När vreden flammar upp
I STADEN New York blev ”en man, som var bosatt i Kew Gardens, ursinnig på grannarna för att de spelade skrällig musik. Han sköt fyra människor och begick sedan självmord.” På andra sidan jordklotet, i Osaka i Japan, ”blev en bilförare skjuten till döds med en pistol när han tutade på en bil som plötsligt stannade framför honom”.
Du har troligtvis aldrig i så hög grad förlorat självbehärskningen. Och naturligtvis önskar du undvika en sådan tragedi. Men kan du säga att du alltid behärskar din ande? Skulle du vilja göra en ansträngning för att göra det? Finns det i själva verket någonting du kan göra åt det?
DET BETYDER MERA ÄN ATT VI BEHÄRSKAR VÅRT HUMÖR
Bibeln uppmuntrar oss tydligt och klart att behärska vår ande. Den säger: ”Den som är sen till vrede är bättre än en mäktig man, och den som behärskar sin ande är bättre än den som intar en stad.” (Ords. 16:32, NW) Att förlora självbehärskningen är något som bibeln också fördömer. Den säger: ”Såsom en intagen stad utan mur är den man som inte kan lägga band på sin ande.” (Ords. 25:28, NW) Men vad innebär det att en människa behärskar sin ande?
Att behärska vår ande har tydligtvis en djupare mening än att vi endast behärskar vårt humör. Bibeln använder ofta ordet ”ande” för att beteckna våra utmärkande karaktärsdrag, våra motiv och vår böjelse. Detta framkommer av de bibliska uttrycken ”mildhets ande”, ”den stilla och milda anden”, ”trofast i anden” och ”övermodig ande”. — 1 Kor. 4:21; 1 Petr. 3:4; Ords. 11:13; 16:18; NW.
Om en människa känner hat i sitt hjärta men avhåller sig från att döda därför att det inte ges något tillfälle — har hon då verkligen behärskat sin ande? Är det rätt att hata så länge som man inte ger utlopp för sitt hat? Jesus svarar: ”Nej!” Hans ord fördömer mord, men också den ande av hat som kan leda till det. — Se Matteus 5:21, 22.
Ibland kanske vi kan behärska vår tunga och vårt humör och avlägsna oss från en otrevlig situation utan ett ord. Men om vi åtskilliga dagar eller veckor senare fortfarande grubblar över händelsen och blir upprörda över den — visar inte detta att vi i verkligheten inte kan behärska vår ande? Om en person säger: ”Jag kan förlåta men aldrig glömma” — behärskar han då verkligen sin ande? Och hur förhåller det sig om någon, även om han inte blir vred, ändå blir sur och trumpen och vägrar att tala med dem som han anser har sårat honom?
Vi kan inte ignorera känslor av missräkning eller avund som kommer upp i våra hjärtan eller helt enkelt avfärda dem såsom ”normala”. Dessa känslor är vår sanna ”ande” eller mest utmärkande personlighet. Det är dessa inre känslor som vi måste behärska om vi skall behaga Gud.
Jesus Kristus talade om de skadliga verkningarna av att visa obehärskade inre känslor: ”Ut ur hjärtat kommer till exempel onda överväganden, mordgärningar, äktenskapsbrott, otuktshandlingar, stölder, falska vittnesbörd, hädelser.” Han fortsätter sedan och säger: ”Dessa ting befläckar människan.” (Matt. 15:19, 20) Ja, att behärska vår ande betyder att behärska vårt ”hjärta”, dvs. själva vår inställning och våra motiv.
Det är därför inte tillräckligt att enbart lägga band på sig när man provoceras. För att behaga Gud måste vi verkligen behärska vår ande. Men hur?