Skyddade genom tro och hopp

”[Kristus] gjordes uppenbar ..., på det att er tro och ert hopp må vara i Gud.” — 1 Petr. 1:20, 21, NW.

1. Hur påverkas människor av frågan om detta livet är allt vi kan vänta oss?

ÄR DETTA livet allt vi kan vänta oss? Denna fråga berör var och en som är vid liv i denna tid. Det är en fråga som förbryllar många människor, och det svar som en person godtar har en djupgående inverkan på hans liv. Varje år finner tiotusentals människor att det rätta svaret skänker dem sann glädje och ger vägledning och uppsåt åt deras liv. Å andra sidan blir många millioner människor utnyttjade och lever ett liv som skänker mycket ringa tillfredsställelse, och detta beror på att de har godtagit felaktiga svar.

2. Varför är evolutionistens livssyn inte tillfredsställande?

² Tänk på evolutionisten. För honom är detta livet allt han kan vänta sig. Men vad innebär det för honom? Evolutionsteorin kan inte förklara varför världsförhållandena förvärras, och den kan inte heller ge honom några lösningar på de problem han ställs inför i livet. Han har inget hopp för framtiden. Evolutionsteorin ger honom, som individ betraktad, ingen annan framtidsutsikt än att slutligen dö en evigtvarande död.

3, 4. Vad visar att många människor, som bekänner sig vara religiösa, inte har verklig tro och verkligt hopp?

³ Hur förhåller det sig då med medlemmarna av religiösa organisationer som inte undervisar från Guds ord eller i bästa fall endast föreger sig göra det? Är de bättre lottade? Har de verklig tro och ett välgrundat hopp? Som du vet är i vår tid många människor, som bekänner sig vara religiösa, lika materialistiska som de som inte ger sig ut för att tillhöra någon religion. De lever endast för stunden, i det de kämpar för sitt levebröd och för att få det bekvämt i materiellt avseende. För att nå sitt mål kanske de offrar principer utan att ta hänsyn till sina medmänniskors välfärd, och till följd av detta får de lida ett skuldtyngt samvetes kval. Många medlemmar i dessa organisationer tror i verkligheten inte på det man lär inom deras religion. Men de följer traditionerna, eftersom de inte vill vara annorlunda än sin omgivning. De kan till och med ge ut surt förvärvade slantar på ceremonier som ingår i religionen men som de inte tror har något verkligt värde.

⁴ Men hur förhåller det sig om en person inte är sådan? Hur förhåller det sig om han verkligen tror på sin religion och formar sina förhoppningar i överensstämmelse därmed? Till vilket gagn är det likväl, om han inte har blivit undervisad om sanningen? Utan att veta om det bygger han hela sitt liv kring osanningar, och detta måste helt enkelt leda till besvikelse.

5. Hurudan är situationen för dem som har sin tro och sitt hopp fast grundade på bibeln?

⁵ Endast den sanning som finns i Guds ord, bibeln, kan ge mänskligheten varaktigt gagn. Detta ord ger grundvalen för sann tro. (Jämför Romarna 10:5—15.) Bibeln uppmuntrar inte till godtrogenhet, att man skall vara redo att tro även när det saknas bevis. Den ger i stället tillräckliga bevis till grundval för en människas tro. Till följd av detta vet sanna kristna att Jehova är den sanne Guden, att bibeln är hans ord och att det hopp som är grundat på hans löften aldrig kommer att leda till besvikelse. (Jos. 21:45) De är övertygade om att Gud, precis som han har lovat, snart skall tillintetgöra den nuvarande ogudaktiga ordningen och förvandla denna jord till ett ljuvligt paradis. (Upp. 11:18; 21:3, 4) De tror fullt och fast att han under sitt konungadöme medelst sin Son kommer att återföra de döda till livet och hjälpa lydiga människor att uppnå fullkomlighet. (Joh. 5:26—29) De är övertygade om att Gud redan nu sörjer för sina tjänare. (1 Petr. 5:6, 7) Det är denna övertygelse, grundad på Guds ord, som skyddar hängivna tjänare åt Jehova mot besvikelserna i ett liv som saknar tro och hopp.

