Du är aldrig ensam
”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som lätt står att finna under trångmål, därför skall vi inte frukta.” — Ps. 46:2, 3, NW.
1, 2. Hur reagerade en journalist när han tänkte på en missionärs sjuåriga isolering, och hur förklarade missionären sitt framgångsrika uthärdande?
ÅR 1965 blev en missionär frigiven ur ett fängelse i Kina, där han varit isolerad i sju år. När han kom till Hongkong möttes han av journalister. En av dem sade till missionären: ”Jag skulle inte stå ut med att vara ensam. Om jag skulle tvingas vara ensam i sju år, skulle jag börja klänga uppåt väggarna.”
2 Vem skulle du likna — journalisten eller missionären? Vad var källan till denne missionärs styrka? Han förklarade senare hur han kunde uthärda en så lång isolering. När han talade som ett av Jehovas kristna vittnen, förklarade han: ”Vi har någonting att tänka på. Vi har andlig mat inom oss, som när oss, och vi kan stå fasta i tron. Men vi måste ha studerat. Vi får inte någon inre kraft, om vi inte studerar. Studera fördenskull bibeln och bygg upp er. Och om svårigheter sedan kommer över er, då kan ni ’stå fasta’.”
3. Vad blir belyst genom det missionären upplevde? Varför förhåller det sig så?
3 Denna erfarenhet belyser att sanna kristna aldrig är ensamma! Människor som är utan tro kan helt enkelt inte förstå detta, men ändå är det sant: Åt Gud överlämnade kristna är aldrig ensamma, eftersom deras kunskap om andliga ting är lik en stark, alltid närvarande kamrat, som de kan samspråka med. Dessutom har de Jehova Gud, den Allsmäktige, som sin hjälpare överallt där de befinner sig, oberoende av hurudana deras levnadsomständigheter kan vara. De som har tro i likhet med psalmisten är aldrig ensamma, det visas av orden i Psalm 121:1—3: ”Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från HERREN [Jehova], som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!”
När man är modfälld eller nedslagen
4. Vad kan man göra när man känner sig ensam på grund av misströstan eller modfälldhet, men vilken inställning måste man undvika?
4 Även utanför fängelserna kan man ibland känna sig ensam. I synnerhet är det så när man är förtvivlad eller modfälld eller tycker att allt är hopplöst. Vad som än är orsaken till modfälldheten, bör man komma ihåg att man kan kasta sin börda av ängslan eller missräkning på Jehova, alldeles som psalmisten sade: ”Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja, att den rättfärdige vacklar.” (Ps. 55:23) Vi kan vara säkra på att Jehova Gud inte kommer att låta sina tjänare vackla eller gå under. Men här finns en varning: Intag inte en oberoende inställning. Stöd dig i stället på Jehova Gud; lita helt och fullt på honom. Då kommer han att uppehålla dig och hindra att du faller. — Ords. 3:5—7.
5. a) Hur kan vi visa vår förtröstan på Jehova? b) Vad syftade Jesus särskilt på, då han talade om att finna ”tron” på jorden när Människosonen kommer?
5 Bön är ett medel genom vilket vi visar vår förtröstan på Gud och genom vilket vi kan kasta våra bördor på honom. Försumma aldrig den förmedlingslänk som bönen utgör. (Ef. 6:18) Det krävs tro för att man skall hålla ut i bön. Ja, Herren Jesus väckte en gång denna fråga med avseende på bön: ”När Människosonen kommer, skall han då finna tron på jorden?” (Luk. 18:8, Hd) Vid detta tillfälle undervisade Jesus sina lärjungar om behovet att bedja, behovet att ”ropa till honom dag och natt”, vilket Luk. 18 verserna 1—7 visar. Hans fråga om ”tron” har alltså i synnerhet avseende på tilltro till den kraft som bön till Gud har. Vilka har detta slag av tro i vår tid? Har du det? Lyckliga är de som har det! De är aldrig ensamma.
6, 7. När är det särskilt betydelsefullt med bön, och varför kan vi ha förtroende för att Gud kan uppehålla den trogne kristne som kommer till honom i bön?
