Ordspråksboken — ett överflöd av vishet i några få ord

ÄR DITT liv fritt från problem och missräkningar? Det är få som kan säga att deras liv är det. Och de ansträngningar som görs för att lösa problemen får ofta en omvänd effekt, som gör att människor till och med får större svårigheter än de hade under sina tidigare omständigheter. Finns det någon källa med råd, på vilken människor kan förlita sig och med vars hjälp de kan förbättra förhållandena?

Det finns en särskilt fin källa med sådan vägledning i bibeln — Ordspråksboken. Fastän denna bok skrevs i Mellersta Östern för mer än 2.500 år sedan, är dess korta levnadsregler tillämpliga på alla människor och är fortfarande lika aktuella.

Bibeln visar att de flesta av ordspråken har sitt ursprung hos kung Salomo. (Ords. 1:1; 10:1; 25:1) Även om bibelns redogörelse inte direkt säger att Salomo skrev dem, finns det mycket som tyder på att han gjorde det. Det sägs att han diktade flera tusen ordspråk och att ”han övervägde och gjorde grundlig efterforskning, på det att han skulle kunna sammanställa många ordspråk”. — 1 Kon. 4:32; Pred. 12:9, NW.

Denna bibelbok är skriven i hebreisk poetisk stil, vilket betyder att den inte består av rytmiska verser, utan av parallella tankar. Mycket ofta skapar raderna med de parallella tankarna en kontrast, såsom i Ordspråksboken 10:28, där det sägs: ”De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.” I andra fall utgör de parallella uttrycken synonyma tankar, som vi kan se i dessa ord i Ordspråksboken 18:15: ”Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.”

ETT UPPHÖJT SYFTE

Syftet med Ordspråksboken förklaras redan i början av den, där vi läser: ”Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs, att man må lära vishet och tukt, så ock urskilja förståndigt tal [ord med djupsinniga tankar, The Jerusalem Bible], ta emot den tuktan som ger insikt, rättfärdighet och dom och rättrådighet, att ge åt de oerfarna klokhet, åt en ung man kunskap och tankeförmåga.” — Ords. 1:1—4, NW.

Många av råden i Ordspråksboken riktar sig till de unga, ”de oerfarna”, vars hjärta står öppet för varje slag av påverkan och som lätt leds vilse. De måste komma att uppskatta ”vishet”, vilket inbegriper att de måste se saker och ting som de verkligen är och veta hur man omsätter denna kunskap i praktisk handling. ”Tuktan” är också nödvändigt, både som självtukt och som tuktan given av andra. — Ords. 1:1—4; 2:7, 10—13; 4:1, 5—7, 13.

Ordspråken är särskilt till hjälp när det gäller att utveckla de mentala förmågorna på rätt sätt. Det är mycket stimulerande att skaffa sig insikt och ”klokhet”, det vill säga att man blir sakkunnig och kan fatta rätta beslut på varje område i livet. (Ords. 1:4; 8:5) Denna utbildning blir aldrig fullbordad. ”Den som är vis kommer att lyssna och tillägna sig mera undervisning, och en förståndig man är den som förvärvar skicklig vägledning, till att förstå ett ordspråk och en förbryllande utsaga, de visas ord och deras gåtor.” (Ords. 1:5, 6, NW) Bibelns ordspråk utgörs ofta av förbryllande utsagor och ”gåtor”, vilka gör en människa förbryllad. De är svårförståeliga uttalanden som kräver en förklaring. För att man skall kunna förstå dem krävs det tid och begrundan. Ordspråkens överflöd av vishet är tillgängligt enbart för dem som vill gräva efter det. Detta framkommer klart och tydligt i dessa ord i Ordspråksboken 2:1—5 (NW)

”Min son, om du tar emot mina ord och lägger upp förråd av mina bud hos dig för att ägna uppmärksamhet åt vishet med ditt öra, på det att du må böja ditt hjärta till urskillning; om du därtill ropar på förståndet självt och du höjer din röst för att kalla på urskillningen själv, om du fortsätter med att söka efter den som efter silver och du fortsätter att leta efter den såsom efter dolda skatter — i så fall skall du förstå Jehovas fruktan, och du skall finna själva Guds kunskap.”

Låt oss begrunda några exempel på visa råd som finns i Ordspråksboken.

TING SOM GUD HATAR

Människor som vill lära känna vad som är rätt och fel möter ett virrvarr av olika uppfattningar om detta. Ordspråksboken kan hjälpa till med att reda ut de förvirrade begreppen. Vi kan till exempel genom enbart följande fyra korta verser lära känna vissa attityder och därmed sammanhängande handlingssätt som Gud hatar:

”Sex ting är det, som HERREN [Jehova] hatar, ja, sju styggelser för hans själ: stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer, som utgjuta oskyldigt blod, ett hjärta, som hopsmider fördärvliga anslag, fötter, som äro snara till att löpa efter vad ont är, den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd och den som vållar trätor mellan bröder.” — Ords. 6:16—19.

