Vad kan göras åt våld i hemmet

VEM skulle vilja förneka att våld i hemmet är ett allvarligt problem som förtjänar omedelbar uppmärksamhet? Men vad kan man rent praktiskt göra, när en familj plågas av våld?

Först och främst, vilken känsla förknippar du med våld i hemmet? Är det inte vrede? I relativt få äktenskap är våld förhärskande på grund av att en av makarna njuter av att vara grym och vålla smärta. I de flesta fall är våldet i stället ett resultat av okontrollerad vrede, sådan som orsakas av missräkning, svartsjuka, ensamhet och osäkerhet.

Som vi tidigare sett har vi alla ärvt synd och ofullkomlighet. (Rom. 5:12) En sorglig följd av detta är att vi inte helt och fullt kan behärska våra känslor. Vem av oss har inte blivit så arg att han sagt eller gjort något som han senare ångrat? Bibeln innehåller många berättelser om tjänare åt Jehova Gud, vilka visat denna svaghet. — 1 Mos. 34:1—31; 49:5—7; Jon. 4:1, 9.

Bör vi då förvänta att vrede aldrig skall uppstå i ett så nära förhållande som inom familjen? Uppriktigt sagt: nej. Även om det bara rör sig om indignation över att en annan ofullkomlig familjemedlem underlåtit att göra det som är rätt, omtänksamt eller kärleksfullt, uppstår ibland vrede. (Jämför 1 Samuelsboken 20:34; Job 32:3.) Bibeln ger de kristna följande realistiska råd: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd.” — Ef. 4:26.

När du blir arg, bör du då ge fritt utlopp åt vreden i vad man kallar ”aggressiv utjämning”? Det är vad du kan läsa om eller bli tillrådd. Psykologen George Bach skrev till exempel:

”Strid med ord mellan man och hustru är ... högst önskvärd. Par som strider med varandra är par som stannar hos varandra — under förutsättning att de vet hur man strider på rätt sätt.” — The Intimate Enemy.

Anser du av vad du sett i livet att det är förståndigt att ge fritt utlopp åt sin vrede i förbittrade ord? Enligt en undersökning av dr Murray A. Straus, professor i familjesociologi, är det inte det. Han fann:

”Aggressiv utjämning mellan makar är inte bara till föga nytta när det gäller att ta itu med familjekonflikter, utan kan också vara ’en farlig, grov förenkling som kan bringa millioner människors liv i olycka’. ... Både hustrur och män reagerade så gott som alltid på hårt och fientligt tilltal med andra ord i samma stil.”

Det är som en okontrollerad kärnreaktion som stegras och utmynnar i en explosion. Doktor Straus konstaterade:

”Det är högst sannolikt att par som brukar mycket våld i ord till sist kommer att bruka fysiskt våld lika gärna. ... Det blir också allt lättare, säger han, att övergå från att skada en äktenskapspartner i ord till att skada honom eller henne fysiskt.” — McCall’s, oktober 1975.

Vilka psykologiska teorier som än är på modet, bekräftar den mänskliga erfarenheten visheten i Guds råd att man skall kontrollera vreden: ”En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.” ”Såsom en stad, vars [skyddande] murar äro nedbrutna och borta, så är en man, som icke kan styra sitt sinne.” ”Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.” (Ords. 29:22; 25:28; Ps. 37:8) Den som har blivit (eller har varit nära att bli) våldsam i hemmet kan gagna sig själv och sin familj genom att studera och uppriktigt tillämpa Guds råd angående vrede och självbehärskning.a

