Öva din uppfattningsförmåga

1. Vad har den kristna förkunnartjänsten liknats vid i den profetiska skildringen, och hur klargjorde Jesus profetians innebörd?

DE SOM ägnar sig åt den sanna kristna förkunnartjänsten i denna tid har i den profetiska skildringen blivit liknade vid fiskare och jägare. Jeremia förutsade att en tid skulle komma då Gud skulle låta utföra ett försonande verk. Han skrev: ”Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN [Jehova], och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skola jaga dem ned från alla berg och alla höjder och ut ur stenklyftorna.” (Jer. 16:16) Innebörden av denna profetia blev klarlagd när Jesus sade till sina lärjungar: ”Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.” — Matt. 4:19.

2. Varför är det av betydelse för tjänsten att vi övar vår uppfattningsförmåga, och hur kan detta illustreras?

² Om vi skall kunna visa oss vara skickliga människojägare och -fiskare, måste vi bli Kristi Jesu efterföljare och efterliknare. Först av allt måste vi skaffa oss exakt kunskap i Guds ord, såsom Jesus gjorde, se till att vi fattar dess fulla innebörd, så att vi klart kan urskilja vart vårt handlingssätt kommer att föra oss. Detta innebär att vi med allt allvar går in för att öva vår uppfattningsförmåga, så att vi kan bruka den i förkunnartjänsten. Då vi kommer ut ur världen, är vi nybörjare, ömfotingar. Vem som helst kan gå till skogs med en bössa, men därmed blir han inte en jägare. En skicklig jägare ägnar intensiv uppmärksamhet åt sina förehavanden, han har ögon och öron på helspänn, då han ger sig på spaning efter villebråd. Han vet att han kanske annars måste gå hungrig eller, vad värre är, tumlar ned i en lejonkula eller trampar på en giftig orm. En framgångsrik jägare lär sig känna igen alla tecken och spår av sitt tillämnade byte, han lär sig att rätt tyda spårstämplarna såväl som spåret i sin helhet, och han lär sig att nyttja detta för att kunna nedlägga villebrådet. Alldeles som jägarens skicklighet fullkomnas genom verklig erfarenhet och alldeles som Jesus lärde lydnad genom sitt lidande, innebär övandet av vår urskillningsförmåga såsom kristna förkunnare inte bara att vi skaffar oss vissa teoretiska uppfattningar. (Hebr. 5:8) Vi måste i tjänsten på fältet tillämpa den utomordentliga vishet från höjden som vi vunnit, om den skall bli till praktisk nytta och om den skall utnyttjas helt och fullt. Endast på det sättet kan den medverka till vår egen frälsning och till räddning för dem vi söker upp. — 1 Tim. 4:16.

3. Varför är disciplin eller ”aga” och ett detaljerat schema av stor vikt då vi vill öva vår uppfattningsförmåga?

³ Man kan inte följa en sådan kurs utan att göra avsevärda ansträngningar. ”Det är sant att ingen aga i det närvarande synes vara glädjande, utan i stället smärtsam; likväl giver den sedermera åt dem som hava blivit fostrade därigenom en fridens frukt, nämligen rättfärdighet.” (Hebr. 12:11, NW) Rättfärdighet innebär ett rätt och riktigt handlingssätt, och om vi skall gripa tag i rättfärdigheten, måste vi få vår uppfattningsförmåga övad genom tillbörlig disciplinering eller ”aga”. Detta innebär att vi gör upp ett detaljerat schema för oss, så att vi undviker att utveckla lättjefulla vanor eller att ge oss likgiltigheten i våld. Om man skall söka efter Guds ords dolda skatter och använda kunskapen mest verkningsfullt ute i tjänsten, måste man vara vaken och aktpågiven. Hur tror du det går för en jägare som sitter och drömmer i skuggan med bössan lutad mot ett träd?

4. Nämn två sätt, på vilka vi särskilt kan öva vår urskillningsförmåga.

⁴ Ordspråket lyder: ”Den som är vis kommer att lyssna och tillägna sig mera undervisning, och en förståndig man är den som förvärvar skicklig vägledning.” (Ords. 1:5, NW) Eftersom det första som krävs av oss, då vi skall öva upp vår urskillningsförmåga, är att vi inhämtar exakt kunskap och fattar dess innebörd, måste vi med allvar ägna oss åt detta. Låt oss ta i betraktande två sätt, på vilka det kan ske: genom studium och genom iakttagelse. En erfaren jägare inser att vetskap om vad man skall söka efter är elementär kunskap i hans yrke. Fördenskull har han lärt sig känna igen och särskilja olika slags djurspår. Han vinner insikt om olika villebråds matvanor och om betydelsen av alla de olika ljud han hör, och han lär sig om de direkt inverkar på det som han förehar eller inte. Rustad på detta sätt är han beredd att spåra upp bytet och smyga sig på det. Endast nybörjaren eller ömfotingen tar sig för med att bara ströva omkring till dess villebrådet rusar upp framför honom.

