Föräldrar, nå ert barns hjärta

”Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta.” — Ordspråksboken 23:15.

1, 2. a) Vad är kristna föräldrars önskan, men hur kände en far det? b) Vad behöver man nå för att kunna uppfostra ett barn, och varför det?

KRISTNA föräldrar har en stark önskan att skydda sina barn mot att falla i de förödande fallgropar som finns på moralens område. Om du är förälder, delar du utan tvivel den oro som en kristen far med fyra barn i tonåren hade. Han skrev: ”Den moral som våra ungdomar ställs inför blir allt sämre, och ibland kan det vara svårt att hänga med i alla de nya uttryck den tar sig i världen. Min ständiga bön är att jag skall kunna hjälpa mina barn. Jag älskar dem så mycket.”

² Men varför händer det ibland att ett barn, trots att det fått följa med på religiösa möten och fått undervisning i bibelns moralnormer, ändå begår sexuellt omoraliska handlingar? Även om det är viktigt att kunskapen fastnar i huvudet, spelar hjärtat en viktig roll, i synnerhet när det gäller moralfrågor. Vad kan en förälder göra för att nå sitt barns hjärta så att det ”bliver vist”? — Ordspråksboken 4:23; 23:15.

Hämta upp planer ur hjärtat

3. Vad innebär orden i Ordspråksboken 20:5, och vad kräver det att föräldrarna gör?

³ Innan du kan nå hjärtat måste du, så långt det är möjligt, ta reda på vad som finns i det. ”Planerna [en persons verkliga avsikter eller djupt rotade syftena] i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.” (Ordspråksboken 20:5) De verkliga känslor som finns i ett barns hjärta är lika vatten i botten på en djup brunn. På bibelns tid var vissa brunnar mer än 30 meter djupa, och man måste då gå ner för en trappa för att ”hämta upp” vattnet. Det var en verkligt svår uppgift! Att ”hämta upp” sitt eget barns avsikter eller syften kan vara lika svårt. För att kunna göra det måste man visa empati och ha god iakttagelseförmåga. Det kan kräva att du skickligt gör bruk av frågor och visar tålamod — ibland måste du vara villig att tala med ditt barn i flera timmar, innan det avslöjar sina innersta tankar. Om du påminner barnet om att du också gått igenom samma period i livet och att även du är ofullkomlig, och om du skapar sådana tillfällen att barnet kan vara ensamt tillsammans med dig någon gång emellanåt, kommer du att göra det lättare för det att öppna sig. — Job 33:5—7.

4. Hur kan man enligt Ordspråksboken 12:18 med ord fördärva den goda kontakt man har med varandra?

⁴ Men samtidigt kan ett obetänksamt ord eller uttalande vara förödande. Somliga talar i obetänksamhet ord ”som stinga likasom svärd”. Deras ord skadar och medför att parterna dras ifrån varandra. Sträva därför efter att vara ”lugn till sinnes” och se till att du verkligen lyssnar. Kanske kan du påminna dig något tillfälle, då någon talat nedlåtande till dig eller gjort sig lustig över dina känslor och tankar. Han sade kanske: ”Är du så dum?” Hade du därefter någon större lust att anförtro dig åt den personen ännu en gång? — Ordspråksboken 12:18; 17:27.

5. a) Vilket slags upplysning behöver en tonåring få? b) Ger de flesta föräldrar sådana upplysningar?

⁵ När ett barn kommer upp i tonåren, blir dess sexuella begär mycket starka. Tonåringen behöver då få tala med någon som kan förklara vad som händer i hans eller hennes kropp och som kan besvara en ändlös rad av mycket känsliga och personliga frågor. Men ändå visade en undersökning som gjordes bland 1.400 föräldrar med barn i tonåren att 92 procent av dem aldrig resonerade om sexuella ting med sina barn. Ibland har det som hindrat till och med kristna föräldrar att visa en sådan omdömesgill omvårdnad varit deras bakgrund, sedvänjorna i landet eller tanken att det inte är så nödvändigt att resonera om sådana ting. Hur betydelsefullt är det egentligen att resonera om sådant?

6, 7. Hur viktigt är det att föräldrar resonerar om sexuella ting med sina barn?

