Vi övar vårt samvete att göra mera för oss
”Ha alltid ett gott samvete, så att de som talar nedsättande om ert goda uppförande i förbindelse med Kristus må komma på skam just i fråga om det som ni förtalas för.” — 1 Petr. 3:16.
1. Vad har vi lärt oss om samvetet på senare år?
PÅ SENARE år har vi fått vår insikt ökad om det av bibeln övade samvetet, vad det är och hur det verkar. Vi har kommit att inse att det är långt mera än enbart en mental verksamhet — det är en inre moralisk känsla som vittnar för eller emot våra tankar och vårt uppförande. Vårt samvete är en återspegling av vår grundläggande moraliska natur, vilket beror på att vi är skapade till vår Guds, Jehovas, moraliska avbild. (1 Mos. 1:26, 27) Ett gott samvete blir resultatet av samarbetet mellan ett förnuftsbegåvat sinne och ett hjärta som har moralisk förmåga.
2. a) Vilken uppgift har bibeln när det gäller att förbättra och utveckla samvetet? b) Vad är målet för ett gott samvete, och hur uppnås det?
2 Genom att studera Guds ord kan vi på rätt sätt ge näring åt vårt hjärta och vårt sinne, och detta beror främst på bibelns förmåga och möjlighet att uppmuntra till en högre moral. Bibeln är unik i sin kraft att uppväcka och stimulera det som är gott, eftersom den gör människan förtrogen med hennes Skapares, Jehovas, personlighet, och det är denna personlighet som människan har danats att återspegla. Målet för ett gott samvete bör därför vara ett varmt, personligt förhållande till Gud med helighet och evigt liv i sikte. Detta var vad den kristne aposteln Petrus uppmuntrade till med orden: ”Bli också ni, i överensstämmelse med den Helige som har kallat er, heliga själva i allt ert uppförande, eftersom det är skrivet: ’Ni skall vara heliga, därför att jag är helig.’” (1 Petr. 1:15, 16; 3 Mos. 11:44) Den människa som uppodlar en sådan helig samhörighet kommer att bli belönad med sann frid och lycka.
3. I vilket förhållande står hjärtat till samvetet, och hur tjänar dess överväganden som en kontrollanordning?
3 Hjärtat är på ett väsentligt sätt inbegripet i denna högre uppfattning om moralisk plikt, nämligen samvetet. Följaktligen behövs det vad bibeln kallar ”ett rent hjärta”. (Ps. 51:12; 73:1; Matt. 5:8) Detta är ett hjärta vars enda motiv och önskan är att tjäna Jehova odelat och att helga hans namn. Hjärtats överväganden har en djup inverkan på ens samvete i god eller ond riktning. Om vi granskar vårt samvete och det sätt på vilket det verkar, kan vi alltså urskilja hjärtats begär och motiv. Vi kommer att se om vi har ett gott eller dåligt hjärta. När vi blir medvetna om våra moraliska förpliktelser, kommer vi också att vara i stånd att blicka in i hur vårt hjärta och sinne fungerar och se vad slags människa vi verkligen är i vårt inre, se oss så som Gud ser oss. — 1 Sam. 16:7.
4. Varför är det viktigt att vi vet vad som finns i vårt hjärta?
4 Vi måste veta vad som finns i vårt hjärta, om vi vill öva samvetet tillbörligt. Detta kan vara synnerligen avslöjande, alldeles som Jesus Kristus framhöll: ”Ut ur hjärtat kommer till exempel onda överväganden, mordgärningar, äktenskapsbrott, otuktshandlingar, stölder, falska vittnesbörd, hädelser. Dessa ting befläckar människan.” (Matt. 15:18—20) Det är inte bara befläckande onda överväganden som härrör från hjärtat, utan också dygder som renar. Jesus sade ju: ”En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram, vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram, vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun.” (Luk. 6:45, 1917) För att förbättra och utveckla vårt samvete måste vi känna och förstå vårt hjärta.
5. Vad kan en granskning av samvetet ytterligare göra för oss?
5 En granskning av samvetet kan uppenbara om vår tjänst för Gud och människor har sitt ursprung i motiv som är högre än de som härrör från enbart lydnad för en detaljerad lagsamling. Med andra ord — det kommer att uppenbara om vi drivs till ett moraliskt handlingssätt bara därför att vissa lagar kräver att vi skall vara moraliska, eller om vi strävar efter att vara moraliska på grund av att vi verkligen vill behaga Gud, i det vi som ett resultat av vår samhörighet med honom kommer att mera helt och fullt inse vad hans goda behag är. (Rom. 12:2) En granskning kommer att tvinga oss att ställa och besvara frågan: Skulle vi vara människor med moral, även om det inte fanns några bibliska bud som sade att vi måste ha moral?
