Bryr sig rättvisans Gud om det?
HISTORIEN igenom har människor lidit mycket. Bittra tårar har fällts när kära anhöriga gått bort i döden. Sjukdom, åldrande, invalidiserande olyckor och brist på livets nödtorft har medfört kvalfull smärta för många. Förutom allt detta har män, kvinnor och barn blivit offer för förtryck, orättvisor, brottslighet och våld.
Likväl säger bibeln om Gud: ”Alla hans vägar är rättvisans vägar.” (5 Mos. 32:4, NW) Finner du det svårt att förstå varför en rättvisans Gud skulle tillåta det onda i hundratals år? Undrar du om han verkligen bryr sig om dig?
Du är inte ensam om detta. Redan i forntiden var rättrådiga människor förbryllade över att Gud uppenbarligen tillåter laglöshet, förtryck och lidande. De sökte ett tillfredsställande svar från Jehova Gud, Skaparen. En av dessa människor var en hebreisk profet, som hette Habackuk. Bedrövad över de fruktansvärda förhållandena frågade han: ”Huru länge, HERRE [Jehova], skall jag ropa, utan att du hör, klaga inför dig över våld, utan att du frälsar? Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor. Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.” — Hab. 1:2—4.
Som svar på sina frågor fick profeten Habackuk en syn, som förvissade honom om att Jehova till sist skall ingripa för att avlägsna det onda. Habackuk fick också veta: ”Ännu måste synen vänta på sin tid, men den längtar efter fullbordan och skall icke slå fel. Om den dröjer, så förbida den, ty den kommer förvisso, den skall ej utebliva.” — Hab. 2:3.
Detta ger oss förtröstan på att Jehova Gud har en fastställd tid, då han skall ingripa. Från mänsklig synpunkt sett kan det förefalla att vara ett dröjsmål, men det betyder inte att Gud inte bryr sig om oss, att han har glömt oss och ändrat sitt uppsåt. Bibeln säger: ”HERREN älskar, vad rätt är, och övergiver icke sina fromma.” (Ps. 37:28) Guds profetiska ord, som inbegriper hans löfte att göra slut på orättvisor, förtryck och smärta, ”längtar” till sin fullbordan. (Upp. 21:3, 4) Därför är det säkert och visst att det skall bli en befrielse från den nuvarande tingens ordning för människor med ärligt hjärta.
På grund av att vi människor har så kort livstid skulle vi helst av allt vilja ha denna befrielse nu. Vi kan tänka att det i morgon skulle vara för sent att börja njuta det gagn som kommer av att det blir slut på ondska, sjukdom, sorg och lidande. Därför kan vi vara böjda för att vara otåliga, mena att Gud är långsam eller att han ”dröjer” med att ge den förutsagda befrielsen.
Jehova Gud är emellertid inte alls begränsad genom något tidselement. Han är Gud ”från evighet till evighet”. (Ps. 90:2) ”En dag är för Herren [Jehova, NW] såsom tusen år och tusen år såsom en dag.” (2 Petr. 3:8) Till skillnad från kortlivade människor, som inte kan skjuta upp sina planer så länge om de skall få dem genomförda, kan Jehova Gud vänta till dess det som utvecklas på tidens ström är just det lämpliga för att mesta möjliga goda skall åstadkommas.
Stridsfrågorna
Eftersom Jehova Gud är allsmäktig, kunde han ha tillintetgjort alla de onda för många hundra år sedan. Men detta skulle inte i verkligheten ha varit i människans intresse. Varför inte det? Huvudsakligen på grund av stridsfrågor som väcktes kort efter det att Jehova Gud hade satt det första människoparet, Adam och Eva, i ett vackert paradisiskt hem.
Den som bar ansvaret för att dessa frågor väcktes var en osynlig andevarelse, som senare kom att kallas ”Djävul” och ”Satan”. Djävulen talade genom en orm och hävdade att olydnad mot Guds lag inte skulle leda till döden, som Gud hade sagt, utan skulle vara till fördel. (1 Mos. 3:4, 5) Detta påstående ifrågasatte om Gud verkligen utövade sitt herravälde över sina skapelser till deras bästa.
Genom att Adam och Eva förenade sig med Satan i olydnad väcktes ännu en fråga: Skulle alla andra förnuftsbegåvade skapelser bli trolösa och illojala mot Gud, när lydnaden inte tycktes vara till någon fördel? Det som Satan många hundra år senare påstod beträffande den trogne Job antydde att de skulle sluta upp att tjäna Gud, om de måste lida förlust. Satan sade: ”Hud för hud; allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan. Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig. — Job 2:4, 5.
Om Satan genast hade tillintetgjorts, skulle de frågor som väckts inte ha blivit avgjorda. Det krävdes tid för att bevisa att underkastelse under Guds styre är rättfärdig och i alla förnuftsbegåvade skapelsers intresse. Och det krävdes tid för att bevisa att Satan hade fel då han påstod att alla som tjänade Gud gjorde det bara av själviska skäl.