5. Varför kan vi inte vara tillfreds med att skaffa oss bara en ytlig uppfattning av det som vi studerar i bibeln?

⁵ Vårt studium av bibeln måste följa samma mönster. Eftersom vi måste ha exakt kunskap själva, om vi riktigt verkningsfullt skall lyckas utföra vårt uppdrag att vara människojägare och -fiskare, måste vi först av allt tillämpa just dessa metoder för jakt och fiske då vi söker efter Guds ords dolda sanningar. Vi måste fördenskull lära oss att utveckla en skärpt vakenhet för de ting som vi studerar och för vad de har att göra med vårt uppdrag som Ordets förkunnare. Vi nöjer oss inte med en ytlig uppfattning av tingen utan kommer att vara på spänn efter varje nyans och betydelseskiftning i det stoff som vi begrundar.

6. Vad kan man göra mera, när man förbereder sig för Vakttornsstudiet, än bara stryka för svaren till de tryckta frågorna, och varför är det så viktigt att göra mera?

⁶ När du t. ex. förbereder dig för församlingens Vakttornsstudium, gör du då mera än bara letar rätt på och stryker för svaren till de tryckta frågorna vid foten av sidan? Tänk igen på jägaren, som spårar upp och smyger sig på sitt byte. Den som bara begrundar en enda paragraf åt gången, med dess fråga och svar, liknar den jägare som bara betraktar en enda spårstämpel åt gången utan att ta hänsyn till vad den har för samband med hela det spår som hans tillämnade byte har lämnat efter sig. En sådan jägare kan snart fullständigt förlora spåret och som en följd tvingas vända åter till lägret utan något byte. Även om vi utan tvivel röner gagn av att lära oss bara några stycken svar till några stycken frågor i studiet, får vi inte glömma den kloke jägaren Paulus’ råd, då han sade: ”Det är därför som det är nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi hava hört, för att vi aldrig må glida bort.” (Hebr. 2:1, NW) Hur mycket gagnerikare och mera bestående kommer inte resultaten av vårt studium att bli, om vi fattar ”innebörden” av hela artikeln, i det att vi förstår och tillämpar varje detalj i studiet, som utvecklar artikelns tema, begrundar alla hänvisningar till bibelställen som inte är citerade och skaffar oss en klar uppfattning av huvudargumenten och bevisen ur Skriften, som steg för steg, likt spårstämplar, klart och tydligt leder fram till de viktiga slutsatser, som varje studieartikel som är återgiven i Vakttornet vill föra oss fram till såsom vårt mål.

7. Hur kan uppfattningen skärpas genom att vi samtalar med våra bröder om nya och svåra saker som vi har lärt oss?

⁷ Det personliga studiet blir värdefullare om vi passar på att tala med våra bröder om nya eller svåra saker som vi har lärt oss. Inte nog med att vi kan urskilja dessa saker klarare på det sättet, men det är troligare att vi kan införliva dem med den del av vårt kunskapsförråd, som vi gör bruk av och som lätt lånar sig till grundstenar, på vilka andra nya och mera avancerade sanningar kan byggas. Genom att vi på detta sätt ständigt repeterar de förvärvade kunskaperna, förhindrar vi stagnation, och betydelsefulla principer som vi för första gången lärde känna för många år sedan kommer alltid att vara levande när vi behöver tillämpa dem för att fatta beslut. När vi talar med våra bröder före och efter mötena, på väg till och från distriktet, när vi förbereder oss för de skriftliga repetitionerna i Skolan i teokratisk ämbetsutövning, kommer vårt intresse för att skärpa vår egen uppfattning att liva upp andras intresse och bli till gagn både för oss själva och för våra bröder. ”Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.” — Ords. 15:22.

Behovet av gruppstudium

8. Varför är gruppstudium av så stor betydelse, om man skall komma till fullständig och exakt urskillning när det gäller Guds ord?

