Uppskatta grundläggande kristna publikationer
”Den rättfärdiges hjärta betänker, vad svaras bör. — Ords. 15:28
1, 2. Hur blir Rikets förkunnare kompetenta i sin ämbetsutövning, och varför är detta nödvändigt?
TVÅ av Jehovas vittnen gick från dörr till dörr med budskapet om Guds rike. Vid en dörr kom personen som öppnade med en invändning som den nyare förkunnaren inte kunde svara på. Den mera mogne trädde till, besvarade med hjälp av Skriften frågan till den besöktes belåtenhet och framställde sanningen på ett sådant sätt, att denne fick ett gott intryck av det kristna budskap som de frambar. Senare sade den nyare: ”Jag skulle aldrig ha kunnat besvara den frågan!” Men den mognare förkunnaren försäkrade den nyare att han genom fortsatt studium och tjänst skulle komma att kunna göra det.
2 Alla Rikets förkunnare har haft liknande erfarenheter. Om de har blivit verkligt kompetenta i ämbetsutövningen, om de är i stånd att besvara sådana frågor och bemöta större invändningar, så är det därför att deras studium av bibeln och bibliska publikationer har skänkt kunskap, och deras tjänst har hjälpt dem att bli skickliga i att bruka den. Som vi såg i vårt förra studium, kan den som önskar bli stark i sanningen varken sätta studiet eller tjänsten åt sidan. Och denna styrka och mogenhet är viktiga, ty liksom det var i Paulus’ fall, måste våra stridsvapen vara ”så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen”, och vi bör vara framgångsrika i att kasta överända tankebyggnader som rests upp emot den rätta kunskapen om Gud. Kan du göra det? Har du ännu förvärvat den nödvändiga mogenheten? — 2 Kor. 10:4, 5.
3. Vilka belöningar förmår upptagna förkunnare att använda mycken tid till ytterligare studium?
3 När bröder har god kunskap och insikt, är i stånd att väl besvara frågor, kan frambära budskapet väl i tjänsten, och då andra bröder vänder sig till dem, när de behöver hjälp och upplysningar, så är det inte något mystiskt i samband med deras källa till insikt och förståelse. De har kanske inte mera tid till sitt förfogande än du. De kanske har hustru, barn och hem att dra försorg om och står inför liknande och ibland till och med större problem än andra bröder, när de skall göra detta. På grund av den ytterligare tid som de så använder i tjänsten kan det dessutom hända att deras dag är mera upptagen än din. Men de går helt och hållet upp i sanningen. De får stor lycka av att tillägna sig sund kunskap och blir upplivade när deras extra studium bevisar sig vara till särskild och kanske oväntad nytta, då de frambär Rikets budskap. De säger inte att de inte har någon tid för studium, ty de vet att det inte bara är mera tjänst, utan bättre tjänst som erfordras. De inte bara använder fler timmar i Jehovas tjänst, utan gör också dessa timmar mera innehållsrika, i det de inte endast ökar kvantiteten av sin tjänst, utan också förbättrar dess kvalitet. De vet att om de skulle upphöra att gå framåt, så skulle de börja glida tillbaka; att om de inte fortsätter att lära, så kommer de att upphöra att veta något. Därför är det deras fortsatta studium som gör deras sunda kunskap möjlig.
4. Hur kan du förbättra ditt kristna vittnande?
4 På alla Jehovas tjänare vilar förpliktelsen att tala klart och enkelt och så att det blir lätt att förstå. Men för att vi skall kunna uttrycka oss klart och tydligt, måste vi veta vad det är vi talar om. Vi måste inte bara förstå sanningen, utan också folks synpunkter ute på våra distrikt, ty endast om vi känner till deras invändningar, kan vi klart och tydligt besvara dem. Vi bör fortsätta att granska vår framställning av Rikets budskap, höra på vad folk säger till svar därpå och sträva, efter att bli förstådda av dem. Och när vi ställs inför en situation som vi inte är vuxna, kan vi ägna eftertanke åt den senare, arbeta ut ett svar för ett dylikt fall, så att vi en annan gång vet vad vi skall säga.