Att ge eftertryck åt något genom att nämna ett tal och sedan öka det är en metod som används många gånger av bibelns skribenter. (Job 5:19; 33:29; Ords. 30:15, 16, 18, 19, 21—31; Jes. 17:6; Am. 1:3, 6, 9, 11, 13; 2:1, 4, 6) I Ordspråksboken 6:16—19 skall antalet inte förstås bokstavligt, som om det betydde att Gud hatar enbart sex eller sju olika ting. De sju kategorierna är grundläggande sådana och täcker alla slags felaktiga handlingssätt. De sex första riktar uppmärksamheten på tre olika kategorier av synder — i tanke (”stolta ögon”, ”ett hjärta, som hopsmider fördärvliga anslag”), i ord (”en lögnaktig tunga”, ”den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd”) och i handling (”händer, som utgjuta oskyldigt blod”, ”fötter, som äro snara till att löpa efter vad ont är”). Det som omnämns som särskilt förhatligt är den sjunde kategorin. Det är den person som gläder sig åt att vålla trätor mellan andra människor, trots att de borde kunna leva tillsammans i frid och endräkt. Ökningen från sex till sju ger vid handen att människor alltid fortsätter att öka på sina onda gärningar.

När en människa får upp ögonen för hur Skaparen ser på stolthet, hopsmidandet av fördärvliga anslag och att man har gjort sig skyldig till ett visst mått av blodsutgjutelse och annat våld, borde hon beröras, så att hon gör nödvändiga förändringar i sitt liv. Följden av detta kommer att bli förbättrade förhållanden med andra människor och större glädje i det vardagliga livet.

ATT KOMMA TILL RÄTTA MED VREDE

En av de vanligaste orsakerna till att människor känner sig upprörda är obehärskad vrede. Somliga kan kanske tycka att ett vredesutbrott är ett bevis på styrka. Men Guds ord framhåller raka motsatsen, för det sägs: ”Den som är sen till vrede är bättre än en mäktig man, och den som behärskar sin ande är bättre än den som intar en stad.” (Ords. 16:32, NW) Även om stridsmän som intar en stad visar sig vara modiga och starka, så måste den som behärskar sitt häftiga humör ha ännu större styrka och mod. Hur kan man göra framsteg när det gäller att behärska sitt häftiga humör? Ordspråksboken ger dessa fina råd:

”Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man, på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.” — Ords. 22:24, 25.

”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.” — Ords. 15:1.

”Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.” — Ords. 17:14.

Alla dessa uttalanden uppmuntrar oss till att fly sådana situationer, där det lätt kan uppstå hetsighet, och göra detta redan då det börjar hetta till. Orsaken uttrycks väl i dessa ord som kommer längre fram i Ordspråksboken: ”Om du har förhävt dig av dårskap och haft ont i sinnet [tänkt ut ett listigt anslag, An American Translation], så lägg hand på mun. Ty tryck på mjölk giver smör, och tryck på näsa giver blod, och tryck på vrede giver träta.” — Ords. 30:32, 33, Åkeson.

Alla människor har en benägenhet att ibland dåraktigt upphöja sig själva. De kan ställa alltför stora krav på andra, eller också kanske de säger eller gör någonting förolämpande. Vid sådana tillfällen bör man ”lägga hand på mun” och avhålla sig från att säga eller göra någonting som ytterligare skulle kunna reta den som blivit förorättad. Alldeles som man måste bearbeta mjölk för att få smör och man i allmänhet måste få ett slag på näsan eller få den i kläm för att man skall få näsblod, så kan det bli ett fullt utvecklat gräl enbart när man ger fritt lopp åt sin vrede och driver varandra till ett vredesutbrott.

UNDVIK LÄTTJA

Ordspråksboken både anbefaller hårt arbete och varnar för lättja. Den inspirerade skribenten säger: ”Den late säger: ’Ett lejon är på gatan; där ute på torget kunde jag bliva dräpt.’” (Ords. 22:13) För att slippa arbeta kommer den late att kunna hitta på fantastiska ursäkter, till exempel komma med påståendet att ett lejon har kommit in i staden och att det kanske skulle kunna döda honom, om han gick ut. Ytterligare tre ordspråk riktar uppmärksamheten på hur en människas ovilja att arbeta påverkar henne själv och andra:

”Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.” — Ords. 13:4.

”När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.” — Ords. 20:4.

”Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.” — Ords. 10:26.

BEHOVET AV TUKTAN

Eftersom människor är ofullkomliga och har en benägenhet att följa minsta motståndets lag, skyggar de flesta för tuktan. I Ordspråksboken uppmuntras vi till att ha en annan inställning, för det sägs: ”Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.” (Ords. 23:12) Tuktan betyder här både att man tuktar sig själv och får tillrättavisning av andra. Ofta ges den i form av ”ord som giva kunskap”, det vill säga uttalanden som kommer från en människa som har kunskap och erfarenhet och som har för avsikt att upplysa andra. Men ibland måste den tuktan som ges vara hårdare än enbart ord. ”Sår, som svida, rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.” (Ords. 20:30) När någon tar emot denna hårda tuktan i en rätt anda, kommer han inte enbart att avhålla sig ifrån att handla fel, utan han kommer också att förmås till att göra inre förändringar till det bättre.

