”Ljus har lyst fram för den rättfärdige”
Ja, ljus har lyst fram för den rättfärdige och glädje för dem som är rättrådiga i hjärtat.” — Psalm 97:11, NW.
1. Vad är det bland annat som skiljer de rättfärdiga från de onda?
VAD är något av det som skiljer de rättfärdiga från de onda, Jehova Guds sanna tjänare från dem som är i slaveri under Guds motståndare, Satan, djävulen? Det som mer än någonting annat skiljer dem åt är utan tvivel att de rättfärdiga, Jehova Guds sanna tjänare, åtnjuter ljus. För dem har sannerligen ”ljus ... lyst fram”. (Psalm 97:11, NW) De onda däremot vandrar i mörker. Ja, ”de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd; men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret; de märka icke det som skall vålla deras fall”. — Ordspråksboken 4:18, 19.
2. Hur kan man illustrera det förhållandet att ljuset ökar på de rättfärdigas stig?
2 Lägg märke till att ljuset som lyser på de rättfärdigas stig ökar undan för undan. Det fortsätter att ”växa i klarhet”. Vi kan illustrera detta genom en man som går upp innan dagen grytt och ger sig ut på en vandring. På avstånd kanske han ser konturerna av en byggnad, men till att börja med kan han inte säga om det är en ladugård eller ett bostadshus. Allteftersom dagen gryr och han kommer närmare kan han se att det är ett bostadshus. Efter en stund kan han också säga att det är ett hus byggt i trä, inte ett i tegel. Sedan, efter ytterligare en stund, kan han fastställa färgen på huset och så vidare.
3. Vilka faktorer har avgörande betydelse för att ljuset skall växa i klarhet?
3 Som Guds tjänare har vi fått uppleva någonting som kan liknas vid just detta. När vi såg vissa ting på avstånd tidsmässigt sett och bara hade något lite ljus i ämnet, var det ofta så att vi bara hade en ofullständig, ja, rentav felaktig uppfattning om dessa ting. I denna situation kunde det lätt hända att vi påverkades av tidigare uppfattningar. Men allteftersom ljuset växte i klarhet och vi kom betydligt närmare själva händelsen eller händelserna, blev vår förståelse av hur Guds uppsåt skulle bli en verklighet allt klarare. Profetior har öppnat sig för oss, allteftersom Jehovas heliga ande spritt ljus över dem och allteftersom de gått i uppfyllelse genom olika ting som inträffat i världen eller bland Guds folk. Är det inte så Jehova Gud har handlat med sina tjänare i alla tider? Jo, det är det!
Abraham som exempel
4, 5. Hur uppenbarade Gud undan för undan sitt uppsåt för Abraham?
4 Vi kan se på Abraham, som Gud kallade sin vän och som var en man med tro. (Jesaja 41:8; Jakob 2:23) Trots att han stod i ett så nära förhållande till Jehova Gud, hade han inte från början fullständig kunskap om Guds uppsåt. Vi kan genom att iaktta Abraham vid olika tillfällen i hans liv se att det förhöll sig så och att hans kunskap växte undan för undan. Gud uppmanade honom att lämna sitt hemland och sade till honom att han, Gud, skulle göra honom till ett stort folk och att alla släkter på jorden skulle välsigna sig genom honom. Men Abraham kände inte till alla detaljer; vi läser att han lydde ”fastän han inte visste vart han var på väg”. (Hebréerna 11:8) Vi får också veta att Gud lovade Abraham att hans säd skulle få landet, men trots denna upplysning fick han inte veta hur detta skulle gå till. Det gick så långt att han framförde den tanken att hans tjänare, Elieser, kunde få ärva hans hus. Då klargjorde Jehova saken och talade om följande för Abraham: ”En som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.” (1 Moseboken 12:1—3, 7; 15:2—4) Eftersom Abrahams hustru, Sara, var ofruktsam, bad hon honom ha sexuellt umgänge med hennes tjänstekvinna, Hagar, och genom denna kvinna fick han Ismael. Längre fram förklarade Gud för Abraham att den utlovade arvingen skulle komma genom Sara. — 1 Moseboken 17:15—17.
