Att få ut mer av ålderdomen
ALLA önskar kunna glädja sig åt livet. Det är inte annorlunda om man är gammal. Även om man kanske är mer begränsad när det gäller fysisk verksamhet, önskar man säkerligen få ut det mesta möjliga av livet.
De som har varit väl förberedda för pensionsåldern säger att de visserligen saknar vissa sidor av det arbete de hade, men att de nu kan njuta av ett lugnare tempo. De kan göra sådant som de tidigare i livet velat ägna sig åt, men som de inte kunnat göra därför att tiden inte räckt till.
Många uppskattar att de har mer tid till att njuta av skapelsens under. De finner nöje i att arbeta i trädgården, att resa, att betrakta träd, blommor och djur. De finner mental och fysisk stimulans i att promenera ensamma eller tillsammans med andra.
Sedan finns det andra som är glada över att de fått mera tid till att läsa. Och om de inte ser så bra, kanske de tycker om att lyssna till inspelningar, radioprogram eller att ha någon som läser för dem. Och de tycker det är roligt att samtala med människor i alla åldersgrupper.
När litteraturhistorikern Malcolm Cowley var över 80 år gammal, gjorde han följande kommentar angående ännu en verksamhet som han fann nöje i:
”Det finns andra nöjen, däribland sådana som yngre människor finner det svårt att uppskatta. Ett av dessa är att helt enkelt sitta helt stilla — likt en orm på en solvarm sten — med en välbehaglig känsla av lättja som man sällan kunde njuta av under tidigare år.
En äldre människa är vid sådana tillfällen fullständigt avslappad.”
Att hålla sig verksam
Men det är också sant att verksamhet är nödvändigt. Man inser vanligtvis att det är viktigt att förbli fysiskt och mentalt verksam för den fysiska och mentala hälsans skull. Var och en vars hälsa tillåter större verksamhet, men som bara sitter stilla, kommer att bli ganska nedstämd. En sådan människa håller sig inte heller så fysiskt frisk.
Angående detta framhöll dr Robert Butler, direktör för National Institute on Aging i USA:
”Varje slag av nyttig verksamhet, i vilken man verkligen har en känsla av att fullborda något eller att göra något värdefullt, kan göra pensionsåldern mera innehållsrik.
Föreställ dig att du bokstavligen slutade upp med all verksamhet och inte gjorde någonting som gav dig en känsla av uppsåt och mening. Det kunde bli mycket nedbrytande.”
En kvinna som var över 70 år gammal sade att hon inte kunde förstå varför någon, som var i hennes ålder och som hade en jämförelsevis god hälsa och god ekonomi, skulle behöva ha problem med att leva ett intressant liv. Lösningen på problemet var för henne att ta del i många olika verksamheter. Hon sade om dem som inte fann någonting att glädja sig åt: ”Kanske är det bara så att de inte har tillräckligt med olika slags verksamheter. ... Men jag har en härlig tid.” Hon medgav dock att när hennes ålderdom började begränsa hennes rörlighet, skulle hon vara tvungen att inskränka på en del av sin verksamhet. Men hon skulle inte göra detta förrän hon var tvungen till det.
Ett behov av att vara tillsammans med människor
Du kanske finner nöje i nya hobbyer och nya verksamheter. Och du finner det kanske också trevligt att ha mera tid för dig själv. Men det finns ingen ersättning för samvaron med människor. Ensamheten måste således balanseras med gemenskapen med andra människor.
Vi skapades med ett behov av att vara tillsammans med andra. Därför kan inte någon — oberoende av hur mycket pengar han har — bli verkligt lycklig, om han isolerar sig helt och hållet. Det kan bli till stor skada för både sinne och ande, om man isolerar sig på grund av ålder, fastän man är tillräckligt frisk för att inte göra det — ja, det kan i själva verket påskynda döden. Ett ordspråk i bibeln säger: ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” (Ords. 18:1, NW) Ett exempel på detta var milliardären Howard Hughes under hans sista år.
En äldre person gav det här rådet: ”Oroa dig inte över din ensamhet! Gör någonting åt den!” Han menade att man själv skulle ta initiativ till att söka andra människors sällskap. Doktor Constance Freiss i New York gav ett liknande råd: ”Kontakt är nödvändigt. Kontakta andra människor! Detta är det viktigaste [i synnerhet] för äldre människor som bor ensamma. Jag uppmanar mina patienter att gå ut varje dag och samtala med någon — även om det bara är damen i kassan i snabbköpet.”
Doktor Butler rekommenderade också verksamheter som för en i kontakt med andra människor. Han sade angående äldre människor:
”Man kan uppmuntra dem att ta del i verksamheter som går ut på att hjälpa andra. De kan också uppmanas att bli medlemmar av sociala organisationer, att bli fysiskt verksamma och att utveckla eller uppehålla vänskapliga förbindelser.
Människor behöver vara fysiskt friska och krya och personligt vitala, och därför måste de hålla sitt sinne verksamt. De behöver också vara socialt anpassade — bevara samhörigheten med andra människor.”
Att bevara god samhörighet
En hjälp till att utveckla och bevara god samhörighet med andra människor är att själv ha en sund och positiv syn på andra. Det som kan skada samhörigheten är en människas ovillighet att samarbeta med andra. Somliga äldre människor önskar kanske inte lyssna till andras uppfattningar, utan önskar bara framlägga sina egna.
