När Gud är konung över hela jorden
1. a) Vilken gemensam önskan har människor överallt? b) Vilka aktuella frågor beträffande denna sak står vi inför?
MÄNNISKOR jorden runt önskar en bättre styrelse över sig. Det finns människor som är övertygade om att de kan åstadkomma denna önskade bättre styrelse, och de vill utgöra regeringen och yrkar envist på detta. Anta att människor överallt fick frihet att välja och fria val kom till stånd, vid vilka alla vuxna människor kunde rösta utan fruktan, vilken man skulle de då alla rösta på att få till konung eller styresman över sig? Vem skulle ens flertalet av människorna önska ha såsom den ende styresmannen över hela jorden? Kan någon enda människa eller någon enda skara människor, som är framträdande i angelägenheter av världsomfattande natur i våra dagar, föreslå en kandidat till ett sådant ämbete? Finns det någon människa som har deras förtroende och som är skickad till att fullgöra en sådan för hela världen betydelsefull uppgift? Är någon enda människa vuxen den uppgiften? Och sedan en sådan styresman dött, vilken annan man skulle kunna vara lämplig att efterträda honom? Skall människorna för beständigt vara uppdelade i många nationella grupper, var och en med sina egna okränkbara gränser och med sina egna styresmän och sitt eget slag av styrelse eller regering och sina egna lagar? Dessa frågor är praktiska. När vi begrundar dem, inser vi vilken svår situation hela mänskligheten befinner sig i.
2. Vad anser realistiska människor om en styrelse anförtrodd åt en enda man?
2 I våra dagar tror många realistiska människor att det skulle vara farligt att anförtro världsstyrelsen åt en enda man, även om han biträddes av en ministär, vars medlemmar hade uppsikt över olika departement. De som känner och förstår den ofullkomliga, själviska människonaturen ryggar tillbaka för en sådan tanke. Uppgiften som världshärskare är alltför stor för en enda man.
3. Nämn några problem som alla regeringar på jorden nu ställs inför.
3 Vad skall vi då göra, eftersom behovet av en enhetlig styrelse för hela den mänskliga familjen blir allt större och större? Utgifterna för upprätthållandet av en nationell och lokal styrelse ökar med varje år. Problemet att ge full sysselsättning åt alla arbetsföra män och kvinnor, så att de kan förtjäna sitt bröd, blir alltmer komplicerat, allteftersom maskiner får ersätta den mänskliga arbetskraften inom allt flera områden. Den ofantliga hast, med vilken mänskligheten tillväxer utan födelsekontroll och genom att man hjälper gamla människor att leva längre, väcker frågan hur man skall skaffa mat åt alla, när trängseln blir allt större på vår lilla jord. Ingen vill att jordens befolkning skall minskas genom att de övertaliga människorna dödas förmedelst ett tredje världskrig. Man fruktar att — med den militära beredskap som nu finns — ett sådant världskrig skulle döda alltför många; ja, ett sådant krig skulle göra slut på hela mänskligheten trots underjordiska skyddsrum till värn mot kärnvapenangrepp. Det tycks stå i människans makt i våra dagar att begå världssjälvmord. Situationen ser omöjlig ut!
4—6. a) Vad skulle den allmänna meningen bland folk vara, om man föreslog att man skulle söka frambringa ett fullkomligt barn? b) Var något sådant omöjligt för Jehova? c) Vad gjorde Jehova i själva verket i detta avseende?
4 I denna tid söker den medicinska vetenskapen förbättra den mänskliga avkomman. Anta att vi skulle söka frambringa ett fullkomligt barn genom en ogift ung kvinna, som är vid den allra bästa fysiska och mentala hälsa, men utan att låta henne ha könsförbindelse med en man och utan att företa vad vetenskapsmän kallar ”artificiell insemination”. Det skulle vara omöjligt, kommer alla att säga. En gång förelåg det ett behov att frambringa ett sådant barn här på jorden. För människor var det omöjligt då, liksom det är omöjligt i dag. Men det inträffade. Det visade sig inte vara omöjligt.
5 Inte omöjligt för vem då? Inte omöjligt för människans Skapare, som också är Skaparen av alla andra ting i himmelen och på jorden, av de synliga tingen såväl som av de osynliga tingen. För nästan två tusen år sedan sände han sin budbärare, som hette Gabriel, från de osynliga himlarna för att bebåda födelsen av ett barn, som en dag skulle bli konung över hela jorden. Änglabudbäraren Gabriel sökte upp den flicka, som skulle bli moder till denne framtida konung. Det var en ung, ogift kvinna i den lilla staden Nasaret, som låg omkring 120 kilometer sydväst om den forntida staden Damaskus i Syrien. Denna jungfru härstammade från en konung som hette David och som härskade i det forntida Jerusalem, som nu ligger i landet Jordanien. Men Davids kungliga ätt av efterföljare på tronen hade störtats, avsatts, mer än sex hundra år innan denne himmelske budbärare kom för att framföra sitt budskap. Tiden var nu inne, då Skaparen skulle frambringa den ättling till konung David, som skulle inta tronen för att härska över hela jorden för hela mänsklighetens skull. Ängeln Gabriel sade till denna jungfru:
6 ”Hys ingen fruktan, Maria, ty du har funnit ynnest hos Gud; och se, du kommer att bliva havande och föda en son, och du skall giva honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall giva honom hans fader Davids tron, och han skall för evigt härska såsom konung över Jakobs [sin förfaders] hus, och hans rike skall icke få något slut.”
7. Hur reagerade den unga, ogifta kvinnan Maria?
7 Eftersom den unga kvinnan, Maria, var ogift och ängeln Gabriel inte sade något till henne om en man, förstod hon inte hur hon skulle kunna bli mor till en evig konung. Därför sade hon till Gabriel: ”Hur skall detta ske, då jag ju icke har något umgänge med en man?”
8, 9. Hur ställde Gabriel Marias sinne till freds och litet längre fram även Josefs sinne?
8 Såsom förklaring till hur den enda jungfrufödelsen bland människor, som det finns något upptecknat om, skulle komma till stånd, sade ängeln Gabriel därpå till Maria: ”Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig. Därför skall också det som blir fött kallas heligt, Guds Son. ... Ty för Gud kommer intet som han har tillkännagivit att vara en omöjlighet.” Maria gick med på att låta Gud utföra sin vilja med henne. — Luk. 1:26—38, NW.
9 Det som Gud tillkännagav för Maria genom ängeln Gabriel visade sig inte vara en omöjlighet, nej, inte för Gud, den Högste. Någon tid senare befanns Maria vara havande, fastän hon alltjämt var ogift och inte levde tillsammans med en man. Eftersom folk inte kände till Guds förmåga att genom en jungfrufödelse frambringa sin Son på jorden, menade man att Maria hade kränkt sin jungfrudom genom omoraliskhet. Men en ängel från Gud rättade till detta missförstånd hos Josef från Nasaret, och han gifte sig med Maria.