6 Bönen är betydelsefull i synnerhet när man känner sig modfälld, förtvivlad, nästan krossad. (1 Sam. 1:5—18) Kasta dina skäl till bekymmer på honom. Helt visst kan han uppehålla dig. (Fil. 4:6) Tänk på att Jehova Gud uppehöll en stor skara israeliter i öknen under fyrtio år. Han sänkte sig ner som en örn med utbredda vingar för att uppehålla dem! (5 Mos. 32:11, 12) Gud drog försorg om dem på mirakulöst vis, så att deras sandaler och kläder aldrig blev utslitna. — 5 Mos. 29:5.
7 Jehova Gud är ju i stånd att uppehålla inte bara en stor skara människor, utan i själva verket hela universum, skulle han då inte kunna uppehålla någon av sina tjänare som kan tycka att han står ensam? Naturligtvis kan han det! Men vi måste bedja i tro till Jehova för att få denna uppehållande kraft, som inte ens våra kristna bröder kan ge. — Fil. 4:13.
När man tillfälligt är borta från andra
8, 9. a) Vilka bibliska exempel visar det värde ensamheten har? b) Hur kan det alltså vara gagneligt att tillfälligtvis vara borta från andra?
8 Känner du dig alldeles ensam, när du tillfälligt är borta från andra? Somliga människor gör det, och deras första tanke kan vara att knäppa på radion eller TV-apparaten. Men i själva verket är kortare perioder då man är ensam gagneliga, ja, ett visst mått av ensamhet är ett grundläggande behov för människan. Också Jesus sökte ensamhet som omväxling från folkskarorna. Han brukade bedja på bergen och i trädgårdarna. (Luk. 4:1, 42; 6:12; 22:39—41) Det finns andra exempel i bibeln på gudaktiga människor som också sökte ensamhet emellanåt. Jehova talade till Mose på undangömda ställen på Horebs berg och använde honom sedan till att leda Israel. Psalmisten David skrev några av sina vackraste psalmer i ensamhet. Johannes döparen tog sin tillflykt till den ökenliknande vildmarken nära Jordanfloden. Dessa män var medvetna om behovet av ensamhet och använde ensamheten på ett fördelaktigt sätt och till ära för Gud.
9 I vår tid är tillvaron mycket påfrestande. Livet flyter snabbt, och man behöver tid för att beräkna värdet av de händelser som blixtrar förbi. Genom att vara ensam en tid kan man hinna ifatt, så att säga. Ensamheten ger sinnet stunder till nödvändig eftertanke och begrundan av bibelns sanningar, något som i sig självt är ett rent nöje. Det ger en också tillfälle att tacka Jehova för de välsignelser man åtnjuter och att söka hans vägledning och heliga ande.
10. Vad sade Gud om orsaken till att han lät israeliterna vandra under fyrtio år i öknen? Vad kan vi lära oss av detta?
10 Kommer du ihåg varför Gud lät israeliterna vandra genom öknen i fyrtio år? Gud sade att det var för att ”pröva dig, så att han kunde förnimma, vad som var i ditt hjärta”. (5 Mos. 8:2, 3; jämför 2 Krönikeboken 32:31.) Vad vi gör med vår tid när vi är ensamma kan alltså också vara ett prov på vad som verkligen finns i våra hjärtan. Vi behöver sätta de fysiska intressena på andra plats efter de andliga behoven, dvs. livnära oss på Guds ord närhelst det ges tillfälle.
11, 12. Förklara vad målmedveten begrundan är. Vilket föredöme gav Jesus i detta avseende?
11 När vi har perioder av ensamhet, kan vi alltså söka använda tiden på förståndigaste sätt. Vi kan använda tiden till begrundan. Nej, med begrundan menas inte lättjefullt dagdrömmeri, att sinnet får irra omkring, utan i stället att man tänker under vägledning. Begrundan bör vara målmedveten, göra det möjligt för en att tänka igenom saker och ting och nå fram till en bestämd slutsats. För detta ändamål behöver vi vägledning när vi ägnar oss åt begrundan, och den bästa vägledning som finns är bibeln. När du läser den, bör du stanna upp och låta sinnet dröja vid det du läser. På så sätt undviker du orediga och kaotiska tankar som inte har något bestämt mål.