”Ja”, kommer många att säga, ”men vad skall man göra när man verkligen blir arg på sin hustru (eller man)?” Här är en möjlighet. Hur skulle det vara att vänta 60 sekunder — ja, rentav räkna långsamt till 60 (eller till och med längre)? Om du kan lyckas uppskjuta vreden, är det mindre sannolikt att du skall explodera eller utlösa en explosion. Tänk också på det gudomliga rådet: ”Att börja träta är som när man släpper lös vatten; innan tvisten har brutit ut, bör du därför gå därifrån.” Nej, detta betyder inte att du skall överge din äktenskapspartner. Men när du har varit irriterad, eller till och med arg, har du då försökt med att ursäkta dig och gå ifrån en stund, in i ett annat rum eller runt kvarteret, för att lugna ner dig? Detta är ett bra förslag i synnerhet för en man, eftersom hans hustrus synbara oresonlighet, ”stollighet” eller bristande behärskning kanske inte är avsiktlig. Det kanske bara är fråga om en tillfällig yttring av hormonförändringar, som gör att hon har svårt att behärska sina känslor. — Ords. 17:14, NW; 19:11.

Om din äktenskapspartner å andra sidan är den som ger fritt utlopp åt irritation eller förbittrade ord, vad kan du då göra? Följande råd är mycket vist: ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.” (Ords. 15:1) Skulle inte detta ha kunnat hjälpa i det fall som återgavs av pojken på sidan 6? Det är inte lätt att följa det rådet. Men hur mycket bättre och mer praktiskt är det inte att ge ett milt svar än att svara indignerat på ett sätt som kan leda till — och som kanske redan har lett till — familjevåld. Sedan man i den tidigare citerade artikeln redogjort för resultatet av dr Straus’ undersökning, som visade att hårda svar ledde till mer av samma slag, tillägger man intressant nog: ”Endast milda, besinningsfulla och kärleksfulla ord framkallade försonliga svar.”

Det kan ge resultat!

Ovannämnda förslag, som är grundade på bibeln, är inte blott och bart teorier om hur man löser problemet med våld i hemmet. De har gett resultat i många fall. Tom i Cincinnati i Ohio i Förenta staterna var exempelvis en man med våldsamt humör. Hans historia är:

”I vrede hade jag slagit knytnäven i väggen så många gånger att jag till sist markerade var bjälkarna i väggen var så att jag inte skulle skada handen igen.” Under veckosluten var han ofta drucken. En gång, sedan han och hans hustru hade haft ett särskilt våldsamt dryckesslagsmål, beslutade han sig för att se om Gud kunde hjälpa. En tid gick han regelbundet i metodistkyrkan. När han sedan bett uppriktigt en dag, kom två Jehovas vittnen fram till honom, då han arbetade utanför huset. Under någon tid studerade han bibeln tillsammans med dem och försökte tillämpa det han lärde sig. Hans hustru gjorde ibland narr av honom och rev till och med sönder hans bibliska litteratur. Men han svarade inte med ilska och våld. Han förklarar: ”Sanningen gjorde verkligen stora förändringar hos mig. Förut skulle jag ALDRIG ha hållit mig så lugn och fortsatt att vara så vänlig mot min hustru.”

Andra åtgärder

Att tillämpa Guds råd angående vrede är en positiv åtgärd man kan vidta för att övervinna problemet med våld i hemmet. Men det finns också andra åtgärder.

I Toms fall och i andra fall har vi märkt att alkohol ofta är med i bilden. Även om drickandet inte får en människa att bli våldsam, kan det skapa grogrunden. Det kan så att säga värma upp träet så att den första gnistan vållar en häftig brand.

Om ditt hem har skakats av våld, tänk då efter om alkohol ibland varit inbegripen. Bibeln fördömer inte måttligt bruk av alkohol, men den varnar: ”En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.” (Ords. 20:1; Ps. 104:15; Ef. 5:18) Om drickandet får någon i familjen att förlora sig i våld, då kan — ja, bör — något göras åt det. Av kärleksfullt intresse för att bevara familjen och undvika misshandel eller mord, bör man gemensamt besluta att sätta en definitiv gräns för hur mycket man dricker. Och om framtida erfarenheter eller något ”tillbud” visar att gränsen satts för högt, sänk den då. I en del fall kan det till och med vara nödvändigt att helt avstå från alkohol. Men är detta inte bättre an att sugas ner allt djupare i familjevåldets strömvirvel?

