”Gå bort till myran”
INGEN väntar sig att du skall vara särskilt glad över att massor av myror dyker upp till din picknick under träden. De har den egenheten att lätt göra sig illa omtyckta. Och de här envisa små insekterna kommer troligen att få dig och ditt sällskap att ge er i väg ganska kvickt.
Men myrorna får gynnsamt omnämnande i den äldsta boken på jorden. ”Gå bort till myran, du late; se, huru hon gör, och bliv vis”, heter det i den Heliga skrift. (Ords. 6:6) Detta innebär tydligen att den late har något att lära av den oansenliga myran. Men vad då?
Bibeln visar också att myror tillhör de skapelser som är ”instinktivt visa”. (Ords. 30:24, 25, NW) Betyder det att de är djuptänkande, gör upp insiktsfulla planer och sedan sätter dem i verket?
När vi söker efter svaret på dessa frågor, får vi stifta en ovanlig bekantskap. Det kan faktiskt vara ett riktigt äventyr att spåra upp myrorna, iaktta dem och besöka deras boningar.
Stifta bekantskap med myrornas ”familj”
Myrorna är insekter av ”ordningen” Hymenoptera (steklar), som också innefattar getingar och bin. Men myrorna själva utgör vad man kallar ”familjen” Formicidae. Det låter mycket vetenskapligt, inte sant? Nåja, vad man än kallar dem, så finns det ungefär 5.000 olika myrarter här på jorden, och det finns myror i alla världsdelar.
En sak är säker: Myrorna är mycket talrika. Man undersökte fyra hektar i skogen och fann uppskattningsvis elva till tretton millioner av en enda myrart, för att inte tala om alla de andra myrarterna inom samma område!
En myra i närbild
Det finns alltså myror i millioner, men låt oss ta en närmare titt på dem som individer. Låt oss börja med färgen. Somliga myrarter är gulaktiga, men de allra flesta är svarta, bruna eller röda. ”Men jag har också hört talas om vita myror”, kanske du säger. ”Hur förhåller det sig med dem?” ”Vita myror” är i själva verket inte alls myror. De är termiter och tillhör en annan insektsordning.
Låt oss nu säga några ord om myrornas anatomi. Kroppen består av tre delar: 1) huvudet, 2) mellankroppen och 3) bakkroppen. Myrorna har flera olika nervcentra, av vilka det största är hjärnan, vilken är belägen i insektens huvud. De flesta av dessa djur har ett fasettöga på vardera sidan av huvudet. Dessa ögon kan bestå av sex till över ett tusen linser, var och en som ett öga i miniatyr. Dessutom har vissa bevingade myror tre enkla ögon, så kallade punktögon, på hjässan. Myrornas syn är ofta mycket dimmig, och vissa myror har inte ens några ögon, men åtminstone somliga myror kan urskilja stenar och andra föremål och kan använda dessa ”landmärken” till vägledning på sina färder.
Medan vi nu tittar på myrans huvud, så lägg märke till de båda antennerna, som skjuter ut från huvudet. Känseln, smaken och lukten är allesammans förbundna med dessa känselspröt. Och förbise inte de där käkarna. De öppnar och sluter sig från sida till sida, inte uppåt och neråt.
Myrans tre par ben sitter på mellankroppen. Och det gör också vingarna, om insekten har några. Därnäst kommer bakkroppen, som innehåller krävan, där föda lagras och bärs till andra medlemmar av myrsamhället. Myrans mage och tarmar sitter bakom krävan i bakkroppen. Och ännu en sak: En del myror har en smärtframkallande gadd. Det har faktiskt hänt att eldmyror med sina sting dödat fågelungar som ännu inte lämnat boet.
En plats att kalla ”hem”
Myrornas ”hem” är bara en liten plats till att börja med. Det kan helt enkelt vara en håla i marken eller under några stenar. Vissa myror bygger stackar genom att stapla upp barr, jord och kvistar runt omkring och ovanpå sitt bo. Inuti boet finns korridorer som förbinder ett antal rum. Andra myrarter kan gräva ända till fem meter ner i jorden, och deras underjordiska virrvarr av rum och korridorer kan bli mycket omfattande. Det finns myrbon som täcker en yta av en halv hektar!
Hästmyran bygger sina hus i trä. Den lever visserligen inte av trä, men den gnager ut gångar och rum i träet. Det gör inte så mycket, om den råkar bo i en gammal stock i skogen. Men saken kommer i ett helt annat läge, om ”hemmet” visar sig vara bjälkarna i ditt hus. Det har hänt att byggnader har rasat samman därför att hästmyror byggt bo i timret!
