Nervöst sammanbrott — bota eller förebygga?
I BÖRJAN av 1972 blev det offentliggjort att överste Edwin Aldrin j:r, den andra människan som satte sin fot på månen, hade fått psykiatrisk behandling. Det verkar som om trycket av den publicitet som var förbunden med hans färd med Apollo 11 hade blivit för mycket för honom. Han sade: ”Faktum är att jag var på väg att få ett vanligt, gammaldags amerikanskt nervsammanbrott.” Somliga personer föredrar att beskriva detta tillstånd såsom ”kronisk nervös utmattning”.
Den uppgift våra nerver har i kroppen kan liknas vid det elektriska systemets uppgift i en bil. En bil kan ha alla mekaniska delar i god ordning men ändå kan man inte köra den om det är något allvarligt fel med det elektriska systemet. Situationen är likartad om vårt nervsystem inte fungerar på rätt sätt. Det är därför läkarna skiljer mellan organiska sjukdomar, som innebär att det är något fel med något organ eller någon kroppsdel, och funktionella sjukdomar, vid vilka en undersökning av kroppen inte kan uppenbara något fel med organen.
Och om vi skulle tänka oss en elektriskt driven bil som kunde köras av en robot, skulle vi ha en ännu mer träffande illustration — roboten motsvarar sinnet, under det att resten av bilens elektriska system kan symbolisera resten av nervsystemet i kroppen. Precis som varken roboten eller bilen kan fungera rätt om det råder brist på elektrisk energi, så kan inte heller sinnet och kroppen fungera rätt vid nervös utmattning.
Vi bör emellertid inte förenkla saken alltför mycket. En nervimpuls är inte bara en vanlig elektrisk ström. Under det att kablarna i en bil endast tjänar som elektriska ledare, medverkar nerverna i människokroppen själva till att vidarebefordra nervimpulsen, precis som en stubintråd transporterar en gnista genom att underhålla den. Ja, en nervimpuls förblir lika stark, hur långt den än måste färdas, och detta beror på att den ständigt förnyas, allteftersom den rör sig framåt.
Symptomen
Många olika symptom kan ledsaga ett nervöst sammanbrott. Bland dessa är trötthet som inte beror på kroppslig ansträngning; en trötthetskänsla av varierande intensitet. Den kan vara lindrig eller så stark att den förhindrar allt arbete. Rastlöshet, sömnlöshet och nervösa matsmältningsrubbningar är andra vanliga symptom, liksom förlust av aptiten, huvudvärk och förstoppning. Ett nervöst sammanbrott kan åtföljas av oregelbunden hjärtverksamhet eller hjärtklappning, anfall av yrsel eller dimsyn, hudutslag, alltför stark svettning, muskelsmärtor och en krypande känsla i händer och fötter. I själva verket kan praktiskt taget alla organiska sjukdomar simuleras av ett nervöst sammanbrott.
I de flesta fall uppträder också mentala och känslomässiga symptom. Man kan få svårt att fatta beslut eller att vara tillsammans med andra människor. Svåra fall kännetecknas av gråt, panik eller nära nog hysteri. Man kan känna överdriven fruktan eller onda aningar till synes utan orsak. Man kan också bli svårt deprimerad, få en önskan att dö och till och med få tendenser att begå självmord. Kristna människor har ibland sagt att deras nervösa sammanbrott åtföljdes av fruktan för att de begått ”oförlåtlig synd” och att det inte fanns något hopp för dem.
Eftersom alla våra mentala, känslomässiga och kroppsliga processer och aktiviteter förbrukar nervenergi, är det lätt att förstå varför ett nervöst sammanbrott kan ge sig till känna på så många olika sätt. Men må ingen dra den förhastade slutsatsen att han drabbats av ett nervöst sammanbrott bara därför att han har några av dessa symptom!
Orsakerna
Det har träffande sagts att nervöst sammanbrott är ett sjukdomstillstånd som uppstår till följd av motstridiga inställningar, att det beror på mentala och känslomässiga svårigheter. Någon har sagt: ”Gud kanske förlåter våra synder, men nervsystemet gör det aldrig.” Bibeln uttrycker saken mera exakt: ”Vad människan sår, det skall hon ock skörda.” — Gal. 6:7.
En mycket vanlig orsak till nervös utmattning är överkänslighet, vilken ofta ärvs tillsammans med ett häftigt temperament och förmåga att lätt bli upphetsad. Detta får en att göra ”mullvadshögar till berg”, att bli överdrivet sårad av verkliga eller inbillade oförrätter och att kräva för mycket av andra. Närbesläktat med detta är att vara överdrivet petig, aldrig nöjd med sina egna ansträngningar eller prestationer. Alla dessa känslomässiga tillstånd kräver sin tribut av nervenergi och kan leda till ett nervöst sammanbrott.