5 Vi kan därför se att Abraham inte exakt kände till hur Jehova skulle förverkliga sitt uppsåt, trots att allt som Gud hade uppenbarat direkt för honom var sanning. Han fortsatte emellertid att utöva tro och vänta på Jehova, även om han samtidigt hoppades på att han skulle få ytterligare upplysningar med tiden. Det var likadant när Jehova befallde Abraham att offra sin son Isak på Moria berg — Abraham visste inte exakt hur detta skulle gå till. Men han hade tro på att Jehova kunde resa upp en säd genom Isak, även om Gud då måste uppväcka Isak från de döda. — Hebréerna 11:17—19.
Daniel och andra profeter
6, 7. a) Vad sade Daniel som visar att Gud uppenbarar olika ting bara vid den tidpunkt han finner vara lämplig? b) Hur vittnas aposteln Petrus om att det förhåller sig så?
6 Bland de många profeter som hade förmånen att direkt få uppenbarelser från Jehova var Daniel, en ”mycket önskvärd man”. (Daniel 10:11, 19, NW) Jehova gav honom mycket speciella upplysningar som gällde både hans egen tid och framtiden; men Daniel förstod ändå inte den fulla innebörden i dessa upplysningar. Med avseende på några av de syner han fick se sade han: ”Jag hörde detta, men förstod det icke.” När han bad om fler upplysningar, fick han till svar: ”Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid.” (Daniel 12:8, 9) På liknande sätt uppenbarade Jehova Gud många sanningar för sina tjänare profeterna. Men ändå fanns det mycket som de inte fick kunskap om.
7 Detta är orsaken till att aposteln Petrus kunde skriva: ”Med avseende på just denna frälsning har profeterna flitigt forskat och noggrant rannsakat, de som profeterade om den oförtjänta omtanke som var ämnad för er. De sökte utforska vilken särskild tid eller vad för slags tid anden i dem hänvisade till beträffande Kristus, när den på förhand vittnade om lidandena avsedda för Kristus och om de härligheter som skulle följa på dessa. Det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva, utan er, som de tjänade med de ting som nu har blivit kungjorda för er.” I själva verket hade inte ens änglarna fullständig kunskap om hur Gud skall förverkliga sitt uppsåt. — 1 Petrus 1:10—12.
8. Vilken fråga ställde Johannes döparen som visar att hans kunskap inte var fullständig?
8 Den siste av dessa profeter var Johannes döparen. Gud använde honom för att bereda vägen för den Smorde, Jesus. (Lukas 1:16, 17, 76—79) Johannes hade den stora förmånen att av Gud få ett tecken som identifierade Messias, och han hade också den stora förmånen att få introducera honom för Israel. (Johannes 1:26—36) Men trots detta hade Johannes inte en klar förståelse i alla detaljer när det gällde Jesu första ankomst. Att det förhöll sig så kan vi förstå därigenom att Johannes, när han satt i fängelse, sände sina lärjungar till Jesus för att ställa denna fråga: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta en helt annan?” Johannes’ fråga visade inte brist på tro, utan en önskan att få frågan mer uttryckligt bekräftad. Jesu svar, som riktade uppmärksamheten på hans gärningar, tillfredsställde utan tvivel Johannes. — Matteus 11:2—6.
Jesus och hans apostlar
9. Vad visar att Jesus inte hade fullständig kunskap om sin Faders uppsåt?
9 Gud uppenbarar sin vilja för sina tjänare endast vid den tidpunkt han finner lämplig, och detta gällde även Jesus Kristus. Jesus fick utan tvivel information direkt, medan han befann sig i himmelen tillsammans med sin Fader. Men ändå kände han inte till när slutet för vår nuvarande tingens ordning skulle komma. Det är därför han medgav: ”Men om den dagen och stunden har ingen vetskap, varken himlarnas änglar eller Sonen, utan bara Fadern.” — Matteus 24:36.