Detta betyder inte att man alltid måste hålla med andra, oberoende av vad de säger. Men det finns så många frågor som inte gäller ”liv eller död”; man bör tillåta att olika synpunkter förs fram. Bli inte oresonligt påstridig när det inte har någon verklig betydelse!
När andra ser en äldre människa visa ett milt sinnelag och villighet att lyssna, blir de mera benägna att vilja tala med en sådan människa. Alldeles som en äldre man sade: ”Jag fann att jag kunde få större glädje av yngre människors sällskap, när jag inte uppträdde som om jag visste allting eller tog anstöt av olika uppfattningar. Jag inriktade mig i stället på att fråga dem om deras syn på saker och ting, och jag berömde dem, när de gav uttryck åt intressanta och bra tankar. Jag fann också att när jag gjorde detta, visade de större intresse för mig och frågade ibland om min uppfattning. De visade också intresse för mina personliga erfarenheter från förr i världen.”
Somliga äldre människor måste också undertrycka sin önskan att klaga, när de är i sällskap med andra. Man kan — på grund av de problem som ålderdomen för med sig — ha mer orsak att klaga än andra, men en ständigt klagande ande kan göra att man stöter andra människor ifrån sig. Men som en kontrast till detta är ”milda ord ... honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen”. (Ords. 16:24) Det är verkligen sant när det gäller mänsklig samhörighet att vadhelst man sår får man skörda, inte sant? (Gal. 6:7, 8) Om vi är fientligt stämda mot andra och ständigt klagar och är på dåligt humör, kommer andra troligtvis att undvika oss.
Svåra fakta
Det är utmärkt om man försöker göra livet mera givande och intressant. Det är sannerligen något man bör försöka göra och någonting som andra kan hjälpa till med. Men ett svårt faktum man ställs inför är detta: Oberoende av hur intressant eller givande ålderdomen är, kommer livet förr eller senare att ta slut. I närvarande tid drabbas alla av döden. Det är därför som bibeln säger att ”döden ... spred sig till alla människor”. — Rom. 5:12.
Hur milt vi än föredrar att säga det, kan mänsklig tillvaro i dag liknas vid en dödsdom. Den dag vi föddes blev vi dömda till ålderdom och död — detta närmar sig obevekligen. Hur sorgligt är det inte att livet är så kort och fyllt av oro och bekymmer, när man skulle kunna njuta så mycket av det, om man bara hade god hälsa, trygghet och behagliga omgivningar! — Job 14:1.
Vad vi verkligen behöver är någonting som skulle kunna genomföra det som Ponce de León hade i sinnet, då han sökte efter ”ungdomens källa”. Vi behöver en ”reform” som skulle kunna kombinera ungdomens livskraft med ålderdomens vishet.
Men ännu ett svårt faktum är detta: Även om vi hade denna kombination av livskraft och vishet, skulle vi ändå inte vara verkligt lyckliga, om vi vore omgivna av fattigdom, inflation, brottslighet, otrevliga grannar, fruktansvärda krig och all annan otrygghet i denna nuvarande ordning. Vad vi verkligen behöver är att ha denna underbara kombination av ungdomens livskraft och ålderdomens vishet, men i en värld av fullständig fred och säkerhet och omgivna av anständiga och hederliga människor.
Inte bara en dröm
Är ett sådant hopp bara en dröm? Nej, det är det inte! Det är långt ifrån bara en dröm. Det kommer snart att bli verklighet! Men hur kan det förhålla sig så, när allting pekar på att förhållandena i världen blir värre — inte bättre?
Det är just de ökade svårigheterna som är ett bevis för att vi lever i den tidsepok, som bibelns profetior har förutsagt och som skulle se slutet på denna otillfredsställande ordning. De olyckliga förhållandena, som har drabbat vår generation alltsedan första världskriget, är synliga bevis för att denna tingens ordning, som är så fylld av problem och konflikter, har kommit in i de ”yttersta dagarna”. — 2 Tim. 3:1—5; Matt. 24:3—12.
Vad följer sedan? Bibelns profetior talar om ”de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”. Sedan jorden blivit renad från all ondska, kommer Gud att införa en ny ordning enligt sitt mönster, och i denna ”skall rättfärdighet bo”. (2 Petr. 3:7, 13) Bibeln säger följande om förhållandena i denna nya ordning, som Gud skall upprätta: ”Döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer.” — Upp. 21:4.
Vi kan därför nu göra som Jesus tröstande sade: ”Räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Luk. 21:28) När denna rättfärdiga nya ordning börjar, kommer inte längre de obehagliga följderna av åldrandet att finnas till. Gamla människor kommer då i stället att få tillbaka ungdomens livskraft. Även de döda kommer att uppväckas för att få möjlighet att leva för evigt i Guds nya tingens ordning. (Apg. 24:15) Det är därför som äldre människor i dag inte behöver misströsta. De kan i stället ha ett storslaget och vederkvickande hopp om att bli befriade från ålderdomens och dödens härjningar.
Med tanke på det som här sagts håller sig därför dessa kristna vittnen, som är till åren komna, verksamma. De går till människors hem för att kontakta andra och få deras syn på livets framtidsutsikter. De talar om för dessa människor vad bibeln säger angående den nära framtiden. På detta sätt får de ut det mesta av sin ålderdom.