6. Var måste moralen ha sin källa, och hur gjorde Jesus Kristus detta faktum uppenbart?
6 Guds handlingssätt utgör alltid den högsta normen för moral. Det är obestridligt att detta är det bästa sättet, eftersom det främjar sann frid och lycka. Jesus lärde att moralen måste ha sin källa hos Gud, i det han sade: ”Ni har hört att det sades: ’Du skall älska din nästa och hata din fiende.’ Men jag säger er: Fortsätt att älska era fiender och att bedja för dem som förföljer er, så att ni måtte visa er vara söner av er Fader som är i himlarna; han låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön har ni då? Är det inte också det som uppbördsmännen gör? Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt då? Är det inte också det som folk i nationerna gör? Ni skall följaktligen vara fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.” (Matt. 5:43—48) Ett gott samvete måste därför ha sitt främsta exempel hos Jehova, den himmelske Fadern. Det är som Jesus sade: ”Ni skall ... vara fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.”
7. a) Vad är den bästa spegeln för samvetet? b) Varför är vi moraliskt ansvariga att återspegla vad vi vet om Gud?
7 Jesus, som var en mästare på att göra samvetet känsligt, uppenbarade att kärleken till Gud, som återspeglas i handlingar varje dag i livet, är den bästa spegeln för ett gott samvete. Alla plikter som utförs av människan bör vara kärlekshandlingar. ”Kärleken är ... lagens uppfyllelse.” (Rom. 13:10) Ett moraliskt handlingssätt föds inte av tvång. Det måste vara frivilligt, framkallas av kärlek. Det är ju så att ”Gud är kärleken”. (1 Joh. 4:8) Och eftersom de kristna inte längre står under en detaljerad lagsamling, utan under kärlekens kungliga lag, är vi i denna tid moraliskt ansvariga för allt vi vet om Jehova — hans personlighet, normer och uppsåt. (Jak. 2:8) Kärleken bör förmå oss att inte bara använda vår ökade insikt om samvetets beskaffenhet och funktion så att vi kan förbättra dess effektivitet hos oss själva, utan också så att vi kan bistå andra i detta avseende. Vi behöver ett känsligt och effektivt samvete till att ge vårt liv säker vägledning i dessa allt mer komplicerade och riskfyllda tider, så att vi kan fortsätta att vara välbehagliga för Jehova.
VARFÖR ENBART KUNSKAP INTE ÄR NOG
8. Varför är ökad kunskap i bibeln i sig själv inte nog för att förbättra och utveckla samvetet?
8 Hur kan vi då förbättra och utveckla vårt samvete? Enbart kunskap om Jehovas personlighet och hans normer och uppsåt är inte nog. Ökad biblisk kunskap kommer i sig själv inte att förbättra och utveckla vårt samvetes funktion, även om den kan ha en djupgående verkan på sinne och hjärta. Psalmisten skrev: ”Jehovas lag är fullkomlig och återupplivar själen. Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis. Påbuden från Jehova är rätta och får hjärtat att fröjda sig; Jehovas bud är rent och får ögonen att lysa. ... Vidare har din egen tjänare blivit varnad genom dem; i att hålla dem ligger stor belöning.” (Ps. 19:8—12, NW) Men trots den belönande godhet som flödar från Guds ord, måste man komma ihåg att samvetet inte enbart är en mental verksamhet — det är en återspegling av hela människans moraliska natur. Samvetet måste göra mera än säga oss vad vi bör vara; det måste identifiera vad vi är i verkliga livet.
9. Vad visar att samklang med Jehovas personlighet är den centrala punkt kring vilken man måste bygga ett gott samvete?
9 Det är därför med starka skäl som bibeln förbinder ett gott samvete med tro och egenskapen kärlek, inte bara med kunskap. I 1 Timoteus 1:5 (1917) läser vi: ”Förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro.” Vi ser således att tro, kärlek och ett gott samvete går hand i hand. Att förkasta något av dem är att förkasta de andra två. Att förkasta samvetet är att lida skeppsbrott i tron. Och att säga att kärlek inte behövs är att förneka Guds förnämsta egenskap, eftersom Gud är kärlek. På så sätt förs Guds personlighet, som uppenbaras i hans ord och i hans sätt att handla med sina tjänare, i förgrunden som den centrala punkt kring vilken ett gott samvete skall utvecklas.
