Mildhet, ett kristet krav

1—3. Varför är mildhet något för den kristne?

NÄR du lyssnar till väderleksrapporten om sommaren, blir du då glad om du får höra att det kommer att bli mer än trettio grader varmt i skuggan med hög fuktighet i luften? Eller om vintern, blir du då glad om du får höra att det kommer att bli tjugofem grader kallt och att iskalla starka vindar kommer att vräka samman väldiga snödrivor? Nej, folk i allmänhet tycker inte om sådana prognoser, eftersom det inte är särskilt nöjsamt att utföra sitt dagliga arbete när väderleksförhållandena är så extrema.

² Men hur känns det om rapporten förutsäger att vädret kommer att vara milt och gott, att temperaturen kommer att hålla sig vid omkring plus tjugofem grader med låg fuktighet och att solen bara kommer att skymmas då och då av lätta skyar? Jo, sådant får människor i allmänhet på gott humör! De känner en lust att bege sig ut i det sköna vädret, andas in den friska luften och bli upplivade. Väder av det slaget är mycket behagligt. Ja, till och med ens sinnesstämning blir ofta bättre! Det råder inget tvivel om att milt och gott väder är något åtråvärt men obehagliga ytterligheter är det inte.

³ På samma sätt förhåller det sig med den kristna personligheten. När det gäller egenskaper, är mildhet något åtråvärt men inte kärvhet. Mildhet är emellertid inte bara något åtråvärt utan är dessutom ett kristet krav. Aposteln Paulus sade så här i Efesierna 4:1, 2 (NW): ”Jag ... bönfaller eder därför att vandra värdigt den kallelse, varmed ni blevo kallade, med fullständig anspråkslöshet i sinnet och med mildhet.” Han uppmanade Timoteus att fara efter ”rättfärdighet, gudaktighet, tro, kärlek, uthärdande, mildhet i sinnet”. (1 Tim. 6:11, NW) När Petrus gav hustrur råd, uppmanade han dem att låta sin prydnad ”vara hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad, som är av stort värde i Guds ögon”. (1 Petr. 3:4, NW) Mildhet är alltså inte bara något åtråvärt. Det krävs helt enkelt av de kristna att de skall visa mildhet.

Vad mildhet är

4. Nämn en sak till som gör att mildheten är så betydelsefull.

⁴ Mildhet är något så betydelsefullt att bibeln påvisar att den är en av produkterna eller frukterna av Guds heliga ande. I Galaterna 5:22, 23 säger Paulus: ”Andens frukt ... är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet.” Denna egenskap, mildhet, är alltså en frukt av Guds verksamma kraft, som påverkar mottagliga kristna här på jorden. I de fall då de kristna är i samklang med Gud, då de har bringat sina liv i överensstämmelse med de krav Gud framställer i sitt heliga ord och bett om att Guds ande måtte verka i dem och även låter den göra detta, ja, då kommer de att lägga denna egenskap i dagen. Brist på mildhet är ett tecken på att något fattas, att den kristna mogenheten inte har uppnåtts, att Guds ande inte ohindrat verkar på personen i fråga.

5. Vad innebär det att vara mild?

⁵ Vad innebär det då att vara mild? Mildhet innebär att vara lugn, att vara måttlig i sitt sätt och sitt handlande, dämpad i sina känslor och i sin hållning gentemot andra. Det innebär att man är öm, mjuk. Denna ömhet kan jämföras med den man visar när man handskas med ett spädbarn. En kärleksfull mor skulle inte drömma om att hårdhänt slänga det lilla barnet i dess korg, när det skall sova, obekymrad om var det hamnar eller vilka skador det kan få. Nej, en kärleksfull mor är varsam, mjuk i sina rörelser. Hon håller båda armarna om barnet och bär det varsamt från den ena platsen till den andra, så att det inte skall bli skadat. Hon håller ett tillräckligt fast tag om barnet till dess hon har lagt ned det. Mildheten är just sådan, öm, mjuk, varsam, men tillräckligt fast och bestämd för att de nödvändiga uppgifterna i livet skall bli fullgjorda.