⁶ En kristen äldstebroder drog följande slutsats sedan han intervjuat ett antal familjer: ”Det är intressant att se att det följer ett visst mönster. För de föräldrar som verkligen tagit upp frågan om sex på ett tidigt stadium och arbetat hårt för att bevara sin goda kontakt med sina barn har resultaten blivit goda. För de föräldrar som av en eller annan orsak inte på ett tidigt stadium tagit upp problemet har resultaten i allmänhet blivit dåliga.”

⁷ Det finns många fördelar med att tala om dessa ting. För det första kan det medföra att barnets sinne skyddas mot all den falska och smutsiga information som det senare kommer att få del av. För det andra kan det bygga upp respekten för föräldrarna och förtroendet för dem och lägga en allmän grund för att den goda kontakt de haft skall fortsätta igenom hela puberteten. Och för det tredje kan det göra det lättare för barnet att resonera om de mest intima saker med dig. Men många föräldrar undrar hur de skall gå till väga för att komma in på detta något känsliga ämne.

Undervisa hjärtat

8. Hur tidigt bör man börja med att tala om sex?

⁸ Man kan inte nog understryka värdet av att tidigt börja undervisa barnet. Det har till och med hänt att 10- och 11-åriga barn blivit gravida. Vissa forskare framhåller att man bör ha börjat tala med barnen om sex redan innan de är sex år fyllda. Annars kommer man kanske aldrig att göra det. Ofta räcker det med att man enkelt och rättframt och utan att skämmas besvarar de frågor ett barn har om dessa ting.b Tonåringar behöver emellertid få undervisning om hur de skall kunna behärska sådana begär. För att man skall kunna nå hjärtat måste upplysningarna ges i en vänskaplig, hjälpande atmosfär, inte i en anklagande ton.

9. Vad bör en förälder försöka inpränta i ett barns hjärta, och varför det?

⁹ Jesus sade: ”En god människa bär fram det goda ur sitt hjärtas goda skatt.” (Lukas 6:45) För att du skall kunna nå ditt barns hjärta krävs det således att du i dess unga hjärta lägger dyrbara ting, ting som han eller hon emotionellt kommer att ge ett gynnsamt gensvar på och som han eller hon kommer att älska. Varför det? Så att ”goda ting” kommer från hjärtat. — Matteus 12:34, 35.

10, 11. Vad kan du lära av de exempel som finns i Ordspråksboken när det gäller hur du skall kunna nå ditt barns hjärta, då ni resonerar om frågor som rör sexualmoralen?

¹⁰ Det sätt varpå Ordspråksboken ger undervisning i detta ämne tjänar som ett gott exempel för föräldrar. Där behandlas sexuella ting på ett enkelt och rättframt men ändå värdigt sätt. Lägg märke till hur balanserat man kommer in på ämnet i kapitel 5. Läraren eller föräldern talar på ett realistiskt sätt om den njutning det sexuella ger och i synnerhet om hur nödvändigt det är att sky sexuell omoraliskhet. Den prostituerades läppar tycks drypa av honung, då hon söker förleda en man. Men sluteffekten blir — ”bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd”! (Verserna 3, 4) Därpå vidrör läraren i bibeln en öm punkt genom att visa hur den unge mannen kan förlora sin ”ära” eller värdighet genom ett sådant uppförande. (Vers 9) Men detta resonemang går inte ut på att visa att ”allt slags sex är synd”. Se vilken vacker tavla han sedan målar av det sexuella umgänget inom äktenskapet. — Verserna 15—19.

¹¹ Föräldern anklagar eller kritiserar inte ynglingen. I Ordspråksboken, kapitel 7, talar han om andras erfarenheter och använder ett tal som går rakt på sak. (Ordspråksboken 7:6, 7, 13, 17, 18) Läraren använder livfulla illustrationer — en passionerad man som förleds av en sköka liknas vid en tjur eller oxe som går för att slaktas, och det sägs att han följer med till dess ”pilen genomborrar hans lever”. (Ordspråksboken 7:22, 23) Hur skulle en ung människa någonsin kunna glömma en sådan målande framställning! Om ynglingen bevarar ett sådant varnande exempel i sitt hjärta, kommer han att få hjälp till att stå emot de frestelser han längre fram kan ställas inför. Föräldern talade inte enbart om att sexuell omoraliskhet är någonting orätt, utan talade också om varför det är det och förklarade vilka verkningar ett sådant handlingssätt kan få och visade hur lätt den unge skulle kunna lockas till att begå en sådan synd.