Skyddade mot materialism

6. Varför bör de som är hängivna tjänare åt Jehova, enligt vad som visas i Asafs fall, inte betrakta sin tro och sitt hopp som något självklart?

⁶ Men även om sanna kristna har sådan tro och sådant hopp, kan de aldrig tillåta sig att glömma att om de är oförsiktiga, kan de bli smittade av världens materialistiska synsätt. Deras tro kan försvagas och deras hopp kan grumlas. Detta hände med en man vid namn Asaf, som levde för många hundra år sedan. Han fann att hans inställning till de ogudaktigas välgång hade berövat honom glädjen. Asaf skrev följande om sina känslor:

”Jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta; ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg, att det gick dem väl i deras ogudaktighet. Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt. De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor. Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad, som höljer dem. Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått. De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de. Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden. Och de säga: ’Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?’ Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt. Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld.” — Ps. 73:2—9, 11—13.

7, 8. a) Vad var orätt med Asafs tänkesätt? b) Vad är den verkliga källan till lycka?

⁷ Asafs resonemang var farligt. Han hade förlorat ur sikte att sann lycka och förnöjsamhet inte endast kommer av materiellt välstånd. Han tänkte i själva verket som de som inte tjänade Jehova Gud. Som han själv sade: ”Så är det med de ogudaktiga.” — Ps. 73:12.

⁸ Det oriktiga i Asafs tänkesätt framhävs ytterligare i Psalm 144. I denna psalm låter David de ogudaktiga ge uttryck åt följande tankar: ”När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser; när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker; när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator — saligt är det folk, som det så går.” Det förefaller så. Men är materiellt välstånd den enda källan till lycka? Nej; i och för sig kan det göra livet tomt och meningslöst. Sann lycka är att finna på annat håll. I senare delen av vers 15 ger David en antydan om att det är någon annan som talar; där framhåller David vad som verkligen leder till sann lycka, när han säger (Åk): ”Lyckligt är det folk, vars Gud Jehová är.” (Ps. 144:12—15) Är det så du betraktar livet? Ett gott förhållande till Skaparen leder verkligen till sann lycka.

9. a) Vad förhindrade att Asaf helt och hållet kom på fall på grund av ett orätt tänkesätt? b) Hur kom han att känna det i fråga om sitt förhållande till Jehova?

⁹ Fastän Asaf nästan hade kommit på fall på grund av att han brast i uppskattning av detta oerhört betydelsefulla förhållande, lyckades han komma till besinning. I likhet med psalmisten David kom han att inse att ett riktigt förhållande till Jehova Gud betydde mer än någonting annat. Hur åstadkoms denna förändring i Asafs inställning? Asaf insåg att hans tänkesätt var felaktigt, och han gick därför till helgedomen. Där, i Jehovas folks församling, började han få upp ögonen för att de ogudaktigas skenbara välgång endast är kortvarig, under det att ett gott förhållande till Gud leder till bestående välsignelser, däribland materiella sådana. (Ps. 73:15—22; 72:16) På grund av att Asafs hjärta flödade över av tacksamhet riktade han sedan följande ord till Gud, vilka finns upptecknade i Psalm 73:23—28:

”Jag [förbliver] städse hos dig; du håller mig vid min högra hand. Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära. Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden. Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen. Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig. Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN [den suveräne Herren Jehova, NW], för att kunna förtälja alla dina gärningar.”

10. Vilken syn på materiella ägodelar bör en kristen ha, och hur kommer denna rätta syn att förhindra att han förlorar Guds ynnest?