10. Vilken betydelse hade det att Jesus föddes i Betlehem?
10 Omkring sex månader efter det att Josef hade äktat Maria, födde hon sin förstfödde son, som kom att kallas Jesus. Men han föddes i Betlehem, som låg omkring åtta kilometer söder om Jerusalem, i den stad där konung David själv blivit född. (Matt. 1:1—2:6; Luk. 2:1—20) Detta utgjorde uppfyllelsen av en profetia som hade uttalats av en man vid namn Mika, som levde och verkade i denna trakt mer än sju hundra år före denna händelse. Mika riktade uppmärksamheten framåt på det förhållandet att det barn, vars födelse han förutsade, skulle bli en världshärskare av stor betydelse, då han såsom Guds inspirerade språkrör sade följande: ”Du, o Betlehem Efrata, du som är för liten för att komma att vara bland Juda [stams] tusenden, från dig skall åt mig utgå den som skall bliva härskare i Israel, vilkens ursprung är från tidiga tider, från obestämd tids dagar.” (Mika 5:2, NW) Gud, den Allsmäktige, gjorde det möjligt för mannen Mika att så många århundraden i förväg förutsäga denne betydelsefulle härskares födelseort.
11. Varför kan vi hysa den tillförsikten att situationen inte är hopplös, även om människor inte kan frambringa en härskare som förmår ena jordens folk?
11 Även om de kungliga familjerna och politikerna på jorden i våra dagar inte kan frambringa en man till att härska över hela jorden för att ena jordens alla folk, har alltså Gud, den Allsmäktige, någon som är värdig och skickad att sättas över hela jorden, när tiden är inne för Guds rike. Trots de mycket oroande förhållandena, i vilka människorna har råkat i våra dagar, är situationen inte hopplös för oss. Om vi skaffar oss kunskap om denne Gud och det som han redan har gjort och ännu kommer att göra till förmån för sitt rike över hela mänskligheten och om vi förlitar oss på Gud, för vilken ingenting är en omöjlighet, då kommer vi att vara hoppfulla. Människorna kan räddas undan förintelse. ”För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” Så sade den genom ett underverk födde Jesus själv om människans frälsning. — Matt. 19:26.
12. Finns det någon risk för att Jehova genom sin rikesanordning skall misslyckas med att förverkliga det som människorna mer än något annat är i behov av? Ge skäl för svaret.
12 Vad har Gud redan gjort för sitt rike över hela den mänskliga familjen, och vad kommer hans rike att innebära för jordens inbyggare? Gud har redan gjort så mycket för att sätta sitt rike att behärska universum, att han inte nu kommer att ändra sig och underlåta att genomföra sitt uppsåt så att det kröns med härlig framgång. På grund av det som han har lovat beträffande sitt rike kommer han inte att hejda sig, förrän han har bevisat alla sina tillkännagivanden vara sanna, även om de kan tyckas människor omöjliga och även om hela den politiska och den religiösa världen är emot hans rike. Om sitt rikes triumf har han sagt: ”HERREN Sebaot [Härskarornas Jehova, NW] har beslutit det; vem kan då göra det om intet? Hans hand är det, som är uträckt; vem kan avvända den?” (Jes. 14:27) Låt oss fördenskull fatta mod och fortsätta vår undersökning. Den gäller inte någonting som är omöjligt.
När han var härskare över paradiset
13. a) Vilket slags styrelse är de flesta människor i våra dagar intresserade av? b) Frågar de efter att Gud skall styra? c) Vad hade Jehova gjort långt innan människan blev till, och vilken start gav han den nyskapade människan?
13 I denna tid, då det sker stora förändringar, då nya nationer bildas med egna inhemska regeringar, talar människor en hel del om folkens självbestämmanderätt och om nationell suveränitet över landområden. Men vem finns väl som under alla dessa diskussioner någonsin frågar efter Guds suveränitet över vår jord? Vem har större rätt än Gud att upprätta ett konungavälde över hela jorden? Han är Skaparen av jorden och av människan och djuren på den. Jorden, hela klotet, är hans, och människor och djur har honom att tacka för livet. I den Heliga skrift, i vilken Guds gärningar är omvittnade, sägs det alldeles i början: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Mos. 1:1) Innan Gud skapade mannen och kvinnan, skapade han djuren, fiskarna, fåglarna och fyrfotadjuren på jorden. Vid den tiden övade Gud oinskränkt uppsikt över jorden, och allt slags djurliv blomstrade — helt utan människans bistånd. (Job, kap. 38—41) Det fanns inte heller någon människa som kunde bestrida Guds ställning. Slutligen danade Gud mannen och kvinnan såsom ett skaparverk särskilt och åtskilt från alla de djur, som han tidigare hade skapat, till skapelser som var djuren överlägsna. Gud gjorde inte mannen och kvinnan till grottmänniskor, som skulle leva i hålor i jorden. Han skapade dem fullkomliga, med fullkomliga sinnen, och satte dem i en skön park eller lustgård, där de kunde glädja sig åt frid, lycka och överflöd såsom Guds jordiska barn. Han skapade dem inte i en så kallad stenålder och tvingade dem att göra vapen av sten för att strida mot djuren och döda dem. Han gjorde dem till jordiska tillsyningsmän över hela djurvärlden, för att de skulle härska över djuren utan fruktan och även göra en del av dem till husdjur.
14. Hur vet vi att Jehova inte fruktade att jorden skulle bli överbefolkad?
14 Gud fruktade inte att jorden skulle bli överfull av människor och djur, utan han sade till den förste mannen och den första kvinnan, medan de befann sig i sin mänskliga fullkomlighet i det ljuvliga paradiset: ”Var fruktsamma och bliv många och uppfyll jorden och lägg den under eder; och råd över fiskarna i havet och himmelens flygande varelser och varje levande varelse som rör sig på jorden.” (NW) — 1 Mos. 1:26—2:25.
15—17. a) Vem var människornas förste härskare, och vilka möjligheter erbjöds dem? b) Skulle det bli någon förändring av styrelsen, sedan jorden blivit uppfylld med människor i överensstämmelse med Guds uppsåt?
15 Vem var härskare över hela jorden, när människan trädde fram på den för ungefär sex tusen år sedan? Var det människan, eftersom hon bodde på den? Nej, det var Gud, ty han hade skapat den, och den fullkomliga människan var rätt och slätt Guds, den universelle härskarens, undersåte. Gud var ”teokraten”, en titel som innebär att han var Gud och därtill härskare, och han utövade teokratiskt välde över hela jorden.