6, 7. Ge exempel på vad mildheten inte är.

⁶ Det finns en hel del som mildheten inte är. Den är inte obehaglig, kärv. Den tillgriper inte skarpa eller sårande ord vid samtal med andra. Den förhärdar sig inte inför nästan. En äkta man kan jämföra den med en skjortkrage. Om kragen är för styv, blir den obehaglig, irriterande och skaver mot halsen. En äkta man föredrar en krage som inte irriterar, en som är behaglig, mild, för halsen, men tillräckligt fast för att bevara fasonen. Med mildheten är det på samma sätt. Den är inte styv och irriterande, den sårar eller skaver inte.

⁷ Mildheten är inte otålig eller hetlevrad. Den är inte svår att behaga; den är inte petig och bråkar inte om småsaker. Den är inte motspänstig eller stridig. Paulus uppmanade Titus att påminna de första kristna om vad mildheten innebar för dem, nämligen att de ”icke [skulle] tala skymfligt om någon, ... icke vara stridslystna, utan vara resonliga, i det de [skulle] ådagalägga all mildhet mot alla människor”. — Tit. 3:2, NW.

8, 9. Är mildhet ett tecken på svaghet?

⁸ Mildheten bör emellertid inte förväxlas med svaghet i fråga om personligheten eller med feghet, eftersom den absolut inte har sådana drag. Om en person söker uppodla en mild sinnesinställning och undviker att gå till ytterligheter när det gäller tal och uppförande, behöver han fördenskull inte sakna mod eller vara ineffektiv. I själva verket vittnar det om inre kraft och styrka och visar att han har makt över sin ande. Det visar att han håller på att formas av Guds ande, och hur skulle detta kunna göra honom svag eller ineffektiv? Nej, förväxla inte mildhet med sådana egenskaper som slapphet, villrådighet, vankelmod, obeslutsamhet eller knäsvaghet. Sådan är inte mildheten. Den kristne, som har denna frukt av Guds ande, visar sig tvärtom vara stark, modig, beslutsam.

⁹ Aposteln Paulus var mild, men likväl säger han om sig själv, när han skriver under inspiration av helig ande: ”Jag har haft mer arbete, oftare varit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit i dödsnöd många gånger. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när. Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på djupa havet. Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror bland falska bröder — allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet. Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då jag måste hava omsorg om alla församlingarna. I Damaskus lät konung Aretas’ ståthållare sätta ut vakt vid damaskenernas stad för att gripa mig; och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren och kom så undan hans händer.” (2 Kor. 11:23—28, 32, 33) Låter allt detta som verksamhet utförd av någon som saknade mod? Naturligtvis hade Paulus sina mänskliga brister och svagheter, men det var Guds ande som verkade på honom och gjorde honom dristig, oförskräckt, modig när han hade det besvärligt och fick röna motstånd. Men samtidigt var han lik en kärleksfull far, ty Guds ande frambragte också ett milt sinnelag hos honom. På samma sätt förhåller det sig med de kristna i våra dagar. Även om de har ett milt sinnelag, äger de också det mod och den dristighet som Guds ande frambringar hos mottagliga människor.

Fördelar

10, 11. Nämn några fördelar som mildheten medför.

¹⁰ Mildheten medför många fördelar för dem som ådagalägger den. För det första skänker den stort lugn åt sinnet och kroppen. En mild människa blir inte ideligen förtretad och upprörd över vad andra människor gör. Hon plågar inte sinnet och kroppen med ständig oro och strid. Det är inte troligt att en mild människa får magsår eller trassel med sina nerver. Mildheten bidrar tvärtom till att känslorna inte sätts i för stor svallning, vilket i sin tur medför fördelar såväl mentalt som fysiskt.