12 De kristna kan efterlikna Jesus Kristus, som begrundade Guds ord när han befann sig i öknen. Och han tänkte djupt på det utan att vara störd. Denna begrundan gjorde honom väl rustad, så att han senare kunde slå tillbaka djävulens angrepp. — Matt. 4:1—11.
I tider av vedermöda
13. Varför kan sanna kristna ibland vara isolerade?
13 Ibland händer det att sanna kristna blir isolerade på grund av förföljelse. Återigen behöver de då tänka på att Jehovas ande i sådana tider av vedermöda tröstar dem som helt och hållet litar på Jehova. Det är viktigt att man vet vad man skall göra i svåra tider, eftersom Herren Jesus, när han förmedlade uppenbarelsen till sin apostel Johannes, sade: ”Se, djävulen skall fortsätta med att kasta några av er i fängelse, för att ni må bli till fullo satta på prov.” Och aposteln Paulus förklarade: ”Så skola ock alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse.” — Upp. 2:10, NW; 2 Tim. 3:12; 2 Kor. 1:3, 8—10.
14. Hur kan en kristen stärka sig, så att han är i stånd att uthärda isolering?
14 Hur stark är din tro? Skulle du vara i stånd att oförskräckt möta ständiga förhör och åratal av isolering i fängelse till följd av din önskan att bevara ostraffligheten inför Gud, och ändå inte stappla? Det är innan sådan förföljelse kommer som du har tid att stärka dig. På vilket sätt? Genom att du gör förståndigt bruk av tiden nu, genom att du studerar och begrundar Guds ord så att det blir djupt rotat i ditt hjärta, genom att du regelbundet kommer tillsammans med Jehovas folk och genom att du i tjänsten för hans rike gör bruk av det du lär dig. Om du litar på Jehova nu och drar nytta av de andliga föranstaltningar som finns tillgängliga, kommer du att vara i en sådan ställning att du kan hämta styrka från honom i en tid av kris, styrka som kommer att uppehålla dig genom alltsammans.
15, 16. a) Vad kan en kristen göra, om han tvingas till isolering? b) Hur kunde psalmisten Asaf klara av sin nödsituation?
15 Men vad kan man göra, när man tvingas till isolering? Jo, man kan i tankarna gå igenom den Heliga skrift, tänka på Guds gärningar och hans verk. Man kan tänka på bibliska föredömen i fråga om uthärdande och trofasthet. Tänk på Josef; han tillbringade flera år i fängelse, men ändå var han inte helt och hållet ensam, eftersom Gud var med honom. (1 Mos. 39:20—23) Tänk på Simson; i fängelset tycktes han vara helt ensam, men Jehova övergav honom inte. (Dom. 16:21—30) Tänk på apostlarna; de var ofta i fängelse, men ändå bevarade de ostraffligheten. (Apg. 5:17—21; 12:3—17; 16:19—34; 2 Kor. 6:3—5) En kristen som är isolerad på grund av förföljelse kan göra detsamma som psalmisten Asaf gjorde när han var i trångmål, i stor nöd. Denne ”siare”, som hade ”profetisk anda till att spela på harpor”, skriver i Psalm 77:3, 13: ”På min nöds dag söker jag Herren [Jehova, NW]. ... Jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.” (1 Krön. 25:1; 2 Krön. 29:30) Detta är exakt vad en av Sällskapet Vakttornets zontillsyningsmän gjorde, när han hölls inspärrad och blev både smädad och misshandlad på grund av att han bevarade ostraffligheten. När han efteråt berättade om det han upplevt, sade han: ”Vi bad mycket; i en sådan situation tänker man mycket.”
16 Psalmisten Asaf tänkte likaledes mycket, när han var i en svår situation. Han tycktes vara övergiven av Gud, och situationen såg mörk ut. Men vad gjorde han för att uppehålla sig själv och hålla fast vid Jehova Gud? Som redan har nämnts sade han: ”Jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.” Han eftersinnade Guds tidigare gärningar och verk, tänkte på hur Jehova hade befriat sitt folk i gången tid. Asaf visste att Gud inte förändras, alldeles som det är skrivet: ”Ty jag är Jehova; jag har inte förändrats. Och ni är Jakobs söner; ni har inte nått er ände [icke redan omkommit, Åk].” (Mal. 3:6, NW) Helt visst skall Jehova då inte låta sitt folk förintas eller drabbas av undergång, om det är troget.