När det gäller den tuktan som föräldrar ger sina barn läser vi: ”Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden; ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.” (Ords. 23:13, 14) ”Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.” — Ords. 13:24.

Naturligtvis måste man alltid utöva självbehärskning, när man ger tuktan, och inte göra det i samband med ett vredesutbrott. Och det behöver inte heller vara nödvändigt att ge fysisk bestraffning. Många gånger räcker det med enbart några få ord med förnuftiga råd. ”En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.” — Ords. 17:10.

SKY SEXUELL OMORALISKHET

Ordspråksboken fördömer sexuell omoraliskhet. Begrunda till exempel dessa varningens ord:

”Budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg. De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga. Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet och låt henne icke fånga dig med sina blickar. Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, men den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.” (Ords. 6:23—26)

De som ägnar sig åt sexuell omoraliskhet råkar ofta i armod. De som söker sexuell njutning med ”skökan”, eller på annat sätt utövar otukt, kan också få betala detta med förlorad hälsa, eftersom de kan drabbas av plågsamma veneriska sjukdomar som kan göra dem handikappade. Skadan blir ännu större, när någon söker intimt umgänge med någon annans äktenskapspartner. Den som begår äktenskapsbrott riskerar sin orättmätiga partners ”dyra liv”. Beträffande detta skriver den inspirerade bibelskribenten vidare:

”Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck, utan att hans kläder bliva förbrända? Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda? Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru: ostraffad bliver ingen som kommer vid henne. ... Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör. Plåga och skam är, vad han vinner, och hans smälek utplånas icke. Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag; lösepenning aktar han alls icke på och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.” (Ords. 6:27—35)

Äktenskaplig otrohet kan få till följd att de individer och familjer som är inblandade får lida obotlig skada.

VARNING FÖR ”DET LJUVA LIVET”

Genom hela historien kan man se hur många människor satt sökandet efter njutningar som sitt främsta mål i livet. Även om bibeln inte avråder oss från att ha det trevligt, påpekar den att det är nödvändigt att ha en mer balanserad syn på nöjen. ”Om du finner honung, så ät icke mer, än du tål, så att du ej bliver övermätt därav och får utspy den.” (Ords. 25:16) Alldeles som bokstavlig honung kan göra en människa fysiskt illamående, om hon äter för mycket av den, så kan man bli både fysiskt och andligt sjuk, om man hänger sig alltför mycket åt det njutningslystna ”ljuva livet”. Om man lägger alltför stor vikt vid nöjen, får detta dessutom ofta till följd att man råkar i svåra ekonomiska omständigheter. ”Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.” — Ords. 21:17.

Hur förhåller det sig med dem som har beslutat sig för att skaffa sig stora rikedomar? Ordspråksboken varnar för att rikedomen inte är någonting att sätta sin förtröstan till och att den plötsligt kan försvinna. Vi läser: ”Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap. Låt icke dina blickar flyga efter det [rikedom] som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg såsom örnen mot himmelen.” (Ords. 23:4, 5) Eftersom stora förmögenheter hastigt kan gå förlorade på grund av dålig hushållning eller oförutsedda händelser, ger bibeln rådet att man inriktar sina ansträngningar på sådant som är mera pålitligt än jagandet efter rikedomar. Ge noga akt på detta råd:

”Se väl till dina får och hav akt på dina hjordar. Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte? När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann och när foder samlas in på bergen, då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker; då giva dig getterna mjölk nog till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.” — Ords. 27:23—27.

Varken materiell välfärd (”rikedom”) eller en aktad ställning (”en krona”) ger någon garanti för verklig trygghet. Ofta är den tid och de krafter och pengar som läggs ner på en affärstransaktion till ingen nytta, därför att de satsats på någonting som inte utföll väl. Oväntade händelser kan bli orsak till att man plötsligt förlorar både sin förmögenhet och sin aktade ställning. Om en kreatursägare å andra sidan lägger ner sina krafter på att ta vård om sin djurbesättning, leder detta inte till att den minskar, utan till att den i allmänhet ökar. Gud ger frikostigt ”foder” till kreaturen. Historien visar att det alltid har varit säkrare att flitigt ägna sig åt kreatursskötsel än att ha rikedomar och en högt aktad ställning, när det har gällt att skaffa sig föda, kläder och inkomster. Följaktligen får vi det visa rådet: ”Se väl till dina får.” Principen i dessa ord kan tillämpas på ett plikttroget utfört arbete inom vilket säkert och tryggt arbetsfält som helst i våra dagar.

Även om Ordspråksboken skrevs för flera tusen år sedan, innehåller den en oöverträfflig vägledning för människor som lever i dag. Läs dessa inspirerade ord regelbundet. Begrunda lärdomen i dem. Fastän varje ordspråk bara består av några få ord, kan överflödet av den vishet som finns i dem göra att du får känna trygghet och lycka i ditt liv för all framtid.