⁸ Hur nyttigt vårt personliga studium och det mera personliga dryftandet av saker och ting med andra än kan vara, måste vi i alla fall ta del i de gruppmöten som hålls i närheten av vårt hem, om vi i full utsträckning skall kunna utveckla vår uppfattningsförmåga vid studiet. Liksom vi vänder oss till Guds kanal och förbindelseled för att få undervisning i hans ord, bör vi se till att vi får ta del av ett organiserat dryftande av denna undervisning för att vi helt och fullt skall kunna fatta det som meddelas oss. När vi tar del i ett gruppstudium tillsammans med andra, som är mogna, hindras vi från att dra oriktiga slutsatser som en följd av privat uttolkning av en del av råden och föreskrifterna. Vi har möjlighet att jämföra våra bröders svar med dem som vi själva har tänkt ut i förväg. Är du vaken för denna möjlighet och föranstaltning? Kontrollerar du dina kunskaper och din insikt med hjälp av det som dryftas? Du kanske är helt och hållet med på det som sägs. Men du kan likväl lära dig nya sätt att ge uttryck åt en viss tanke och kommer utan tvekan att förvärva några nya synpunkter vid varje möte. Om du då hör en sak förklaras, som du inte helt fattar eller som du har fattat på ett annat sätt, är du naturligtvis angelägen att göra en anteckning härom för att senare skaffa dig klarhet, så att du i ditt jagande efter sanningen inte blir förd på villospår genom vaga och felaktiga slutsatser. En klok och erfaren jägare låter sig aldrig ledas bort från spåret när det blir svårt att följa. Han saktar farten och spanar ihärdigt, till dess han är säker på riktningen, och så fortsätter han målmedvetet för att söka hinna upp villebrådet.

9. a) Hur bör vårt sinne vara stämt vid de offentliga föredragen, tjänstemötena och Skolan i teokratisk ämbetsutövning, för att vi skall få mesta möjliga gagn av dessa möten? b) Varför bör vi med glädje gripa varje tillfälle att göra bruk av vår urskillning?

⁹ På liknande sätt bör vi vara vakna och aktpågivna då vi lyssnar till de undervisande talen vid de offentliga mötena, vid tjänstemötena och Skolan i teokratisk ämbetsutövning, som hålls i Rikets sal. Ibland kanske vi är benägna att bara sitta där och låta talen flöda ned över oss och tillägnar oss endast de tankar som lyckas fastna hos oss. Om man gör så, liknar man mycket den jägare, som passivt — men likväl optimistiskt — väntar att villebrådet skall ramla ned i knäet på honom. En människa som med allvar studerar Guds ord lär sig att lyssna, såsom Jesu lärjungar gjorde, och är på spänn för att få grepp om mera än det allra väsentligaste. (Mark. 4:10) Om vi är riktigt uppmärksamma då vi lyssnar till ett tal, kommer vi inte bara att höra orden som utsägs, utan vi kommer också att tänka, att lära oss följa talarens disposition, uppskatta hans reflexioner, förbinda detaljer som kommer fram med sådant som redan påpekats, pröva bevismaterialet som läggs fram till stöd för påståendena, överväga fullständigheten i bevisföringen eller i svaren på de frågor som det dryftade ämnet har väckt. För att pröva vår uppfattningsförmåga och avbörda oss det ytterligare ansvaret att göra gott bruk av det som vi har inhämtat, kan vi senare försöka göra ett sammandrag av de tal vi lyssnat till för någon som inte kunde vara med och höra dem. Framhåll huvudpunkterna i talen, de påståenden som talarna gjorde och de bevis från Skriften som de anförde. För att man skall kunna ägna en sådan reflekterande och noggrann uppmärksamhet åt det som sägs i ett tal fordras det övning och urskillningsskärpa, men många nybörjare eller ömfotingar har blivit skickliga jägare efter att flitigt ha övat sig i jaktkonsten. Och vilken annan inställning bör vi dessutom ha, när Guds ord utläggs inför oss? En trohjärtad uppskattning av de sanningar som läggs fram och en uppriktig önskan att lära borde vara nog för att få oss att ”ägna mer än den vanliga uppmärksamheten” åt det vi hör, men när vi inser hur livsviktigt det är för det andliga framåtskridandet och den andliga mogenheten att vi övar vår uppfattningsförmåga, tar vi med glädje vara på varje tillfälle att öva vår urskillningsförmåga.