17, 18. Vad kan den kristne göra för att förbereda sig på att möta en svår situation?
17 Vi har alltså goda skäl att göra oss förtrogna såväl med Guds gärningar i forntiden och i nutiden till förmån för sitt folk som med vad han har gjort för sin organisation. Det är nu som vi har tid att i hjärta och sinne lägga upp förråd av all denna kunskap. För detta ändamål har vi Guds ord och olika publikationer från Sällskapet Vakttornet till vår hjälp. Om vi skulle komma i en svår situation, en sådan som Asaf befann sig i, kan vi då tänka rätta tankar, så att vi kan stå fasta. I vårt sinne kommer vi då att ha goda ting, ädla ting, lovvärda ting, ting som är värda att älska, och dessa ting kan vi begrunda. — Fil. 4:8.
18 Det är alltså ett gott föredöme som psalmisten ger oss här — att begrunda Jehova Guds gärningar och verk. Att vi gör det kommer att vara till god nytta för oss i en tid av nöd.
Nutida exempel
19, 20. Hur kunde en Jehovas tjänare i vår tid klara av fem års isolering?
19 Siaren Asaf var, till följd av sin begrundan och sin förtröstan på Gud, aldrig ensam, och på samma sätt förhåller det sig med Guds tjänare i vår tid. Tänk till exempel på en missionär som tillbringade fem år i isolering i ett fängelse i Kina. Detta kristna vittne för Jehova berättade hur han höll sig vid liv andligt sett:
20 ”Från första stunden insåg jag att jag måste göra något för att kunna förbli stark i tron. Knappt hade jag blivit inlåst i min cell den dagen man anhöll mig, förrän jag föll ner på knä och bad. ... För att min uppskattning av de andliga tingen skulle hållas vid liv gjorde jag upp ett program för ’predikoverksamhet’. Men för vem predikar man, när man sitter i ensamcell? Jag beslöt mig för att jag skulle utarbeta några lämpliga bibliska predikningar av det som jag kunde komma ihåg och sedan predika för inbillade åhörare. Så började jag arbetet i tankarna och knackade på en dörr och vittnade för någon som jag låtsade kom till dörren, och jag gjorde flera besök den förmiddagen. ... Allt detta gjorde jag högt, så att ljudet av dessa ting skulle ytterligare inprägla dem i mitt sinne. Jag är säker på att vaktkonstaplarna menade att jag höll på att förlora förståndet, men denna åtgärd höll mig verkligen stark i tron och sund i sinnet.”
21, 22. a) Vilken förklaring gav denne missionär till att han aldrig var ensam? b) Och hur gjorde en annan fängslad missionär gagneligt bruk av sin tid i isolering?
21 Denne missionär var inte ensam fastän han var isolerad, och detta gäller oberoende av var någonstans någon av Jehovas tjänare kan befinna sig. Det är som denne missionär ytterligare sade: ”Jag var visserligen isolerad från mina medmänniskor, men ingen kunde isolera mig från Gud. ... Vilken andlig styrka och tröst medförde inte bönen för mig! ... Det finns inte några pistoler, murar eller fängelsegaller som kan hindra Guds ande att nå hans folk! Om vi med iver har ägnat oss åt att studera hans ord och låtit det sjunka ner djupt i våra hjärtan, har vi ingenting att frukta. Vi står inte fasta i egen kraft. Men genom sin allsmäktiga kraft kan Gud förmå till och med den bräckligaste av oss att segra, när han blir utsatt för förföljelse!”
22 En annan missionär som var fängslad och befann sig i liknande omständigheter förklarade: ”Jag hade så gott om tid. ... Många bibelverser rann mig i hågen, och jag brukade skriva ner dem. ... När jag hade skrivit upp tillräckligt många bibelverser, valde jag ut en till dagens text, skrev av den och satte upp den på en iögonenfallande plats, så att jag kunde tänka på den under hela dagen.”
