förare och fullkomnare”, Kristus Jesus. — Hebr. 12:2, NW.

Och när vi så strävar framåt längs den enda rätta vägen och med våra ögon oavvänt betraktar Jehova Gud, Kristus Jesus och Riket, låt oss också med frikostighet betrakta de arma människorna som befinner sig i mörkret och som hungrar efter ljuset, som Rikets sanningar ger. När vi färdas bland dem, låt oss då komma ihåg: ”Den som unnar andra gott [har ett frikostigt öga, AV], han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.” (Ords. 22:9) Inte bokstavligt bröd, utan det som är av långt större betydelse, andligt bröd, som skänker god syn och kan liknas vid den honung Jonatan åt, då han förföljde filistéerna. (1 Sam. 14:27—29; Matt. 4:4) Samma mening ligger i ordspråket: ”Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.” — Ords. 28:27.

Kristus betraktade de arma, blinda fåren på sin tid med deltagande. Låt oss göra detsamma i vår tid och på så sätt ha en andel i uppfyllelsen av skriftstället: ”De, för vilka ingenting hade kungjorts om honom, skola se, och de som icke hava hört skola förstå.” (Rom. 15:21, NW) Våra ögon har välsignats med sanningens ljus; låt andra få ljuset, så att också de kan se!

Skall vi fortsätta i skolan eller sluta?

DEN DÄR gamla frågan sedan förra sommaren spökar fortfarande i våra sinnen. Vi funderar alltjämt på om vi gjorde rätt i att återvända till skolbänken för att avsluta våra studier där. Kanske hade det varit bättre att som heltidsförkunnare träda in i tjänsten för vår Gud, Jehova? På grund av att vi har överlåtit oss åt Gud till att göra hans vilja, är vi ju inte lika de andra här i skolan, som bara ivrigt traktar efter att slå sig fram, nå en bra ställning i samhället och skaffa sig en massa pengar. Vi vet att det här gamla systemet snart skall förstöras i Harmageddon, så vad är det egentligen för nytta med att gå här i läroverket, när vi i stället kunde vara ute och låta andra få höra varningen? Och dessutom löper man stor fara att råka ut i omoraliskhetens gungfly eller helt och hållet förlora tron på grund av gudlösheten i våra dagars skolor. Men våra föräldrar och våra närmaste vänner, som vi frågade till råds, hade så delade meningar; och så är vi tillbaka i skolan. Men när vi sitter här och tittar ut genom fönstret, undrar vi vilket som är det rätta svaret på frågan.

Här är ett enkelt sätt på vilket det invecklade problemet kan lösas. Skriv upp alla skälen till att inte läsa vidare i läroverket i en kolumn, och skriv så i en annan kolumn upp alla de skäl som finns för att läsa vidare. Genom en enkel subtraktion får man så fram det rätta svaret. Låt oss taga en illustration:

Undervisningssystemen är mycket bristfälliga, och lärokurserna är av ringa praktisk nytta för den kristne. Den återstående korta tiden till Harmageddon bör användas på ett så fördelaktigt sätt som möjligt. Skollivet övar från alla håll ett tryck som gör det svårt för en kristen att bevara sin tro och ostrafflighet. Å ena sidan tvingas evolutionsläran och andra fritänkeriets åsikter på ens sinne, och å andra sidan söker omoraliskhetens krafter att underminera och omintetgöra det rotfäste man har i kristendomen. Och om man tar öppen ståndpunkt för Guds rättfärdiga rike såsom mänsklighetens enda hopp, då blir man ofta förtalad på det mest illvilliga sätt, hånad och förföljd av elever och lärarkår. Detta är alltså en ofullständig lista på de invändningar som kan göras mot att läsa vidare. Hur tungt väger de?