Har dina barn förtroende för dig?
”Barn, var lydiga mot edra föräldrar. ... Ni fäder, var inte irriterande mot edra barn.” — Ef. 6:1, 4, NW.
1. Beskriv den förändring som under uppväxttiden ofta inträder i ett barns inställning till föräldrarna.
VILKEN glädje det är att se ett litet barn ivrigt försöka berätta för sina föräldrar om någon upplevelse som det just har haft! För detta barn är det för stunden viktigaste att få berätta hela händelsen för far och mor, eftersom det menar att de måste få höra om den före alla andra. Men hur sorgligt är det inte då detta varma och intima förtroende efter några år ofta urartar till en iskall tystnad och det blir ett djupfryst tillstånd då man undviker varandra!
2. Inser föräldrar i allmänhet vad som är orsaken till att de förlorar barnens förtroende? Vad behövs därför?
2 Varför blir det en sådan förändring i inställningen? Föräldrar och barn som finner att de kommit i denna olyckliga situation kan framhålla en hel rad klagomål mot varandra, men få av dem känner de egentliga orsakerna till förändringen, i annat fall skulle de kunna bemästra den. Vanligen befinner de sig alltför nära problemet och är känslomässigt alltför djupt engagerade för att själva upptäcka orsaken eller finna botemedlet. De behöver hjälp utifrån. De behöver hjälp från Guds ord, bibeln, eftersom den exakt beskriver orsaken och framhåller botemedlet.
3. När och av vilka såddes först den säd som har lett till upproriskhet mot föräldrar?
3 När man söker efter orsaken, måste man först av allt inse att den säd som lett till upproriskhet mot föräldramyndigheten såddes för länge sedan. Djävulen, den ursprunglige upprorsmakaren, som också kallas Satan, vilket betyder vedersakare eller motståndare, gjorde att Adam och Eva förlorade förtroendet för sin Fader, Jehova, genom att ifrågasätta Guds lag. (1 Mos. 3:1—6; 2 Kor. 11:3) Sedan dess har de flesta av Adams avkomlingar, ”olydnadens söner”, haft föga tro på eller tillit till Jehova eller hans ord. (Ef. 2:2, NW) De religiösa ledarna är i första hand ansvariga för detta, och detta gäller i synnerhet vår tid. Flertalet av vår tids präster förkastar bibeln och menar att den inte är inspirerad av Gud. I stället predikar de att Gud är död och att människan har kommit till genom utveckling. — Matt. 15:6, 9.
”Kritiska tider, svåra att komma till rätta med”
4. Är förhållandena i vår tid sämre än under tidigare generationers tid?
4 Fastän olydnadens säd såddes för så länge sedan är det först i vår tid som den stora skörden av upprorsmakare har framträtt. Den nuvarande generationen av laglösa människor har här på jorden åstadkommit en kris, vars like aldrig skådats. Samtidigt som internationella krig utkämpas på grund av gränstvister förekommer inbördes strider av olika slag i många länder, och det är sådana strider som har det största inflytandet på de unga. Oroligheter i närheten av hemmet har större verkan på barn än bombningen av byar i en krigszon på andra sidan jordklotet.
5. Nämn några av de ting i vår tid som är ”svåra att komma till rätta med”.
5 Lokala arbetskonflikter blir allt vanligare och allt svårare att bilägga. Den fred man kan uppnå i sådana konflikter är ofta bara tillfällig. Förtroendet och tilliten står som lägst. Arbetare och arbetsgivare har förlorat förtroendet för varandra. Under tiden får alla lida. Varor och tjänster försämras, levnadskostnaderna stiger våldsamt och skattetrycket ökar. Alla tycks vara missnöjda.
6. Är förhållandena bättre bland anställda i offentlig tjänst?
6 Det är inte bara bland industriarbetare som upproriskheten griper omkring sig, utan många i offentlig tjänst gör också uppror mot de offentliga myndigheterna. För några år sedan var strejker bland stats- och kommunalanställda praktiskt taget okända. Men på senare tid har poliser, brandmän, renhållningsarbetare, postanställda och andra gått i strejk, inte bara för att få högre löner, utan också för att protestera i andra angelägenheter. Också bland lärare förekommer en ständigt växande upproriskhet mot skolstyrelser.