¹¹ En annan fördel som är till nytta för en mild människa är att det är lättare att komma överens med en sådan. Andra tycker om att vara tillsammans med henne. De känner sig vederkvickta när de är tillsammans med en mild människa på grund av hennes behagliga sätt, tal och handlingar, liksom de känner sig vederkvickta när vädret är milt och behagligt. Detta behagliga inflytande som en mild människa har beskrivs utomordentligt väl i Ordspråksboken 16:24, där det heter: ”Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.” När du är tillsammans med en mild människa känner du det just på det sättet. Du hyser ingen fruktan för henne utan i stället är hennes milda sätt och uppträdande såsom honungskakor, ”ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen”.

12. Hur hjälper den oss att behålla vår plats i Jehovas anordningar?

¹² Mildheten hjälper oss att behålla vår plats i Jehovas anordningar, eftersom den hjälper oss att vara undergivna. Så här sade Paulus: ”Men jag vill att ni skall förstå, att huvudet för varje man är Kristus, att kvinnans huvud är mannen och att Kristi huvud är Gud.” (1 Kor. 11:3, Hd) Ja, alla Guds tjänare måste visa relativ underdånighet. För att kunna göra det måste man ha en mild ande. Det är de högmodiga i anden som inte vill underordna sig Jehova och hans anordningar. Vilket utomordentligt föredöme var inte Jesus i detta! Om honom heter det i Guds ord: ”Bevara denna sinnesinställning i eder, som också fanns hos Kristus Jesus, vilken, fastän han var till i Guds gestalt, icke alls tänkte på att sätta sig i besittning av något, nämligen att han skulle bliva jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” — Fil. 2:5—8, NW.

13. Vilket annat icke önskvärt drag hjälper oss mildheten att undvika?

¹³ Ännu en fördel med mildheten är att den hjälper oss att undvika en benägenhet för att vilja ”lysa” inför andra och så bli ärade och upphöjda för egen del. En sådan benägenhet bör man undvika, eftersom den är frånstötande för mogna kristna såväl som för Jehova, ty den springer fram ur falsk stolthet. ”En styggelse för Jehova äro alla högmodiga.” (Ords. 16:5, Åk) Det är troligare att en mild människa förstår detta och undviker att ärelystet söka utmärka sig på bekostnad av sina bröder eller stoltsera med inbillad överlägsenhet över dem eller att söka spela herre över andra, som är milda och fårlika och tillhör Gud. Jesus sade: ”Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare. Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.” (Matt. 23:11, 12) Mildheten hjälper oss att handla likt en slav och inte likt en obeveklig bas, när vi har att göra med andra kristna. Den hjälper oss att ständigt tänka på att det är Jehova som skall upphöjas och att alla människor är födda i synd och behöver bli friköpta, förlossade. En mild människa, som inser vilket fallet tillstånd hon befinner sig i och att hon är beroende av Jehovas lösenanordning, är inte benägen att söka ära och upphöjelse för egen del.

Hur vi steg för steg uppodlar mildhet

14—16. Nämn tre saker som kraftigt motverkar mildheten.

¹⁴ Förmodligen kan flertalet av dem som läser detta, också de som har kommit till exakt kunskap i Guds ord, se tillbaka på sitt liv och säga till sig själva: ”Ja, jag kommer då verkligen ihåg många gånger då jag inte var mild men borde ha varit det.” Utan tvivel menar många att de i ett sådant ögonblick inte nått upp till Skriftens beskrivning av en mild människa. Det kanske är så med dig, men det bör inte oroa dig eller göra dig så modfälld att du slutar upp med att försöka bli mildare. Du bör tänka på att mildhet inte är en egenskap som man ärver, som man automatiskt får vid födelsen. På grund av arvsynden, ofullkomligheten, är vi i stället födda med en benägenhet för att göra det som är ont och inte det som är gott. ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” (Rom. 5:12) Psalmisten David erkände att det förhöll sig så, ty enligt Psalm 51:7 sade han: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.”

