Kasta din börda på Jehova — hur då?
DAVID, det forntida 12-stammarsriket Israels välkände kung, gav oss följande uppmuntran: ”Kasta din börda på Herren [Jehova], han skall uppehålla dig, han skall i evighet inte tillåta att den rättfärdige vacklar.” — Psalm 55:23.
Varför är ett sådant råd särskilt lämpligt, när det kommer från kung David? Och hur kan du hörsamma det?
David hade ett mycket händelserikt liv bakom sig i sin tjänst för Jehova Gud. Som yngling dödade han ett lejon, en björn och jätten Goljat. David utmärkte sig i krig, vidgade det forntida Israels gränser till de gränser Gud hade bestämt för landet. Dessutom saknade han motstycke i fråga om att komponera musik och skriva psalmer. Men David fick inte bara smaka på framgångens och välståndets glädjeämnen; han fick också smaka på samvetskvalets och motgångens drägg. — 1 Samuelsboken 16:18; 17:34—36; 18:7.
Varför David kastade sin börda på Jehova
När David sade ”kasta din börda på Herren [Jehova]”, talade han i första hand till sig själv. Hur kan man säga det? Därför att av sammanhanget framgår det tydligt att David skrev denna psalm, då hans kungliga prerogativ eller företrädesrätt stod som lägst i kurs. Detta hände då hans ärelystne son Absalom nästan lyckades tvinga till sig tronen av sin far.
Davids förtvivlade belägenhet kommer tydligt till synes i inledningsorden i Psalm 55: ”Lyssna, Gud, till min bön, och dölj dig inte för min åkallan. Hör på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga.” I ytterligare sex verser fortsätter han i samma stil.
Varför befann sig David i detta tillstånd? På grund av sina fiender. Därefter ber han Gud ingripa mot hans fiender och pekar särskilt ut en vän som hade blivit förrädare. Denne var utan tvivel Ahitofel, om vilken följande mycket väl kunde sägas: ”Se, det är inte en fiende som smädar mig. ... Nej, du gör det, ... min vän och förtrogne, du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.” — Verserna 13—15.
När David beskrivit hans öde och anledningen till det, säger han bland annat i sin förtröstan på Jehova: ”Men jag ropar till Gud. Herren [Jehova] skall frälsa mig.” (Vers 17) Sedan David gett sig själv rådet: ”Kasta din börda på Herren [Jehova]”, avslutar han psalmen i samma anda av förtröstan på den Högste och säger: ”Gud, du skall störta dem ned i gravens djup. ... Men jag förtröstar på dig.” Och så sanna Davids ord visade sig vara! Både hans ärelystne son Absalom och hans svekfulle rådgivare Ahitofel dog i förtid, medan David fortsatte att regera som Guds smorde kung. — Verserna 23, 24.
Bördor eller förpliktelser
Innan vi begrundar hur vi kan hörsamma Davids gudomligt inspirerade råd om att kasta våra bördor på Jehova, tycks det vara lämpligt att lägga märke till att det finns vissa förpliktelser eller ansvarsbördor som vi måste bära själva. Den kristne aposteln Paulus skrev: ”Var och en skall nämligen bära sin egen ansvarsbörda.” (Galaterna 6:5) Sådana ”ansvarsbördor” är de förpliktelser som vi har på grund av att vi är äkta män, hustrur, föräldrar, barn, anställda, Jehovas vittnen eller till exempel förordnade äldste i den kristna församlingen. Vi kan inte fullständigt och ansvarslöst kasta sådana ansvarsbördor på Jehova, utan vi bör villigt bära dem själva. Detsamma gäller när vi skall fatta beslut. Guds ord ger oss lagar och principer, men vi måste tillämpa dem på de problem vi står inför. Naturligtvis kan och bör vi be Gud om vishet, styrka och hans heliga ande för att få hjälp att bära dessa ansvarsbördor, men vi får inte försöka att slippa ifrån dem.
Men vilka bördor kan vi då kasta på Jehova? Till exempel bekymmer, oro, besvikelser och fruktan för framtiden, sådant som David upplevde. Och de kan också inbegripa de bördor som vi har på grund av våra svagheter och brister. Det är sådana bördor som vi skall kasta på Jehova, för aposteln Petrus säger: ”Kasta allt ert bekymmer på honom.” Varför det? ”Eftersom han bryr sig om er.” — 1 Petrus 5:6, 7.
Jesus Kristus gav ett liknande råd i sin bergspredikan. ”Vad sade han då?” kanske du frågar. Jo, han talade inte bara om för oss att vi skulle sluta upp med att vara bekymrade för vad vi skall äta, dricka och ha på oss, utan han talade också om för oss varför vi inte skall hysa sådana bekymmer. Jesus gav denna försäkran: ”Om ... Gud ... kläder växtligheten på marken, ... skall han då inte mycket hellre kläda er, ni med lite tro? ... Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting.” — Matteus 6:25—32.
Genom bönen
Men hur kan vi i verkligheten kasta vår börda på Jehova? Ett sätt är genom att regelbundet vända sig till honom i bön. Är det inte så att en av de bördor vi dagligen går och bär på är medvetenheten om att vi har kommit till korta i fråga om Guds rättfärdiga krav? Jo, men vi kan genom att vända oss till Gud i bön bli befriade från denna börda. Jesus illustrerade detta i fallet med uppbördsmannen som, på grund av att han i ödmjukhet och i uppriktighet bad att Gud skulle vara honom nådig, bevisade sig vara mer rättfärdig än en skrymtaktig farisé. Med andra ord blev uppbördsmannen därigenom avbördad sin skuldkänsla. Men ett varningens ord: Vi kan, beroende på vårt andliga tillstånd, allvaret i vår synd och naturen i vår skuldkänsla, behöva söka hjälp hos andra, till exempel de äldste i församlingen, för att bli befriade från vår börda. — Lukas 18:9—14; Galaterna 6:2; Jakob 5:14—16.