16 Var den fullkomlige mannen och den fullkomliga kvinnan i paradiset lyckliga under denna teokratis styrelse? De var fullkomligt lyckliga, och de kunde se fram emot möjligheten att få leva i lycka för evigt i detta paradis, förutsatt att de var fullkomligt lydiga mot den himmelske teokraten. När slutligen hela jorden bleve uppfylld av ättlingarna till detta fullkomliga människopar i paradiset, vem skulle då vara härskare över hela jorden? Den förste mannen och fadern till dem alla? Nej, utan människans Skapare, den himmelske teokraten. Detta var Guds, Skaparens, ursprungliga uppsåt. I våra dagar, bara sex tusen år senare, är detta alltjämt hans uppsåt. Han har inte ändrat åsikt i denna sak för att milliarder av jordens inbyggare i våra dagar sätter sig emot det.
17 Vad hans tillkännagivna uppsåt beträffar, så säger han i sin inspirerade bok: ”Jag är Jehova; jag har icke förändrats.” (Mal. 3:6, NW) Blir det omöjligt för honom att förverkliga sitt oförändrade uppsåt beträffande en världsomfattande styrelse? Om vi skall bedöma honom efter det som han har sagt och gjort i det flydda, blir svaret ett bestämt nej! Det släkte av människor, som nu lever, skall få erfara huruvida de kan göra det omöjligt för Gud, Skaparen, att förverkliga sitt uppsåt eller inte.
18. Varför är det inte förnuftigt att tänka att Jehova var upphov till idén att låta människor styra på jorden?
18 Vem var upphov till idén att här på jorden göra människor till konungar, som skulle styra över vissa landområden? Det var förvisso inte Gud, Skaparen. Låt oss dröja vid detta ett ögonblick! Skulle han, som är Skaparen, frånträda sin egen ställning såsom teokrat och förordna en människa på jorden till att vara konung över hela världen eller bara över ett visst område, och därtill en ofullkomlig människa, som är olydig mot Gud och inte i harmoni med honom? Vem var det då som började upprätta mänskliga konungadömen och världsvälden? Vem är i själva verket ansvarig för den förvirrande mångfalden av olika styrelser som existerar i våra dagar?
19. Vad framhöll Gud med rätta att han krävde av människan, och vad skulle följden bli, om människan blev olydig?
19 När Gud skapade den förste mannen och den första kvinnan, Adam och Eva, blev han deras himmelske Fader. Han väntade och krävde med rätta av dem att de likt barn skulle lyda honom, hedra och älska honom och vara lojala mot honom såsom deras Fader och livgivare. Han hade givit dem fullkomligt liv, och han hade rätt att ta livet ifrån dem och tillintetgöra dem, om de var olydiga mot honom och visade sig upproriska. Vår jord är bara en ytterst ringa del av Guds oändliga domän; och såsom härskare över hela skapelsen i himmelen och på jorden utfärdade han med rätta lagar som skulle reglera hans fullkomliga, jordiska skapelsers liv. Han tillkännagav sin lag för människan, i det han sade till Adam: ”Du [skall] förvisso dö”, om du överträder min lag. (1 Mos. 2:15—17, NW; 3:3) Detta innebar att Gud skulle ta ifrån den olydige Adam livet och att det inte skulle bli någon framtida tillvaro för honom någonstans.
Uppror mot hans styrelse
20. Vem var den förste som gjorde uppror mot Guds rättfärdiga styrelse, och varför gjorde han det?
20 Just vid denna tid, när allt såg så fridfullt och lovande ut, väcktes frågan om suveräniteten över den bebodda jorden, och fram till 1900-talet, där vi nu lever, har den frågan inte blivit avgjord. Men den skall avgöras i våra dagar. Må ingen tvivla härpå. Då för länge sedan väcktes frågan i de osynliga himlarna av en ärelysten son av Gud. Han åstundade suveräniteten över jorden, varigenom människorna skulle bli hans undersåtar. Han ställde sig i opposition mot Gud, Skaparen, sin egen Fader. På så sätt gjorde han sig till Satan, som betyder motståndare. Denne upproriske andlige son baktalade Gud, sin Fader, och härigenom gjorde han sig till djävulen, som betyder baktalare, illvillig smädare eller förtalare. Han använde ormen i Edens lustgård för att bedra kvinnan, Adams hustru, Eva, och på så sätt blev ormen en symbol av honom såsom en bedragare, och ormen, ja, den ursprunglige ormen, blev ett av hans vanhedrande namn. — Upp. 12:9; 20:2; NW.
21. Vad blev följden för Adam och Eva, när de blev olydiga, och vem blev alltså nu deras suverän?
21 Genom att framkalla själviskhet hos Adam och Eva förmådde han dem till att bryta Guds lag och försätta sig utanför Guds suveränitet och ge sig under ormens, Satans, djävulens suveränitet. För deras upprors skull drev Gud, Skaparen, ut dem ur det ljuvliga paradiset, för att de under några år skulle få leva och frambringa barn, varefter de skulle dö. Gud lät dem behålla sin suverän, Satan, djävulen. Gud förordnade ingen konung över dem eller deras avkomlingar. — 1 Mos. 3:1—5:5.
22. Hur visade Gud senare att han alltjämt var mycket intresserad av den jord, som han hade skapat?
22 Inom sjutton hundra år blev jorden uppfylld av våld, och den stora massan av människorna hade fördärvat sin levnadsväg på jorden, gjort den till en förvänd väg. Brydde Gud sig om att det rådde ett sådant förhållande på den jord, som han hade skapat? Ja, visst gjorde han det! Hur gjorde han slut på det fördärvade förhållandet? Genom att omvandla det mänskliga samhället eller genom världsomvändelse? Nej, utan genom att tillintetgöra alla de moraliskt fördärvade människorna. Till sin profet Noa sade han: ”Slutet på allt kött har kommit inför mig, emedan jorden är full av våld genom deras förvållande. ... Och vad mig angår, så skall jag låta floden av vatten komma över jorden för att fördärva allt kött, vari livskraften är verksam, under himmelen.” — 1 Mos. 6:11—17, NW.
23. Hur bevisade han sig alltjämt vara den universelle suveränen?
23 För att Noa och hans familj skulle kunna överleva syndafloden, bjöd Gud Noa att bygga en stor ark, som kunde flyta, och att i denna föra in exemplar av de olika familjerna eller släktena av fåglar och djur. Just den dag, då Noa och hans familj gick in i den färdigställda arken och dörren stängdes bakom dem, kom den stora floden nedstörtande över vårt jordklot. Milliarder ton vatten från himmelen kom i skyfall ned över jorden under fyrtio dagar. Tack vare Guds beskydd flöt Noas ark välbehållen på vattnet, som steg upp över bergen, men hela världen av fördärvade människor utanför den förgicks. Vilken demonstration var inte detta av Guds förmåga att behärska naturkrafterna! Vilken manifestation var inte detta av Guds universella suveränitet!