¹⁰ Om du är en överlämnad kristen, har du då samma inställning till ditt förhållande till Jehova Gud? Vi bör alla ha det. Men kan det vara så att somliga låtit världens materialistiska tänkesätt forma deras inställning? Sätter de i verkligheten förvärvandet av materiella ting främst i livet, fastän de bekänner sig tjäna Gud? Ett sådant handlingssätt skulle utan tvivel vara fördärvbringande för deras förhållande till Honom som deras liv beror av. Jesus Kristus framhöll följande sanning: ”En människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.” (Luk. 12:15) Under inspiration skrev aposteln Johannes: ”Världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” (1 Joh. 2:17) Det är sant att den ekonomiska situationen i världen är ostadig; det kan vara svårt att försörja familjen. Men om vi äger en tro och ett hopp som har Jehova till medelpunkt, kommer vi att skyddas mot varje frestelse att förvisa vår tjänst för Gud till en andrahandsplats i livet. Oavsett vilka förhållanden som utvecklar sig kommer vi att kunna möta framtiden med full tillförsikt, eftersom vi vet att Gud sörjer för sina trogna tjänare. Hans löfte är: ”Jag skall icke lämna dig eller övergiva dig.” — Hebr. 13:5; Matt. 6:25—34.

Beskyddade mot direkt demonpåverkan

11. Vad tog kung Saul sin tillflykt till i ett försök att få kunskap om framtiden?

¹¹ Människor i världen, som saknar sådan tro, söker ofta vägledning från sådant håll att deras situation bara blir värre. Detta var vad kung Saul i det forntida Israel gjorde. På grund av att Saul hade syndat mot Jehova blev han avskuren från all kontakt med Gud. Som han själv uttryckte det: ”Gud har vikit ifrån mig och svarar mig icke mer, varken genom profeter eller genom drömmar.” Eftersom Saul skulle möta filistéerna i strid, var han i förtvivlat behov av någon vägledning om vad han borde göra. (1 Sam. 28:15) I stället för att ödmjukt bönfalla Jehova Gud om förlåtelse tog han därför sin tillflykt till spiritism för att få hjälp. Stick i stäv med den lag han som israelit var förpliktad att lyda frågade han ett andemedium till råds. — 3 Mos. 19:31; 20:6; 1 Sam. 28:8.

12. Fick Saul genom att konsultera ett andemedium den tröst och vägledning han ville ha? Förklara.

¹² Men fick Saul genom det han gjorde den tröst och vägledning han åstundade? Inte på minsta sätt. Han fick ett dystert budskap. Bibelns skildring säger om den verkan detta hade på honom: ”Då föll Saul strax raklång till jorden; så förfärad blev han.” (1 Sam. 28:20) Han förbättrade sannerligen inte sin situation genom det han gjorde. Saul hade sagt åt andemediet att han ville tala med profeten Samuel, men han visste att Samuel var död, var ur stånd att tala. Det förhållandet att Guds lag fördömde att man talade med de döda och visade att detta var avskyvärt borde ha fått Saul att inse att det som tycktes vara en kontakt med de döda genom andemedier var ett svekfullt bedrägeri som onda andekrafter var skyldiga till. — 5 Mos. 18:10—12.

13. Varför kan det bli så att den kunskap man har om vad bibeln säger inte förhindrar att man faller i den fälla som kung Saul föll i?

¹³ En person kan veta vad bibeln säger om sådana ting. Men den stora publicitet som ägnas åt ockulta handlingar kan få honom att bli nyfiken. Han kanske hör talas om någon som påstås kunna exakt förutsäga framtiden. Eller han kanske lär känna vilka olika medel som används vid spådom — ouijabord, översensoriell förnimmelse, astrologi, att skåda i kristallkula och liknande metoder. Han kan bli så fascinerad av detta att han själv vill ta reda på om sådant verkligen fungerar. Han kan vara villig att pröva vad som helst för en gångs skull.

14. Vad kan hända med dem som sysslar med det ockulta?

¹⁴ Är detta förståndigt? Absolut inte. Hans nyfikenhet kan leda till att han blir hemsökt av demoner. Övernaturliga störningar kan beröva honom sömnen och fylla till och med dagens timmar med skräck. Han kan börja höra egendomliga röster som föreslår att han skall ta livet av sig själv eller någon annan. Detta är inte bara en förmodan. Verkliga upplevelser bevisar att detta har hänt.

15, 16. Hur ser Jehova på ockulta handlingar?