10. Vad anbefaller Paulus att vi skall ge akt på för att bygga upp vår tro, och vad kräver detta av oss?

¹⁰ Ett annat viktigt sätt, varpå vi kan vinna kunskap och insikt, är genom iakttagelse. Aposteln Paulus förmanar: ”Kom ihåg dem som styra eder [dvs. inom Guds organisation], som hava talat Guds ord till eder; och när ni begrunda hur deras vandel utfaller, sök att efterlikna deras tro.” (Hebr. 13:7, NW) Lägg märke till att aposteln inte här säger att vi rätt och slätt skall ”göra efter” dessa mäns gärningar. Han säger att vi skall tillägna oss samma tro som driver dem till deras föredömliga handlingar. Detta kräver urskillning, klar uppfattning. Paulus’ praktiska råd här innebär att vi måste ge akt på hur Jehova utövar ledningen genom sin organisation, dvs. genom dem som i egenskap av tillsyningsmän representerar Guds organisation i församlingen. I synnerhet kan vi med stor fördel ge akt på den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, som Gud har satt över alla Rikets intressen. ”Genom vishet skall ett hus bliva uppbyggt, och genom urskillning skall det visa sig vara fast grundat. Och genom kunskap skola de inre rummen bliva fyllda med alla dyrbara och ljuvliga ting av värde. Den som är vis i kraft är en rask man, och en man med kunskap förstärker sin makt. Ty genom skicklig vägledning skall du föra krig, och i mängden av rådgivare finnes frälsning.” — Ords. 24:3—6, NW.

11. Vilka faror och svåra följder undviker vi genom att vi såsom individer följer den kurs som Gud har angivit att hans organisation skall följa?

¹¹ Förmedelst sin heliga ande, sin verksamma kraft, anger Jehova den kurs hans organisation skall följa. Under en tid av åttio år har vi nu i våra dagar kunnat iakttaga hur tillförlitlig denna kurs är. När vi lägger märke till vilka rika välsignelser som Jehova har utgjutit över den ”trogne och omdömesgille slaven” som klass betraktad, kan vi då inte lätt tänka oss att samma fördelar skall komma de individer till del, som följer detta exempel, som till mönster för sin kurs i livet har valt den kurs som Guds organisation följer? Varför skulle vi då insistera på att välja vår egen väg, sätta upp en egen måttstock eller bemöda oss om att låta vårt eget individuella omdöme få större värde för oss än denne beprövade, trogne ”slavs” omdöme? Att handla så är lika fruktlöst, resultatlöst, som att följa ett orätt, vilseledande, spår då man går på jakt. Det hjälper inte om man försöker aldrig så att övertyga sig själv om att man är på rätt stråt, ty sanningen är den att villebrådet inte befinner sig i andra änden av spåret. Vad nyttar det till att vi lurar oss själva genom falska förespeglingar eller personliga uppfattningar? Vi må vara aldrig så övertygade eller ligga i aldrig så mycket, men vi vinner ändå inte livets belöning genom att följa slugt uttänkta fabler. (2 Petr. 1:16) ”Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, men den som är vis lyssnar till råd.” — Ords. 12:15.

12. Men vilken snara måste vi i detta sammanhang ta oss i akt för, och vilka varningens ord har Paulus givit?

¹² Men vi får inte bli fångade i en snara som innebär att vi blint följer en organisation av människor. Lägg märke till Paulus’ förmaning: ”Begrunda hur deras vandel utfaller.” (Hebr. 13:7, NW) Vi måste alltså noggrant ge akt på resultaten av deras verksamhet och se om den är god eller ond. Detta är helt i linje med följande ord av Paulus: ”Må vi därför, så många av oss som äro mogna, hava denna sinnesinställning. ... Må vi ..., i den utsträckning vari vi hava gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin. Bliv samfällt mina efterliknare, bröder, och håll blicken fäst vid dem som vandra på ett sätt som överensstämmer med det föredöme ni hava i oss.” — Fil. 3:15—17, NW.

13. a) Varför är det så viktigt att bruka verklig urskillning, då man följer dem som har ledningen? b) Vilken djupare innebörd ligger i orden ”urskilja både rätt och orätt”, och hur måste vi lära oss värdera en sak?