24. Vad bör vi förvänta i denna tid, eftersom Gud inte förändras?
24 Eftersom Jehova Gud inte förändras, vilken varning utgör då inte denna förintelse av en fördärvad värld genom en vattenflod för oss i denna tid, då jorden på nytt är uppfylld av våld, då mänskligt våld genom kärnvapenkrig hotar att sopa bort människosläktet, till och med utan att Gud själv skulle behöva göra det! I våra öron borde dessa ord genljuda, som uttalades av Jesus, den genom ett underverk födde Davids Son, jordens framtida konung: ”Alldeles såsom det skedde i Noas dagar, så skall det också vara i Människosonens dagar: ... då Noa gick in i arken, och floden kom och förgjorde dem alla.” — Luk. 17:26, 27, NW; Matt. 24:37—39.
25. Vem blev den förste mänsklige konungen på jorden, och hur beskriver bibeln honom?
25 Noa levde tre hundra femtio år efter syndafloden, men innan han dog, hade den förste mänsklige konungen etablerat sig på jorden, och det första väldet eller imperiet på jorden hade tagit sin början. Detta skedde inte genom Noa eller genom att Gud uppreste en sådan konung och grundade ett sådant välde. Det skedde genom en upprorisk sonsonsson till Noa, nämligen Nimrod. Han var en hänsynslös dråpare, en jägare. Så här säger en nutida översättning av bibeln i berättelsen om honom: ”Han började vara en mäktig på jorden. Han var en mäktig jägare inför Jehova, varför det heter: Likt Nimrod, en mäktig jägare inför Jehova. Och begynnelsen till hans rike var Babel ... i Sinears land.” — 1 Mos. 10:8—10, AS.
26. Tala om hur Jehovas suveräna makt kom till uttryck gentemot denne mänsklige konungs planer.
26 Jehova Gud lät Nimrods planer på ett imperium få ett bakslag, när han gjorde slut på Nimrods byggnadsföretag genom att förbistra byggningsmännens språk. Först en lång tid härefter kom Babylon att uppnå en sådan ställning, att det behärskade hela den bebodda jorden. På grund av sina planer på ett imperium omstörtade det till och med det tempelförsedda Jerusalem. Men var finns Babylon i våra dagar, denna moder till mänskliga kungariken, denna grundare till av människor upprättade välden eller imperier? Tag en titt på den nutida republiken Irak och floden Eufrats stränder i närheten av den trettioandra breddgraden. Där ser du bara några förödda ruiner, som har grävts fram för mindre än sjuttio år sedan i ett öde ökenland, som nu inte är tjänligt att bo i. Här finner vi återigen ett historiskt bevis för Jehova Guds universella suveränitet.
27. a) Hur blev David, som tillhörde Israels nation, konung? b) Vem var David och hela Israels folk avkomlingar av? c) Vilket slags styrelse hade Israel över sig, och vem var folkets härskare?
27 Hur blev då David, herdegossen från Betlehem (som nu ligger i Jordanien), konung i Jerusalem? Inte på Nimrods sätt! Nej, utan på så sätt att Gud genom sin trogne profet Samuel smorde honom till att vara konung. David var en avkomling av Abraham, som är välbekant för muhammedaner såväl som för judar och kristna. Abraham bevisade sig vara en Jehova Guds vän. Han älskade Gud så mycket att han var villig att offra sin egen käre son Isak, om hans Gud bjöd honom att göra detta. Därför att Abraham bevisade sin villighet härtill, utvalde Jehova Gud Abrahams avkomlingar genom sonen Isak och sonsonen Jakob till att bli Guds folk. Genom märkliga underverk gav Gud detta utvalda folk Palestina till besittning. De hade inte någon synlig konung över sig. Jehova, Noas, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, var deras konung, deras laggivare, deras domare. Deras rike var ett gudagivet rike, en teokrati. Det fanns inte något annat rike likt detta på jorden. Det var på sin tid det bästa herradömet på jorden. Dyrkan av Gud innebar lydnad för den lag som detta teokratiska herradömes osynlige himmelske konung hade utfärdat. Han tillät inte att man gjorde beläten som skulle utgöra en synlig bild av honom. Genom lagstiftning förbjöd han sitt utvalda folk att dyrka honom förmedelst människogjorda bilder eller förmedelst någonting i naturen som skulle vara en symbol av honom. Så länge hans jordiska undersåtar lydde och dyrkade honom gick det dem väl.
28, 29. a) Hur kom det sig att Israel fick mänskliga konungar, och var detta till gagn för nationen? b) Hur avhjälpte Jehova en krissituation tidigt i Israels konungadömes historia?
28 Men omkring tre hundra femtio år efter det att Jehova Gud hade givit dem det utlovade landet till besittning, försvagades de i sin tro och begärde att få en synlig mänsklig konung. I det avseendet ville de bli lika nationerna på hela den övriga jorden. Var denna världsvishet från deras sida verkligen vishet, och tjänade den nationens högsta intressen? Vi kan inte finna något kraftigare svar på den frågan än genom att ge akt på det judiska folkets erfarenheter under de gångna två tusen åren. Gud varnade dem i förväg för de svårigheter, som denna förändring i fråga om styrelsen skulle medföra för dem, och den förste mänsklige konungen, som han lät dem få, bevisade för dem att hans varnande ord var berättigade.
29 Denne förste konung blev besegrad av sina fiender, och hans son, som efterträdde honom på tronen, blev mördad. Det var vid tiden för denna kris som Jehova Gud gav dem David såsom deras smorde konung, ty David var en man som var välbehaglig för Guds eget hjärta. Konung David, som satt på den konungsliga tronen i Jerusalem, härskade såsom synlig representant för sin Gud, Jehova. Det hette om honom att han satt på ”Jehovas tron”. — 1 Krön. 29:23, NW.
30. a) Hur länge skulle konungadömet fortfara att tillhöra Davids ätt? b) Till vilken storslagen höjdpunkt ledde detta?