10. Hur visade Paulus att kärleken är den egenskap som har den största betydelsen?
10 Den unge mannen Saulus från Tarsus, som senare blev känd som aposteln Paulus, måste lära sig detta faktum. Han var väl bevandrad i Mose lag och hade blivit undervisad i judiska skolor och fått lära sig deras metoder. Men sedan han blivit kristen gav han uttryck åt denna slutsats: ”Om jag talar människors och änglars tungomål men inte har kärlek, då har jag blivit en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag har profeterandets gåva och är insatt i alla heliga hemligheter och all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting.” (1 Kor. 13:1, 2) Av dessa Paulus’ ord framgår det tydligt att om man bara lägger fakta till fakta eller enbart lär sig flera bibliska lagar och principer, så skulle det kunna betyda att man kom till korta i fråga om att förbättra och utveckla samvetets effektivitet. Man skulle kunna sluta med ett huvud som var fullt av insamlade upplysningar, medan hjärtat aldrig ens hade blivit nått.
11. Förklara hur enbart kunskap eller yttre gärningar skulle kunna betyda att man kom till korta i fråga om att förbättra och utveckla samvetet.
11 En verklig fara skulle kunna utvecklas. Ett yttre fullgörande skulle kunna få överhand över sann andlighet. Yttre gärningar skulle kunna utföras med eller utan en uppriktig ande till att ge drivkraften. Själviska överväganden skulle kunna leda en till att leva i enlighet med vad som ytligt sett förefaller vara religiöst godtaget. Också handlingar som förefaller ha sin grund i kärlek och självförnekelse skulle lätt kunna bli enbart yttre handlingar utan någon inre verklighet hos den som utför dem. En person skulle kunna glida in i självbelåten tillfredsställelse och tro sig ha ett gott kristet samvete på grund av att han lever enligt ett fastställt mönster av regler och stadgar. Livet, och till och med gudsdyrkan, skulle kunna bli rutinmässigt och bokmässigt, en kalender med händelser som man likgiltigt följer. Mindre ceremonier skulle lätt kunna träda i stället för större ansvarsuppgifter. Jesus framhöll detta faktum för fariséerna med orden: ”Hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin, men försummar det som är viktigare i lagen: rättfärdigheten, barmhärtigheten och troheten.” (Matt. 23:23, Hedegård) Dessa små plikter kan stilla det samvete som överser med kärlekslöshet. Små handlingar kan ursäkta underlåtenhet i alla de viktigare ting som gäller rättfärdighet, rättvisa och mänsklig förståelse.
12. Vad måste kunskapen om Jehova göra för att vara effektiv?
12 Detta är orsaken till att ökad kunskap om Jehova måste gå längre än till att förbättra och utveckla sinnet. Det upplysta sinnet måste handla tillsammans med ett hjärta som är känsligt i moraliskt avseende. Det måste göra dig som person mera känslig för de normer och uppsåt som ställs upp av en annan person, nämligen Jehova, vars personlighet vi bör försöka återspegla.
ATT KOMMA I STÖRRE SAMKLANG MED JEHOVA SOM PERSON
13. a) Varför är det absolut nödvändigt att vi studerar bibeln för att vi skall kunna förbättra och utveckla samvetet? b) Vad bör kunskap i bibeln göra för oss?
13 Hur kan människan på jorden komma i större samklang med Jehovas person, som är i himmelen? På detta sätt: I bibeln uppenbarar Gud sig själv för människan. Den uppenbarar hans personlighet, hans normer och hans uppsåt. För att vi skall förbättra och utveckla samvetet är det därför absolut nödvändigt att vi studerar bibeln. Kunskap som inhämtas genom bibelstudium bör bygga upp grundvalen för en nära bekantskap och samhörighet med bibelns författare, Jehova. Detta bör göra oss förtrogna med hans tankar och hans personlighet på liknande sätt som kan ske genom att man regelbundet besöker en vän. Eftersom Gud är den visaste och mest kärleksfulla personen i universum, bör det som vi lär av honom röra vid våra sinnen och hjärtan på ett verkligt och livsbefrämjande sätt. — Kol. 1:9, 10; Jes. 54:13.
