Låt oss uttrycka uppskattning i sång
VILKA starka skäl har inte de kristna att uttrycka sin uppskattning i tacksägelse och pris till sin Gud, Jehova! De har sannerligen orsak att säga till honom: ”Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som gläder människans hjärta; ... och brödet styrker människans hjärta.” — Ps. 104:14, 15.
Inte nog med att Gud har sörjt så väl för människans materiella behov (att många saknar det de behöver beror inte på något fel från hans sida), utan han har också sörjt för att styrka människans sinne och ”ande”. Som Jesus sade: ”Människan skall leva icke endast av bröd utan av varje ord, som går ut från Guds mun.” (Matt. 4:4, Hd) Ja, Gud har gett oss sitt ord och har också försett oss med hjälpmedel, så att vi kan förstå det. Dessutom har han förlänat oss privilegiet att nalkas honom i bön. — Ps. 65:3.
Med tanke på alla de välsignelser vi får ur Guds hand, av både materiellt och ”andligt” slag, är vi sannerligen skyldiga honom tacksägelse och pris. Det är mycket passande att hans ord flödar över av uppmaningar till oss att lovprisa honom; ett slående exempel är Psalm 136:1—26, där vi tjugosex gånger blir påminda om att ”hans nåd varar evinnerligen”. Vi kan uttrycka vår uppskattning på olika sätt: i bön, genom ett gott uppförande, genom att predika och undervisa om Guds ord. Och ett av de skönaste sätt på vilka vi kan uttrycka vår uppskattning är utan tvivel genom att sjunga vid församlingens möten.
Uppskattar vi detta privilegium? Det är inte alla som kan få del av det. Många kristna kommer tillsammans ”under jorden” för samfälld gudsdyrkan, dvs. i hemlighet, och därför kan de inte sjunga sånger av lovprisning till Jehova med hög röst, eftersom de då skulle förråda sin mötesplats. ”Kejsaren” säger: Samlas inte till möten. Men Gud säger: Försumma inte att församlas. (Hebr. 10:25) Och eftersom de sanna kristna lyder Gud som härskare mer än människor, kommer de tillsammans i hemlighet. (Apg. 5:29) Så var det för vittnena i Spanien i mer än trettio år. När det till sist blev möjligt för dem att församlas öppet, höll de en stor sammankomst. När de sjöng den första sången, började de applådera. Varför det? På grund av sin glädje över att kunna sjunga vid sina möten!
De många tusen vittnen som flydde från Malawi och upprättade läger i Moçambique har samma orsak att vara tacksamma. Bland det som skänkte dem stor glädje var att de kunde sjunga igen vid sina möten, något som de inte hade kunnat göra sedan de blev drivna under jorden av dr Banda år 1967.
Bibeln berättar om hur Guds folk i forna tider genom sång uttryckte sin uppskattning av Jehova Gud och hans frälsningsgärningar. Den berättar om hur de gjorde detta vid särskilda tillfällen, alltifrån tiden för deras räddning undan Faraos härar vid Röda havet och fram till invigningen av Jerusalems murar på Nehemjas tid. En stor del av tillbedjan i templet inbegrep också musik, och musikforskaren Kurt Sachs skriver om detta: ”De körer och orkestrar som var förbundna med templet i Jerusalem antyder en hög standard av musikalisk utbildning, färdighet och kunskap.”
Det är mycket passande att Guds ord gång på gång uppmanar oss att uttrycka vår uppskattning genom att sjunga lovsånger till Gud. Det tycks finnas en tendens till slapphet i detta avseende. Uppmaningarna ges nämligen mycket ofta upprepade gånger, såsom i Psalm 47:7, 8: ”Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen. Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.” Fem gånger uppmanar oss psalmisten att lovsjunga Gud. — Se även Psalm 96:1, 2.
När aposteln Paulus uppmanar de kristna att lovprisa Gud med sång, följer han ett liknande mönster, till exempel i Kolosserna 3:16: ”Undervisen och förmanen varandra i all vishet, med [1] psalmer och [2] lovsånger och [3] andliga visor, och [4] sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.” — Se även Efesierna 5:19.
Att sjunga i församlingen är en del av vår regelrätta gudsdyrkan. Sången riktas till Jehova, och därför kan vi vara förvissade om att Jehova lägger märke till den, precis som han gör med våra böner och som han gjort i gången tid. (2 Krön. 5:13, 14) Liksom vi i anden stämmer in i en bön som frambärs offentligt i Rikets sal, bör vi också av hela vårt hjärta, med allt det i oss är, stämma in när våra Rikets sånger sjungs. — Ps. 103:1, 2.
Tänk också på orden i sångerna. Bör vi inte visa uppskattning av de högstämda, innerliga känslor de ger uttryck åt? Orden i alla sångerna är hämtade ur bibeln eller ur bibliska publikationer. Skulle det vara passande att sjunga om dessa dyrbara sanningar på ett halvhjärtat, likgiltigt sätt? Men ändå händer detta ibland.
Det krävs ansträngning för att sjunga ut. Vi kanske känner oss litet trötta och är därför benägna att följa minsta motståndets lag och sjunga på ett andefattigt sätt. Men om vi gör denna ansträngning och verkligen sjunger ut, kommer vi att finna att vi känner oss bättre och samtidigt finner glädje i vår sång. Faktum är att musik är mycket hälsosamt, eftersom den bidrar till att återställa både sinne, kropp och känslor. Särskilt de som har god sångröst bör vinnlägga sig om att sjunga ut, eftersom det då är troligt att också de andra kommer att sjunga ut. Alla bör naturligtvis också lyssna noga till musikens ackompanjemang, vare sig det kommer från en grammofonskiva eller en pianist, för att sången skall bli så vacker som möjligt.
Jehovas folk har förvärvat ett gott namn på grund av sitt uppförande. De har också fått ett förträffligt rykte när det gäller deras bibelkunskap och deras nit i fråga om att predika de goda nyheterna om Guds rike och göra lärjungar av människor av alla nationer. (Matt. 28:19, 20) Borde de inte också vara framstående när det gäller att sjunga Rikets sånger i Rikets sal, precis som musiken hade en framträdande plats i Jehovas tjänares gudsdyrkan i forna tider? Många har känt sig dragna till Jehovas tillbedjan tack vare det uppriktiga och vänliga välkomnande de blivit föremål för, när de besökt en av dessa salar. Predikandet och undervisningen med hjälp av föredrag, demonstrationer osv. är naturligtvis också av hög klass. — 1 Kor. 14:24, 25.
Att även sången kan hjälpa människor att lära känna Jehova Gud framgår av den erfarenhet en kvinna berättade, som blev döpt vid 1973 års sammankomst ”Guds seger” på Yankee Stadium i New York. Hon hade gjort sitt första besök i en Rikets sal i sin hemort helt på egen hand och stannat kvar under båda mötena. När församlingen sjöng sång 119, ”Håll fast vid ditt mål!”, gjorde både orden och sättet att sjunga så starkt intryck på henne att hon insåg att det var här hon ville vara. Efteråt gick hon fram till ett av vittnena och bad om ett bibelstudium, och hon gjorde sedan snabba framsteg och blev ett kristet vittne för Jehova.
Må därför varje överlämnat, kristet vittne för Jehova besluta sig för att bidra till att sången i Rikets sal ger uttryck åt djup uppskattning av Jehovas underbara egenskaper och allt han har gjort för oss i både materiellt och andligt avseende. Må vi lovsjunga Jehova med allt det i oss är!