7. Vilka upproriska åsikter är av ännu allvarligare natur?
7 Förutom konflikterna i ekonomiska frågor finns det företeelser av ett ännu allvarligare slag som inbegriper protester och uppror mot den närvarande tingens ordning, mot vad som kallas ”det etablerade samhället”. Det finns många ”anti”-rörelser i verksamhet — sådana som är mot krig, mot fred, mot rikedom och mot fattigdom. Ibland kan dessa små bränder av missnöje inte kvävas förrän ett antal liv har gått förlorade.
8. Hur har de nuvarande världsförhållandena förutsagts i bibeln?
8 Världens angelägenheter är sannerligen exakt sådana som aposteln Paulus förutsade, ja, vi lever i ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”! Paulus skildrade detaljerna på följande sätt: ”Människorna skall älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, halsstarriga, uppblåsta av stolthet, nöjesälskande mer än Gudälskande; de skall ha en form av gudaktighet men visa sig vara falska mot dess kraft.” Dessa förhållanden är helt visst överväldigande bevis för att vi lever i de ”yttersta dagarna” för denna tingens ordning. — 2 Tim. 3:1—5, NW.
9. Hur måste de unga ovillkorligen påverkas av de nuvarande världsförhållandena?
9 Det är då inte förvånande att barn som lever i dessa hopplösa, kritiska tider påverkas negativt. I många fall har deras föräldrar förlorat förtroendet för sina sociala och politiska ledare, för sina överordnade på arbetsplatserna och för sina religiösa lärare. Vad kan man då vänta av barnen, när de börjar tänka själva? De förlorar likaså förtroendet för den ordning de lever i men också för sina föräldrar och far- och morföräldrar, som de håller ansvariga för den nuvarande ordningen, som snabbt fördärvas.
Lyssna till ditt barns klagomål
10. Nämn ett klagomål som ofta framförs mot föräldrar.
10 Ett av de klagomål som unga människor har är att deras föräldrar inte förstår dem. När de unga verkligen har förtroende för sina föräldrar och lägger fram ett problem för dem, händer det alltför ofta att föräldrarna blir arga i stället för att ge den hjälp som behövs. Barnen menar då att de undviker svårigheter i familjen, om de inte nämner något om sina problem för sina oförstående föräldrar.
11. a) Vad underlåter somliga föräldrar att göra, när de ger sina barn föreskrifter? b) Kan barnen alltid lita på föräldrarnas löften och uppfattningar?
11 Barn kan ha annat att klaga över också. Föräldrarna talar ofta om för barnen vad de inte får göra, men de säger sällan vad barnen skall göra eller hur de skall göra det. Man kan säga att tonvikten ligger på det negativa i stället för på uppbyggande undervisning. Alltför ofta står inte föräldrarna vid sina löften. De kan lova barnen någonting som är mycket åtråvärt, men sedan underlåter de att hålla löftet och ger den klena förevändningen att de inte har tid eller är alltför trötta. Hur kan ett barn lita på löften som sådana föräldrar sedan ger? Likadant är det när föräldrarna hotar med straff. Ibland verkställs de, men oftast inte. Slumpen kommer in i bilden, det blir som ett hasardspel, och barnet lär sig snart att sannolikheten talar för att föräldrarnas ord inte är att lita på. Barn får ofta bannor och ovett för sådant som de gör, men vid andra tillfällen kan samma saker få passera utan någon kommentar, som om de var utan betydelse. Föräldrarnas obeständighet och växlande nycker och infall är ofta tillräckligt för att barnens förtroende skall brytas ned och tilliten och tillgivenheten försvinna.
12. Vad är det som saknas, när föräldrarna försummar att förklara ”livets fakta” för sina barn?
12 En av de allvarligare anklagelser som många tonåringar framför är att deras föräldrar försummar att undervisa dem om grundprinciperna för livet och livets fortplantning, dvs. frågor som har att göra med tillbörliga sexuella förbindelser. Saknas det inte äkta kärlek, när föräldrarna försummar att undervisa sina barn om äktenskapets okränkbarhet eller försummar att varna dem för promiskuitet och följderna av ett lösaktigt moraliskt uppförande, som kan få till följd ett oönskat utomäktenskapligt havandeskap och smittosamma veneriska sjukdomar, som i sin tur kan leda till blindhet, sterilitet och sinnessjukdom? Kan man säga att föräldrarna älskar sin dotter, om de inte talar om för henne att en lösaktig flicka till slut kommer att föraktas av sina så kallade ”älskare”? Kan man säga att föräldrarna älskar sina barn, om de låter dem lära sig ”livets fakta” av de moraliskt fördärvade och degenererade elementen i samhället?