Studium
5, 6. Hur kan du vinna vishet, vilken beslutsamhet behöver man för att finna den, och vad bevisar värdet av studium?
5 Det är sant att ”om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord”. Men bönen är inte slutet på saken. Om den vore det, skulle det inte sägas oss: ”För allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.” Och: ”Den rättfärdiges hjärta betänker, vad svaras bör.” (Jak. 1:5; Ords. 4:7; 15:28) Vi kan inte förvänta att vinna någon vishet, om vi, sedan vi bedit om sådan, ignorerar den anordning som Gud har gjort, för att vi skall vinna den. Jehova består visheten, men den måste sökas liksom dyrbara skatter och med den beslutsamhet, varmed gruvarbetare och malmletare söker efter värdefulla metaller i jorden. Ordspråksboken säger: ”Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig, så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten, ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten, om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt, då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna. Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd. Åt de redliga förvarar han sällhet [sund vishet, AS], han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet.” — Ords. 2:1—7.
6 Detta är inte bara teoretiskt sant. Värdet av sådant studium visar sig i praktiken. De av de nya i församlingen som mognar snabbast är de som lyder befallningen: ”Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap”, som kommer ihåg att ”ett sannfärdigt vittne räddar liv” och som inte betraktar det förhållandet, att de är relativt nya i sanningen, som en ursäkt för att inte kunna göra det. De inser vikten av kristna publikationer och församlingsmöten, som ordnats för att de skall bli styrkta och stärkta, och de söker begagna varje metod att vidga sin kunskap och insikt. — Ords. 23:12; 14:25.
7. Hur kommer grundläggande teokratiska publikationer att hjälpa den mognande kristne?
7 De som verkligen växer till i mogenhet finner att det är en utomordentlig hjälp för dem i deras tjänst på fältet att de är förtrogna med de grundläggande teokratiska publikationerna, så att de får en god grundval att stå på och så kan besvara de flesta av de frågor som de får under tjänsten på fältet. Vidare, när de förbereder ett tal som de skall hålla på församlingsmöten, repeterar de inte bara sådant som de förut har använt i alla sina tidigare tal, utan de söker efter ytterligare upplysningar, som kommer att göra talet verkligt levande, fyllt av sunda, andliga råd. Deras ivriga åstundan efter kunskap kan även få dem till att fördjupa sig i saker som publicerades långt innan de kom in i sanningen, varigenom de utvidgar och fördjupar sin insikt och ständigt växer till i kristen mogenhet.
8. Vilka upplysningar från Sällskapets tidigare publikationer kan användas, när man förbereder tal, och hur kan man finna sådana synpunkter?
8 Tar du fram äldre publikationer för att utvidga och fördjupa din kunskap och insikt i sådana ämnen, kring vilka det uppstår frågor? Har du verkligen studerat dessa äldre publikationer? När en broder håller ett tal, kan du då, för att komma upplysningarna att sjunka ännu djupare in i ditt sinne, identifiera just den publikation, från vilken framställningarna är tagna? Om han behandlar Jesu jordiska familj, kommer du då ihåg att artikeln ”Jakob, Jesu broder”, i Vakttornet för den 1 april 1954, visade hur vi kan veta att Jesus hade bröder och systrar? När han påpekar att en kristen inte bör använda ogudligt tal, kommer du då ihåg att detta behandlades i artikeln ”Framsteg i strävan att tämja tungan”, 1 augusti 1951? När han talar om de olika slagen av andevarelser, nämligen änglar, keruber, serafer och ärkeängeln och beskriver deras olika ställningar, kommer du då ihåg att detta ämne behandlades på sidorna 51—54 i boken ”Sanningen skall göra eder fria”? Du kanske inte kommer ihåg datum och sidnumren, men kommer du ihåg framställningen? Kan du använda skriftställesförteckningen för att finna sidorna? Kan du förklara dessa saker, när någon frågar dig om dem? Bröder som har mogen kunskap har kanske till och med nyligen slagit upp dessa ämnen för att uppfriska sitt minne, innan de dryftar dem med nyintresserade personer.