Inte strid, utan kommunikation

Som vi tidigare dryftat ligger ofta svartsjuka, missräkning och osäkerhet bakom våldet i hemmet. Vad kan göras åt detta? Ett av de bästa botemedlen är bättre kommunikation. ”De flesta gifta par”, konstaterade en socialforskare, ”lyssnar inte på varandra, och följden blir att många råkar i slagsmål.”

Vi möter alla viss missräkning som följande exempel kan belysa: En man drömde om att bli sjöman och att få se världen, men han gifte sig och har åldriga föräldrar som behöver hans hjälp. Han arbetar därför i en fabrik som tillverkar skosnören, begränsad till en plats, överöst av buller och ansatt av en högdragen förman. Tror du att han aldrig kommer hem missräknad? Hans hustru hade tänkt sig att få uppfostra tre ljuvliga barn på en fridfull lantgård. Men hon har inte kunnat få barn och måste nu bo i en stad för att vara i närheten av de åldriga släktingarna. Kommer hon att stå främmande för missräkning? — 1 Mos. 30:1; 1 Sam. 1:4—11.

Om man och hustru uppodlar en vana att utbyta tankar om vad de gör och känner, är det emellertid inte sannolikt att de missräkningar, som är kännetecknande för det ofullkomliga livet i denna tingens ordning, skall lagras och till sist utlösas i en våldsam explosion. När de till exempel helt lugnt har samtalat om att hans arbete, trots att det är påfrestande, hjälper dem att fullgöra Guds vilja i fråga om att sörja för familjen, kommer detta att dämpa hans missräkning. (1 Tim. 5:8) De kan hämta tröst av att de har varandra och av vetskapen om att de gör gott mot de åldriga föräldrarna. De kanske också kan planera för en semester vid kusten, åka och fiska tillsammans eller undersöka möjligheterna att få ett bättre arbete. Lika viktigt är det att mannen försäkrar sin hustru om sin kärlek och att han uppskattar hennes känslor och uppoffringar. Detta kommer att hjälpa henne att förjaga sin missräkning. Resultatet blir ännu bättre om han håller om henne, när han säger det.

Det är också värdefullt att kommunicera i sådana ögonblick då en strid lätt skulle kunna börja. Så snart mannen kommer hem märker till exempel den här hustrun om han är sur eller ovanligt spänd. Eftersom de tidigare samtalat om saken, förstår hon hans situation och kan använda deltagande, lugnande ord. I stället för att kasta en ”bomb” ger hon befriande lättnad. Hon skulle vänligt kunna fråga: ”Var förmannen besvärlig i dag?” eller ”Var trafiken svår?” Å andra sidan måste äkta män anstränga sig för att öka sin känslighet för hustruns sinnesstämningar och känslor, så att de säger och gör rätt sak vid rätt tidpunkt. — Jämför Ordspråksboken 25:11.

Något som bidrar till våld i hemmet är tendensen att koncentrera sig på de egna känslorna. (Fil. 2:4) En hustru förväntar att hennes man skall lägga märke till och kommentera hennes nya frisyr utan att hon för den på tal. När han kommer hem, verkar det nästan som om han tror att hon mirakulöst skall känna till trafikstockningen. Dessa saker skulle kunna utgöra upptakten till en familjestrid som leder till våld. Mer öppenhet vid tillfället i fråga kommer att hjälpa. Han säger: ”Det är en lättnad att komma hem efter en sådan här dag”, eller hon säger: ”Jag hann gå och klippa mig och permanenta mig i dag.” I stället för att vänta på att den andra parten skall dra fram dina känslor, gör du det. Sådana kommentarer som avslöjar och yppar ens känslor kan leda till samtal som förhindrar våld.