12, 13. a) Vid vilka tillfällen kan en förälder tala med sitt barn om sexuella ting? b) Har du funnit andra tillfällen som är lämpliga? c) Räcker det med att inpränta god undervisning i ett barns hjärta för att det skall föra ett moraliskt rent liv?

¹² Många kristna föräldrar har fört ett liknande resonemang med sina barn. De har gjort detta vid många tillfällen, då de kunnat ta upp ämnet på ett naturligt, informellt sätt. Några av dessa tillfällen har getts under långa promenader, då de kunnat tala om något som hänt och som illustrerar värdet av rätta moralprinciper, efter församlingens möten då sådana ting tagits upp eller vid tillfällen då man i familjen haft ett andligt samtal om detta ämne. Många har använt boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av denc som en hjälp. Sådana samtal var inte alltid lätta att föra, men sann kärlek till barnet drev föräldrarna till att ändå föra dem. Som en fembarnsmor medgav: ”Jag fick tvinga mig själv till att tala om det, och jag fick göra det ända till dess att det inte längre besvärade mig och inte heller barnet.” Låt inte ditt barn vållas hjärtesorger bara därför att det inte fått en ”god lärdom” på detta ytterst känsliga område. — Ordspråksboken 4:2.

¹³ Men hur god undervisning eller lärdom ett barn än kan ha fått inpräntad i sitt hjärta, ligger ändå egenskapen oförnuft djupt rotad i det på grund av arvsynden. — Psalm 51:7.

Tuktan renar och förädlar hjärtat

14. Vad är tuktan, och varför är den så viktig?

¹⁴ Vad kan driva ut oförnuft ur den unges hjärta? ”Tuktans ris” kan göra det, enligt Ordspråksboken 22:15. Tuktan är en fostran som formar eller korrigerar. Den präglas av fasthet i kombination med förståelse; därför medför den inte att ett barn retas upp eller undertrycks på grund av att orimliga restriktioner läggs på det. (Efesierna 6:4) Tuktan är någonting mycket viktigt, när ditt barn börjar intressera sig för det motsatta könet. Att låta ungdomar ha sällskap, när de är alltför unga för att gifta sig, är att bereda vägen för en katastrof.

15. a) Vilken situation gör många föräldrar rådlösa? b) Vad gjorde den sulemitiska flickans bröder, när hon och hennes pojkvän ville vara för sig själva?

15 Men många föräldrar frågar: ”Vad kan man då göra, när de vill vara tillsammans?” När bröderna till den sulemitiska flickan upptäckte att herden ville ta med deras syster ut på en promenad i en enslig bergstrakt, satte de stopp för detta! De handlade uppenbarligen så på sina föräldrars inrådan eller med deras godkännande. De satte henne i arbete för att hålla henne sysselsatt och för att hålla henne och herden skilda åt. Även om de litade på henne, visste de vilka krafter som var i rörelse och hur svår frestelsen därigenom kunde bli. Fördärvade detta flickans liv? Tvärtom, detta hjälpte dem båda att förbli kyska till dess de ingått äktenskap. — Höga Visan 1:6; 2:8—15.

16. Vad har en del föräldrar gjort för att skydda sina barns hjärta?

¹⁶ I våra dagar är det nödvändigt att visa liknande fasthet jämte att hålla barnet sysselsatt med sådant som skyddar dess sinne. När det gäller detta måste föräldrar bruka sann ”urskillning” och gudaktig ”vishet”. (Ordspråksboken 24:3, NW) Det är ytterligt svårt för föräldrar att lägga band på ett barns känslor, när det en gång blivit känslomässigt engagerat. Innan kristna föräldrar tillåter sitt barn att stämma träff, bör de begrunda hur gammalt barnet är, hur känslomässigt moget det är och vilka andliga framsteg det gjort, vem barnet vill stämma träff med och vad de tänker göra. En mor, vars 19-åriga dotter uteslöts för omoraliskhet, tillfrågades vad hon ansåg att hon skulle ha kunnat göra annorlunda i sin fostran av sitt barn. Hon svarade: ”Jag skulle aldrig ha låtit henne få ha kontakt med någon av det motsatta könet på det romantiska planet, medan hon var i de nedre tonåren. Jag skulle inte ha tagit för givet att hon var så stark att hon kunde klara de problem som hon därigenom kom att ställas inför.”