13. Vilka är i stor utsträckning ansvariga för att ungdomarna blir moraliskt fördärvade genom pornografi?
13 Tonåringarnas anklagelse är riktig: Det är vuxna människor, av vilka många är fäder och mödrar, som framställer och bjuder ut pornografiska böcker och bilder, varigenom ungdomarnas moral blir fördärvad. En del föräldrar förefaller vara lika litet oroade av att deras barn läser smutslitteratur som av att de har dåliga kamrater.
14. Vilken annan skarp kritik riktas mot många föräldrar i vår tid? Är den berättigad?
14 Barnen har också en del skarp men ärlig kritik att framföra när det gäller föräldrarnas levnadssätt och det exempel de utgör för de unga. Överallt finner man föräldrar som ljuger och snattar, skrävlar över förslagna affärsmetoder, stjäl på arbetsplatsen, missbrukar arbetstiden, bryter mot hastighetsbestämmelserna och undanhåller skattepliktig inkomst. Somliga föräldrar är alkoholister, en del missbrukar narkotika och några är äktenskapsbrytare eller begår perversa handlingar. Det är ganska vanligt att äkta män och hustrur skriker och svär åt varandra i barnens närvaro. Trots allt kan sådana föräldrar låtsas ha en religiös tro av något slag. Vilket hyckleri! Vilken skenhelighet! Och barnen genomskådar det.
15, 16. a) Vilka kamrater söker sig upproriska ungdomar ofta till? Varför det? b) Kan de unga lösa sina problem genom att tillhöra olika gäng?
15 Kan man förvänta att sådana människors barn skall ha förtroende för och tillit till sina föräldrar? Knappast! Det är troligare att de söker sig kamrater som de tycker om att vara tillsammans med, och på grund av den naturlag som säger att ”kaka söker maka” är det sannolikt att dessa kamrater är ett gäng ungdomar med liknande problem. De anförtror sig åt varandra och dryftar öppet sina likartade klagomål. Det är inte så viktigt för dem om problemen kan lösas genom de slutsatser de kommer fram till. De har åtminstone någon som de kan tala med, någon som lyssnar, någon som förstår dem.
16 Litet om sänder kommer dessa ungdomar allt längre bort från sina föräldrars uppsikt. När de kommer i svårigheter, anförtror de sig nu åt gänget. Allteftersom känslorna av säkerhet inom gänget växer, fördjupas bitterheten mot föräldrarna. Det är nu bara ett kort steg innan de förenar sig med någon ”protestgrupp” i ett försök att ge luft åt sitt förakt för samhället, med vilket de identifierar sina föräldrar.
Hur du kan vinna dina barns förtroende
17. Vad bör du såsom förälder göra, vare sig du har dina barns förtroende eller inte?
17 Det är mycket lättare att behålla ett barns förtroende än att återvinna det, när det en gång förlorats. Om dina barn har förtroende för dig, bör du alltså inte mena att det är självklart, utan arbeta hårt för att bevara detta goda förhållande, som är till så stort gagn för båda parter. Om du är bland de många tusen förtvivlade föräldrar som har förlorat sina barns förtroende, kommer det emellertid att visa sig vara värt att satsa all den tid och möda som behövs för att återvinna det. Här följer några förslag som visar hur detta kan uppnås.
18. Hur viktigt är det att föräldrarna har fullt förtroende för Jehova?
18 Börja genom att lägga en fast grund. Denna hållbara grund är ditt eget förtroende för din himmelske Fader, Jehova, och din tro på honom och på hans ord, bibeln. ”Förtrösta på HERREN [Jehova] av allt ditt hjärta”, säger ordspråket, ”och förlita dig icke på ditt förstånd. På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.” Tror du inte att dina barn kommer att lita på dig, om du har ett sådant fullständigt förtroende för Jehova? Det är mycket troligt att de kommer att göra det. — Ords. 3:5, 6.
19. a) Varför är kärleken till Jehova så viktig? b) Är barnen mera benägna att ha förtroende för föräldrar som hatar det som är ont?