¹⁵ Om vi verkligen har tro på Guds ord, kommer vi inte att låta någon otillbörlig nyfikenhet beträffande ockulta handlingar byggas upp i vårt sinne, och detta kommer att bli till skydd för oss. Jehova Gud tar inte lätt på detta. För att skydda israeliterna mot att bli bedragna och skadade av onda andar gjorde han utövande av spådom till en överträdelse som förtjänade döden. Guds ord löd: ”En trollkvinna skall du icke låta leva.” (2 Mos. 22:18) ”När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, skall denne straffas med döden.” — 3 Mos. 20:27.

¹⁶ Har Jehovas syn på andemedier, trollkarlar och spåmän förändrats? Inte alls! Ett påbud från Gud är fortfarande riktat mot alla som är ”trollkarlar”, håller fast vid att ”ägna sig åt spiritism” (NW). I Uppenbarelseboken 21:8 räknas de till dem som förtjänar att dömas till ”den andra döden”. Detta betyder evig död, från vilken det är omöjligt att återvända. Om några som har sysslat med sådana ting vill göra Guds vilja, är det alltså nu tid att de rensar bort detta ur sitt liv.

17. Vad bör de som söker Guds godkännande göra med föremål som är förbundna med det ockulta?

¹⁷ Förvissa dig också om att inga föremål som är nära förbundna med spiritistiska handlingar finns i ditt hem. Följ deras exempel som tog emot den sanna gudsdyrkan i Efesus och om vilka det heter i Apostlagärningarna 19:19: ”Ganska många av dem som hade övat vidskepliga konster samlade ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn.” Trots att dessa föremål representerade ett stort värde avhöll sig de som omfattat kristendomen inte från att förstöra dem.

18. Vad uppenbarar situationen, när det gäller ockultismen i kristenheten, i fråga om att dess religiösa ledare har misslyckats?

¹⁸ Den nuvarande flodvågen av intresse för ockulta handlingar, som kan iakttas mitt i kristenheten, framhäver utan tvivel att dess religiösa ledare har misslyckats. Till och med så kallat bildat folk rådfrågar spåmän, sysslar med astrologi, bär ”lyckobringande” maskotar eller söker, i somliga delar av världen, bli botade av medicinmän som åkallar falska gudar. De flesta av dessa människor skulle bli mycket överraskade, om de fick reda på att bibeln faktiskt fördömer det de ägnar sig åt. Man har inte talat om för dem vad Guds ord säger. Deras präster har underlåtit att undervisa dem om dessa ting och har därför lämnat dem blottställda för demonernas angrepp.

Skyddade mot att duka under för fruktan för döden

19. Vilket verkningsfullt medel har Satan, enligt Hebréerna 2:14, 15, använt för att behärska människorna?

¹⁹ Förutom demonbesatthet och hemsökelse har Satan också utnyttjat fruktan för döden som ett verkningsfullt medel att behärska människorna. Lägg märke till vad som sägs om detta i Hebréerna 2:14, 15 (NW). Här sägs det om Jesus Kristus att han är i stånd att ”tillintetgöra den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen”. Vi får också reda på att Jesus kan ”frigöra alla dem som hela livet igenom av fruktan för döden var underkastade slaveri”.

20. Belys hur Satan har använt fruktan för en våldsam död till att hålla människor i slaveri.

²⁰ Det råder inget tvivel om att människor i allmänhet fruktar för att få sitt liv avskuret i förtid på ett våldsamt sätt. Det är detta slags död som avses i detta skriftställe, och Satan, djävulen, har till fullo utnyttjat fruktan för denna död. Han använder denna fruktan till att manövrera människor att följa hans bud. Händelser som inträffat under detta århundrade visar tydligt att det förhåller sig så. Många människor i Nazisttyskland var till exempel rädda för följderna av att inte göra det som deras överordnade krävde. Dessa människor fruktade för möjligheten att bli avrättade. De handlade därför tvärtemot sitt samvetes bud och begick fega brott mot mänskligheten.