9. Vad kommer att förhindra att bibelstudiet blir ett tröttsamt göra?
9 Hur har du det med underlaget till din kunskap? Om du är en av de nyare i församlingen, har du då studerat bara en av Sällskapets publikationer, såsom boken Vad har religionen gjort för mänskligheten?, eller har du förvissat dig om att du känner till de viktigaste upplysningarna i ”Låt Gud vara sannfärdig” och ”Detta betyder evigt liv”? Att studera dem är inte något tröttsamt göra, utan ett nöje, om det du är intresserad av inte är det antal sidor som du måste läsa, utan i stället den kunskap du kommer att vinna och hur den skall stärka din tro och hjälpa dig att bli en bättre kristen tjänare. Tänk aldrig: ”Å, jag känner till det mesta av det där.” Ty du kommer verkligen att finna, att du inte gör det och att du blir styrkt genom ytterligare studium.
10, 11. Ge exempel — antingen de här anförda eller andra som du kan tänka på — som visar hur viktiga upplysningarna i ”Detta betyder evigt liv” är.
10 Vad bör du känna till från boken ”Detta betyder evigt liv”? Det är många saker, men tänk på det här exemplet till att börja med: När du träffar någon som inte kan förstå hur Jehova Gud kan vara utan begynnelse, från evighet till evighet, och kan ha ägt en oändlig tillvaro innan vi alls blev till, kommer du då ihåg att det sägs i kapitel två: ”Är detta otänkbart? Vad skall vi säga om begreppen rum och tid? Var börjar rummet eller rymden? När började tiden? Den matematiska vetenskapen känner till ett sådant begrepp som oändligheten, och det borde inte vara svårare att acceptera tanken att Gud alltid har varit än att tänka att tiden och rymden utsträcker sig oändligt, i det flydda såväl som i det kommande.”
11 Om så någon förnekar att vi behöver bibeln som en vägvisare för vår gudsdyrkan, kan du då visa att Jesus gav oss föredömet som visar att vi bör grunda vår verksamhet på vad bibeln säger? Lukas 4:16—21 visar att det var Jesu ”sed” att ”på sabbatsdagen” gå in i synagogan och stå upp för att läsa högt ur Skriften. I Matteus 4:4, 7, 10 får vi reda på att när Jesus blev frestad av Satan i öknen, tillbakavisade han frestaren tre gånger genom att ur minnet citera tre texter från Femte Moseboken, och varje gång sade han: ”Det är skrivet.” Vidare heter det i Lukas 24:27: ”Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom.” Skulle du ha kommit ihåg dessa detaljer, som visar att Jesus gav oss föredömet och visade att vi bör använda bibeln som en vägledare för vår gudsdyrkan? De omtalas i kapitel sju, ”Den livgivande kunskapens bok”, i ”Detta betyder evigt liv”.
12. Vilka grundläror bör du vara i stånd till att förklara, sedan du studerat ”Låt Gud vara sannfärdig”?
12 Vidare bör var och en inom församlingen ha studerat och vara i stånd att förklara de grundläggande lärofrågor som behandlas i studiehjälpredan ”Låt Gud vara sannfärdig”, däribland vem Satan är och vilket inflytande han utövar i nuvarande tid, vad människan är, varför treenighetsläran är falsk, varför en lösen är nödvändig och hur det drogs försorg om en sådan, vilken Guds sanna församling är och hur vi vet att vår tid är ”ändens tid”. Ett helt kapitel i ”Låt Gud vara sannfärdig” ägnas åt vart och ett av dessa ämnen. När du nu tänker tillbaka på dessa ting, kan du då förklara dem? Som en mogen kristen förkunnare bör du vara i stånd att göra det.