Somliga myror väver samman blad till ytterväggar i sitt hem. De använder härvid det silkesartade material som avsöndras av myrlarverna. Några av de vuxna myrorna håller bladen på plats, under det att andra för larven fram och tillbaka och syr ihop kanterna. Åter andra myror tillverkar ”kartong” av träpartiklar och kanske lite sand, och alltsammans hålls samman med hjälp av deras saliv. Men de insekter som kallas vandringsmyror är inga husbyggnadsingenjörer. De skockar sig helt enkelt kring myrmamman och hennes små och hänger då ibland från en stock med benen sammanhakade, så att de bildar ett tillfälligt skydd för henne.
Ett alldeles eget kastväsen
Myrorna lever tillsammans i välorganiserade grupper eller kolonier, och bibeln kallar mycket lämpligt dessa samhällsbildande insekter för ett ”folk”. (Ords. 30:25) Det finns tre grundläggande kaster bland dem: 1) ”drottningen” eller ”drottningarna”, 2) hannarna och 3) arbetarna. Bibeln säger att myran ”har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre”. (Ords. 6:7) Man skulle kunna tro att ”drottningen” är herre i myrsamhället, men så förhåller det sig inte. Det har i stället sagts: ”Drottningen är framträdande i varje typisk koloni; hon är inte herre i något avseende. Hon är kolonins moder och ofta dess grundare. Hon lägger de ägg från vilka alla de övriga myrorna utvecklas.” — The Animal Kingdom (Djurriket).
”Drottningen” kan leva ända till femton år, men hannarna, som vanligen har vingar, lever i allmänhet bara några veckor. Vilken är deras uppgift? Att para sig med ”drottningen”. Vanligen framemot kvällen en viss dag driver alla myrkolonierna av en viss myrart inom många kilometers radie ut de bevingade hannarna och honorna ur stacken. De fördrivna myrorna prövar då sina vingar i vad som kallas bröllopsflykten. Hannarna och honorna parar sig vanligen med varandra medan de ännu befinner sig i luften. Vid detta tillfälle tillägnar sig honan ett tillräckligt förråd av sädesceller — kanske från mer än en hanne — för en hel livstid av ymnigt äggläggande.
Efter bröllopsflykten faller myrorna till marken, och hannarna dör snart eller blir uppätna av olika däggdjur eller fåglar. Honan biter eller sliter av sig vingarna, kryper till en säker plats under något skyddande föremål, lägger några ägg och sköter om dem tills arbetare utvecklas. Dessa övertar sedan de mödosamma uppgifterna, och hon får nu helt ägna sig åt att vara den uppvaktade, äggläggande ”drottningen”. Detta är början till en ny koloni. Hur stora blir egentligen sådana kolonier? De varierar avsevärt, men en mycket stor koloni bestod av uppskattningsvis 238.000 myror.
Livet i kolonierna betyder mödosamt slit för arbetsmyrorna, vilka inte är något annat än sexuellt underutvecklade honor. Deras uppgifter består i att leta reda på och föra hem föda, sköta om äggen och larverna, städa och bygga ut boet, men också försvara kolonin. Med arbetsmyror som sköterskor kläcks äggen till små vita larver, som ömsar hud åtskilliga gånger, tills de blir fullt utvecklade larver. Somliga larver spinner kokonger av sin egen saliv. Så småningom kryper larven ur skinnet och blir en puppa. Medan puppan vilar i detta stadium inträder förändringar, och till slut kommer en fullbildad myra ut ur puppan. Myror har inget inre skelett, men som vuxna insekter har de ett mycket hårt hudskelett.
Det är ”soldaternas” uppgift att försvara kolonin. Dessa är arbetare med mycket stora käkar och större huvuden än vanligt. På tal om huvuden kan en portvaktsmyra spärra ingången till boet i en trädstam genom att täppa till ingången inifrån med sitt mycket förstorade och kamouflerade huvud. Det kan man verkligen kalla att använda huvudet! Somliga myror försvarar sig framgångsrikt med sina gaddar. Andra besprutar inkräktare med frätande ämnen eller en illaluktande vätska, som de frambringar. När det frätande ämnet kommer på en människas hud, kan huden torka och falla av. Insekter kan rentav bli lemlästade eller dödade.
En familj av många slag
Det finns myror av många olika slag i familjen Formicidae. Låt oss se hur några av de olika arterna lever. Beträffande myran säger bibeln: ”Hon [bereder] om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.” (Ords. 6:8) En gång trodde man att alla myror var i huvudsak köttätande och inte lagrade upp någon föda för vintermånaderna, eftersom man trodde att de befann sig i dvala under den årstiden. Men år 1871 fann en biolog vissa myror i Sydeuropa som verkligen ”skördade” korn. I våra dagar är det känt att somliga myrarter lever på frön. Två mycket vanliga myrarter i Mellersta Östern — den svarta Atta barbara och den bruna Atta structor — äter frön och lagrar upp dem för vintern, då det är svårt att få tag i föda. Det är heller inte ovanligt att man finner den myrart som går under namnet Messor semirufus bygga bo i närheten av trösklogar, sädesmagasin eller sädesfält, där de har gott om föda. Vissa arter, som är allmänt kända som skördemyror, ”samlar under skördetiden in sin mat”, precis som bibeln sade för många hundra år sedan.
