Fullbordar du det du börjar med?
Nyttiga fakta som unga människor behöver känna till
EN STOR del av den lycka en människa känner kommer av det hon uträttar. Den som beslutar sig för att lära sig spela ett musikinstrument och håller fast vid det till dess han kan spela, han vinner glädje av det. Den som slutar upp kort efter det att han börjat vinner aldrig denna glädje.
Det förhåller sig på samma sätt med manuella färdigheter, såsom träslöjd, timmermansarbete, mekaniska arbeten, sömnad, liksom också med arbetsuppgifter av mentalt slag, till exempel att lära sig språk eller matematik. I varje företag, uppgift eller arbete kommer du att vinna tillfredsställelse och glädje, om du håller ut till slutet.
Men när det gäller att fullborda det vi börjar med, har vi alla vissa tendenser som vi behöver lämna bakom oss eller övervinna.
Var problemet ligger
Under våra allra första barnaår hade till exempel vår uppmärksamhetsförmåga en mycket begränsad räckvidd. Inte ens under lek kan ett litet barn hålla uppmärksamheten fäst vid ett mål särskilt länge; det blir lätt distraherat.
När vi växer, utvecklas vår koncentrationsförmåga. Men i stor utsträckning måste vi uppodla den. Det lönar sig att göra detta, eftersom det kan betyda att inlärningen inte är ett plågsamt arbete, utan någonting som ger glädje.
Denna förmåga att koncentrera sig kräver att vi övervinner ett annat drag som kännetecknar små barn: otålighet. Barn vill för det mesta ha saker och ting NU! Och när de försöker göra någonting och inte lyckas med några få försök, är de i allmänhet färdiga att sluta. Genom att du inser att det krävs avsevärd tid och ansträngning för att nå några av de värdefullaste målen i livet blir du hjälpt att inte ge upp så lätt.
Ett annat drag som man behöver övervinna är vanan att förhasta sig med att ta itu med något, göra det på ingivelse. Ordspråksboken 21:5 säger oss: ”Den flitiges omtanke medför idel vinst, men allt hastande idel brist.” (Åk) Innan du ger dig in på någonting eller åtar dig en uppgift eller ett arbete, bör du alltså först av allt förvissa dig om att det verkligen är värdefullt.
I somliga fall är det förståndigast att inte fullborda det man har börjat på. Hur så? Därför att det kan vara en dålig idé ända från början. Målet kan vara otillbörligt, sådant att det inte är i överensstämmelse med rätta principer och Guds ords råd.
Det kan också vara så att målet inte är otillbörligt i sig självt, men är det ett bra mål för dig? Och är det värt den tid och ansträngning som kommer att krävas för att uppnå det? Har du goda skäl att tro att du kan uppnå det?
Jesus berättade om en man som sätter i gång att bygga ett torn utan att först räkna ut kostnaden och ta reda på om han kan bära den eller inte. Alldeles som Jesus sade kan en man lägga grunden och sedan finna att han inte kommer längre, så att de som ser det skrattar och säger: ”Detta är mannen som började bygga men som icke var i stånd att göra byggnaden färdig.” (Luk. 14:28—30, Hd) Om du önskar fullborda det du börjar på, bör du alltså räkna ut kostnaden i förväg.
Väg fördelarna mot nackdelarna. Fråga andra om deras åsikt, i synnerhet dina föräldrar. Dra nytta av deras erfarenhet; de har gjort misstag och kan hjälpa dig att undvika att göra samma misstag. Bibeln är en enastående källa till visa och praktiska råd. Tänk på kung Salomo; han gjorde nästan allt en människa kunde göra i fråga om att söka glädje i rent materiella ting. Han talar om resultatet för oss: Det var bara ”ett jagande efter vind”. Varför skulle då vi ägna oss åt en liknande värdelös strävan? — Pred. 2:3—11; jämför 1 Timoteus 6:17—19.
Förtröstan på att ditt mål verkligen är värdefullt kan hjälpa dig att inte sluta upp. Det är också viktigt att man planerar hur man skall uppnå detta mål. Vilka metoder kommer du att göra bruk av?
Många unga misslyckas med att fullborda det de börjar med på grund av att de blir modfällda. De finner att det de tagit itu med är svårare än de tänkt sig. Eller också händer det att oförutsedda och kanske oförutsebara problem eller hinder uppkommer. Vad skall man göra då?
Det är lätt att sluta upp. Men denna situation visar vilket virke som finns i en person.
Om du låter svårigheter fylla dig med negativa och pessimistiska tankar, kommer du att berövas den styrka du behöver för att fortsätta. Ordspråksboken 24:10 säger: ”Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.” Se i stället situationen som en uppfordran. Räta på dig för att möta situationen med extra ansträngning — extra eftertanke, energi och tid. Uppfordringar kan göra livet intressantare, om du inte flyr bort från dem. Genom att komma till rätta med dem kan du växa i tillförsikt och rådighet. Du kan sedan ta på dig framtida uppgifter med större säkerhet och glädje.