¹³ Någon gång händer det att en tillsyningsman eller någon som är framträdande inom Guds organisation slår in på en felaktig kurs, och de dåliga följderna blir kanske inte uppenbara förrän efter någon tid. Detta är orsaken till att det är viktigt att bruka urskillning då man följer deras föredöme som tar ledningen. Om vi söker efterlikna människor, skulle vi snart ledas på villospår, men om vi följer Paulus’ råd och söker efterlikna dessa mäns tro, då kommer vi att ledas av Guds ord och av Guds ande. Genom att vi gör bruk av vår uppfattningsförmåga, blir vi övade att urskilja både rätt och orätt. Att göra sådan åtskillnad mellan rätt och orätt innebär inte bara att ”se” och göra jämförelser eller lägga märke till kontraster. Nej, man måste urskilja och hata det orätta för vad det är, överträdelse av Guds lag. (Am. 5:15; 1 Joh. 3:4) När vi gör detta, kommer vi inte att överse med det orätta, därför att någon som vi älskar eller respekterar utövar det som är orätt. (5 Mos. 13:6—9) Adam gjorde sig skyldig till ett sådant omdömesfel. Han kände till skillnaden mellan rätt och orätt, och han visste att Eva hade slagit in på en orätt kurs, men han hatade inte det orätta tillräckligt för att låta detta hat reglera den kärlek han menade sig hysa till Eva. Om han verkligen hade älskat Eva, skulle han ha tänkt på hennes välfärd, och han skulle då ha handlat i överensstämmelse med sin klara insikt om att Jehova varken kan eller vill välsigna orätta gärningar. Det är orätt att överträda en princip oberoende av vem som gör sig skyldig härtill. Om vi önskar utveckla en sann och rätt urskillningsförmåga, måste vi lära oss att värdera en sak med Guds ord såsom måttstock och i ljuset av detta ord, inte efter de individer som har med saken att göra. — Ords. 3:5, 6; 10:23.

Hur vi får grepp om innebörden av de råd vi får

14. Nämn en annan faktor, som hjälper oss att lära genom iakttagelse, och vad kommer till, om vi skall få det allra största gagnet härav?

¹⁴ En annan faktor, som hjälper upp iakttagelseförmågan, består i att söka få grepp om innebörden av de råd som ges. Tillrättavisning eller aga som ges på lämpligt sätt blir oss till fostran, vare sig vi blir föremål för den individuellt eller kollektivt. ”Den, som tillrättavisar en människa, vinner slutligen mera ynnest, än den som smickrar med sin tunga.” (Ords. 28:23, Åk) Eftersom vi vet att råd och tillrättavisning är till nytta för oss, sätter vi värde härpå, liksom vi håller vår himmelske Fader kär, därför att han kärleksfullt ger oss fostran som blir till frälsning för oss. Men för att få grepp om rådens innebörd, måste vi noggrant begrunda dem under bön. På samma sätt som vi inte kan förvänta att vi kan ta in föda och få behålla maten om vi inte smälter den ordentligt, kan vi inte få grepp om den hela och fulla innebörden av den tuktan och fostran vi får och klokt tillämpa den, om vi inte uppriktigt begrundar allt detta, tänker över fakta i ljuset av de ur Skriften hämtade bevis som framlagts, alldeles som en skicklig jägare ger akt på det ena beviset efter det andra för att han är villebrådet i hälarna, så att han vet att han följer ett osvikligt spår.

15, 16. Vilken inställning bör vi alltid ha till råd och tillrättavisningar, vare sig de gäller oss direkt eller inte?

¹⁵ Oberoende av vilka råd det är som ges eller av till vilka de är riktade kan vi med största sannolikhet finna något sätt att tillämpa dem på oss själva, förutsatt att vi är aktpågivna. ”Tillrättavisa inför alla åskådare de personer som utöva synd, på det att de övriga också må hysa fruktan”, sade Paulus. (1 Tim. 5:20, NW) Jesus gav inte dem som lyssnade till hans bergspredikan någon orsak att känna sig egenrättfärdiga, då han förmanade dem: ”Ni hava hört att det sades till dem i forna tider: ’Du skall icke mörda, utan vemhelst som begår ett mord skall vara ansvarig inför domstolen.’ Dock säger jag eder att envar som fortsätter att vredgas på sin broder skall vara ansvarig inför domstolen.” Kunde någon enda av dem som hörde honom påstå att han aldrig hade känt någon som helst bitterhet mot någon av sina bröder? Jesus förmanade vidare sina åhörare: ”Ni hava hört att det sades: ’Du skall icke begå äktenskapsbrott.’ Men jag säger eder att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han får passion för henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matt. 5:21, 22, 27, 28, NW) Fanns det någon bland dem som nåddes av Jesu röst, som kunde säga sitt samvete vara rent utan att känna minsta skuldkänsla? I dessa dagar, då ondskan är på frammarsch, måste också vi vara snara att urskilja innebörden av alla de tillrättavisande ord vi får mottaga från Guds ord genom Guds organisation.