13. Av vilka olika orsaker bör, du söka efter upplysningar i Sällskapets äldre publikationer?
13 Dessa två böcker, ”Låt Gud vara sannfärdig” och ”Detta betyder evigt liv”, innehåller grundläggande kunskap. Och när du väl har studerat igenom dem, kan du ge dig i kast med äldre publikationer. Kom ihåg, att ”den andliga människan [utrannsakar] i sanning allting” och bör känna till också Guds djupheter. Det finns så mycken rikedom i Guds ord och så många ting av värde, att det är omöjligt att repetera alla dessa saker med bara några få månaders mellanrum. Och ändå var mer än hälften av dem som nu är Jehovas vittnen inte vittnen för så kort tid sedan som år 1949! Och de som nu läser denna tidskrift är en million fler till antalet än de som läste den i september 1955, för bara tjugofyra månader sedan! Hur kan alla dessa människor få del av de saker som de har gått miste om? Endast genom att studera de tidigare publikationerna och fördjupa sig i de tidigare numren av Vakttornet, som förvaras i biblioteket i Rikets sal på platsen. Det finns mycken andlig rikedom och hjälp till att nå mogen kunskap i dessa tidigare publikationer, och du har sannerligen nytta av att ta dig tid till att studera dem. Genom att du undersöker Sällskapets tidigare publikationer, kommer du att få reda på var du kan finna svaren på de frågor som uppstår, och du kommer att glädjas över att se hur din insikt ökas. Den ytterligare kunskap, som du på det sättet skaffar dig, kommer att göra det möjligt för dig att bli starkare i tron, bli av större värde för dina bröder och till större gagn för organisationen. Detta är i sanning goda skäl till att följa psalmistens exempel, hans som sade: ”Jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.” — 1 Kor. 2:15, NW; Ps. 77:13.
14. Vilken illustration av vikten av att tjäna Jehova i vår ungdom gavs i ”Den nya världens Skapare i hågkomst”?
14 Låt oss nu begrunda några av de ting som vi kan lära oss genom att vi fortsätter med att repetera innehållet i dessa äldre publikationer: I ett tal som betonar vikten av att vi använder vår ungdom i Jehovas tjänst grundar en talare sin framställning på Predikaren 12:1—7, som börjar: ”Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: ’Jag finner icke behag i dem.’” Han använder så de efterföljande verserna till att måla en levande bild av hur ”onda” dagar kommer för dem som inte har använt sitt liv i Jehovas tjänst, utan som har använt sin ungdom och kraft på felaktigt sätt och som inte tänker på sin Skapare och inte förstår de underbara gärningar han nu gör. I deras livs sommartid tedde sig allt ljust, men i ålderdomens vinter mörknar det. Armarna och händerna darrar, benen blir allt svagare och kröker sig, fötterna släpar och hasar sig fram. Den gamla människan sover inte djupt, ty hon äger inte den visa och förståndiga människans sömn och inte heller den hederlige arbetarens söta sömn. I trappor är hon rädd, trängseln på gatorna gör henne förskräckt, och den lättaste tyngd är en börda, tills slutligen livets ”silversnöre” rycks bort, den ”gyllene skålen”, människans underbara hjärna, slås sönder och ”stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit”. Det är höjden av fåfänglighet, påpekar talaren, att i ungdomen ignorera Skaparen och bli gammal i denna uppsåtliga okunnighet och efter vad som kunde ha varit ett framgångsrikt och välsignat liv endast ha detta sorgliga, nedbrutna, förödda tillstånd som resultat. Men helt annorlunda är den tillfredsställda mogenheten hos dem som fortfarande åtnjuter samma välsignelser som han erhöll under en lycklig ungdomstid, visligen använd i Jehovas tjänst. Varifrån fick talaren en sådan verkningsfull, tillämpning av detta skriftställe? Jo, från artikeln ”Den nya världens Skapare i hågkomst” i Vakttornet för den 15 juni 1946. Kommer du ihåg den?