14. Förklara hur kunskap man fått genom bibelstudium kan användas för att forma samvetet i god riktning. Ge exempel.
14 I skildringen i Första Moseboken läser vi till exempel om Jehovas kärleksfulla föranstaltningar för mänskligheten, och vi finner att dessa inte upphörde ens efter syndens inträde. Detta bör stimulera våra hjärtan att visa kärlek till vår Skapare. (1 Mos. 1:29, 30; 8:22) Längre fram får vi en glimt av Guds allsmäktighet, som kom till uttryck i att han genom ett underverk gav Abraham en son. Abrahams vänskap med Jehova förmådde honom att tro att Gud också kunde uppväcka de döda till liv! (Hebr. 11:17—19) De förtryckta israeliterna, som blivit räddade från slaveri i Egypten, såg Jehova som den ”som gör under”. (2 Mos. 15:11) Josua såg Jehova som en Gud som står vid sitt ord och löfte, och därför kunde han säga till Israels folk: ”Inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har uteblivit.” (Jos. 23:14, NW) När aposteln Petrus blev sänd till hedningen Kornelius, insåg han att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Apg. 10:34, 35) Jesus Kristus förklarade: ”Jag prisar dig offentligt, Fader, himmelens och jordens Herre, därför att du har dolt dessa ting för de visa och intellektuella och har uppenbarat dem för de späda. Ja, Fader, därför att så har det behagat dig att handla.” (Matt. 11:25, 26) Hur skönt uppenbarar inte bibeln Jehovas personlighet och majestät för oss! Dess inspirerade budskap bör nå våra hjärtan för att väcka och forma våra samveten.
15. Vad krävs för att bygga in en känsla av moraliskt ansvar i samvetet?
15 I vårt studium av bibeln bör vi sträva efter att uppfånga en känsla av Guds rättvisa, kärlek och rättfärdighet och inpränta dessa egenskaper djupt i våra hjärtan, så att de blir en del av oss lika mycket som att äta och andas. Vi bör försöka att mera helt och fullt bli vakna för en känsla av moraliskt ansvar genom att uppodla en intensiv medvetenhet om vad som är rätt och vad som är orätt. Och mer än så — vi bör göra så att vårt samvete har en stark känsla för sitt ansvar gentemot den fullkomlige laggivaren och domaren. (Jes. 33:22) Medan vi lär oss saker och ting om Gud, bör vi alltså försöka efterlikna honom i varje sida av livet.
16. Hur kan kunskap om Gud överföras till dagliga handlingar i livet?
16 Vi får lära oss att Gud är förlåtande. Men är vi det? Gud förtrycker ingen och bedrar ingen. Men gör vi det? Gud är omtänksam mot änkor, föräldralösa och främlingar. Är vi det också? Gud är trogen och rättrådig i allting. Försöker vi likna honom i vårt dagliga liv? Vi kan göra det. Ett övat samvete kommer inte att nöja sig med mindre än att utveckla en personlighet som i allting återspeglar Guds avbild.
17. a) Vad bör vi tänka på att vinna genom vårt bibelstudium? b) Hur kom det sig att de judiska religiösa ledarna inte förstod kärnpunkten i hela lagen?
17 När vi bedriver vårt studium av Skriften, bör vi tänka på att få grepp om sanningens ande och väsentliga innehåll och inte bara bokstaven eller så att säga grundstommen i sanningen. De judiska religiösa ledarna under det första århundradet hade detaljerad kunskap, men de fick inte grepp om kärnpunkten i hela lagen. De erkände inte Jesus, som personifierade sanningen. (Joh. 14:6) Hur ofta var det inte som de bara såg strået i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget! (Matt. 7:1—5) När Jesu lärjungar inte tvättade händerna före en måltid, blev fariséerna mycket upprörda. Men de var fullständigt blinda och okänsliga för att de själva bröt Guds bud genom sina traditioner. (Matt. 15:1—20) Vid ett annat tillfälle såg de hur Jesu hungriga lärjungar ryckte av ax och åt sädeskornen på sabbaten. Detta gjorde dem uppbragta. Men de såg inget orätt i mord, och därför höll de rådslag för att de ”skulle kunna tillintetgöra honom”. (Matt. 12:1—14) Dessa skrymtare kände inte något styng i samvetet, när de betalade Judas med pengar från tempelkassan för att han skulle förråda Jesus, men sedan han hade begått denna avskyvärda gärning, ville de inte lägga pengarna tillbaka i tempelkassan. Det var tydligt att de nu betraktade dessa pengar som orena. (Jämför 5 Moseboken 23:18.) Men kunde de, mördarna, ha ett rent samvete?
ATT UPPNÅ KRISTI SINNE
18, 19. a) Varför bör man göra en ansträngning att uppnå ”Kristi sinne”? b) Vilken hög norm i fråga om moraliskt handlingssätt angav Jesus för människorna?