Ett nervöst sammanbrott kan också orsakas av vad som kallas ett trauma. Detta kan utgöras av en svår olyckshändelse, att man förlorat en av sina kära i döden, en olycklig förälskelse, att man förlorat ett arbete eller fått ekonomiska motgångar. Det kan också orsakas av miljön. Ett olyckligt äktenskap, ogynnsamma arbetsförhållanden, alltför starkt tryck eller för stor ansvarsbörda, att man blir offer för diskriminering eller tyranni, samt problemet att försöka få det att gå ihop ekonomiskt har gång efter annan krävt en stor tribut av nervenergi.
Underlåtenhet att göra bruk av ett sunt sinnes ande kan också leda till ett nervöst sammanbrott. En man kan överanstränga sig genom för mycket arbete, på grund av ärelystnad, överdriven samvetsgrannhet eller därför att han alltför lätt låter sig utnyttjas. Han kanske nästan alltid är spänd, kanske aldrig kan slappna av. Detta förbrukar nervenergi, och det gör också oro. Överdriven oro skadar faktiskt långt fler människor än för mycket arbete. Obeslutsamhet och ängslan är nära besläktade med oro.
Nervöst sammanbrott kan också orsakas av det som bibeln kallar ”köttets gärningar”. (Gal. 5:19—21) Detta är sådant som lösaktigt uppförande, oförståndigt bruk av olika droger, överdriven användning av alkoholhaltiga drycker och sådana ohälsosamma sinnesinställningar som upproriskhet, att befinna sig i konflikt med andra, att hysa agg och hat. Men det har insiktsfullt framhållits att det egendomliga med människans natur är att hon sällan ser ett samband mellan sin känslomässiga plåga och sin sjukdom, och det tycks inte finnas någon gräns för människors uppfinningsrikedom när det gäller att bedra sig själva i fråga om detta. Det finns ett skriftställe som träffande uttrycker också detta förhållande: ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat och är oregerligt.” — Jer. 17:9, NW.
Fysikaliska botemedel
I våra dagar är det allt fler människor som tar sin tillflykt till läkemedel och droger för att få lindring, när de lider av nervositet eller drabbas av ett nervöst sammanbrott. Men som en expert framhöll ger sådana läkemedel endast tillfällig lindring, och de ökar inte visheten eller insikten, som är betydelsefulla för att man skall bli botad. Doktor W. C. Alvarez framhöll träffande att sedan man under flera år oförväget överskridit sitt konto på hälsans bank, får man inte längre låna mer, så att säga, och till följd av detta drabbas man av ett slags ”nervös bankrutt”. Därför tar det också tid att bli botad. Det är i synnerhet av utomordentlig vikt och betydelse att man inser att man måste utöva självbehärskning för att bli botad. Men ”de flesta människor vill hellre försöka bli bra med hjälp av medicin eller en operation än genom att göra den ansträngning som krävs för att utöva självbehärskning”.
Med tanke på att så många olika ting kan orsaka ett nervöst sammanbrott bör man först och främst försöka ta reda på den speciella orsaken eller orsakerna, eftersom ofta mer än en faktor kommer in i bilden. Är sammanbrottet en följd av att man varit överkänslig, eller har det orsakats av något missöde eller trauma? Beror det på de miljöförhållanden man befinner sig under? Eller kan det ha en känslomässig orsak, till exempel besvikelse, oro, fruktan? Gör ett försök att utröna detta, antingen på egen hand eller med hjälp av en mogen vän, en kristen förkunnare eller familjeläkaren. Ibland räcker det att man inser orsaken för att man skall känna lindring.
Och även om det på vissa håll kan vara på modet att konsultera en psykiatriker när man drabbas av ett nervöst sammanbrott, har många kunnat få verklig hjälp av en läkare som använder fysikalisk terapi eller av en kiropraktor eller en gammaldags osteopat. Det kan mycket väl hända att massage kan hjälpa dig, under förutsättning att du kommer under behandling av en skicklig, gladlynt, förstående massör.
Om orsaken är att man är spänd och inte kan slappna av, så måste man helt enkelt lära sig att slappna av, om man vill bli frisk. Gör en ansträngning, öva dig i avslappning och ta dig tid med det. Lägg dig på en inte alltför mjuk säng och försök slappa av en kroppsdel i taget: händerna och underarmarna, därefter fötterna, benen, nackmusklerna osv. Tänk också på att slappna av när du arbetar. Försök arbeta i jämn, lugn takt i stället för att hasta. Lär dig att sakta ner farten. I stället för att halvspringa hela tiden bör du lära dig att behärska dig och gå i stället. Ta dig särskilt tid att praktisera avslappning innan du går och lägger dig på kvällen; det kommer att hjälpa dig att somna fortare och sova bättre. Att lyssna till melodisk, lindrande och uppmuntrande musik kan också bli till stor hjälp för dina nerver. Ta minisemestrar över veckosluten, om det är möjligt. Om du är hemmafru, så försök tillbringa morgnarna i sängen under en eller två månader. Sätt god hälsa framför god städning, tills du blir frisk.