19 Lägg nu på tillitens fasta grundval den viktiga hörnsten som kallas kärlek — kärlek till din Fader, Jehova. Budet att älska honom av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt sinne och hela sin kraft är ”det yppersta och förnämsta budet”. (Matt. 22:37, 38; Mark. 12:30) Om du älskar Jehova, kommer du att älska det han älskar och hata det han hatar. Jehova hatar alla som gör sådant som är ont — otuktiga, avgudadyrkare, äktenskapsbrytare, homosexuella, tjuvar, giriga, drinkare, smädare, utpressare, lögnare. Gud säger att de som gör sådant inte kommer att leva under hans rättfärdiga rikes styre, såvida de inte helt och hållet ändrar sitt handlingssätt. (1 Kor. 6:9, 10; Gal. 5:19—21; Ef. 5:3—5; Upp. 21:8; 22:15) ”Ni som älskar Jehova, hata det som är ont” genom att avhålla er från allt sådant. (Ps. 97:10, NW; 1 Joh. 5:3) Tror du inte att dina barn kommer att få ständigt större förtroende för dig, om du följer denna uppmaning? Naturligtvis kommer de att få det. — Kol. 3:5—9.
20. Beskriv den ”nya personligheten”, som föräldrarna uppmanas ikläda sig.
20 När människor upphör med sådana onda handlingar är det som om de klädde av sig den ”gamla personligheten”. De uppmanas att i dess ställe ikläda sig den ”nya personligheten”, som består av de ömma känslorna medlidande, vänlighet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet, långmodighet och kärlek och som dessutom betyder att man har fördrag med andra och förlåter alla som kan vålla en skada. (Kol. 3:10—14; Ef. 4:22—24) Vad tror du nu? Kommer dina barn att ha förtroende för dig, om du visar en sådan behaglig personlighet, en personlighet som visar prov på Guds andes frukt? Du kan vara säker på att de kommer att ha det! — Gal. 5:22, 23.
21. Vad måste föräldrarna göra, om de önskar att deras barn skall anförtro sig åt dem?
21 Skriften säger: ”Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh. 1:9) Ni föräldrar måste på så sätt anförtro er åt Jehova, bönfalla honom att förlåta er edra skulder, alldeles som ni har förlåtit dem som är skyldiga er något, och vidare bedja honom peka ut den rätta vägen att följa i denna onda värld, i det ni säger: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg, och led mig på rättrådighetens stig för mina fienders skull”, om ni skall kunna förvänta att edra barn skall komma till er med sina problem och be om råd och vägledning i fråga om vad de skall göra. — Matt. 6:12; Ps. 27:11, NW.
22. Vilket föredöme i fråga om att visa barmhärtighet gör föräldrarna väl i att efterlikna?
22 Hur behandlar du dina barn, när de kommer för att anförtro sig åt dig? Kommer du att visa dem barmhärtighet på samma sätt som du förväntar att din Fader i himmelen skall visa dig barmhärtighet? Kom ihåg att ”den som inte utövar barmhärtighet skall få sin dom utan barmhärtighet”. (Jak. 2:13, NW; Mark. 11:25; Luk. 6:36) Du är lycklig över att din himmelske Fader är långmodig och har tålamod med dig, att han ”med mycken långmodighet tolererade vredens kärl, som gjorts passande för tillintetgörelse”, och att ”han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall bli tillintetgjord”. (Rom. 9:22; 2 Petr. 3:9; NW) Du bör därför se till att du själv är långmodig och har tålamod med dina barn och deras problem. Ordspråket förklarar: ”Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.” — Ords. 21:13.
23. Varför bör du aldrig mena att dina barns problem är alltför små för att du skall besvära dig med dem?
23 En annan sak: Tänk aldrig att dina barns problem är alltför små och obetydliga för att du skall besvära dig med dem, och urskulda dig aldrig med att du har för mycket att göra för att tänka på dem. Tänk bara på hur små och obetydliga dina problem måste vara i Guds, den Allsmäktiges, ögon! Och vem skulle kunna ha mer att göra än han? Ändå är du synnerligen tacksam över att hans öron dag och natt är öppna för ditt rop och att han aldrig tröttnar på att lyssna till dina böner och svara på dem, hur obetydliga de än kan vara. — Ps. 34:16; Luk. 18:7, 8.
Hur man kan bevara barnens förtroende
24. Vilka punkter bör du tänka på, när du talar med dina barn?
24 Du som är far eller mor och som har fullt förtroende för Jehova och önskar att dina barn skall anförtro sig åt dig, se till att du tillämpar Jehovas visa råd och anvisningar när du fostrar dina barn. Samtala med dem och gör det på ett sätt som deras ålder kräver. Behandla dem inte som spädbarn, om de går i skolan; tala till dem som tonåringar, när de är i den åldern. (1 Kor. 13:11) När du samtalar med dina barn, ge dem då kunskap, i synnerhet kunskap om Guds uppsåt, som beskrivs i bibeln. Resonera med dem, låt dem ställa frågor och lägga fram sin egen mening. Om de har fel, bör du vänligt framhålla deras misstag på ett kärleksfullt sätt, inte nedsättande.