Familjeekonomin behöver också dryftas. Det är bättre att avsätta tid för att samtala om ekonomin än att låta den bli en källa till förbittring och spänning. En forskare fann att ”28 procent av fallen med hustrumisshandel hade samband med penningbekymmer”. Många våldsamma strider uppstår i synnerhet när en hustru om och om igen påpekar för sin man att han inte kan hålla henne på samma ekonomiska nivå som grannarna eller inte kan göra det möjligt för henne att köpa de ting hon önskar. Detta har en benägenhet att få mannen att känna sig underlägsen, att känna att han är oduglig som familjeförsörjare. En utmärkt grundval för familjens diskussion av inkomster och ekonomiska planer är de av Gud inspirerade råden i 1 Timoteus 6:6—10, 17—19 och Matteus 6:24—34. Sedan makarna läst dessa verser högt tillsammans, kan de fortsätta att i detalj överväga frågan om att köpa nya möbler, kläder eller något annat.

Stunder när man sitter och samtalar lugnt är också de bästa tillfällena att dra fram sådana känslor som svartsjuka, det må vara svartsjuka på grund av någon annan man eller kvinna, uppmärksamhet, som riktas mot en släkting, eller mannens arbete. I den undersökning vi tidigare nämnt fann man att ”35 procent av fallen [med hustrumisshandel] hade samband med svartsjuka”. Ordspråksboken 6:34 och den omgivande texten visar att vrede och önskan att hämnas är vanlig när det finns verklig grund för svartsjuka. Men samma känslor, med åtföljande våld i familjen, kan även bli följden av svartsjuka som har ringa grund eller är helt grundlös. I stället för att låta svartsjukan byggas upp som trycket i en ångpanna tills det blir en våldsam explosion, är det bättre att behärskat (inte anklagande) nämna sina känslor, medan man lugnt samtalar. Det kan kräva verklig ansträngning att hålla diskussionen lugn, men om det kan leda till att man ömsesidigt förstår varandras känslor, har mycket gjorts för att förhindra våld. — Ords. 14:30; 27:4.

Om du har haft svårt att dryfta familjefrågor och dina känslor med din man eller hustru och våld har uppstått, överväg då att få hjälp av någon mogen, balanserad person som kan vara närvarande som neutral, men intresserad part. Sociologen John E. O’Brien, som lett en undersökning angående våld i skilsmässohotade familjer, påpekar:

”Tidigt, när dessa oroliga känslor uppstår, är det bäst att dra fram dem och dryfta dem. Om det inte är möjligt för makarna att själva öppna sig, måste de finna en medlare.”

Tillsyningsmän bland Jehovas vittnen har ofta, när de blivit tillfrågade, kunnat ge hjälp åt människor som studerar bibeln och även åt medlemmar i församlingen, som haft problem i äktenskapet. På begäran av mannen och hustrun kan en kristen tillsyningsman hjälpa paret att lugnt dryfta sina känslor eller problem och att överväga dem i ljuset av bibeln som är nyttig ”till korrigering”. — 2 Tim. 3:16, 17.

Varför bibeln?

Du har nog märkt att många av de bästa och mest praktiska råden när det gäller att ta itu med och förhindra våld i hemmet har kommit från Guds ord. Detta är vad man bör förvänta, eftersom dess författare är familjelivets upphovsman, och han har iakttagit både våldsamma och fridfulla hem under hela människans historia. I bibeln har han låtit nedteckna råd som bäst kan lösa det växande problemet med våld i hemmet.

Bibeln framhåller till exempel gång på gång att man och hustru skall betrakta sig som ”ett kött”. (1 Mos. 2:24; Mark. 10:8; Ef. 5:31) Om ett äkta par tar till sig den verkliga andan i vad Gud säger med detta, är det inte sannolikt att våld kommer att uppstå i deras hem. Efesierna 5:28, 29 för tanken vidare och säger: ”Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” Inser du inte sanningen i detta? Har du någonsin blivit så förbittrad på din hand att du använt en gryta eller en hammare för att slå den eller blivit så arg på din hals att du försökt strypa dig?