30 Därför att David var så angelägen att befrämja dyrkan av sin Gud, lovade Jehova att konungadömet för evigt skulle tillhöra ättlingar av Davids släkt. (2 Sam. 7:1—17) Den världsbekante, vise konung Salomo var Davids förste efterträdare enligt detta gudomliga löfte eller förbund. Men viktigare än något annat är att en som är visare än konung Salomo har blivit född inom Davids ätt och har blivit den evige arvingen till konungadömet. Denne är ingen annan än han, vars mirakulösa födelse Jehovas ängel Gabriel bebådade för Maria från Nasaret för nitton hundra år sedan. Hans namn, sade Gabriel, skulle vara Jesus, på grund av det som detta namn innebär. Det är en förkortad form av namnet Jehoschua, och enligt bibliska uppslagsböcker betyder det ”Jehova är frälsning”. Den allsmäktige Guden måste låta innebörden av detta sin Sons namn besannas. Fördenskull lät Jehova Gud sin Son dö en offerdöd och uppväckte honom därpå på tredje dagen till odödligt liv i himmelen. Gud lät honom sätta sig på Guds egen högra sida i himmelen, oändligt mycket högre upp än de höjder, som människors raketer i våra dagar kan nå i den yttre rymden. — Apg. 2:22—36; 1 Kor. 15:3—28.
Man vill inte ha Guds smorde konung
31. Vill jordens nationer ha Guds smorde konung som härskare, och vad skulle följden bli, om ett sådant förslag framlades för medlemmarna av Förenta nationerna?
31 Detta utgör historiska fakta. Alla kungariken, imperier, republiker och Förenta nationerna och alla andra politiska sammanslutningar i våra dagar är ur stånd att åsidosätta dessa fakta. Även om de inte är så välkända i den muhammedanska världen och i den av Västerns nationer så kallade hedniska världen, så bör dessa bibliska och historiska fakta vara välkända i kristenheten, av den till bekännelsen kristna världen. Inför dessa fakta, som inte kan motsägas, vill väl någon av nationerna eller alla nationerna i våra dagar att Gud, Skaparen, skall vara konung över hela jorden, dem själva inbegripna? För fram en sådan tanke inför Förenta nationernas generalförsamling eller säkerhetsråd, och inte endast kommunistblocket utan alla de hundraelva medlemsnationerna kommer bara att skratta åt dig.
32. Vilken egenskap saknas i vår moderna tidsålder, och vem förkastar människor som en följd härav?
32 Nu i vår modernistiska, materialistiska tidsålder med dess bedrifter i den yttre rymden har nationerna inte någon större tro och tillit till Gud, Skaparen, än israeliterna hade, när de bad Jehovas profet Samuel att sätta en synlig, mänsklig konung över dem. Den fullständiga innebörden av deras begäran förklarade Jehova Gud med dessa ord: ”Mig hava de förkastat, i det de icke vilja, att jag skall vara konung över dem.” — 1 Sam. 8:1—22.
33. a) Vilka ville ha Jehova till konung för 1900 år sedan, och vilka ville inte ha honom? b) Hur handlade judarna och romarna, varigenom deras inställning kom i dagen?
33 Vem vill i våra dagar att Jehova Gud skall vara konung över jorden? Inte nationerna. De är inte mera angelägna att ha honom till konung än judarna och romarna var att ha honom till konung för nitton hundra år sedan, när hans Son, Jesus Kristus, red in i Jerusalem och erbjöd sig som konung, varvid stora skaror ur de breda lagren ropade: ”Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Välsignat är vår fader Davids kommande rike! Fräls, det bedja vi, i höjderna där ovan!” ”Välsignad är han som kommer såsom konungen i Jehovas namn! Frid i himmelen och ära i de högsta höjderna!” (Mark. 11:1—10; Luk. 19:28—38; NW) Såsom ett tecken på att judarna och romarna vägrade att ha Gud till konung över sig, förkastade de hans Son, Jesus Kristus. I ett försök att hindra Guds Son att härska från det jordiska Jerusalem och över Israels land såg prästerna till att han blev fängslad, fick undergå en skenrannsakning, överlämnades till den romerske ståthållaren i Jerusalem och på grund av påtryckningar, som orsakades av ett religiöst tumult, blev utlämnad att dödas genom att fastnaglas vid en brottslings påle.
34. Vad gjorde Jehova till förmån för sin Son, och vilken inställning visar denna världen alltjämt?
34 Men hur fåfängt ansträngde sig inte de trolösa nationerna för att hindra Guds uppsåt beträffande denna vår jords styrelse! På tredje dagen uppreste Gud, för vilken ingenting är omöjligt, sin trogne Son från de döda såsom den evige arvingen till Davids rike och upphöjde honom till sin egen högra sida till att vara en himmelsk konung. Nationerna kan nu inte längre döda honom, men han kan döda dem, om de inte först tillintetgör sig själva i ett krig, där kärnvapen, bakteriologiska och radiologiska vapen kommer till användning. Fastän de i denna tid ställs ansikte mot ansikte med de fakta som har att göra med denne Guds förhärligade Son, som har rätten till ett evigt konungsligt välde, tar de i sin mun de ord som den judiske översteprästen skrek till den romerske ståthållaren, Pilatus: ”Vi hava ingen annan konung än kejsaren.” — Joh. 19:15.
35, 36. a) Hur vet vi att denna världens inställning inte är annorlunda i vår tid? b) I vilken utsträckning har likväl kungörandet av Jehovas ställning såsom konung skett?
35 Deras inställning till tanken att ha Gud såsom konung, i det att han regerar genom sin Son, Jesus Kristus, kommer i dagen genom det sätt, på vilket de reagerar för predikandet av de eviga goda nyheterna om Guds rike. Alltsedan 1914, det år då första världskriget bröt ut, har Jesu profetia hållit på att uppfyllas: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Detta vittnesbörd om Guds upprättade rike, som till en början inte var så omfattande, har vuxit ut, och det rapporteras att det nu är mer än en million vittnen för Riket som predikar offentligen och från hus till hus i ett hundra nittiofyra länder och på ett hundra sextiotvå olika språk. Watch Tower Bible & Tract Society of Pennsylvania i USA, som har avdelningsexpeditioner på nittio olika platser jorden runt, har fått mottaga rapporter från så många.
36 Men har nationerna inom och utanför Förenta nationerna tagit emot detta predikande såsom goda nyheter? Uppfyllelsen av Jesu egen profetia om att hans lydiga efterföljare skulle bli förföljda, därför att de predikar de goda nyheterna om Riket, ger oss ett svar, vars innebörd är så klar att man inte kan missta sig på den. (Matt. 24:9—13; 25:31, 41—45) Nationerna vill helt enkelt inte att Guds rike med Kristus som konung skall predikas av Guds vittnen, och än mindre vill de ha Guds rike härskande över sig och över hela jorden. — Luk. 19:14, 27.