21, 22. Vad befriar Jehovas hängivna tjänare från att känna otillbörlig fruktan för att berövas livet med våld?

²¹ Den tro och det hopp vi har fått oss givna av Gud kan emellertid skydda oss mot att hysa sådan fruktan att vi ryggar tillbaka från att göra det vi vet är rätt och därigenom fördärvar vårt samvete och förlorar Guds ynnest. Vi behöver inte hysa överdriven fruktan, eftersom vi vet att Jehova älskar oss, att vårt liv är dyrbart för honom. Lägg märke till Jesu Kristi trösterika ord: ”Mina vänner: Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra något mer. Jag vill lära eder, vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta. — Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem är förgäten hos Gud. Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar.” — Luk. 12:4—7.

²² Människor kan visserligen döda kroppen, men de kan inte förgöra själen för evigt. (Matt. 10:28) Och vad är ”själen” i detta fall? Det är människans gudagivna rätt att vara en levande varelse. Människor kan inte utplåna individen ur Guds anordning och så göra det omöjligt för honom att få liv igen. Alla som vägrar att ge efter för fruktan för döden och som bevarar sin ostrafflighet fortsätter därför att leva, enligt Guds sätt att se, också när de berövas livet. Jehova kommer att skydda deras rätt till liv. Han kommer inte att glömma en enda detalj om dem. Han kommer ihåg deras personlighet, deras mentala utveckling och erfarenhet i livet. Och han kommer att återställa allt detta i uppståndelsen. — 2 Kor. 1:8, 9.

23. Hur kan vår tro och vårt hopp styrka oss, när vi ställs inför dödshot?

²³ Tro på Guds löfte om en uppståndelse kan styrka oss att göra det rätta, även om detta skulle kunna betyda döden för oss. Denna tro gör det möjligt för oss att inse att det eviga liv vi kommer att få åtnjuta, när vi blir uppväckta från de döda, är långt värdefullare än några få år av liv nu. Tron skyddar oss mot att sätta våra möjligheter att vinna detta eviga liv på spel. Detta är vad tron gjorde för människor i forna tider; om dessa heter det i bibeln, i Brevet till hebréerna: ”[De] blev torterade, eftersom de inte ville ta emot befrielse genom någon lösen [någon kompromiss i fråga om vad som är rätt], för att de skulle kunna uppnå en bättre uppståndelse.” — Hebr. 11:35, NW.

24. Vad gjorde tron det möjligt för Jesus Kristus att uthärda?

²⁴ Det var också Jesu Kristi orubbliga tro på Jehovas förmåga att uppväcka honom från de döda och belöna honom som gjorde det möjligt för honom att bevara sin ostrafflighet i fullkomlig grad. Tänk på vad han uthärdade. Man smädade honom, slog honom med flata handen och med knytnävarna, spottade på honom, gisslade honom och naglade slutligen fast honom vid en påle för att dö som en brottsling av värsta slag. Men ändå vacklade Jesus Kristus aldrig. Han förlorade inte belöningen ur sikte. Tänk vilket trosstärkande exempel han gav oss! Som det uttrycks i Hebréerna 12:2, 3 (NW): ”För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida. Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni inte må bli trötta och ge tappt i edra själar.”

25. Vilka fördelar har vi av att leva i överensstämmelse med sanningen att detta livet inte är allt vi kan vänta oss?

²⁵ Detta livet är verkligen inte allt vi kan vänta oss. Att vi lever i överensstämmelse med detta faktum resulterar i att vi undviker det innehållslösa, tomma liv som materialistiska människor lever. Inte ens möjligheten att vi kan dö kan fördunkla vår glädje i att leva nu och göra att vi betraktar framtiden med misströstan och osäkerhet. Vår tacksägelse går till Gud för att han gör det möjligt för uppriktiga sanningssökare att ha ett solitt hopp och en fast tro!

[Bild på sidan 247]

Att Asaf avundades de ogudaktiga deras välgång berövade honom glädjen — till dess att han insåg att endast ett gott förhållande till Gud leder till bestående välsignelser