23, 24. Hur beskrev en Guds tjänare i Tyskland i vår tid det som var grunden till att han kunde uthärda i ett nazistiskt koncentrationsläger?
23 I alla delar av världen finns det i vår tid exempel som bevisar att sanna kristna aldrig är ensamma. I Tyskland blev under andra världskriget tusentals vittnen förpassade till Hitlers koncentrationsläger, och vanligen tog man deras biblar ifrån dem. Ett av dessa vittnen skrev, sedan han blivit befriad: ”När jag greps, var jag tacksam över att jag inte hade försummat det personliga bibelstudiet, eftersom det hjälpte mig att ha den tro som behövdes för att uthärda. Jag tänkte ofta på det uthärdande som omnämns av bibelskribenten Jakob, som sade: ’Se, vi kallar dem lyckliga som har uthärdat.’ — Jak. 5:11, NW.
24 Fastän fängelsepersonalen tog ifrån mig bibeln, tillät de att andra fångar [som inte var vittnen] hade biblar. De trodde att min tro skulle bli svag, om jag inte hade bibeln, och att jag skulle avsvärja mig min tro genom att underteckna en förklaring om detta, som nazisterna hade skrivit ut. De kunde inte föreställa sig att jag hade inpräglat Guds ords sanning djupt i mitt sinne genom personligt bibelstudium och gruppbibelstudium, långt innan jag blev satt i fängelse. De kunde inte skaffa bort dessa trosstärkande sanningar ur mitt sinne.”
25—27. Förklara hur Jehovas folk i ett koncentrationsläger i Egypten kände det. Hur lyckades de i denna situation livnära sig på andlig föda?
25 Jehovas vittnen i Egypten som kom i koncentrationsläger fick också erfara den trosstärkande kraften i Guds ord, och de kände sig heller aldrig ensamma. Ett vittne som hade varit resande representant för Sällskapet Vakttornet innan han fängslades yttrade: ”Oberoende av hur förolämpade och svårt pryglade vi blev gick det bara några sekunder, och så kände vi inget mera, fastän pryglandet fortsatte. Vi kände att Jehova Gud alltid var med oss.”
26 Och vilka anordningar gjorde dessa vittnen för att kunna tillägna sig andlig föda som ger styrka? En av dem svarar: ”Varje morgon dryftade vi en lämplig bibeltext och valde då en som kunde vara till uppmuntran för våra kristna bröder. Vi valde också ut två kapitel i bibeln att tala om. Sedan försökte vi alla ur minnet hämta fram de upplysningar som vi kunde minnas att dessa kapitel innehöll. Varje kväll samlades vi också för att tala om bibeln. Dessa dagliga bibelsamtal gav oss verkligen kraft.”
27 I vår tid finns det verkligen många exempel som bevisar att de sanna kristna aldrig är ensamma; Jehova är med dem, om de förtröstar på honom och helt och hållet litar på honom.
Bevara i ditt sinne en syn av Gud
28—30. a) Vad kommer att hjälpa oss att lita på Jehova, enligt vad Psalm 16:8 förklarar? b) Hur kan vi efterlikna David och Jesus i detta avseende?
28 Det som kommer att hjälpa oss att lita på Jehova Gud är att vi gör som psalmisten gjorde, dvs. låter Jehova ständigt vara på vår högra sida. I Psalm 16:8 finner vi följande uppmuntrande ord: ”Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.”
29 Nu är det bra att vi kommer ihåg att aposteln Petrus tillämpade Psalm 16 på Jesus Kristus: ”Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt, att han skulle kunna behållas av döden. Ty David säger med tanke på honom: ’Jag har haft Herren [Jehova, NW] för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.’” — Apg. 2:24, 25.