Lär vi oss inte dessutom våra kroppars svagheter eller egenheter och anpassar oss efter dem, exempelvis nedsatt hörsel? Sådan anpassning hör också hemma i äktenskapet. Under många familjestrider lurar emellertid tanken: ”Varför är du inte mer lik mig? Varför ser du inte på saker och ting på mitt sätt eller gör som jag skulle göra?” Naturligtvis kanske den tanken inte uttrycks i just de här orden. Den kanske formuleras så här: ”Varför dukade du inte av bordet, innan du satte dig ner framför TV:n?” eller ”Varför låter du dina smutsiga strumpor vara kvar i skorna i stället för att lägga dem i tvätten?” Den underliggande tanken är densamma. En man eller en hustru, som har antagit Guds syn och anser att makar är ett kött, har lättare att acceptera den andra parten som en individ med sina egenheter och svagheter som man kärleksfullt måste överse med, medan han eller hon arbetar på att bättra sig. Bibeln påpekar vist: ”Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.” — Ords. 19:11.

Ett äkta par som godtar och följer bibeln kommer också att förena sig i bön regelbundet. (1 Petr. 4:7) Tänk så stärkande det är att man och hustru kommer varandra närmare fysiskt och känslomässigt, när de ödmjukt ber Gud om hjälp och barmhärtighet. Det är intressant att lägga märke till att psykologen S. Didato i New York skrev följande angående våld i hemmet:

”Jag säger ofta till äkta par att de skall be på bröllopskvällen. Om de kommer in i den vanan, tror jag det är mycket svårare för dem att begå våld.”

Bön kom att bli en del av Zoilas och Davids liv jämte det att de tillämpade bibelns principer. Zoila är född i Peru, och hennes historia är följande:

”Vårt äktenskap var en fullständig katastrof. David lämnade mig och gick ut varje kväll, gjorde av med alla sina pengar och lät mig ibland till och med vara utan det nödvändigaste. Han slog mig ofta, gav mig ett blått öga och ett brutet finger till och med när jag var havande. Jag var tvungen att skydda magen av fruktan för att vårt ofödda barn skulle bli skadat.” Så småningom fick de besök av Davids faster, ett av Jehovas vittnen, och hon satte i gång ett bibelstudium. David kom att inse det orätta i sitt förflutna, han grät till och med över det och över insikten om att han, om han inte ändrade sig, inte kunde förvänta att få röna Jehovas ynnest, när Gud avlägsnar de onda från jorden. Genom att tillämpa bibeln gjorde de förändringar i sin personlighet och i sitt sätt. Våld i deras hem hör nu till det förgångna.

Även om nyhetsrapporterna fortsätter att visa att våld i hemmet förekommer allmänt — hustrur och män blir slagna och barn misshandlade — är det inte nödvändigtvis ett olösligt eller oundvikligt problem. Om du varit offer för våld i hemmet, eller till och med tagit del i det, kan du tillämpa Guds fullkomliga råd, så att våld i familjen också i ditt fall kan höra det förgångna till.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 14]

”När man som vuxen blir oense med någon, måste man lära sig att behärska sina känslor och använda ett språk som är lämpligt för vuxna. Om ni tillgriper fysiskt våld och slår varandra, om ni skriker och kastar saker, ... uppför ni er som barn. Ni slår blint och oresonligt mot något som gör er rasande. Gör inte det. Ett sådant uppförande kommer till sist bara att fördärva er.” — ”First Aid for the Happy Marriage” av dr Rebecca Liswood.

[Infälld text på sidan 18]

”Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.” — Ords. 12:25.

[Infälld text på sidan 18]

”En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.” — Ords. 15:18.