17, 18. a) Bör ett par som tänker gifta sig känna sig förolämpat, när en förälder eller någon annan på föräldrarnas inrådan handlar som ett ”förkläde”? b) Vad fick en ung man bittert lära?

¹⁷ En del föräldrar har satt sig ner tillsammans med det unga paret och förklarat varför de inte kan gå med på att de har sällskap. Genom att ta upp saken med det andra barnets föräldrar kan de kanske få ytterligare stöd. En kristen förälder med fyra barn sade: ”Ett antal föräldrar tycker att det är ’så gulligt’ att se en pojke och flicka ha sällskap och uppmuntrar dem därför till detta och låter dessutom grupper av tonåringar gå ut tillsammans utan att ha med sig någon vuxen som ser efter dem. Följden av detta blir att de ’parar ihop sig’, begår omoraliska handlingar och ingår äktenskap i mycket unga år. Vi uppmuntrar våra barn till att ägna sig åt olika former av hobbyverksamhet och andra fysiska aktiviteter, som skridskoåkning och cykling, eftersom de kan syssla med detta ensamma, tillsammans med familjen eller tillsammans med andra av samma kön.”

¹⁸ Hjälp dem, även om de är tillräckligt gamla för att kunna gifta sig, med att ordna med ett ”förkläde”. Ett förlovat kristet par som snart skulle gifta sig slappnade av i sin vaksamhet och kom att begå en oren handling. (Galaterna 5:19) När den unge mannen tänkte tillbaka på vad som hänt, erkände han: ”För det mesta hade vi ett ’förkläde’ med oss. Men de få tillfällen vi inte hade det var till skada för oss.” Andra ungdomar tackade senare sina föräldrar för att de var så stränga och noggranna med att övervaka vad de roade sig med, för därigenom kunde de förbli kyska och gå in i ett äktenskap utan att behöva ångra någonting eller ha dåliga minnen. Om ditt barns avsikter är ärbara, bör det inte känna sig förolämpat för att du ger det en gudaktig tuktan, för detta är ”en livets väg”. — Ordspråksboken 6:23.

Hjälp barnet att bygga upp en god samhörighet med Gud

19. a) Vad utgör ditt barns bästa skydd mot omoraliskhet, och vad kommer att hjälpa det att bygga upp ett sådant? b) Vilka frågor kan föräldrarna ställa sig när det gäller hur föredömliga de själva är?

¹⁹ Det bästa ditt barn kan göra för att skydda sig mot omoraliskhet är att bygga upp en personlig förtrolig samhörighet med Jehova. Även om barnet självt måste göra detta, kan en förälder hjälpa till. Ditt eget exempel på hängivenhet kommer att vara det som först och främst utgör ett levande mönster för barnet att efterlikna. De som blev kristna i Tessalonika under det första århundradet såg ”vad slags människor” Paulus och hans följeslagare var och ”blev efterliknare” av dem och byggde upp en liknande ”fast övertygelse”. (1 Tessalonikerna 1:4—6) Vad slags människa ser dina barn dig vara? Ser de att du har en ”fast övertygelse”, och lägger de märke till att du bygger hela ditt liv kring din hängivenhet för Gud och att du gör uppoffringar för att kunna tillbedja honom? Ser de att du känner så stark avsky för allt vad omoraliskhet heter att du tar avstånd från all sådan underhållning som är moraliskt nedbrytande? Ser de i ditt sätt att behandla din äktenskapspartner eller andra att du är ett föredöme i att visa kärlek? Hör de dig tala om Jehova på ett sätt som klart visar att han är verklig för dig? Ett sådant exempel kommer att driva barnet till att vilja göra uppoffringar för att kunna hålla Jehovas lag. Ditt barn kommer att se att det är viktigt att handla så.

20. Vad kan fördärva din goda fostran?

²⁰ Om du dessutom är noga med att vaka över vilka dina barn umgås med och är selektiv när det gäller deras umgänge, så att de bara får umgås med sådana som visar att de har en andlig ”fast övertygelse”, kommer du att lyckas i dina ansträngningar. Ingenting kan bryta ner ditt verk snabbare än ett för dem dåligt umgänge — även om detta finns inom den kristna församlingen. Ett sådant dåligt umgänge kan fördärva ditt barns andlighet och orsaka en generationsklyfta. — Ordspråksboken 13:20; Judas, verserna 3, 4, 12, 16, 19.