10, 11. a) Vilken felaktig slutsats hade Jesu lärjungar kommit fram till med avseende på Riket? b) Varför begränsade Jesus sina upplysningar om framtiden såväl som om andra ting, när han talade med sina apostlar?
10 Jesus själv handlade i överensstämmelse med principen som står nedtecknad i Ordspråksboken 4:18, när han hade med sina lärjungar att göra. Han berättade mycket för dem om Riket: att han skulle gå bort och att han skulle återvända efter en lång tid och då ta dem hem till sig i himlarna. Men trots alla dessa upplysningar trodde hans apostlar att Davids rike skulle återupprättas i Jerusalem och att detta rike var det messianska riket. Detta var orsaken till att de frågade den uppståndne Jesus: ”Herre, återställer du riket åt Israel i denna tid?” Jesus talade om för dem att det fanns vissa ting som de ännu inte kunde förstå. Han sade: ”Det tillkommer inte er att få kännedom om de tider eller tidsperioder som Fadern har lagt under sin egen domsrätt.” — Apostlagärningarna 1:6, 7.
11 Att det kommer en tid som är den rätta för att ta emot kunskap om vissa detaljer i Guds uppsåt framgår tydligt av vad Jesus sade till sina apostlar: ”Jag har ännu många ting att säga er, men ni förmår inte bära dem just nu.” (Johannes 16:12) Detta visar att Gud ger sina tjänare kunskap om sin vilja, när de är i stånd att ta emot och använda denna kunskap. Det är sant att Jesus talade om för sina apostlar att Guds ande skulle vägleda dem ”in i hela sanningen”. (Johannes 16:13) Men menade Jesus att de, från och med den dag de mottog den heliga anden, skulle urskilja hela sanningen — utan att senare behöva skaffa sig någon ytterligare kunskap? Fakta visar att det inte förhöll sig så.
Hedningar tas emot
12, 13. a) Vilken klarare förståelse fick Jesu efterföljare efter pingsten, och vilken verkan hade den på dem? b) Först när började de göra lärjungar av människor av alla nationerna, fastän Jesus gett dem befallning om detta tidigare, och varför gjorde de detta först då?
12 På pingstdagen år 33 v.t. fick lärjungarna del av den heliga anden, och med hjälp av den fick de en mycket klarare insikt i sanningen om Jesu uppståndelse, hans himmelsfärd och betydelsen av Guds rike. Denna kunskap drev dem till att nitiskt förkunna de ”goda nyheterna” för andra. Trots att Jesus hade sagt till dem att de skulle göra lärjungar av människor av alla nationerna, begränsade de till att börja med sitt predikande till judarna och de icke-judiska proselyterna för att sedan, när tiden var inne för det, gå vidare till samariterna. De förstod inte att de skulle gå till de oomskurna hedningarna. (Matteus 28:19, 20) Utan tvivel var det så att Jehova höll tillbaka sådan upplysning, för i Daniels profetia sades det att Messias skulle behålla förbundet med judarna ”i kraft” under resten av den sjuttionde veckan. — Daniel 9:24—27, NW.
13 När den ”veckan” var slut år 36 v.t., skred Jehova Gud till handling, så att de ”goda nyheterna” kunde förmedlas till människor av nationerna. Petrus behövde sannerligen få hjälp med att rätta till sitt tänkesätt innan han kunde gå in i en oomskuren hednings hem, eftersom detta var någonting som betraktades som orent i lagen. Han behövde få anvisningar, och det fick han medan han var i trance: ”Sluta du upp med att kalla de ting befläckade, som Gud har renat.” Petrus och de andra apostlarna behövde således ändra sin syn i denna fråga. Petrus gjorde det och blev använd av Gud till att förkunna för hedningarna att vägen till Guds himmelska rike nu var öppen även för dem. — Apostlagärningarna 10:9—43.
