår inte längre någon fråga om vad de skall göra. Hela deras liv är präglat av självuppoffring. Inte så att förstå att de inte skulle behöva fortsätta med att bemöda sig och visa fast beslutsamhet. Det måste de göra. Men det arbetsschema eller den rutin, som de med klar insikt och av eget val har förpliktat sig att följa, innebär att de har fattat ett beslut och att arbetet nu väntar på dem, riktlinjerna är redan uppdragna, och de har bara att fullgöra det. När Jesaja sade: ”Se, här är jag, sänd mig”, kan vi vara säkra på att han helt frivilligt erbjöd sig att leva ett liv av tjänst för Gud enligt Guds anvisningar. Vi kan också vara säkra på att det därefter var lättare för honom att följa denna kurs som Gud fann behag i.
19. a) Varför gör det en människa lycklig att få frambära offer av det rätta slaget? b) Hur visade det sig vara så i Davids och andra människors fall?
19 Offer som behagar Gud är på sätt och vis inga offer alls. Hur så? Därför att den som offrar finner glädje i att göra detta, även om offret i viss mån innebär försakelse eller besvärligheter. När allt kommer omkring krävs det ansträngning för att utföra vad det vara må som är av något värde. Vi får inte tänka oss att konung Davids liv alltigenom var såsom en medvindssegling. I sina tidigare år var han ute på slagfältet med sina soldater, och hela tiden bar han det tunga ansvar som följde med hans ämbete som konung. Men när han blev gammal, kunde han tillfredsställd och nöjd se tillbaka på sitt liv i Jehovas tjänst. Det var inte bara med tanke på sitt eget överlämnade liv, utan också på andra Guds tjänares liv, som han sade: ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.” (Ps. 37:25) David visade inget tecken till att han ångrade de uppoffringar han hade gjort i sitt liv i förbindelse med Guds tjänst. Eftersom han hade gjort det som var rätt, var han lycklig, alldeles som det heter i ordspråket: ”Det är den rättfärdige en glädje att göra rätt.” — Ords. 21:15, Melin.
20. Bland vilka människor finner man lycka och förnöjsamhet i denna tid?
20 Likadant är det i vår tid. De som har använt sitt liv i Guds tjänst är nöjda och tillfreds. Så förhåller det sig med dem som har tillbringat tjugo, trettio, fyrtio eller ännu fler år vid Betelhemmet i Brooklyn. Har det alltid varit lätt? Inte precis. Här vid Sällskapet Vakttornets huvudexpedition sätts du på prov, då du bara blir en av omkring tusen andra som var och en har en uppgift att sköta, vilken inte alltid består i arbete av det lättaste eller behagligaste slaget. Men här får du tillfälle att osjälviskt ägna ditt livs alla vakna timmar åt det som blir till största nytta för andra. Du kommer att få livets nödtorft, så att du kan ägna dig helt åt Rikets intressen. Du får vara tillsammans med mogna kristna som vet vilket mål de har och har vetat det i många år. En av dem som tillbringat många år i denna tjänst och fortfarande gläder sig åt sin uppgift sade så här: ”Även om det inte skulle bli någon ny ordning efter Harmageddon, skulle jag inte ha velat gå miste om att tjäna Gud här, eftersom det är en tillräcklig belöning i sig själv att bara få vara här nu.” Det där låter inte som en uppoffring, eller hur?
21. Var finner man inte exempel på offer i vilka Gud finner behag? Ge skäl för svaret.
21 Låter det som en slutsats som någon präst i kristenheten har kommit till nu i denna tid, sedan han studerat många år i dess religiösa utbildningsanstalter och sedan han tjänat under någon tid i dess kyrkor? Nej, det gör det inte. Många av dem har nu helt slutat upp med att ge sig sken av att tro på Gud och hans ord, bibeln. De lägger om kursen och blir ledare för protestmarscher och till och med pöbelupplopp. De har dragit slutsatsen att det inte räcker med att bara undervisa i bibeln. De menar att om något skall åstadkommas till gagn för vanlottade människor, då kan man inte vänta på att Gud skall gripa in utan måste vara med där ute, där det händer något, även om detta skulle innebära våld, som Gud fördömer och som även ”kejsaren” eller regeringarna fördömer. Bland dem kan vi sannerligen inte finna exempel på sådana som frambär offer som Jehova finner behag i.