21. a) Vad är det som ger andlig styrka enligt 1 Johannes 2:14, och vilket ansvar läggs därför på föräldrarna? b) Vilka förslag har du på hur man skall kunna hålla sådana studier regelbundet och på ett intresseväckande sätt?

²¹ Som förälder måste du vara övertygad om vilken kraft som ligger förborgad i Guds ord, bibeln. Aposteln Johannes sade att de andligen starka ”unga männen” i den församling han skrev till hade ”övervunnit den onde” på grund av att Guds ord förblivit i dem. (1 Johannes 2:14) Gudaktiga föräldrar bör, förutom att de främjar en förtrolig familjeanda och föregår med gott exempel, följaktligen se till att Guds ord regelbundet studeras i familjen, så att dess budskap sjunker djupt ner i den unges hjärta. Ett gift par fick på ett smärtsamt sätt se hur två av deras tre barn under tonåren vände sig till det som är ont. Fadern, som fostrat dem i ett kristet hem från det att de var små, medgav: ”Om jag hade fått chansen att börja om från början igen, skulle jag vara noggrannare med att hålla ett regelbundet bibelstudium i familjen. Vårt var det aldrig någon ordning med. Ibland höll vi det, ibland inte. Jag vet att ett regelbundet studium skulle ha dragit oss närmare varandra som familj och gett barnen betydligt mera andlig styrka.” Om föräldrarna å sin sida förbereder sig väl och undviker att leda studiet på ett mekaniskt, stelt och överdrivet formellt sätt och i stället skräddarsyr studiet efter barnens behov, kommer hela familjen att se fram emot studiet, och familjemedlemmarna kommer också att dras närmare varandra andligen. Vi medger att det inte är lätt för föräldrar att hinna med allt som krävs av dem, men det viktiga är inte hur långt studiet är, utan att det är hög kvalitet på den tid man tillbringar tillsammans. Dessutom behöver barnen få lära sig att ha goda studievanor, så att de själva ägnar sig åt ett personligt studium. — 5 Moseboken 6:4—9.

22. Hur kan du lära ditt barn att frambära meningsfulla böner?

²² Som vi sett av erfarenheten på sidan 14 bygger en innerlig bön som kommer från hjärtat upp en förtrolig samhörighet med Gud. Hjälp ditt barn så att det lär sig att det behöver bedja och lär det hur det skall utgjuta sitt hjärta för Jehova. (Psalm 62:9) Låt ditt barn få höra dina från hjärtat komna böner. Resonera med det om vad det kan ta med i sina böner. Om du talar om för barnet hur Jehova har besvarat dina böner och uppmuntrar det till att vara uppmärksamt på vilka svar det får på sina egna, kommer det att inse vilken kraft som ligger i bönen.

23, 24. a) Varför bör man lära ett barn att frukta Jehova? b) Med vem eller vilka bör föräldrar regelbundet samarbeta i tjänsten på fältet, och varför det?

²³ ”Jehová har förtrogen umgängelse med dem som frukta honom”, skrev kung David. (Psalm 25:14, Åkeson) För att ditt barn verkligen skall kunna bygga upp en förtrolig samhörighet med Gud, måste det få en hälsosam fruktan för de hemska konsekvenser som blir följden av att man misshagar ”den levande Guden”. (Hebréerna 10:31; Ordspråksboken 8:13) Det är sant att barnet måste älska Jehova och ha djup uppskattning av hans kärleksfulla omtanke och godhet, men det måste också känna vördnad och respekt för Jehovas förmåga och möjlighet att straffa eller att låta en människa få skörda vad hon har sått. (Galaterna 6:7) Om denna hälsosamma ”fruktan” ingjuts i barnet från tidiga år, kommer det att utveckla ett gott samvete. I stället för att tänka: ”Det är bra så länge jag inte blir upptäckt”, kommer det att känna det på samma sätt som Josef, som motstod lockelsen att begå en omoralisk handling och som sade: ”Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?” — 1 Moseboken 39:7—9.