14. Vilket ljus fick de första kristna flera år senare när det gällde vad Mose lag krävde?
14 Men 13 år längre fram var omskärelsen fortfarande en omdiskuterad fråga bland vissa kristna. Det var därför nödvändigt för Paulus och några andra lärjungar att fara till Jerusalem för att ta upp denna sak med apostlarna och andra äldste, som vid denna tidpunkt utgjorde den styrande kretsen för de kristna församlingarna. Denna krets lyssnade på vad Petrus hade att säga om Kornelius’ omvändelse och på Paulus’ vittnesbörd om de kraftgärningar Gud utfört i förbindelse med Paulus’ tjänst bland hedningarna. Sedan begrundade de vad Guds inspirerade ord hade att säga i denna fråga. Med hjälp av den heliga anden kom de fram till rätt slutsats, nämligen den att det inte var nödvändigt för hedningar att bli omskurna och hålla Mose lag för att bli kristna, även om det krävdes att de skulle uppföra sig enligt vissa normer. — Apostlagärningarna 15:1—16:5.
15, 16. a) Vad sade Paulus som visar att han insåg att uppenbarandet av sanningen skulle ske progressivt? b) Vad sade Petrus som också vittnar om att det förhåller sig så?
15 Omkring sex år efter detta möte skrev Paulus sitt första brev till korintierna, och i det sade han följande om de av anden pånyttfödda kristna som levde på hans tid: ”Ty vi har kunskap styckevis, och vi profeterar styckevis; men när det som är fullständigt kommer, skall det som är styckevis tas bort. Just nu ser vi nämligen i oklara konturer med hjälp av en metallspegel, men då skall det vara ansikte mot ansikte. Just nu har jag kunskap styckevis, men då skall jag lära känna exakt, såsom också jag är exakt känd.” Så inte ens vid denna tid hade de av anden pånyttfödda kristna, däribland aposteln Paulus själv, av den heliga anden fått fullständig kunskap om hela sanningen. De hade fortfarande kunskap styckevis, de hade bara så mycket kunskap som Gud hade gett dem fram till den tiden. Men den var tillräckligt stor för de behov de då hade. — 1 Korintierna 13:9, 10, 12.
16 Vad skrev Petrus till sina medkristna omkring år 64 v.t. eller omkring nio år efter det att Paulus hade skrivit de nyss citerade orden? Sedan han talat om det tillfälle då Jesus blev förvandlad och förklarad och det blev fastslaget att han var Guds Son, sade han: ”Följaktligen har vi det profetiska ordet mer befäst; och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det såsom på en lampa som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i era hjärtan.” (2 Petrus 1:16—21) De kristna behövde således fortsätta med att undersöka bibeln och då ägna stor uppmärksamhet åt det profetiska ordet. Bibeln skulle därigenom komma att vara som en lampa som lyser på en mörk plats. De smorda kristna måste fortsätta med detta ända fram till dess de får sin belöning vid Jesu Kristi härliga uppenbarelse.
17. a) Vilka nya sanningar fick de kristna kunskap om, när de fick Uppenbarelseboken? b) När var tiden sedan inne för att det skulle komma mer ljus över denna bok?