¹⁵ Men det finns ännu mera som drar oss bort från mildheten. Det finns onda andemakter, som motstår de kristnas verksamhet och som kan sätta deras mildhet på prov genom förföljelse eller annan omild behandling från jordiska redskap som står under demonernas inflytande. Sådant motstånd beskriver Paulus träffande i Efesierna 6:12: ”Den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.”

¹⁶ Vi har också den nuvarande demonbehärskade tingens ordning och dess ondskefulla ande att brottas med. Dagligen måste flertalet av oss arbeta tillsammans med människor som inte har den mildhetens ande som kommer från Gud utan som har kärvhetens obehagliga ande som kommer från Satan, djävulen. Mentaliteten eller stämningen inom den nuvarande tingens ordning motverkar den kristna mildheten.

17, 18. Vad måste vi göra, eftersom vi inte kan undgå att alls ha med världen att skaffa?

¹⁷ Vi kan inte undvika att alls ha att göra med dem som saknar en mild ande, eftersom vi ”i så fall skulle ... behöva försvinna ur världen”. Det som fordras är att man lägger band på sin ande, så att man inte ger igen, när andra människor gör motstånd eller skapar irritation. En sådan tyglad, mild ande kommer oss till hjälp i dylika påfrestande tider och gör det möjligt för oss att handla i överensstämmelse med Paulus’ ord: ”Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut; man talar illa om oss, men vi tala goda ord.” (1 Kor. 5:10, NW; 4:12, 13) Också häri är Jesus vårt föredöme. ”När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.” — 1 Petr. 2:23.

¹⁸ När det finns så mycket som kan påverka de kristna i dålig riktning, är det uppenbart att de allvarligt måste bemöda sig om att odla denna egenskap, mildheten. Den kommer inte automatiskt, utan några ansträngningar å vår sida, det finns nämligen för många saker som kan bidra till att vi blir hårda i stället. Dag efter dag, år efter år måste vi fördenskull steg för steg uppodla mildheten för att kunna motverka arvsynden, Satan, djävulen, och hans demoner och dem som vägleds av denna tingens ordnings ondskefulla ande. Om vi inte av alla krafter bemödar oss om att uppodla mildheten, då kommer allt detta att bidra till att vi blir hårda i likhet med andra människor här i världen.

19. Vilket förberedande steg måste vi ta?

¹⁹ Men hur bär vi oss då åt för att uppodla mildheten? Först och främst måste vi inhämta kunskap om den; vi måste studera Guds ord och komma underfund med att den behöver odlas, att den är en grundläggande egenskap som de kristna måste äga. På så sätt kommer vi in på det rätta spåret. Vi vet då vilken kurs vi måste följa till skillnad från människor i världen, som tror att mildheten är en icke åtråvärd egenskap och som tror att man måste vara hård, tuff, oförskämd, om man skall ta sig fram här i världen.

20. Varför måste vi räkna med den mänskliga ofullkomligheten?

²⁰ Det kan vara till god hjälp för oss i våra bemödanden att bli mildare allteftersom tiden går, om vi ständigt tänker på vår mänskliga ofullkomlighet. Vi kommer inte ifrån att vi alla är födda ofullkomliga och är benägna för att begå fel och misstag. Om vi är medvetna om detta, bör vi inse hur viktigt det är att vi visar empati då vi har med andra att göra. Det bör få oss att inse att vi måste förlåta andra liksom Gud förlåter dem. Vi måste göra klart för oss att de inte kan tänka och handla fullkomligt mer än vi kan. En människa som uppodlar mildheten kommer att inse detta och kommer att förlåta ända till ”sjuttiosju gånger”, eftersom en mild människa är kärleksfull och ”kärleken överskyler en myckenhet av synder”. — Matt. 18:21, 22, NW; 1 Petr. 4:8.