37. Vilken lämplig fråga ställer vi nu, och hur lyder det enda logiska svaret?
37 Har vi då uppnått ett dödläge? Nej! Men vems suveränitet över vår jord skall bestämma om det framtida väldet över mänskligheten, på det att styrelsen måtte förbättras och nå fullkomning? Är det denna världens nationers suveränitet eller Guds suveränitet över allt hans skaparverk? Människor kan inte vinna över Gud, nej, inte ens hela nationer av människor. Den mänskliga historien bevisar detta förhållande. Förutseende statsmän i världen, militära experter och specialister på ekonomiska frågor ger oss oupphörligt varningar och säger att olycksdigra svårigheter stundar för mänskligheten, men de säger oss inte vad den verkliga orsaken till allt detta kommer att vara. Den verkliga orsaken är den att människorna inte vill överlämna suveräniteten över jorden åt Gud.
38. Vilka fakta måste nationerna i likhet med Babylons konung lära känna?
38 Människor söker alltjämt fastställa sina egna tider och stunder. De vill rucka på Guds tider för saker och ting på jorden, men de kan inte göra detta, lika litet som de kan hindra solen att gå upp vid den fastställda tiden. Den store konungen i det forntida Babylon måste lära denna läxa, och det var i förbindelse med honom som profeten Daniel sade i bön till Gud, den Högste: ”Lovat vare Guds namn ...! Han låter tider och stunder omskifta, han avsätter konungar och tillsätter konungar.” Han ger konungadömet över mänskligheten åt den som han har utvalt och smort, och detta gör han vid den tid som han själv har fastställt. Den mäktige konungen i Babylon kände sig föranlåten att tillstå följande: ”Alla som bo på jorden äro att akta såsom intet, ty han gör, vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ’Vad gör du?’” — Dan. 2:20, 21; 4:14, 22, 32.
39, 40. Varför är 1914 ett markerat år i den mänskliga historien, och i vilken tidsperiod har jordens nationer nu inträtt?
39 Gud har satt en gräns för den tid, under vilken människan skall få utöva suveräniteten över jorden. Denna gräns uppnåddes år 1914 enligt Guds i bibeln angivna tidtabell. Det året var tiden inne, då Gud skulle upprätta sitt rike i himmelen och lägga makten i sin Sons, Jesu Kristi, händer, hans som är konung Davids förblivande arvinge. Eftersom nationerna valde att följa sina religiösa rådgivare och inte de föreskrifter som bibeln innehåller, satte kristenhetens nationer i gång ett världskrig år 1914, vilket gällde frågan om världsherraväldet. Nu, femtio år senare, söker de avvärja ett tredje världskrig beträffande just denna fråga.
40 Man kan mycket tydligt se att Gud, Skaparen, i allt detta ignoreras av människor till deras egen skada. Alltsedan 1914, när de hedniska nationernas ”fastställda tider” utlöpte, har denna världens alla nationer befunnit sig i det som för dem är ”ändens tid”. (Luk. 21:24, NW; Dan. 12:1—4) De har oupphörligen fått veta detta av Jehovas vittnen, som trots världsomfattande motstånd och förföljelse har hållit i med att predika de goda nyheterna om Guds rike. — Matt. 24:9—14; Mark. 13:10.
41. a) Vem avgör när denna tid skall nå sitt slut, och vad skall markera dess ände? b) Endast vilka kommer följaktligen att överleva ändens tid?
41 Det är Gud, inte världens politiker och statsmän, som skall avgöra när denna ”ändens tid” skall nå sitt slut. Inom kort slår universums klocka, som anger att stunden är inne, och ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” bryter ut, inte rätt och slätt av en händelse eller till följd av mänsklig felberäkning, utan därför att Gud har fått nog av att människor motstått och ignorerat honom. Med sina styrkor som är redo för denna förintelsekamp på denna stora dag skall Gud slutligen strida för att göra sin suveränitet universell, så att den kommer att inbegripa vår jord. Detta skall bli den verkliga Harmageddonstriden, som förutsagts i bibelns sista bok. (Upp. 16:13—16, NW) Med förintande kraft skall den bryta ut, likt den världsomfattande floden på Noas tid. Det har aldrig utkämpats och kommer aldrig i framtiden att utkämpas ett krig likt detta. Så har Jesus Kristus, den evige arvingen till Riket, förutsagt. Endast de män och kvinnor kommer att överleva, som liknar Noa och hans familj och som är gynnsamt inställda gentemot Guds rike med hans Son, Jesus Kristus, vid styret och som understöder detta rike. Endast dessa skall bli beskyddade under kriget på den stora dagen och få se Jehovas suveränitet vinna fullständigt, obestritt välde över jorden. — Matt. 24:21, 22, 37—39; 25:34.
De länge eftertraktade förändringarna
42. För vem skall detta avgörande krig medföra konungsligt välde över vår jord, och vilket slags framtid skall bli följden för människorna?
42 Om det bestående resultatet av detta avgörande krig på Guds, den Allsmäktiges, stora dag säger profetian i Sakarja 14:9 (NW): ”Och Jehova skall bliva konung över hela jorden. På den dagen skall Jehova bevisa sig vara en och hans namn ett.” Kan vi föreställa oss vilka önskvärda förändringar detta kommer att innebära för vår jord? Det lämnas inte åt vår inbillning eller vår lust att spekulera att avgöra detta. Vi har Guds skrivna ord, hans för vilken inget tillkännagivande är omöjligt att förverkliga, och dess profetior säger oss i förväg att vi kan vara glada och tillitsfulla i våra förhoppningar beträffande mänsklighetens framtid. Framtiden skall bli en tid av fröjd och glädje, såsom Psalm 97:1 försäkrar oss med dessa ord: ”Jehova själv har blivit konung! Må jorden vara glad. Må de många öarna fröjda sig.” — NW.
43. Nämn något av det som denna avgörande strid skall föra med sig.
43 Kriget på den stora dagen mot dem som motstår den allsmäktige Gudens suveränitet kommer naturligtvis att i förfärande grad reducera jordens befolkning, alldeles såsom den världsomfattande floden på Noas tid gjorde. Det är mycket troligt att transportsystemen och de olika snabba förbindelsemedlen blir försatta ur bruk eller lamslås för en tid. Det kanske blir så att det dröjer någon tid, innan de som överlever slutet på denna gamla tingens ordning kan komma i kontakt med varandra i de många olika länderna. Det finns ju till exempel nu enligt rapporterna tillbedjare av den suveräne Guden, Jehova, i 194 länder jorden runt. Nu i år, 1963, har de i samband med Jehovas vittnens konvent ”världen runt” varit samlade i tjugofyra större städer på norra och södra halvkloten.