30 Vi kan göra detsamma som David och Herren Jesus Kristus gjorde! Vi kan i tankarna ha Jehova inför oss. Alldeles som Jesus gjorde kan vi också ständigt ha Jehova inför oss genom att försöka att alltid behaga honom. Var positiv; känn din Gud. Genom att du låter Jehova vara på din högra sida kan han uppehålla dig med sin vänstra hand, medan han kämpar för sitt folk med sin högra hand. Ja, vi känner det profetiska löfte som gavs åt Herren Jesus Kristus, konungen och prästen lik Melkisedek, enligt förutsägelsen i Psalm 110:4—6: ”Herren [Jehova, NW] är på din högra sida, han skall krossa konungar på sin vredes dag. Han skall hålla dom bland hedningarna, överallt skola döda ligga.” Genom att vi följer det exempel som ges av Jesus Kristus, vårt stora föredöme, och genom att vi ständigt har Jehova Gud inför oss, i det vi låter honom vara på vår högra sida, kommer vi aldrig att vara ensamma; vi kommer aldrig att vackla.
31. Vad kommer vårt av Gud givna hopp att göra för oss, om vi orubbligt håller fast vid det?
31 Vårt hopp hjälper oss att hålla Jehova nära oss. I själva verket liknar aposteln Paulus det kristna hoppet vid ett ”ankare för själen”. ”Detta hopp har vi såsom ett ankare för själen, både säkert och fast, och det når innanför förlåten, dit en förelöpare har trätt in för oss, Jesus.” (Hebr. 6:19, 20, NW) Eftersom detta ankarliknande hopp har sitt ursprung hos Gud, når det i själva verket in i himmelen, där Jesus Kristus och Jehova Gud är. Genom att vi håller fast vid detta hopp, aldrig ger upp det, kommer det att binda oss fast samman med Jehova Gud, och vi kommer aldrig att driva bort. Låt därför aldrig någon bryta dina nära förbindelser med Jehova eller hans organisation.
32, 33. a) Varför kan det, med tanke på Psalm 46:2, 3, sägas att Gud är närmare än någon fiende? b) Hur framgår det av vad som uppenbarligen var bakgrunden till denna psalm att Guds tjänare aldrig är ensamma under trångmål? c) Hur gör vi Gud till vår tillflykt?
32 Som trogen kristen bör du ständigt tänka på att du aldrig är ensam. Dessutom är Jehova Gud närmare än någon fiende. Och det är som psalmisten uttryckte det i Psalm 46:2, 3: ”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som lätt står att finna under trångmål. Därför skall vi inte frukta, även om jorden undergår förändring och även om bergen vacklar ner i det väldiga havets hjärta.” — NW.
33 Ordalydelsen i denna psalm tycks stämma in på det kritiska tillfälle på kung Hiskias tid, då Jerusalem hotades av Assyriens kung. Hiskia kunde ha tyckt att han var alldeles ensam, men han insåg att Gud är ”en hjälp som lätt står att finna under trångmål”. Han bad alltså till Jehova, och staden befriades ur sitt trångmål. (Jes. 37:14—37) När sanna kristna är i trångmål, kan de därför tänka på denna psalm. För att göra Gud till vår tillflykt måste vi fly till honom, och för att göra detta behöver vi alltid hålla fast vid hans rättfärdiga principer. Genom att vi förtröstar på Jehova, i det vi troget håller fast vid hans organisation, gör vi honom till vårt säkra torn, vår säkra tillflykt. — Ords. 18:10.
34. Vad bör vi besluta beträffande framtiden? Vilken storslagen utgång kan vi förvänta?
34 Vi har fortfarande en tid av stort trångmål framför oss, då Gog i Magog, dvs. Satan, djävulen, sätter i gång sitt förutsagda angrepp på oss såsom Jehovas folk. (Hes. 38:1, 2, 8—12) Men vi är aldrig ensamma, och Jehova kommer att hjälpa oss att uthärda, vare sig vi är ensamma i fängsligt förvar eller inte. Vi är beslutna att stå fasta, vad framtiden än kan medföra. I sinom tid kommer Jehova Gud att med kraft ingripa mot alla sina fiender, och vi kommer att stå triumferande med hans rike. När alltsammans är över och den ”stora vedermödan” är förbi, kommer vi att finna att Jehova har varit vår villiga hjälp, vår trygga höjd, vår säkra tillflykt och vår styrka.
[Bild på sidan 32]
Genom bön och begrundan av bibelställen har de som satts i fängelse för att de tjänat Gud uthärdat lång isolering