25. Vad annat bör föräldrar ge sina barn tillsammans med undervisning? Vad säger Hebréerna 12:11 om detta?
25 Om undervisningen skall uppnå sitt syfte, måste den åtföljas av tuktan. Börja tukta barnen medan de ännu är små; när de växer upp kommer de då inte att ha de problem som andra ungdomar har. Det är som det står skrivet: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” ”Väl synes all aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den för dem som hava blivit fostrade därmed en fridsfrukt, som är rättfärdighet.” — Ords. 22:6; Hebr. 12:11.
26. Varför bör föräldrarna inte tveka att använda riset, om så är nödvändigt, för att tukta barnen?
26 Tveka inte att använda riset när du utdelar tuktan. ”Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” ”Om du slår honom med riset, så bevaras han från döden; ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.” — Ords. 22:15; 23:13, 14.
27. a) Vad måste man ta sig i akt för, när man ger bestraffning? b) Varför är det viktigt att hemmets regler baseras på bibeln och dess principer?
27 Men sådan bestraffning bör aldrig ges i vrede eller i ett upprört tillstånd som beror på bristande självbehärskning. Det skulle verkligen inte vara rättvist att bestraffa ett barn för att det gjort någonting, om det inte hade fått veta att det var orätt. Först måste man grundligt och tålmodigt ge barnet undervisning, låta det få ”Jehovas ... styrning av sinnet”, så att det vet inte bara vad som rimligtvis förväntas av det utan också varför. (Ef. 6:4, NW) När du ställer upp regler och föreskrifter, bör du se till att de stämmer överens med bibelns principer, så att du alltid kan säga: ”Så säger Guds ord.” Detta kommer att hjälpa det barn som fruktar Gud och älskar hans lagar att med glädje lyda hemmets regler. Om det då visar sig att barnet behöver bestraffas, så vet det att det beror på att det av egen vilja och med berått mod har överträtt de på bibeln grundade anvisningarna.
28. Hur bör föräldrar som efterliknar Jehova tukta sina barn?
28 Men också i ett sådant fall bör bestraffningen ges med rättvisa som mildras med barmhärtighet. En far som efterliknar sin himmelske Fader visar att han förstår sitt barn och har medkänsla med det, och dessutom har han tålamod och självbehärskning. Om man bestraffar barnet genom att förlöjliga det inför kamraterna, blir det lätt missmodigt och till och med fientligt stämt. Därför ger bibeln rådet: ”Ni fäder, var inte retsamma mot edra barn, på det att de inte må bli missmodiga.” ”Var inte irriterande mot edra barn.” — Kol. 3:21; Ef. 6:4; NW.
29. Vilka andra dygder bör föräldrarna uppodla?
29 I allt detta bör föräldrarna aldrig vara vankelmodiga eller inkonsekventa, så att de säger en sak den ena gången och någonting annat vid andra tillfällen. ”Låten edert ’ja’ vara ’ja’ och edert ’nej’ vara ’nej’.” (Jak. 5:12; 4:8) Ödmjukhet är också en framträdande dygd som behagar Gud. Undvik därför att vara högdragen, stolt eller skrytsam. Jehova hatar de högmodiga. Dina barn kommer att älska dig, om du är ödmjuk, och om de älskar dig, kommer de också att ha förtroende för dig. — Ords. 16:5; 1 Petr. 5:5, 6.
30. Vilket är det enda sättet att vinna och bevara barnens förtroende?
30 Det är alltså fullt klart och tydligt. Om barnen oförbehållsamt skall ha förtroende för sina föräldrar, då måste föräldrarna själva visa att de tror på Jehova och att de är hängivna mot honom och lydiga mot hans ord. De måste också i sitt dagliga liv visa sådana gudaktiga egenskaper som barmhärtighet, medkänsla, vänlighet, tålamod och självbehärskning samtidigt som de är trogna mot sanningen och älskar rättfärdigheten. Det är bara på detta sätt som föräldrarna kan hoppas vinna och bevara sina barns förtroende.
En far kan uppmuntra sin son att anförtro sig åt honom genom att med en förstående inställning lyssna till sonen, då han kommer med sina problem och bekymmer
[Bild på sidan 157]
Om dina barn anförtror sig åt dig, bör du inte ta det för en given sak utan arbeta hårt för att bevara detta goda förhållande