21, 22. Varför bör vi undvika att reta upp andra?

²¹ Om vi väntar oss för mycket av andra, mer än Gud förväntar, då kommer vi att bli besvikna. Detta kan komma att bli ett prov för oss, därför att vi kanske drar den slutsatsen att eftersom vi inte vann något på att vara milda, så kan vi lika gärna vara hårda och kärva i vårt uppträdande. Men detta skulle bara tjäna till att andra lockades att överge sin mildhet, och deras reaktion skulle i sin tur kunna utlösa en ännu större brist på mildhet från vår sida. Det är bara en ond cirkel. Långt bättre är det att inte alls sätta i gång en sådan cirkel. I Ordspråksboken 26:20 läser vi: ”När veden tager slut, slocknar elden, och när örontasslaren är borta, stillas trätan.” Om vi ständigt är påträngande och fordrande och retliga, bör det inte alls förvåna oss om andra blir irriterade, ja, kanske rentav förbittrade. När allt kommer omkring är det inte förenligt med de mänskliga känslorna att önska bli uppretad ideligen. Vid ett tillfälle blev till och med Mose, som ”var mycket saktmodig, mer än någon annan människa på jorden” på sin tid, så påverkad av israeliternas oresonliga och utmanande inställning att han inte kunde bevara sin mildhet! ”Vidare gåvo de anledning till vrede vid Meribas vatten, så att det gick Mose illa för deras skull. Ty de förbittrade hans ande, och han började tala obetänksamt med sina läppar.” — 4 Mos. 12:3; 20:2—13; Ps. 106:32, 33, NW.

²² För någon tid sedan skrev en tidning om en händelse som också belyser hur fränt, obehagligt tal eller uppträdande kan få andra att överge sin mildhet. Det var något som hände en kvinnlig medlem av underhuset i England. Vid ett tillfälle sade hon i mycket skarp ton till Englands forne premiärminister Winston Churchill: ”Om jag vore er hustru, skulle jag lägga gift i ert kaffe.” Då snoppade Churchill av henne med orden: ”Om jag vore er man skulle jag dricka det.” Ja, hon lade bränsle på elden och framkallade ett hetsigt svar. Det var alldeles som det heter i Ordspråksboken 26:21: ”Såsom glöd kommer av kol och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man” eller kvinna. Vi önskar inte vara sådana, och därför kommer vi att akta oss för att reta upp andra, så att de överger sin mildhet.

23. Hur kan det bli till nytta för vår mildhet att vi godtar den variation som präglar skapelsen?

²³ En sak till som kan hjälpa oss att uppodla mildheten är att vi gör klart för oss att Jehova inom behöriga gränser tillåter stor omväxling i fråga om personlighet och smak, i fråga om förkärlek och motvilja. Gud har givit människan den moraliska handlingsfrihetens underbara gåva. Även om detta inte medger fullständig frihet, eftersom det skulle innebära oberoende av Gud och hans lagar, medger det likväl relativ frihet inom många av det mänskliga uppförandets olika områden. Håll fördenskull inte bestämt på att det är ditt sätt som skall följas eller att din smak skall få göra sig gällande i allting där Jehova medger variation. Tyck inte att alla andra skall stöpas i den form som du anser vara bäst. Lär dig att inse att alla människor är olika och försök inte ställa upp egna regler som skulle kunna göra slut på de färgstarka skiljaktigheter som är utmärkande för Guds skaparverk. I de fall där det fordras en viss bestämdhet eller enhetlighet eller när det gäller gudsdyrkan, rätta läror och ett rätt uppförande, då kommer Guds ord, hans heliga ande och hans synliga organisation att hålla oss underrättade om vad vi bör göra. Men i frågor där man i stort sett har personlig valfrihet, t. ex.när det gäller vad man skall äta, vad man skall ha på sig, vad man skall göra för att få avkoppling och många andra sådana saker, måste vi alltid komma ihåg att det som Gud tillåter, det måste vi också tillåta. Detta hjälper oss att inte lätt känna oss illa berörda bara därför att andra människors smak kanske är annorlunda än vår.