Vad man måste ta sig i akt för
22. a) Vad måste man ta sig i akt för, om man skall kunna fortsätta med att frambära godtagbara offer? b) Ge ett exempel.
22 En sak som man måste ta sig i akt för i samband med allt detta är förtrytelse. Man kan börja få den känslan att det krävs för mycket. Detta kan hända vem det vara må. Det hände Mose, som var ”saktmodig, mer än någon annan”. Israeliterna hade just börjat sin vandring genom öknen mot Kanaans land, då folket tog sig för att klaga över att de inte hade något kött. Mose sade till Jehova: ”Jag förmår icke ensam bära hela detta folk, ty det bliver mig för tungt. Vill du så handla mot mig, så dräp mig hellre med ens, om jag har funnit nåd för dina ögon, och låt mig slippa detta elände.” (4 Mos. 11:14, 15) Jehova har inte krävt för mycket av oss. Visst finns det mycket arbete att utföra, men en riktig syn på tingen kommer att hjälpa oss till rätta, alldeles som Mose fick hjälp till en riktig syn på sitt problem och så kom till rätta med det.
23. a) Vad måste man ytterligare ta sig i akt för, om ens offer skall förbli godtagbara? b) Ge ett exempel.
23 Vi måste likaså ta oss i akt för avundsjukan. Den kan också få grepp om vem som helst. Det hände med Aron och Mirjam, Mose bror och syster. De ansåg tydligen att Mose hade för stor makt och myndighet, och därför sade de till honom: ”Är det bara genom Mose ensam som Jehova har talat? Är det inte genom oss också som han har talat?” (4 Mos. 12:2, NW) Mirjam blev av Jehova slagen med spetälska, och det var först sedan Mose hade lagt sig ut för henne som hon blev botad. Menar vi att några andra har blivit mer gynnade med ansvar och privilegier än vi har blivit? Låter vi ibland en önskan att bli litet mer framträdande i församlingen omedvetet växa sig starkare inom oss? Det är något som vi måste vara på vår vakt emot, eller hur? Det är mycket bättre att vi gläds då andra bröder ibland oss blir belönade för det goda verk de utfört och att vi rentav uppmuntrar dem att utföra mer i den rena gudsdyrkans intresse.
24. Vad kan sägas om missriktade offer?
24 Vi kommer också att ta oss i akt för att göra missriktade offer. Har du funderat på att utföra övertidsarbete eller att låta din hustru ta ett arbete, så att er son kan få högre utbildning? Det skulle vara ett offer, men är det verkligen värt vad det kostar? Alltför ofta har sådana söner, sedan de slutat den högre utbildningen, haft ringa eller ingen tro på Gud eller kärlek och respekt för sina föräldrar, som har arbetat så träget för att göra det möjligt för dem att få högre utbildning. Detta har blivit en bitter besvikelse för några. Det är offer av orätt slag. De föräldrar, som i första hand inriktar sig på att ge sina barn kristen fostran och som ger dem ett kristet föredöme att följa, kommer i motsats härtill att finna att detta offer behagar Gud väl.
25. Vad är det i förbindelse med offren åt Jehova som gör oss lyckliga?
25 Det är gott att få leva i en tid då man kan frambära det slags offer till Jehova som han uppskattar allra mest. Det gläder oss att sådana offer skall frambäras i form av lovprisning som ges av kristna, vilka har ett klart intellekt och har fått upplysning, och inte behöver frambäras på något formalistiskt, sekteriskt sätt. Det har uttryckligt klargjorts vad Gud finner behag i. Vilket privilegium är det inte att veta vilka offer som är välbehagliga för honom och att kunna frambära dem!
[Bild på sidan 546]
När bibelns sanning rör vid ens hjärta, får man större intresse för andra människor och söker regelbundet frambära offer åt Gud genom att offentligen förkunna om honom