Om våra böner skall kunna hjälpa oss att kasta våra bördor på Jehova, måste vi vara verkligt uppriktiga och verkligen ta saken på allvar. Det är därför som vi får befallningen: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud.” Detta kommer att bidra till att vår börda lättar, för då kommer ”Guds frid, som övergår allt förstånd”, att skydda våra hjärtan och våra tankeförmågor. — Filipperna 4:6, 7.
Lägg märke till att Paulus nämner ödmjuka anhållanden såväl som böner. Vad är en ödmjuk anhållan? Det är en innerlig bön. Och vad innebär det att vara innerlig? Detta ord kommer från ett ord som har grundbetydelsen ”att vara het, att koka”. Att vara innerlig innebär således att vara glödande, varm i sina känslor, intensiv. Det är så våra böner bör vara, om vi genom dem skall lyckas kasta våra bördor på Jehova.
Om vi verkligen är uppriktiga i våra böner, kommer vi också att vara ihärdiga i dem. Sedan vår Herre Jesus Kristus illustrerat hur nödvändigt det är att vara ihärdig i bönen, gav han följande uppmaning: ”Jag [säger] er: Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som bultar på skall det öppnas.” (Lukas 11:2—10) Ja, fortsätt med att be, söka och bulta på, så kommer vår himmelske Fader att ta på sig de bördor som med rätta kan kastas på honom.
Tro och gärningar
Följande princip gäller våra böner, liksom alla andra sidor av vårt kristna liv och vår kristna tjänst: ”Må det gå er efter er tro.” (Matteus 9:29) Vi måste ha den tro som behagar Gud. Vi måste av hela vårt hjärta tro att han existerar, men det räcker inte med det — vi måste också vara fullt övertygade om att han belönar dem som uppriktigt söker honom. (Hebréerna 11:6) Vi måste ha tro på att Gud kommer att höra oss.
För att ha en sådan stark tro måste vi studera Guds ord. Vi bör sträva efter att dagligen läsa bibeln och på bibeln grundade kristna publikationer. Det är lätt att glömma bibelns förmaningar och dess storslagna, tillförlitliga löften. Tänk så många ting av världslig natur som tränger sig på oss! Men det är bara genom att regelbundet livnära oss av Guds ord som vi kan bli verkligt förtrogna med Jehova, hans underbara egenskaper och hans sätt att behandla sina jordiska tjänare. Och så kraftigt Jehovas ord belyser den kärleksfulla omvårdnad han ger sitt folk! Gång på gång läser vi om hur han besvarat sina tjänares böner. (1 Moseboken 20:17; Apostlagärningarna 12:5, 17) Och glöm aldrig att vi alltid kan lita på att Jehova ”hör bön”. — Psalm 65:3.
Något som är till hjälp på mer än ett sätt är att lära sig skriftställen utantill, i synnerhet dem som försäkrar oss om att Gud i kärlek vakar över oss. Några exempel på sådana är de som citerats här ovan, såväl som vissa psalmer, sådana som Psalm 23 och 103. Det finns inget bättre sätt att driva bort distraherande tankar och hålla sinnet upptaget än att lära sig något av Guds ord utantill och att läsa upp något av det! Om vi har inpräntat skriftställen i vårt sinne, kan vi livnära oss av hans ord även då vi är i den ställningen att vi inte kan läsa ur själva bibeln. Vi kan till exempel ligga och meditera över olika skriftställen, om vi inte kan sova på natten. (Jämför Psalm 63:7.) Allt detta hjälper oss sannerligen att kasta vår börda på Jehova.
Att vi kastar vår börda på Jehova inbegriper dessutom att vi gör vår del. Kom ihåg att ”tron utan gärningar [är] död”. (Jakob 2:26) Jesus gav uttryck åt ungefär samma tanke i sin bergspredikan, för sedan han gett oss rådet att inte vara bekymrade, utan ha tro på Guds omvårdnad, befallde han: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” Lyder vi detta råd kommer vi sannerligen att få hjälp till att förbli fria från bekymmer i fråga om vad vi skall äta, dricka och sätta på oss. — Matteus 6:33.
En annan hjälp är att vi lär oss att disciplinera vårt sinne. Vi kan ha kommit in i en vana att tänka negativt. Om vi i uppriktighet har lagt fram de ting vi begär av Jehova och har kastat våra bekymmer på honom, bör vi lämna dem där utan att fortsätta att bekymra oss om dem. Vi måste också disciplinera oss när det gäller våra ord och handlingar. Vi måste göra framsteg och inte fortsätta att göra samma felsteg om och om igen, att så att säga komma in i en ond cirkel. Låt oss i stället vara som aposteln Paulus och vara hårdhänta mot vår kropp och leda den som en slav. Vi måste också lyda råd: ”Håll er vakna och bed oavbrutet. ... Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” — 1 Korintierna 9:27; Matteus 26:41.
Hur kan du alltså kasta din börda på Jehova? Genom att i uppriktighet vara ihärdig i bönen, genom att regelbundet livnära dig av Guds ord, genom att först söka Guds rike och genom att utöva självdisciplin. Då kommer Jehova, i överensstämmelse med sitt löfte, att uppehålla dig och aldrig tillåta att du vacklar.