Gör er inte bekymmer
VI LEVER i en tid som är fylld av oro och bekymmer. Världen stapplar framåt från den ena krisen till den andra, och oron och upphetsningen bland folk håller i sig.
Ingen enda kan undgå att påverkas av denna oro, ty den förmärks över hela jorden. I Asien, Afrika, Europa, Mellan- och Sydamerika såväl som i Förenta staterna — ja, i alla världens hörn förekommer det rashat, revolutioner, gerillakrig och andra oroligheter, som bryter ut med skrämmande snabbhet. Därtill kommer livsmedelsbrist, farsoter, jordbävningar och den ständigt hotande faran för en massförintelse medelst kärnvapen.
Människor som sätter sitt hopp och sin förtröstan till denna tingens ordning blir begripligt nog uppfyllda av ängslan, ty de märker att de botemedel, som denna världens ledare rekommenderar, visar sig värdelösa den ena gången efter den andra. Såsom Jesus Kristus förutsade blir människor överallt ”vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden”. Stabilitet och trygghet tycks inte finnas någonstans. — Luk. 21:26, NW.
Likväl uppmuntrade Jesus de kristna till att inte frukta, inte vara oroliga och bekymrade mitt under de allt svårare förhållandena i världen. ”När dessa ting börja inträffa”, sade han, ”så räta upp eder och lyft upp edra huvuden, ty eder befrielse nalkas.” Och en av de första kristna, aposteln Petrus, sade: ”Föremålet för deras fruktan böra ni ... icke frukta; bliv icke heller upprörda. Utan håll Kristus helig såsom Herre i edra hjärtan.” — Luk. 21:28; 1 Petr. 3:14, 15; NW.
Det är inte lätt att förbli oförskräckt och bekymmerfri, när ens levebröd är i fara eller ens liv hotas. Man behöver ha en orubblig tro på Gud. En människa måste tro att Jehova Gud finns till och att han har omsorg om deras välfärd, som tjänar honom. Endast om man hyser en sådan tillförsikt till Gud och till hans förmåga att beskydda sina tjänare och dra försorg om dem, kan man bevara sitt lugn och sin frid, när man råkar ut för prövningar och svårigheter.
Det kan inte nog framhävas hur viktigt det är att man håller sig tätt till Gud i bön, ty det är svaret på frågan hur man kan undvika att bekymra sig. Lägg märke till att aposteln Paulus påpekade detta för de första kristna i Filippi. Han skrev: ”Bekymra eder icke över något, utan låt i allting, genom bön och åkallan jämte tacksägelse, det som ni begära bliva kunnigt inför Gud; och Guds frid, som överträffar all tanke, kommer att bevara edra hjärtan och edert sinnes förmågor förmedelst Kristus Jesus.” — Fil. 4:6, 7, NW.
Om du håller dig tätt till Jehova Gud förmedelst bön och studium av hans ord, bibeln, då får du klart för dig varför förhållandena i världen har tagit en sådan vändning till det sämre. Du kommer att få tydliga bevis för att de nuvarande svårigheterna utgör en uppfyllelse av Jesu profetia beträffande de förhållanden som skulle markera änden för denna onda tingens ordning. Och så kommer du att inse att Guds rike nu är nära och att Gud inom kort skall ta bort alla spår av ondskan från jorden och skall föra rättfärdighetsälskande människor in i en ny ordning av frid och lycka. — Matt. 24:3—14, 32—34; 2 Tim. 3:1—5; Dan. 2:44; Upp. 21:3, 4.
Kunskapen om detta hjälper dig att inte göra dig bekymmer. Även om landets styrelseskick skulle förändras och gudsfientliga element skulle komma till makten, kommer du inte att råka i panik och börja tänka att det nog vore bättre att fly till en annan trakt. Du får klart för dig att det inte finns någon geografisk plats, där det råder verklig frid och trygghet, ty svårigheter kan snabbt uppstå var som helst på jorden. Fördenskull kommer du att blicka upp till Gud för att få hjälp och ständigt bedja om att få del av hans ande och bli vägledd av honom. Ja, du kommer att handla såsom aposteln uppmuntrade de kristna till att göra, då han sade: ”Kasta allt edert bekymmer på honom, ty han vårdar sig om eder.” — 1 Petr. 5:7, NW; Ps. 55:23.
Men sade inte Jesus om sådana svåra situationer: ”När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan”? (Matt. 10:23) Antyder inte dessa ord att de kristna bör fly från de områden där förföljelse pågår? Hur skall man förstå dessa Jesu föreskrifter?
Jesus anbefallde inte att man skulle fly undan av fruktan. Han hade just sagt lärjungarna att de skulle skudda stoftet av sina fötter och gå till ett annat ställe, när folk inte tog emot dem — men detta skulle de inte göra av fruktan utan för att nå människor, för vilka de kunde predika budskapet om Riket. Om lärjungarna blev förföljda i en viss stad av dem som förkastade budskapet, skulle de likaså fly till en annan, löd Jesu råd. Detta var orsaken till att Paulus, när han svävade i livsfara i Damaskus, därför att han hade predikat, i hemlighet begav sig av från staden om natten; och när förföljelse gjorde det omöjligt för Paulus och Barnabas att fortsätta med att predika i Ikonium, flydde de till andra städer. — Apg. 9:23—25; 13:49—14:6.
Men att Jesus inte avsåg att de kristna skall sluta upp med att predika av fruktan för vad som skulle kunna hända dem, det antyder dessa ord av honom: ”Frukta ... icke för dem. ... Vad jag säger eder i mörkret, säg det i ljuset; och vad ni höra viskas, predika det från taken. Och bliv icke förskräckta för dem som döda kroppen, men icke kunna döda själen; utan hys hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna. ... Hys därför ingen fruktan.” — Matt. 10:26—31, NW.
Mogna kristna avstår inte från att utöva sin förkunnarverksamhet, därför att de fruktar människor som skulle kunna döda deras köttsliga kropp. De är inte överdrivet bekymrade för sin personliga trygghet eller för sina utsikter att skaffa sig livets nödtorft. De ägnar främst sin omsorg åt att sörja för de människors andliga behov, som visar att deras sinnelag är rätt gentemot Gud. De är övertygade om att ingen geografisk plats här på jorden utan ”Jehovas namn är ett starkt torn. Dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd.” — Ords. 18:10, NW; Matt. 6:25—34; Ps. 37:25, 40; Jes. 41:10.
Hur uppenbart är det inte att det enda sättet att komma ifrån den oro och ängslan som gastkramar människors hjärtan är att utveckla och bevara en orubblig tro på Gud! Blicka därför upp till Jehova. Håll dig tätt till honom genom att bedja och lyda hans bud. Fortsätt oförskräckt med att predika Guds sanningsord och säg ”till dem, vilkas hjärta är oroligt” (My): ”’Varen frimodiga, frukten icke.’ Se, eder Gud kommer med hämnd; vedergällning kommer från Gud, ja, själv kommer han och frälsar eder.” — Jes. 35:4.