Vem är ärkeängeln Mikael?

JEHOVAS vittnen påstår att det är Jesus Kristus som är ärkeängeln Mikael, och de är långt ifrån ensamma i att tro detta. En av Tysklands mest framstående teologer under 1800-talet, professor E. W. Hengstenberg, gör en längre utredning härom i sina arbeten Christologie (Läran om Kristus) och Kommentar zur Offenbarung (Kommentar till Uppenbarelseboken). Denna uppfattning får också kraftigt stöd i det bibliska uppslagsverket Imperial Bible Dictionary, som utgivits av den brittiske teologen Fairbairn. Och Clarke säger i sitt verk Commentary att åtminstone i en del fall är det Jesus Kristus som åsyftas, när namnet Mikael används.

I fråga om Skriftens vittnesbörd bör vi först och främst lägga märke till själva innebörden i namnet ”Mikael”: Det betyder ”Vem är lik Gud?” Det finns ingen annan som detta namn passar så väl in på som på Jesus, både innan han kom till jorden och efter hans himmelsfärd. Endast han kallas ”Guds avbild”, ”återspeglingen av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans varelse” och ”den osynlige Gudens avbild”. — 2 Kor. 4:4; Hebr. 1:3; Kol. 1:15; NW.

Lägg också märke till hans titel ”ärkeängel”. Detta uttryck förekommer bara två gånger i Skriften (AV), i 1 Tessalonikerna 4:16 och Judas vers 9. [1917 har här ”överängel”.] Förstavelsen ”ärke” betyder ”först, över, främst, stor”. Och såväl innan Jesus kom till jorden såsom människa som efter det att han återvänt till himmelen, är han avgjort den förste eller främste av alla Guds andeskapelser eller änglar. Anhängare av treenighetsläran kanske anser att denna uppfattning innebär en nedvärdering av ”andra personen i treenigheten”, men om vi godtar Skriftens vittnesbörd, som säger att Jesus var ”begynnelsen av Guds skapelse” och ”den förstfödde av allt skapat”, behöver vi inte tveka i fråga om att tillämpa uttrycket ärkeängel på honom. — Upp. 3:14; Kol. 1:15; NW.

Av de fem omnämnandena av andefursten eller ärkeängeln Mikael — det finns också tio hänvisningar till lika många människor med detta namn — finner vi de två första i Daniel 10:13, 21.

I dessa verser framställs Mikael såsom en mäktig ängel, som ur en av Satans demonfurstars klor räddar en Jehova Guds ängel, som hade sänts till Daniel med ett trösterikt budskap. Mikael kallas också här för Daniels furste, och i Daniel 12:1 kallas han likaså en furste, ”den store fursten, som står såsom försvarare för dina landsmän”. Detta överensstämmer med 2 Moseboken 32:34 och liknande ställen i Skriften, som talar om att Gud förordnade sin ängel till att gå framför Israels folk. Detta förklarar varför ”ärkeängeln Mikael hade en tvist och ordväxling med djävulen om Mose kropp”. Hela vidden av den fördömelse som Judas uttalar över de upproriska framstår, i förbigående sagt, klar och tydlig, när vi lägger märke till att inte ens Jesus Kristus, den högste av alla Guds skapelser, vågade uttala en dom över djävulen i skymfliga ordalag, utan sade: ”Må Jehova näpsa dig.” — Jud. v. 9, NW; Sak. 3:2.

Och slutligen läser vi i Uppenbarelseboken 12:7, 8: ”Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem, men de förmådde intet mot dem.” Den omgivande texten beskriver födelsen av Guds rike, vars konung Jesus Kristus är, och identifierar draken såsom Satan, djävulen. Helt visst skulle Jesus såsom konung vara den som gick till aktion, sedan Guds rike blivit fött, liksom David ingrep mot sina fiender, sedan han blivit konung. Sade inte Jesus, efter sin uppståndelse, att han hade fått sig given all makt i himmelen och på jorden? Bjuder inte Psalm 110:1, 2 honom att härska mitt ibland sina fiender? Och visar inte aposteln Paulus, i Hebréerna 2:14, att det är Jesus som skall tillintetgöra djävulen, varigenom han blir identifierad såsom den ängel, som i Uppenbarelseboken 20:1 sägs skola binda Satan?

Alla Skriftens vittnesbörd, som har med saken att göra, bevisar enstämmigt att Mikael inte är någon annan än Jesus Kristus, innan han blev människa — i skildringen i Daniel 10:13, 21 och i Judas vers 9 –, såväl som sedan han farit upp till himmelen — i skildringen i Daniel 12:1 och i Uppenbarelseboken 12:7.