15. Vad är den, verkliga innebörden i ordet ”minister”, vad kan visas av detta, och var fanns dessa upplysningar?
15 En annan broder, som önskar illustrera de skyldigheter som påvilar en Ordets förkunnare, påpekar i ett tal på tjänstemötet att den från latinet stammande termen ”minister” (som på engelska också används till att beteckna en Ordets tjänare; jfr. det latinska uttrycket verbi divini minister = det gudomliga ordets tjänare) i sig själv understryker tanken på tjänst, att den inte talar om en som är upphöjd, utan om en som befinner sig i en underordnad ställning. Ordet kommer av minus, visar han, som betyder mindre, och komparativändelsen tér, alldeles såsom ordet av motsatt innebörd, magister eller mästare, kommer av magis, som betyder mera och komparativändelsen ter. Det hebreiska ord som i engelskan i allmänhet återges med ”minister” översätts också och alldeles lika bra med ”tjänare”. Och det ifrågavarande grekiska ordet är dia’konos, som bokstavligen betyder ”genom damm” och pekar på en som är dammig av att springa i en annans tjänst. Hur annorlunda är inte, påpekar han, denna sanna och bibliska innebörd i ordet än den upphöjda ställning som ofta ges kristenhetens prästerskap, och hur passande är inte detta ord för dem som är upptagna i den sanne Gudens tjänst! Varifrån fick talaren dessa intressanta upplysningar? Från ”Guds tjänare som bär ut goda nyheter” i Vakttornet för den 15 mars 1948. Skulle du ha tänkt på att vända dig dit?
16. Hur kunde du svara en belackare som förlöjligar upplysningen att djuren överlevde syndafloden i arken, och var publicerades dessa upplysningar?
16 När du så arbetar i tjänsten med en mogen förkunnare, träffar ni på en bespottare, som inte alls tror på bibeln och som till exempel säger att bibelns skildring av syndafloden är löjlig, ty det skulle inte ha funnits plats för alla djuren i arken. Men den mogne förkunnaren påvisar att denna invändning inte är berättigad. Arken var 137—167 m lång (beroende på vilken sorts aln som användes vid mätandet), 23—28 m bred och 14—16 m hög — och sålunda ganska stor, med riklig plats åt de olika ”arter”, som Första Moseboken beskriver och från vilka alla varieteter som vi nu känner har kommit. Varifrån fick han dessa upplysningar, som visade att bibeln är sann? Jo, från ”Noas passagerarlista” i Vakna! för den 22 april 1952. Skulle du ha kommit ihåg det?
17. Vad är det för fel på uppfattningen att den stora pyramiden vid Gize är Guds vittne i sten?
17 Vid ett bibelstudium i ett hem träffar du en person som har fått höra att måtten på den stora pyramiden vid Gize stämmer överens med bibelns profetior och att vi bör granska den för att lära känna Guds uppsåt. Du vet inte vad du skall säga om detta, men du vet att det för länge sedan behandlades i Sällskapets publikationer. Du bläddrar alltså tillbaka i Vakttornsårgångarna, tills du kommer till numren för 15 januari och 1 februari 1929. Där får du reda på vad felet är med denna uppfattning och beslutar dig för att framlägga dessa saker för den som frågat dig: För det första var Egypten ett av djävulen behärskat, hedniskt rike, inte ett ställe för gudomliga uppenbarelser; för det andra utför Gud inte sitt verk genom det slags slavarbete som förekom när pyramiden byggdes; för det tredje har de kristna fått reda på att de måste vandra i tro och inte i åskådning; och för det fjärde är det så, att om den kristna församlingen skulle hämta lärdom från måtten på denna forntida stenhög, skulle antingen Jesus eller några av apostlarna ha sagt någonting om den, och det gjorde de inte. En kortare redogörelse för detta finns i Vakttornet för den 1 september 1957.