17 Omkring 32 år efter det att Petrus skrivit sitt andra brev, eller omkring 63 år efter pingsten år 33 v.t., fick aposteln Johannes en lång rad av syner som han skrev ner och som utgör Uppenbarelseboken. I dessa syner uppenbarades för första gången flera sanningar om Guds uppsåt som var nya för de av anden pånyttfödda kristna på den tiden. De fick till exempel på så sätt veta att 144.000 män och kvinnor skulle friköpas från alla nationer för att bli medarvingar med Jesus Kristus i himmelen och att dessa skulle tjäna som kungar, präster och domare i det 1.000-åriga messianska riket. (Uppenbarelseboken, kapitlen 7, 14 och 20) Men ändå hade dessa kristna inte fullständig kunskap. De som studerar Guds ord i vår tid kan se att de syner som finns nedtecknade i Uppenbarelseboken kan ha varit till lärdom och uppmuntran för de kristna på Johannes’ tid, men att de är av särskilt stort värde för dem som lever på ”Herrens dag”, den tid vi nu lever i. (Uppenbarelseboken 1:10) Uppenbarelseboken 5:1—14 beskriver således i symboliska ordalag en skriftrulle, som är försedd med flera sigill som måste brytas för att den skall kunna öppnas. Att sigillen bryts ett i taget ger en antydan om att det måste ske en gradvis utveckling av kunskapen och förståelsen under den tid då profetiorna i Uppenbarelseboken går i uppfyllelse.
18. Hur uppenbarade alltså Jehova Gud sanningar för sina tjänare i förkristen tid och under det första århundradet?
18 Vi kan därför, när vi granskar dels Jehovas trogna tjänare i förkristen tid och dels församlingen av smorda kristna under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, se att de alla, utan undantag, hade ofullständig kunskap och förståelse. De måste fortsätta att göra framsteg och rätta till sin förståelse allteftersom de såg Jehovas uppsåt successivt förverkligas. För dem har de rättfärdigas stig varit lik ett ljus som ”växer i klarhet” undan för undan. (Ordspråksboken 4:18) Allteftersom ljuset har ökat har deras kunskap också ökat, och de har mera helt och fullt kunnat urskilja de storslagna sanningar som Jehova undan för undan uppenbarat för dem.
19. Vad sade Gud till profeten Daniel om kunskap och förståelse i ”ändens tid”?
19 Men hur skulle förhållandena för Jehovas tjänare vara i ändens tid? En ängel hade sagt Daniel följande: ”Daniel, håll orden hemliga och försegla boken intill ändens tid; och många skola forska ivrigt [i Guds ord], och [den sanna, NW] kunskapen skall [som ett resultat därav] bliva stor.” (Daniel 12:4, Åkeson) I vers 10 (Åkeson) sägs det vidare om Guds tjänare: ”Många skola rena sig och två sig vita och luttra sig, men de ogudaktiga skola handla ogudaktigt, och inga ogudaktiga skola förstå; men de förståndiga skola förstå.” Skulle all denna upplysning komma på en gång? Om Guds tjänare vill vara bland de ”förståndiga”, krävs det då av dem att de har fullständig kunskap och förståelse i alla detaljer, så att de inte någonsin behöver göra några förändringar i sin syn på bland annat vissa lärofrågor? Dessa och andra frågor kommer vi att begrunda i följande artiklar.
[Ruta på sidan 14]
Jehovas sätt att handla med sina tjänare i forna tider visar att förståelsen av hans uppsåt ofta kommer gradvis.
Abraham kände inte exakt till hur Guds löfte om ”säden” skulle förverkligas.
Daniel förstod inte den slutliga uppfyllelsen av sina profetior.
Johannes döparen, som introducerade Messias, bad senare att få upplysning om huruvida någon annan skulle komma.
Jesus själv kände inte till dagen och stunden för den ”stora vedermödan”.
Apostlarna behövde utöka sin kunskap steg för steg. Det var på så sätt som de fick veta att Riket är ett himmelskt rike och att hedningar också kan få ärva det.
Det var först när de kristna fick Uppenbarelseboken som de fick veta att Kristus skulle regera i tusen år och att han skulle ha 144.000 medarvingar.
[Bild på sidan 10]
Om man går ut tidigt en morgon, ser man hur olika ting blir allt klarare ju närmare man kommer dem och ju mer mörkret viker undan för ljuset