18 Eftersom Jesus Kristus alltid återspeglar Jehovas fullkomliga personlighet, bör vi göra alla ansträngningar för att få ”Kristi sinne”. (1 Kor. 2:16) Detta betyder att vi bör förvärva Kristi sinnelag, vilket försäkrar oss om att vår personlighet i varje avseende blir lik Jesu personlighet, och inte bara låta oss likformas på ett motsträvigt sätt. Den exemplariska samhörighet som rådde mellan Jesus och hans himmelske Fader återspeglas i dessa ord av Jesus: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något alls av eget initiativ, utan bara vad han ser Fadern göra. Vilka ting denne än gör, dessa ting gör nämligen också Sonen på samma sätt.” (Joh. 5:19, 20) Vi ser Guds godhet avspeglad i Jesu hela livsmönster. Det är som Jesus sade till Filippus: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” (Joh. 14:9) Det är Jesu exempel som vi som kristna uppmanas att följa. — 1 Petr. 2:21; se också Psalm 40:9.
19 Vilket utmärkt exempel i fråga om moraliskt handlingssätt gav han inte! Petrus, som vandrade med honom, sade: ”Han begick ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun. När han blev förolämpad, började han inte förolämpa tillbaka. När han led, började han inte hota, utan fortsatte att anförtro sig åt den som dömer rättvist. Han bar själv våra synder i sin egen kropp på pålen, för att vi skulle vara färdiga med synderna och leva för rättfärdigheten.” (1 Petr. 2:22—24) Jesu exempel har renande kraft och en verkan till det som är gott. Följ det nära.
20. a) På vilket sätt kommer ett förbättrat och utvecklat samvete att verka som ett skydd för oss? b) Hur säger Paulus att detta samvete till sist förvärvas?
20 Allteftersom vi lär känna mer och mer av det väsentliga i sanningen om Gud sådan den uppenbaras i Jesus, personligen och som den kristna församlingens huvud, bör vi finna att vårt sinnes och hjärtas hela benägenhet steg för steg förbättras och utvecklas. Detta kommer att leda till ett allt effektivare samvete. När vi har ett effektivt samvete som verkar inom oss, kommer vi att kunna undvika det dåliga samvete som människorna i världen har med sina förmörkade sinnen och okänsliga hjärtan. I Efesierna 4:17—24 understryker Paulus detta för oss med orden: ”Jag ... [säger] och betygar i Herren: fortsätt inte längre att vandra alldeles som nationerna också vandrar i sina sinnens fruktlöshet, så länge de är i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till, på grund av den okunnighet som är i dem, på grund av deras hjärtans känslolöshet. Eftersom de har förlorat all moralisk känsla, har de hängett sig åt tygellöshet för att i girighet åstadkomma allt slags orenhet.” Men lägg nu märke till vad Paulus säger: ”Ni har inte fått lära att det var så den Smorde var, förutsatt, naturligtvis, att ni har hört honom och blivit undervisade genom honom, alldeles som sanning är i Jesus, att ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande och som fördärvas enligt sina bedrägliga begär; men att ni skall förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skall ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” Hela vårt liv måste förvandlas genom den kraft som påverkar vårt sinne, och detta blir resultatet av att vi förvärvar ”Kristi sinne”.
21. Vad måste den kristne fortsätta att göra för att återspegla dens avbild som skapade honom?
21 Vår urskillning av Jehovas personlighet, sådan den exemplifieras i Kristi liv, kommer att öka, allteftersom vi studerar bibeln djupare. På så sätt kommer vi att bli i stånd att handla mer och mer enligt vår Skapares avbild. Paulus uppmanade till detta med orden: ”Bli ... Guds efterliknare, som älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek.” — Ef. 5:1, 2.
22. Vilket gott och aktuellt råd framlägger aposteln Petrus för oss alla?
22 Som ”Guds efterliknare” kommer vi att bli allt närmare förenade som ett särskilt folk för Jehova. Vi kommer att bli tydligt igenkännbara som ljusbärare i denna förmörkade värld. Därför är det alldeles som Petrus förmanade: ”Ha alltid ett gott samvete, så att de [den omoraliska världen] som talar nedsättande om ert goda uppförande i förbindelse med Kristus må komma på skam just i fråga om det som ni förtalas för.” (1 Petr. 3:16) Jehovas folk kommer att ses nitiskt frambära vittnesbördet om Riket med ett rent och rättrådigt samvete, medan de tålmodigt inväntar uppenbarandet av Herren Jesus Kristus vid början av Jehovas stora dag för hämnd.