18. Hur kan du visa att det är både viktigt och riktigt att citera olika delar av bibeln?
18 En granne, som du talar med om Guds rikes välsignelser, säger: ”Å, genom att hoppa hit och dit i Skriften kan ni bevisa vad som helst, till och med de mest fantastiska läror.” Men du påpekar att man kan inte bevisa vad som helst med bibeln och samtidigt få denna harmoniska bok att överensstämma med sig själv! Och om man skall visa att alla profeterna har förutsagt våra dagar och deras händelser och att de alla har förkunnat vissa läror i harmoni med varandra, så måste man citera från flera av dessa profeter eller från dem alla. Är detta en skriftenlig metod? Ja, du visar att det är det. Bara i sin bergspredikan citerade Jesus tjugoen gånger från de hebreiska skrifterna. I de fem kapitlen av Petrus’ första brev finns det trettiofyra citat från tio olika böcker ur lagen, profeterna och psalmerna. I Matteus’ bok finns det 122 sådana citat! Blandade dessa trogna gudsmän ihop texter bara för att stödja vilka som helst idéer? Säkert inte! Och det är vårt privilegium i dessa dagar, i denna ”ändens tid”, att ”rannsaka” Skriften eller som engelska översättningar säger ”fara av och an” genom den för att få reda på vad den säger, och ”insikten skall så växa till” för oss, som Jehovas profet Daniel (12:4) för lång tid sedan förutsade. Var fann du dessa slående fakta om det tillbörliga i att citera bibeln? I artikeln ”Nyckeln till studium av bibeln” i Vakttornet för den 15 juni 1949.
19. Hur kunde du svara en man som säger att inte hela bibeln är äkta?
19 Samma artikel, ger dig ett kraftigt argument att använda, när en person säger att man noggrant måste välja de delar av bibeln man kan använda, eftersom den inte är äkta alltigenom. Artikeln visar att de som skrev de grekiska skrifterna i 740 fall citerade från de tidigare hebreiska skrifterna eller hänvisade till dem, i det de citerade från trettio fem böcker av de hebreiska skrifterna eller från alla utom Rut, Esra, Predikaren och Höga Visan. Om nu Jesus och hans apostlar på det sättet godtog dessa böcker utan invändning, vem är väl då den människa på jorden i våra dagar som vågar säga att hon vet mera om Skriftens tillförlitlighet än de gjorde? Om du är en av de mer än en och en halv million läsare av denna tidskrift som inte läste den när dessa viktiga upplysningar publicerades, då uppmanar vi dig att fördjupa dig i dessa, äldre årgångar för att få gagn och nytta av det mycket värdefulla material de innehåller.
20. Hur kommer trogna Jehovas tjänare att ge akt på sin kunskap och sin undervisning, och med vilket resultat för dem?
20 Genom att du så repeterar några av de ting som har publicerats under tidigare år, skall du snart komma underfund med varför somliga av bröderna har en långt större kunskap om dessa ting än andra, som inte har uppfriskat sitt minne beträffande dem. Om vi som trogna tjänare åt Jehova är måna om att skaffa oss insikt och förståelse och är angelägna att utvidga vår förmåga att undervisa, kommer vi att dra fördel av varje tillgängligt medel till att föröka vår kunskap. Vi kommer att göra regelbundet och fortlöpande bruk av upplysningarna i ”Detta betyder evigt liv” och ”Låt. Gud vara sannfärdig” och i tidigare nummer av Vakttornet samt i andra av Sällskapets publikationer. Som Paulus instruerade Timoteus, kommer vi att fortsätta med att ägna oss åt offentlig föreläsning, åt förmaning och åt undervisning. Vi kommer att tänka på dessa ting, vi kommer att gå upp i dem och låta våra framsteg bli uppenbara för alla människor. Vi kommer att fortsätta att förbättra vår tjänst, granska den, utröna den verkan våra vittnesbörd har på våra åhörare, ta deras synpunkter i betraktande och anstränga oss allt vi kan för att tala enkelt, klart och begripligt. Vi kommer sålunda att följa Paulus’ råd och skörda den rika belöningen därav: ”Hav akt på dig själv och på din undervisning och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.” — 1 Tim. 4:13, 15, 16.
(The Watchtower, 15 maj 1957)