har övat det i att axla ansvar, kommer barnet att ha klart för sig att vandalism, stöld, omoraliskhet och alla andra former av brottslighet är sådant som kan föra bort det från den väg som leder till livet. (Matt. 7:14) Håll ungdomsbrottsligheten utanför ditt hem genom att sköta det i strikt överensstämmelse med Jehovas auktoritativa råd. ”Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.” — Ords. 24:3.

En gnista av sanningen i barndomen

VID en kretssammankomst i Washington, D. C., 1962 berättade ett kvinnligt Jehovas vittne denna erfarenhet: ”Förra året hade jag en mycket trevlig erfarenhet. Jag fick nämligen ett telefonsamtal från ett vittne i Arlington som frågade mig om jag ville leda ett bibelstudium hos en person av god vilja som studerade vid en högskola i vårt distrikt. Naturligtvis svarade jag ja. Jag fann denna person vara en ung flicka på tjugo år, som hade en mycket intressant bakgrund vad sanningen beträffar. Denna flicka hade först hört om Guds sanning när hon var sju år gammal. Som sjuårigt barn kom hon ständigt i kontakt med Jehovas vittnen genom bekantskap med ett hembiträde i grannskapet. När hennes familj kom underfund med att deras lilla flicka höll på att bli intresserad, gjorde de omedelbart slut på denna samvaro. Sedan sände de henne till ett katolskt läroverk och senare till en katolsk högskola i Virginia. Men ändå slocknade inte den gnista av sanning som hade tänts hos henne, då hon var sju år.

Hon påminde sig många saker och ting om Guds syften, som hade berättats för henne. Den enda hon kunde vända sig till var den tjänsteflicka hon kände i sin barndom. Denna bodde i New York, och hon förmedlade genast kontakt med vittnen i Virginia. Ett vittne besökte henne, men nästan omedelbart förflyttades hon till en högskola i vårt område i District of Columbia. På grund av motstånd från hennes vänner och föräldrar studerade vi Guds ord i hemlighet. Inom fem månader kom hon till den positiva slutsatsen att hon skulle bli ett vittne för Jehova.

Hon tänkte att det enda rätta vore att hon underrättade sina föräldrar om detta, men då hon ängslades för deras motstånd, bad hon mig följa med till New York för att ge henne moraliskt stöd.

Vi anlände till New York med räddhåga i sinnet men förvisso inte beredda på vad som hände sedan. När fadern fick del av hennes beslut, blev han våldsam, slog henne till golvet och hotade henne med anstalt för sinnessjuka. Han tog henne omedelbart från högskolan, förbjöd henne all samvaro med Jehovas folk och inledde en rättegång mot mig, i det han anklagade mig för att ha uppmuntrat och understött pliktförgätenhet och brottsliga tendenser hos en minderårig. Eftersom hon var tjugo år gammal, hade hon inte rätt att ignorera sin föräldrars krav. Jag lämnade henne i New York, uppmanade henne att hålla fast vid det hon visste var sanningen och gav henne löfte om att vi skulle förnya vår vänskap när hon fyllt tjugoett år.

Sedan hennes fars demoniska anda lugnat ner sig, konsulterade han familjens präst, som tillrådde att man skulle visa vänlighet mot henne. Under den följande perioden av hennes begränsade frihet blev hon därför centrum för uppmärksamhet i familjekretsen, överhöljdes med frikostiga gåvor, som till exempel erbjudande att resa till Europa, ekonomiska fördelar och så vidare. Eftersom hon tillhörde en förmögen New York-familj, låg allt detta inom möjligheternas ram.

Vi är mycket glada över att kunna säga att ingenting av allt detta gjorde någon verkan, ty när hon fyllde tjugoett år, meddelade hon dem att hon fortfarande ämnade hålla fast vid beslutet att tjäna Jehova, som hon fattade sex månader tidigare. Återigen flammade den våldsamma vreden upp, hon blev utkastad ur sitt hem och fick veta att de inte önskade se henne igen och att vad dem angick så existerade hon inte längre. I augusti fick jag ett nytt telefonsamtal, som inte bara förnyade vår vänskap — jag skulle även få en rumskamrat, ty när jag fann att hon var utan hem, inbjöd jag henne att komma och bo hos oss. Hon predikar nu de goda nyheterna för andra varje vecka, i det hon oförbehållsamt fullföljer sitt nyfunna uppsåt i livet. Ni kommer att bli glada över att nu få veta att hon är vår nya syster, ty hon har symboliserat sitt överlämnande till Jehova genom vattendopet.”