¹⁶ Om ett brev, som meddelar att någon blivit utesluten på grund av att han har handlat orätt, blir uppläst inför församlingen, hur känner du det då? Känner du sorg över att en broder eller syster har misslyckats i att utöva tillräcklig urskillning eller kanske har vägrat att utöva urskillning för att kunna efterlikna den tro som kännetecknar Guds ”trogne och omdömesgille slav”? Vi bör känna oss djupt bedrövade. Men känner du också ett behov av att stärka din egen ställning inom de råmärken som Gud har angivit för ett rätt handlingssätt? Begrundar du allvarligt de handlingar som steg för steg har bidragit till de följder som din broders kurs i livet har lett till? Tänker du uppriktigt igenom ditt eget handlingssätt för att undvika möjligheten att begå samma fel och misstag som han, eller slätar du över mindre förseelser och menar att de är av ringa betydelse, att de inte är av sådan omfattning att man behöver fästa sig vid dem? En mogen kristen vet att han aldrig kan ta något för givet, oberoende av hur långsökta de slutliga följderna av tillkortakommandena kan förefalla. — 1 Kor. 10:12.

17. a) Vad kan följden bli, om vi inte på oss själva tillämpar de råd och den fostran vi får genom Guds organisation? b) Vad måste vi göra individuellt för att skrida framåt till mogenhet?

¹⁷ Om vi inte på oss själva tillämpar de råd och tillrättavisningar och den fostran, som vi regelbundet får genom Guds organisation, då blir vi lika den jägare som ser spår av villebråd men som inte bryr sig om dem utan ger sig av i en annan riktning. Handlar vi på det sättet, så tar vi miste i fråga om det första steget, när det gäller att träffa kloka avgöranden, och vi sätter oss då fullständigt ur stånd att fullgöra huvudsyftet med att vi har fått kunskap och undervisning, dvs. att vi skall vara ”ordets görare”, använda ordet för att predika och undervisa om ”dessa goda nyheter om riket”. Jehovas vittnen har en sanningens organisation. De har uppnått detta genom att troget följa Jehovas ledning steg för steg på vägen och vägra att låta sig ledas in på villospår som har löpt kors och tvärs över den stig de följt. Om vi skall gå framåt till mogenhet såsom individer, måste vi upprätthålla denna organisations sanning. Vi måste vinna exakt kunskap genom att använda vår uppfattningsförmåga, få grepp om innebörden av denna kunskap och strängt hålla oss till den, så att vi inte leds åt sidan och kommer in på ett villospår. (1 Tim. 1:3, 4) Vårt skydd består i att omsorgsfullt och ihärdigt studera Guds ord, i att vi tar emot tillrättavisning och ständigt söker råd och vägledning från och genom Guds organisation.

18, 19. Vilket gagn har vi av att utveckla och skärpa vår tankeförmåga och öva vår uppfattningsförmåga?

¹⁸ Det duger inte nu att stå stilla. I det att vi har avskilt oss från den nuvarande tingens ordning genom att förändra vårt tänkesätt och genom att förbinda oss med den anordning som Gud har gjort, har vi tagit ett steg framåt. Om vi inte utvecklar och skärper vår tankeförmåga, förlorar vi vår plats i den nya världens samhälle. Hör här Jehovas ord: ”När visheten kommer in i ditt hjärta och kunskapen själv blir välbehaglig för själva din själ, då kommer tankeförmågan själv att hålla vakt över dig, urskillningen själv skall skydda dig.” ”Guds frid, som överträffar all tanke, kommer att bevara edra hjärtan och edert sinnes förmågor förmedelst Kristus Jesus. ... Det som ni inhämtade och också godtogo och hörde och sågo i förbindelse med mig, utöva det, och fridens Gud skall vara med eder.” — Ords. 2:10, 11; Fil. 4:7—9; NW.

¹⁹ Öva din uppfattningsförmåga. Om du gör det, blir du inte bara i stånd att tillgodogöra dig den fasta andliga föda som Jehova förser sin mogna organisation med, utan tack vare att du fattar rätta beslut i alla prövande förhållanden, kan du alltjämt med frimodighet bevara din plats bland dem som är skickliga människojägare och -fiskare, undervisare i Guds ord inom Jehovas nya världs samhälle.