En del myror skulle kunna betraktas som ”jordbrukare”. Bladskärarmyror använder sina käkar till att skära ut stycken av blad och blommor. Det har faktiskt hänt att de berövat ett helt träd dess lövverk på en enda natt. När dessa insekter för bladstyckena ”hem”, ser det ut som om de bar på parasoller; de kallas därför också parasollmyror. Men de äter inte upp bladen. De tuggar dem i stället till ett mos, i vilket svampar växer. Sedan festar dessa insekter på delikatesserna, som odlas på myrornas alldeles egna underjordiska ”svampfarmer”.
Somliga myror håller ett slags ”kor”. Dessa myror drar nytta av bladlöss, stritar och sköldlöss, som lever på växter i närheten av kolonins boplats. Det finns vissa myrarter som för det mesta håller bladlöss inne i sitt bo. Med antennerna stryker myrorna sina ”kor” över ryggen och ”mjölkar” dem på så sätt, så att dessa insekter från bakkroppen avger ett sött ämne som kallas honungsdagg. Myrorna festar sedan på denna ”av hjärtans lust”.
För honungsmyrorna är det inget problem att lagra föda. De samlar söta safter från blommor eller får honungsdagg från andra insekter och lagrar sedan den läckra vätskan. En del unga myror fortsätter att svälja denna tills de sväller upp till en ärtas storlek. Dessa levande ”honungstunnor” hänger i fötterna från kammarens tak och kastar upp honung genom munnen, när hungriga myror kommer dit för att få sig ett skrovmål.
En del myror är faktiskt slavägare, vare sig det nu skett avsiktligt eller av en tillfällighet. De plundrar en annan myrarts bon och tar med sig den andra myrartens puppor eller kokonger hem igen. Men innan dessa blir uppätna kommer några fullbildade myror ut ur dem och börjar genast arbeta, som om de från början tillhörde sina tillfångatagares koloni. Det förefaller som om amasonmyran avsiktligt fångar andra myror och gör dem till slavar.
På marsch!
Vissa bruna eller svarta insekter med långa ben kan utgöra ett verkligt hot. Dessa ”bovar” kallas vandringsmyror och går ut på jakt tillsammans. De marscherar fram i breda kolonner och slukar nästan alla andra insekter som kommer i deras väg. De har faktiskt också angripit fåglar och rentav människor, och det har hänt att de förvandlat en tjudrad eller bunden häst till ett naket skelett på bara några timmar!
Men den här ”boven” har också en god sida. I boken The Animal Kingdom heter det: ”Indianerna och andra infödingar, som bor i sina palmbladshyddor, ser fram emot vandringsmyrornas ankomst. De går helt enkelt ut och lämnar fältet fritt för insekterna att myllra fram genom deras hus, eftersom de vet att när myrorna har passerat, så kommer också alla andra insekter, kackerlackor, flugor och spindlar att vara borta. Det enda de behöver oroa sig för är att kolonin plötsligt kan få för sig att bivackera för natten eller ännu längre i ett av deras hus, vilket inte är särskilt trevligt för dem som bor där.”
Är myrorna ”instinktivt visa”?
Bibeln hänför myrorna till de skapelser som är ”instinktivt visa”. (Ords. 30:24, 25, NW) Vetenskapsmän som har studerat myror i labyrinter har kommit fram till att dessa insekter kan använda synen för att känna igen olika ”landmärken”. Med hjälp av luktsinnet kan de också låta sig vägledas av dofter. De tycks till och med kunna lära sig av erfarenheten. Men detta betyder naturligtvis inte att myror kan resonera sig fram till saker och ting och fatta insiktsfulla beslut. En kolonn av vandringsmyror började till exempel gå runt, runt på en trottoar, då regnet sköljde bort deras normala luktspår, och de fortsatte att gå i cirklar tills allesammans föll till marken! Men det har sagts om myrorna: ”De är visserligen små i jämförelse med människan, men ändå visar de prov på minne, inlärning och förmåga att rätta till misstag.”
Detta är ”instinktiv vishet” i verksamhet. Den är inte följden av ett förnuftsmässigt resonemang, utan i stället av de instinkter som Skaparen har förlänat dessa intresseväckande djur.
Nu kanske du förstår varför den ”late” uppmanas att ”gå bort till myran”. (Ords. 6:6) En sådan individ kan lära något om flit och förutseende av denna oansenliga insekt. I stället för att sova, när det är lägligt att arbeta, bör han efterlikna myran, som ”om sommaren [bereder] sin föda”. (Ords. 6:8; 30:25) Ja, om den ”late” råkar ligga och dra sig i skuggan av ett träd, kanske en kolonn flitiga myror sätter fart på honom illa kvickt.