²⁴ Om du samarbetar med ditt barn i den kristna förkunnartjänsten, kommer du att kunna hjälpa det att uppodla samma innerliga intresse för människor som Jehova har. Allteftersom barnet växer till i insikt, kommer det i sitt hjärta att se hur det kan berika många genom att undervisa dem i de ”goda nyheterna” som kan frambringa nyttiga förändringar i deras liv. Denna tjänsteutövning är också till stor hjälp när det gäller att bygga upp en förtrolig samhörighet med Gud. — 2 Korintierna 6:10.

Det behövs hjälp över det normala

25, 26. a) Varför behöver föräldrar få hjälp ”över det normala”? b) Varifrån kommer denna hjälp? c) Vad gjorde en far, när han trodde att han höll på att ”förlora” sitt barn, och vad insåg han sedan?

²⁵ ”Det är inte lätt att vara förälder till tonåringar”, sade en kristen far som var bekymrad över sin tillbakadragna 16-åriga dotter som utsätts för stora påtryckningar från pojkarnas sida i skolan. ”Jag ber ofta för mig själv och tillsammans med henne — men jag känner mig ändå orolig.” Han insåg verkligen behovet av gudomlig hjälp, så att han och hans dotter kunde få ”kraft som är över det normala”. — 2 Korintierna 4:7.

26 Föräldrar kan ibland känna sig hjälplösa, när det kommer fram att de inte lyckats trots alla de ansträngningar de gjort. Men ge inte upp! En kristen far medgav att hans pojke visade så egensinniga tendenser att han kände att han i ett visst läge hade ”förlorat” sin son, som han hade fostrat enligt kristna principer ända från barndomen. ”Jag föll ner på mina knän och bad tills tårarna rullade utför kinderna, och jag tiggde och bad Jehova om hjälp”, sade denne far. ”Jehova besvarade dessa böner, och pojken ändrade sig undan för undan till det bättre. Jag drogs verkligen närmare Jehova, när jag såg hans hand verka i min familj.” Ja, vänd dig till Jehova för att få hjälp; förlita dig på honom. Be tillsammans med dina barn och för dem. Se Jehovas hand verka i din familj. — 1 Tessalonikerna 5:17.

27. a) Vem måste skriva Guds lag i barnets hjärta? b) Hur känner ni föräldrar det, när ert barn visar att dess hjärta blivit vist?

²⁷ Inse att det i sista hand är barnet självt som måste skriva Jehovas lag på sitt eget hjärta. (Jämför Ordspråksboken 3:1—4.) Men gör allt vad du som förälder kan göra för att nå ditt barns hjärta. Vilken belöning att få se sitt barn förbli lojalt mot sanningen! Tänk vilken stor orsak du har till att glädja dig i ditt hjärta, om dina barn visar att deras hjärta blivit vist! (Ordspråksboken 23:15) Du kommer att känna det på samma sätt som aposteln Johannes gjorde. Han kunde säga följande om sina andliga barn: ”Jag har ingen större anledning till tacksamhet än detta, att jag får höra att mina barn fortsätter att vandra i sanningen.” — 3 Johannes, vers 4.

[Fotnoter]

Kan du som en repetition besvara följande frågor?

■ Varför är det så viktigt att fostra barnen så att man når deras hjärta?

■ Varför bör föräldrar tala med sina barn om sexualfrågor?

■ Vad är ett barns främsta skydd mot sexuell omoraliskhet, och vad kommer att vara till stor hjälp för det, när det bygger upp ett sådant skydd?

■ Hur kan man lära ett barn att frambära meningsfulla böner?

■ Varför bör kristna föräldrar regelbundet samarbeta med sina barn i tjänsten på fältet?

[Infälld text på sidan 15]

”Mina föräldrar talade aldrig öppenhjärtigt med mig om sex. Det var så mycket jag ville veta. Jag blev mycket nyfiken, oförnuftig och känslosam.” — En 15-årig flicka

[Bild på sidan 16]

Att föräldrar och barn har god kontakt med varandra är mycket viktigt

[Bild på sidan 17]

En förälder kan med hjälp av bibelstudieböcker ge hälsosam undervisning i sexualfrågor

[Bild på sidan 19]

Om du går ut i tjänsten på fältet tillsammans med ditt barn, hjälper du det andligen