De anklagelser som framfördes mot Gud och hans förnuftsbegåvade skapelser kan i viss mån belysas med ett exempel. Antag att en far för en stor familj förtalas av en av sina grannar. Grannen påstår att fadern i verkligheten inte tar sig an familjens intressen och att han är onödigt sträng och förtryckande. Beträffande de övriga medlemmarna av familjen påstår grannen att ingen av dem älskar fadern, utan att de stannar i hemmet bara därför att han ger dem mat och annat som de behöver.
Hur skall fadern kunna vederlägga osanningarna? Om han är tillräckligt stark, skulle han kunna gripa till våld och klå upp sin granne, tvinga grannen att ta tillbaka det förtal han spridit. Men skulle detta verkligen avgöra saken? Skulle det övertyga andra? Skulle inte iakttagare kunna dra slutsatsen att anklagelserna kunde vara sanna, med tanke på faderns försök att undertrycka dem med våldsmedel? Skulle det då inte vara bättre om fadern lät medlemmarna i sin egen familj tjäna som vittnen mot de falska beskyllningarna? Jo, sannerligen! Deras ord och handlingar under en viss tid skulle kunna visa för andra att de verkligen älskade sin far och uppskattade det goda sätt på vilket han utövade sitt ledarskap.
Detta är vad Jehova Gud har gjort. Genom att låta onda människor fortsätta att leva till en tid har han gjort det möjligt för andra att ta del i att bevisa att Satans påstående är falskt — bevisa detta genom att förbli trogna också under ogynnsamma och besvärliga omständigheter. Detta har varit i överensstämmelse med den princip vi finner i Ordspråksboken 27:11: ”Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.”
Genom att Gud avhöll sig från att genast avrätta de onda har han också i barmhärtighet gett enskilda människor möjlighet att ändra sina vägar och bli hans lydiga tjänare. Aposteln Petrus sade till medkristna: ”Herren [Jehova, NW] fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena, att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill, att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.” (2 Petr. 3:9) Detta är verkligen ett underbart bevis för att Jehova bryr sig om människorna och har omsorg om dem! Han vill att människor skall uppnå en ställning som kommer att betyda frälsning för dem, och han ger dem tid att göra detta. När han sedan ingriper, kan ingen med rätta påstå att Gud varit orättfärdig i det han inte gett människor tillräcklig tid att ändra sig på.
Vidare kommer det att finnas obestridliga bevis för att Guds styrelse är rätt och riktig och att millioner av hans skapelser i himlarna och på jorden tjänar honom av ett rent motiv, av kärlek till honom. Vem det vara må, som därefter bestrider att Guds suveränitet är rättmätig, rättfärdig och förtjänt, kommer inte att tolereras. Då kommer det inte att vara nödvändigt att låta sådana utmanare få tid på sig att försöka bevisa sitt påstående och därigenom störa Guds universella familjs frid och harmoni. (Jämför Uppenbarelseboken 20:7—9.) Resultatet av att Gud har medgett tillräcklig tid för att de stridsfrågor som väcktes av Satan skulle avgöras kommer alltså att bli till mesta möjliga goda för de lydiga människorna. Avgörandet av dessa stridsfrågor gör det säkert och visst att ingen någonsin mer kommer att behöva uthärda orättvisor, lidande eller förtryck på grund av sådana som inte har någon kärlek till rättfärdighet.
Människor måste handla nu
Det är särskilt brådskande och angeläget i vår tid att vi ger gynnsamt gensvar på Jehova Guds oförtjänta omtanke när det gäller att ge människor möjlighet att bli hans godkända tjänare. Bevisen från bibelkronologin och bibelns profetior pekar omisskännligen på att just den generation som lever nu är den som kommer att uppleva den fastställda tid då den nuvarande onda ordningen skall skaffas bort. (Matt. 24:34; 2 Tim. 3:1—5) Rättvisans Gud har inte lämnat människorna utan tillbörlig underrättelse om detta. I mer än 200 länder är hans kristna vittnen flitigt upptagna med att kungöra att den nuvarande onda ordningen skall tillintetgöras och att en rättfärdig ny ordning skall komma. ”Det finns nya himlar och en ny jord, som vi väntar enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13, NW) Detta betyder att Guds rike under Jesus Kristus kommer att vara ”nya himlar”, som skall styra över en ”ny jord” av hängivna undersåtar.
Om du önskar vara bland Guds rikes lojala undersåtar, bör du följa det inspirerade rådet: ”Gör ... ert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid.” (2 Petr. 3:14, NW) För att man skall befinnas vara i detta tillstånd måste man känna till Jehova Guds krav när det gäller livet, vilka finns uttryckta i hans ord, bibeln, och handla i överensstämmelse med dessa krav. Jehovas vittnen på den plats där du bor kommer med glädje att hjälpa dig att förvärva denna livsviktiga kunskap i bibeln. Nästa gång de besöker dig, bör du höra med dem om deras anordning med varje vecka återkommande kostnadsfria bibelstudier i hem. Du kan också skriva till denna tidskrifts utgivare, som med glädje kommer att ordna med att någon besöker dig.