44. Vilken inställning visar nu Jehovas vittnen?
44 Inte mindre än nu, utan snarare mera än nu, kommer Jehovas vittnen att med iver meddela sig med varandra och församlas med varandra efter det universella Harmageddonkriget. Konungen, Jesus Kristus, som Jehova Gud sätter till tillsyningsman över jordens inbyggare, skall se till att de får förbindelse med varandra och arbetar tillsammans i kristen gemenskap, ty det heter om Jehovas konung: ”I hans dagar skall den rättfärdige spira upp, och överflödet av frid, till dess månen icke mer finnes. Och han skall hava undersåtar från hav till hav och ifrån floden [Eufrat, som inte längre lyder under Babylon,] intill jordens ändar.” (Ps. 72:7, 8, NW) Han skall inte låta några av sina undersåtar vara isolerade.
45. Vad kommer tillintetgörelsen av de nationella suveräna makterna att innebära för de människor som överlever?
45 När alla nationella mänskliga suveräna makter blivit tillintetgjorda i Harmageddonkriget och endast den ende levande och sanne Guden är suverän härskare över hela jorden, vilket behov kommer det då att finnas för gränser mellan nationer på jorden under Jehovas ende konung, som då råder över mänskligheten? Sådana uppkonstruerade nationella gränser skall suddas ut och skall inte finnas på några kartor vid den tiden, som nu hör framtiden till. Konungen, Jesus Kristus, kommer inte att handla med sina undersåtar såsom tillhörde de olika nationer, utan såsom barn, såsom hans återlösta folk, för vilket han gav ut sitt fullkomliga mänskliga liv såsom ett offer för nitton hundra år sedan. (Joh. 3:16) Genom att vara lojala och lydiga mot honom har de i själva verket utsikt att vinna evigt liv genom honom, ty han skall bli deras ”Evige fader”.
46. I vilket förhållande kommer jordens inbyggare att stå till härskaren i detta rike?
46 Profetian i Jesaja 9:6, 7 säger om Davids Son, som föddes i Betlehem och som har blivit konung Davids evige arvinge: ”Det har fötts ett barn åt oss, det har givits en son åt oss; och den furstliga styrelsen skall komma att vara på hans skuldra. Och han skall kallas Underbar rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredens furste. På överflödet av den furstliga styrelsen och på freden skall det icke vara någon ände, över Davids tron och över hans rike för att befästa det och upprätthålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Härskarornas Jehovas själva nitälskan skall göra detta.” (NW) Sålunda skall konungens alla jordiska undersåtar bli barn till honom, alla skall bli bröder i ett broderskap på konungslig grundval.
47. Vilka andra förändringar skall göras till människornas allmänna bästa?
47 För närvarande stönar mänskligheten under pålagor till följd av de stigande utgifter regeringarna har under denna atom- och rymdålder. Men så blir det inte då! Vilket materiellt understöd behöver Jehova Gud såsom den universelle suveränen få av mänskligheten? Det är han som har skapat allting. Hela universum tillhör honom. När han förfäktar sin sak inför människorna i våra dagar, säger han: ”Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor; ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen. Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.” (Ps. 50:1, 9, 10, 12) Vad hans himmelske Son, Jesus Kristus, beträffar, som han gör till konung över mänskligheten, så är denne ”Fredens furste” arvinge till allting. (Hebr. 1:1—6) Människorna skall inte behöva erlägga skatt för att låta sin konung leva i materiell lyx och vräkighet. Han skall inte tillåta något förtryck eller någon utpressning genom några av sina synliga mänskliga representanter på jorden. (Ps. 45:17; Jes. 32:1, 2) Den nuvarande ”tingens ordnings gud”, Satan, djävulen, och hans demoner skall bli bundna och fängslade i det som bibeln kallar en avgrund eller bottenlös plats med ett avspärrande täckelse eller insegel över. — Upp. 19:11—20:3.
48, 49. a) Vilken intressant fråga uppstår nu beträffande jordens befolkande på nytt? b) Hur försäkras det oss att jorden skall vara bebodd?
48 När Jehova Gud skapade den förste mannen och den första kvinnan i Edens lustgård, välsignade han dem och bjöd dem: ”Var fruktsamma och bliv många och uppfyll jorden och lägg den under eder.” (1 Mos. 1:28, NW) Nå men, eftersom Harmageddonstriden kommer att ta bort så många av jordens befolkning, som nu tycks tillväxa explosionsartat, hur länge kommer det då att dröja, till dess jorden blir fylld, då Gud är konung över hela jorden och härskar genom sin Son, Jesus Kristus? Från syndafloden på Noas tid och till nu har det gått mer än fyra tusen år, och det har tagit hela denna tid för att befolkningen skulle nå upp till tre milliarder, då det ju utkämpats två världskrig och alla andra krig och dödsbringande olyckor inträffat under mellantiden. Hur lång tid kommer det att ta efter Harmageddon att uppfylla jorden under Guds rike, och hur kommer människorna på en sådan uppfylld jord att få föda, kläder och tak över huvudet? Detta blir ingen omöjlighet för Gud. Hans ursprungliga uppsåt beträffande vår jord skall förverkligas.
49 Jesaja 45:18 försäkrar oss om att Jehova Gud är ”jordens Formare och dess Danare, han som fast grundade den, som icke skapade den rätt och slätt för intet, som formade den, ja, till att vara bebodd”. Sedan han hade skapat jorden, tillkännagav han att allt var mycket gott. (1 Mos. 1:31) Fördenskull kommer han inte någonsin att tillintetgöra denna goda jord, utan den skall förbli och bestå för alltid, oberoende av vad astronomer eller andra vetenskapsmän eller representanter för falsk religion i våra dagar må säga. (Pred. 1:4; Ps. 104:5) Den skall bli bebodd i så stor utsträckning som det är möjligt.
50. a) När blir det på nytt en start för att återbefolka jorden, och vilka skall ha del häri? b) I vilket slags tillstånd skall avkomlingarna födas?
50 Den nya starten för att uppfylla jorden med ett rättfärdigt människosläkte kommer sedan kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag är över. Den tar sin början med dem som överlevt detta universella krig här på jorden, vilket framställdes i en bild genom Noa och hans familj, när de kom ut ur frälsningens ark efter syndafloden. (1 Mos. 9:1, 7) Gifta par överlevde denna flod, och deras avkomlingar gifte sig inbördes, sedan de nått mogen ålder. På samma sätt blir det nu: Harmageddonstriden kommer inte att upplösa äktenskapsbanden mellan dem som överlever den, och det är rimligt att tro och förvänta att konungen, Jesus Kristus, kommer att bemyndiga giftermål mellan ogifta människor, som har överlevt Harmageddon, och att deras äktenskap blir fruktsamma, barnrika. Även om de barn som då kommer att födas av ännu ofullkomliga överlevande från Harmageddon inte kommer att födas fullkomliga, så skall det inte bli några dödfödslar eller missfall eller missbildade barn. Barnen kommer att födas i rättfärdighet av rättfärdiga föräldrar i Guds rättfärdiga nya ordning, och det blir då inte något behov av konstlad födelsekontroll.