24, 25. Är det lätt att uppodla mildheten?

²⁴ Är det då lätt att uppodla mildheten? Det kan vara lättare för en del än för andra beroende på bakgrunden, den fostran man fått i unga år, de erfarenheter livet gett och den mogenhet man vunnit i kristendomen. Men om du tillhör dem som har svårt att uppodla mildheten, då kanske du får kännas vid fler motgångar än andra får göra under bemödandena att uppodla mildheten. Men låt inte ditt mod slås ned, och sluta inte upp med att försöka. Lägg märke till vad Paulus sade i Romarna 7:21—23 (NW): ”Jag finner då denna lag i mitt fall: att när jag önskar göra vad som är rätt, så är det som är dåligt tillstädes hos mig. Jag fröjdar mig verkligen över Guds lag med min inre människa, men jag blir i mina lemmar varse en annan lag, som strider mot mitt sinnes lag.”

²⁵ Ja, ditt fallna kött såväl som inflytanden utifrån kan ge dig stora svårigheter då du mödar dig för att uppodla mildheten, men du får inte ge upp i dina försök bara därför att du ibland åter hemfaller åt att vara kärv, obehaglig. Tänk på ett litet barn som börjat lära sig gå. Det faller om och om igen, men det reser sig upp och försöker den ena gången efter den andra, till dess det slutligen lyckas och kan gå tryggt och säkert. Så kan det också vara med dig när du bemödar dig om att uppodla mildheten steg för steg. Du misslyckas kanske ibland. Men lär av dina erfarenheter och besluta dig återigen för att fortsätta med att göra framsteg. Du måste inse att det tar tid att växa till mogenhet i detta som har med mildheten att göra. Låt dig nöja med att göra små framsteg undan för undan, och sluta inte upp med att försöka bara därför att det ser ut att ta längre tid med framstegen än du hade räknat med.

26. Hur kommer Jehova till vår hjälp i detta?

²⁶ Tänk också på att Jehova är barmhärtig. När vi kommer till korta, kan vi vända oss till honom i bön och bedja om förlåtelse. Vi önskar också ständigt bedja om bistånd, eftersom mildheten är en frukt av Jehovas ande. Ifall vi ber om Guds ande, den ande som frambringar mildhet, då kommer vi oundvikligen att göra framsteg. Med tiden kan den som saknar mildhet tack vare denna mäktiga hjälp förvärva denna egenskap, så att den till sist blir en del av hans personlighet, nästan blir till en vana, alldeles som det för den fysiskt mogne blir så gott som en vana att kunna gå.

27. Vilken rik belöning medför mildheten?

²⁷ Det råder inget tvivel om saken: att uppodla mildhet medför rik belöning. Det gör livet så mycket lyckligare för dig, även om du lever mitt uppe i beklämmande förhållanden, och detta därför att du bevarar din jämvikt och inte låter dig slås ned och göras hård genom dem. En annan belöning som mildheten ger är den att du blir mottagligare för sanningen. Allteftersom Jehova steg för steg uppenbarar sin vilja för dig, blir du alltmer benägen att ta emot sådana nya sanningar och bygga upp ditt liv kring dem. Vad kommer allt detta att medföra för dig? I Jakob 1:21 (NW) finner vi detta svar: ”Tag med mildhet emot inplantandet av ordet, som kan frälsa edra själar.” Ja, det gäller din frälsning! Var fördenskull mild till sinnes och se till att du på så sätt kan få möjlighet att se Guds löfte som är nedtecknat i Psalm 37:11 uppfyllas: ”De ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.”

Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen. En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår. — Ords. 14:30; 15:4.