täckte månens skiva exakt solen och skymde den fullständigt. Det var en syn som astronomerna har kallat ”den totala solförmörkelsens praktfulla fenomen”. Hela himlen var förmörkad, och det hela påminde mycket om en natt med fullmåne, frånsett en rodnad som sträckte sig runt hela horisonten. Solkoronans bleka gloria framträdde och ramade in månens svarta skiva med lysande, skarpt röda flammor. Vi kunde känna hur temperaturen sjönk, och en frisk vind blåste upp.

Billyktorna var tända. Höns och andra fåglar gick till vila, och djuren uppförde sig besynnerligt. Troligtvis blev de skrämda av det plötsliga mörkret.

Många av observatörerna som var samlade på fältet söder om Arborg var överväldigade av skådespelet och gav spontant uttryck åt sina känslor. Andra stod bara och iakttog det hela i tyst vördnad.

Klockan 10.49 strålade plötsligt likt en lysande diamantring ett klart ljus fram på den mörka månens högra sida. Det var solen som återigen visade sig bakom månen. Allteftersom solen började visa sig som en tunn skära, lyste dess strålar upp den vita snön runt omkring oss. Lika plötsligt som det klara dagsljuset hade försvunnit, lika plötsligt kom det tillbaka. Det imponerande skådespelet var över.

Alice Krueger, en skribent för tidningen ”Free Press” i Winnipeg, sade: ”Solförmörkelsen var en erfarenhet som gjorde en ödmjuk — den borde ske oftare. I en tid då man alltför lätt blir självupptagen finns det ingenting som likt en förmörkelse kan föra saker och ting tillbaka i sitt rätta perspektiv. Förmörkelsen fick oss att begrunda det omätliga universum och inse vilken liten del av det som vår planet jorden verkligen utgör.

Den fick oss att stanna upp och tänka, och den påminde oss om hur obetydliga vi mänskliga individer är i detta lagbundna universum.”

För många år sedan kände sig psalmisten manad att säga något liknande: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?” — Ps. 8:4, 5; jämför Jesaja 40:26.

Vetenskapsmännen säger att det inte blir förrän någon gång under 2200-talet som detta område i Manitoba återigen kommer att bevittna en total solförmörkelse. Det fantastiska är att solens, månens och jordens kretslopp är så exakta och pålitliga att vetenskapsmännen långt i förväg kan noggrant fastställa en sådan händelse.

Allt detta ger bevis på Skaparens, Jehova Guds, pålitlighet, hans som är ”ljusens Fader, hos vilken icke finnes någon förvandling eller omväxlings skugga”. (Jak. 1:17, Åkeson) Må sådana himlafenomen hjälpa oss att uppskatta hans vördnadsbjudande och storslagna majestät!

Katastrofala översvämningar

Rapport från Brasilien

VATTNETS fruktansvärda kraft är väl känd. När vattenkraften utnyttjas, är den en värdefull tjänare åt människan. Men det finns tillfällen då vattnets kraft släpps lös i plötsliga utbrott av förödande styrka.

I början av 1979 erfor Brasilien vattnets förstörande kraft. Översvämningar utan motstycke orsakade panik i ett område som var lika stort som Frankrike, Belgien, Holland och Portugal tillsammantagna. I en tidskrift