De döda kommer tillbaka
51. Vilken annan storslagen anordning har den universelle konungen gjort för att vår jord skall bli uppfylld, och hur har han givit människor en bekräftelse på att den skall genomföras?
51 Men det är inte endast äktenskapen som kommer att bidra till att jorden blir uppfylld med rättfärdiga undersåtar till Guds rike. Konungen kommer att bemyndiga att människor, som överlevt Harmageddon och lever i ärbart äktenskap, sätter barn i världen och att dessa barn i sin tur ingår äktenskap och bildar familj, men uppenbarligen endast under begränsad tid — i hur många generationer vet vi inte. Varför säger vi så? Därför att hänsyn måste tas till förverkligandet av en förunderlig profetia i Guds skrivna ord. Vilket löfte kan det vara? Jo, att det skall bli en uppståndelse för de döda, en uppståndelse för de människor, vilkas namn Gud inte har strukit bort ur sitt minne såsom alltför onda för att kunna göras om. Att Gud uppväckte sin egen Son, Jesus Kristus, från de döda utgjorde en bekräftelse på att det skall bli en uppståndelse för människor i allmänhet. Jesus riktade blicken framåt, mot sitt rike, och sade: ”Den stund kommer då alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans röst och komma ut ... till en ... uppståndelse.” (Joh. 5:28, 29, NW) Vilken härskare på jorden i våra dagar skulle kunna återföra dina kära döda till livet?
52. Hur vet vi att alla barn som föds åt dem som överlever Harmageddon och de döda som återvänder inte kommer att överbefolka vår jord?
52 Tänk på alla de milliarder döda människor som kommer att återföras till liv på jorden för att få glädjas åt de privilegier som livet skall bjuda, när Guds rike härskar över jorden, och få dra fördel av de möjligheter som då erbjuds att vinna evigt liv på jorden! Detta kommer inte att få till följd en överbefolkad eller överfylld jord. Detta kommer inte att skapa något matproblem eller något arbetslöshetsproblem. Man kommer då att på ett förståndigt sätt utveckla jordbruket och trädgårdsskötseln under konungens, Jesu Kristi, överinseende, och hela jorden skall bli uppodlad och vårdad, så att den blir till ett paradis överallt. Det skall bli det världsvida paradis, som Gud, Skaparen, förelade Adam och Eva såsom ett mål att sträva för, i det att han sade: ”Uppfyll jorden och lägg den under eder.” Inga som fördärvar jorden och inga som förorenar luften, myllan och vattnet kommer att tolereras. God, närande föda skall frambringas i överflöd och skall bidra till att människorna uppnår fullkomlig hälsa till kropp och sinne.
53. Varför kommer den andliga födan att vara så betydelsefull?
53 Förutom bokstavlig föda skall de få del av andlig föda, ty utan sådan föda kan man inte någonsin uppnå evigt liv på den paradisiska jorden. Såsom Jesus Kristus, konungen, själv sade, när han citerade Guds ord: ”Det är skrivet: ’Människan måste leva icke endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” (Matt. 4:4; 5 Mos. 8:3; NW) Konungen vill att hans undersåtar skall leva för evigt i paradiset.
54. Nämn några av de många välsignelser som finns i beredskap åt dem som lever under Guds styrelse.
54 Inom tusen år av konungens regering kommer han att ha jorden uppfylld med ett rättfärdigt släkte av människor, i överensstämmelse med Guds vilja. När den siste av de döda blivit uppväckt, innebär det förintelse för graven, ja, för kyrkogårdarna. När den fördömelse, som Adam och Eva dragit över hela mänskligheten, har blivit upphävd tack vare konungens, Jesu Kristi, lösenoffer och när det sista spåret av den ofullkomlighet och den benägenhet för det onda, som gått i arv från Adam, har avlägsnats, då kommer den död som människor ärvt från Adam inte mer att existera på jorden. Såsom profetian i bibelns sista bok tillkännager: ”Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Upp. 21:3, 4; 20:4—6) Detta kommer att betyda ett lyckligt folk. Men det är ju just det som är eftertraktat, ty en härskares framgång mäts genom hans folks rättfärdighet och lycka och även genom den mängd undersåtar, som väljer att leva under honom. Den vise konung Salomo, Davids son, angav så att säga måttet på en framgångsrik konung, när han sade: ”Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.” (Ords. 14:28) Kristi tusenåriga rikes framgång ger sig till känna genom en paradisisk jord, fylld med rättfärdiga, lyckliga undersåtar, som han utan undantag har givit sitt liv för.
55. Varför blir det ingen arbetslöshet i denna nya värld?
55 Det kommer inte att uppstå något problem beträffande frågan om arbetsförtjänst på grund av moderna, arbetsbesparande maskiner och så kallad automation. Konungen kommer att hålla alla sina undersåtar fullt sysselsatta, och de skall bli fullkomliga arbetare. Arbetet skall bli lämpligt fördelat bland alla, och det skall aldrig bli någon orsak till arbetslöshet. Den gudomliga regeln kommer att tillämpas: ”Om någon icke vill arbeta, så skall han icke heller äta.” (2 Tess. 3:10) Den viktigaste sysselsättningen blir att utföra Guds vilja, att under bön se till att Guds vilja sker på jorden såsom den också sker i himmelen. (Matt. 6:9, 10) Ja, endast genom att göra Guds vilja för evigt med ett kärleksfullt hjärta skall män och kvinnor, som gjorts fullkomliga, bli belönade med gåvan evigt liv under Jehovas teokratiska herradömes styrelse.
56. Vad bör vi nu göra i avvaktan på den tid, då Gud är ”konung över hela jorden”?
56 Här har vi verkligen den eftertraktade förbättringen av styrelsen i fullkomlig mening. Det är en styrelse som aldrig någonsin skall försvinna, ty Gud, universums suveräne härskare, skall aldrig försvinna. Han är odödlig, allsmäktig, den högste över alla. (Dan. 2:44; Ps. 145:10—13) Det är nu vårt privilegium att inte bara formellt bedja om Guds rike, utan att också ta ståndpunkt för detta rike och överallt kungöra de eviga goda nyheterna om det. Må vårt beslut hädanefter vara att nu leva i avvaktan på den härliga tid, när Gud är ”konung över hela jorden”.
[Bild på sidan 462]
Du skall föda en son, Jesus, den Högstes Son
[Bild på sidan 467]
David, på den kungliga tronen i Jerusalem, satt på ”Jehovas tron”
[Bild på sidan 468]
”Välsignad är han som kommer såsom konungen i Jehovas namn!”
[Bild på sidan 473]
Barn kommer att födas i rättfärdighet