Om vissa dåliga vanor åstadkommit ett nervöst sammanbrott, måste du upphöra med dessa, om du skall kunna bli botad. Dåliga matvanor måste ersättas av goda; om du är beroende av vanebildande droger, måste du sluta med dessa, och du måste visa måttlighet och självbehärskning när det gäller bruk av alkoholhaltiga drycker.
Mentala, känslomässiga och andliga hjälpmedel
I de flesta fall är det inte tillräckligt att endast göra bruk av fysikaliska hjälpmedel. Man måste också ägna uppmärksamhet åt de mentala, känslomässiga och andliga aspekterna. I detta avseende är det verkligen värt att lägga märke till hur gagneliga bibelns principer är. Ett gott recept för mental hygien finns till exempel i Filipperna 4:8, där vi får rådet att fortsätta att tänka på allt som är sant, värt att älska, allt som blir väl omtalat, allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas. Bibeln säger oss också att ”ett glatt hjärta är en god läkedom”. — Ords. 17:22.
Är du sådan att du ständigt oroar dig? Fråga dig själv: Är det problem jag oroar mig för verkligen mitt problem? Kan jag göra något åt det nu? Om inte, bör du utestänga det från ditt sinne. Tänk endast på dagens problem; oroa dig inte för morgondagens. Här får vi återigen förträffliga råd från Skriften: ”Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan.” Och som Jesus uttryckte saken: ”Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen. ... Var dag har nog av sin egen plåga.” — Fil. 4:6, 7; Matt. 6:34.
Något annat som blir till stor hjälp är att man lär sig att anpassa sig. Är du gift med en argbigga? Anpassa dig genom att vara ytterst taktfull. Eller också kan du söka anpassa situationen genom att åstadkomma en förändring hos henne. Samma sak gäller om din äkta man är en hänsynslös alkoholist. Du kan antingen försöka undvika konfrontationer med anledning av denna situation, eller också kan du försöka förändra miljön. Som en fyndig person uttryckte saken: ”O Herre, ge mig det lugn som krävs för att acceptera det jag inte kan ändra på; det mod som krävs för att ändra på det jag kan ändra; och förstånd att veta skillnaden.” Ja, ordspråket lyder: ”Det som inte kan botas måste uthärdas.” Vad kan hjälpa dig att uthärda? Kärlek, ty bibeln säger att kärleken ”uthärdar allting”. — 1 Kor. 13:4—8.
Du måste också lära dig skilja mellan vad som är viktigt och vad som inte är det. Undvik onödiga tvister genom att hålla frid med alla människor, så mycket som på dig beror. (Rom. 12:18) Vidare måste man undvika alla ”köttets gärningar”, till exempel lösaktigt uppförande och vredesutbrott. — Gal. 5:19—21.
Bättre att förebygga än att bota
”Det är bättre att förebygga än att bota” är ett tänkespråk som gäller även här. Det behöver nästan inte sägas att det mesta av det som bidrar till att bota ett nervöst sammanbrott också skulle ha förebyggt det, om man hade tillämpat det i förväg. Vi får till exempel vår uppmärksamhet riktad på att det viktigaste man kan lära sig för att hålla nerverna friska är samarbete. Samarbete blir utan tvivel följden, om vi följer uppmaningen att göra mot andra som vi vill att de skall göra mot oss. — Luk. 6:31.
En annan stor hjälp till att förebygga ett nervöst sammanbrott är förnöjsamhet, en egenskap som bibeln upprepade gånger rekommenderar oss att uppodla. Bibeln innehåller också en mycket nyttig varning mot girig kärlek till pengar och begär efter att bli rik, eftersom detta inte bara kan leda till andlig förlust, utan också till att man tillskyndar sig själv ”många kval”, som också kan inbegripa ett nervsammanbrott. — 1 Tim. 6:6—10.
Även om praktisk vishet i hög grad kommer att hjälpa oss att undvika eller förebygga ett nervöst sammanbrott, så kommer osjälvisk kärlek att vara till ännu större hjälp. Den skriftenliga principen att ”kärleken uppbygger” är tillämplig på alla sätt, i såväl mentalt, kroppsligt och känslomässigt som andligt avseende. (1 Kor. 8:1) Eftersom ”köttets gärningar”, som vi har sett, kan leda till ett nervöst sammanbrott, följer härav att om man uppodlar motsatsen därtill, andens frukter, kan man också få hjälp att förebygga ett nervöst sammanbrott. Vilka är då andens frukter? ”Kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet.” Det råder inget tvivel om att tillämpning av bibelns principer i livet mer än någonting annat bidrar till att bota eller förebygga ett nervöst sammanbrott. — Gal. 5:22, 23.