Frågor från läsekretsen
● Var det inte orätt av Juda att ha sexuellt umgänge med en kvinna som han trodde var en sköka, som det berättas i bibeln? — USA.
I verkligheten hade inte Juda sexuellt umgänge med en sköka, utan han intog i stället, utan att veta om det, sin son Selas plats i ett svågeräktenskap och frambringade äkta avkomma. Lägg märke till bakgrunden till det hela:
Sedan Judas andre son Onan dött till följd av Guds dom, sände Juda sin svärdotter Tamar tillbaka till hennes faders hus, där hon skulle stanna till dess att hans tredje son Sela var tillräckligt gammal för att bli förenad med henne i äktenskap. Men Juda gav inte Sela i äktenskap åt Tamar ens sedan han hade blivit vuxen. När Juda förlorade sin hustru i döden, förklädde sig därför Tamar till sköka och satte sig vid vägen, där Juda skulle komma förbi. Eftersom Juda inte kände igen sin svärdotter och trodde att hon var en sköka, hade han sexuellt umgänge med henne. — 1 Mos. 38:11—18.
När Juda fick veta att Tamar var havande, uttalade han dödsdomen över henne för att hon hade prostituerat sig, eftersom hon hölls i beredskap för svågeräktenskap med hans tredje son Sela. När det uppdagades att det var Juda själv som hade gjort henne havande utan att veta om det, utropade han: ”Hon är rättfärdigare än jag, [Varför det?] ty jag har icke givit henne åt min son Sela.” Juda var inte gift vid detta tillfälle; han var änkling, och därför syndade han inte mot någon hustru. Och den förklädda Tamar tog han för att vara en ogift prostituerad utan några heliga äktenskapliga band. När man inte kunde finna den kvinna som han antog var en tempeltärna, förstod han att han kunde bli utsatt för smälek, dvs. för att han sade sig ha haft förbindelser med en tempeltärna, trots att man inte kände till att det funnits någon sådan där i trakten. — 1 Mos. 38:20—26, Åk.
När det gällde Tamar, gjorde hon sig inte skyldig till äktenskapsbrott. Hennes tvillingsöner betraktades inte såsom oäkta söner, som blivit födda i synd till följd av otukt. När Boas från Betlehem tog moabitiskan Rut till hustru genom svågeräktenskap, sade nämligen de äldste i Betlehem till Boas: ”Blive ditt hus såsom Peres’ hus, hans som Tamar födde åt Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna unga kvinna.” (Rut 4:11, 12) Och därför upptas Peres bland Jesu Kristi respektabla förfäder. (Matt. 1:1—3; Luk. 3:23—33) Peres’ mor, Tamar, var lik Rut däri att hon inte löpte efter unga män för att få sexuellt umgänge. — Rut 3:10.
När det gällde Juda, trodde han att han hade sexuellt umgänge med en prostituerad. I detta avseende handlade han inte rätt, eftersom det var Guds ursprungliga uppsåt att en man skulle ha sexuellt umgänge endast med sin hustru, så att jorden inte skulle bli uppfylld av skökor. Men ändå syndade Juda inte i den meningen att han överträdde ett speciellt bud i Guds lag, för den mosaiska lagen gavs inte förrän mycket senare. — 1 Mos. 2:24; jämför 3 Moseboken 19:29.
Skildringen om Juda och Tamar finns inte med i bibeln för att vara underhållande. Den utgör i stället en viktig del av den historiska skildringen, som visar hur den mänskliga släktlinje blev bevarad som ledde fram till den utlovade Kristus eller Messias, Jesus.
● I Hebréerna 8:10 heter det: ”Detta är det förbund, som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren [Jehova, NW]: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem.” Hur skiljer sig, enligt det som nämns i detta skriftställe, Guds handlingssätt med dem som förts in i det nya förbundet från hans handlingssätt med dem som stod under det gamla lagförbundet? — USA.
En begrundan av grunddragen i båda förbunden och av deras omständigheter som fördes in i förbundsförhållandet med Gud sprider ljus över skillnaden.
Under släktleden efter det att Jehova Gud hade fört in Israels nation i ett förbund kom enskilda israeliter in i detta förbundsförhållande genom födelsen. De behövde inte fatta ett personligt beslut om att bli Jehova Guds tjänare. Följaktligen var uppskattning i hjärtat inte en förutsättning för att tillhöra Guds förbundsfolk. Men under historiens gång var det många enskilda i Israels nation som inte bara lärde känna Guds lag, utan också i sitt hjärta uppodlade uppskattning av den. Om den rättfärdige heter det i Psalm 37:31: ”Hans Guds lag är i hans hjärta.”
Likväl fanns det grunddrag i lagen, däribland offren och reningsprocedurerna, som israeliterna inte helt och fullt förstod. Detta berodde på att dessa grunddrag var förebilder till långt större ting. I Kolosserna 2:17 får vi veta: ”Dessa ting är en skugga av de ting som skall komma, men verkligheten tillhör Kristus.” (NW) Israeliterna fullgjorde de ceremoniella inslagen i lagen i första hand på grund av att de var befallda att göra detta och på grund av de stränga straff som var stadgade för olydnad. Eftersom de inte hade den fullständiga insikten om dessa ting, var den uppskattning de kunde känna i hjärtat med nödvändighet begränsad. Följaktligen kan man se att Guds lag inte fanns inskriven i sinnet och hjärtat hos varje israelit.
Men alla de som kommer in i det nya förbundet måste överlämna sig för att tjäna Jehova som lärjungar till Herren Jesus Kristus. Detta kräver att man offentligt erkänner Jesus Kristus som den uppväckte Herren och har tro på Gud, den som uppreste Jesus från de döda. — Rom. 10:8—10.
Om man inte känner Guds krav för frälsning och i hjärtat känner uppskattning av dem, kan man helt enkelt inte utöva tro med sitt hjärta och inte heller förkunna offentligen i syfte att bli en döpt lärjunge till Jesus. De som förts in i det nya förbundet såsom av anden pånyttfödda kristna blev först av allt undervisade om Guds krav för frälsning. Därefter, sedan Jehova Gud öppnat deras hjärtan till att med uppskattning ta emot det gudomliga ”ordet” eller budskapet, kände de sig manade att överlämna sig för att leva i överensstämmelse med Guds lag som lärjungar till Herren Jesus Kristus. Sedan de symboliserat detta överlämnande genom vattendop, fördes de in i det nya förbundet. Eftersom Jehova Gud gjorde det möjligt för dem att känna och förstå hans lag, såväl som att i hjärtat känna sann uppskattning av den, lade han verkligen sina ”lagar i deras sinnen” och skrev dem ”i deras hjärtan”, inte på stentavlor.