Undvik alltså att utveckla en dålig vana eller ett dåligt personlighetsmönster som betyder att du slutar med någonting bara därför att förhållandena blir besvärliga. Om du inte bemödar dig i fråga om detta, kommer din benägenhet nästa gång någonting blir besvärligt att vara precis densamma: att ”kasta in handduken”, sluta upp. Genom att inte låta denna vana börja kan du hindra att ditt liv bara blir en rad misslyckanden och ofullbordade företag.
Gud sätter värde på dem som håller ut
Bibeln visar att Gud väntar att hans tjänare skall visa beslutsamhet och ihärdighet. Tänk på Noa. Arken som han och hans söner byggde var en tre våningar hög lådliknande byggnad, som i längd motsvarade en och en halv fotbollsplan. Det var inget ”veckoskiftesföretag”. Men på grund av att Noa höll ut i arbete tills det var fullbordat överlevde han och hans familj syndafloden och likaså är vi, hans avkomlingar, vid liv i denna tid.
Bland de kristna ger oss aposteln Paulus ett verkligt föredöme i fråga om seghet och fyndighet. Hans särskilda uppgift eller förkunnartjänst var för honom en skatt, som var värd att han uthärdade alla slags svårigheter för att kunna behålla den. Han var villig att utstå vedermödor, nödsituationer, misshandel, stening, fångenskap, hårt arbete, sömnlösa nätter, törst, hunger, köld och brist på kläder, att bli anklagad på falska grunder, råka ut för faror, inte bara från sanningens fiender utan också från vanliga brottslingar och till och med vilda djur och naturkrafter, då han reste över land och hav. (2 Kor. 6:3—10; 11:23—28) På grund av att han var en som inte slutade upp kunde han sanningsenligt säga att han hade kämpat den goda kampen, fullbordat sitt lopp, bevarat tron. Han var säker på att han skulle avgå med segern och få den utlovade belöningen. (2 Tim. 4:6—8; Rom. 8:35—39) Håller du inte med om att han är värd att efterlikna?
Att utveckla ståndaktighet i ungdomen
Ungdomen är den rätta tiden att börja bygga ett mönster av ståndaktighet, att hålla ut med någonting till dess det är fullbordat. I skolan är somliga ämnen lättare än andra, och somliga ligger bättre till för dig. Men om du arbetar lika hårt eller ännu hårdare i de ämnen som du inte tycker så bra om, får du dubbelt gagn. Det är inte bara det att du får kunskap, utan du stärker också din koncentrationsförmåga och beslutsamhet. Somliga pedagoger säger att det bästa utbytet vi har av skolan är att vi lär oss hur vi skall studera, hur vi skall göra vårt bästa, gräva fram upplysningar, förstå innebörden i dem och göra dem till våra egna.
Så är det också med vilka som helst arbetsuppgifter du kan åta dig utanför skolan. En del arbeten är tilltalande, och andra är det inte. Men du kan lära dig någonting av varje arbete. Se inte bara till de ytliga eller omedelbara förmåner ett arbete kan ge i form av övning, färdigheter som du kan tillägna dig eller lön. Tänk också på den formande verkan det kan ha på dig som person. Också ett enkelt, lågavlönat, mödosamt arbete kan göra en hel del för att bringa dig till mognad och utveckla din personlighet.
Lär dig också ståndaktighet i personliga förhållanden. För att vara verkligt lyckliga måste vi kunna samsas med andra, arbeta effektivt tillsammans med andra och samarbeta med dem, vinna deras respekt och känna att vi är uppskattade av andra. Du kan inte göra detta om du är snar att ”ge upp hoppet” om människor, inleda vänskapsförhållanden och sedan avbryta dem vid första tecken till oenighet eller låta motsättningar bryta arbetsuppgörelser med andra. Granska dig själv. Händer det inte ibland att du själv väcker anstöt hos andra? Ger du upp hoppet om dig själv? Varför skall du då vara snar att ge upp hoppet när det gäller andra? Ta dig den tid som behövs för att lösa problem med tålamod och beslutsamhet, i det du bygger på det som är positivt och gör bruk av tankeförmåga och fyndighet. (Jämför Ordspråksboken 14:29; 2 Timoteus 2:23, 24.) Att man är i stånd att göra just detta är vad som betyder skillnaden mellan framgång och misslyckande i de flesta äktenskap.
Om du visar att du är en som inte ger upp så lätt, en som inte slutar upp eller sviker, kommer du att förtjäna andras förtroende och respekt. Medan Timoteus ännu var en ung man heter det att han hade ”gott vittnesbörd om sig av bröderna” i två olika städer. (Apg. 16:2) Det var därför som aposteln Paulus utvalde honom till reskamrat. Timoteus hade unika privilegier, i det han fick följa med aposteln genom många delar av det romerska imperiet. Efter mer än tio år av trogen tjänst anförtroddes han ett krävande ansvar; han blev bemyndigad att förordna tillsyningsmän i församlingarna. (Fil. 2:19—22; 1 Kor. 4:17; 1 Tim. 3:1—15) Hans hälsa var inte den bästa. (1 Tim. 5:23) Men han följde apostelns maning att förbli vid det han hade lärt, att i allo fullgöra den särskilda tjänst som anvisats honom, göra det i gynnsam tid såväl som svår tid, i det han bevisade sig vara en verklig Kristi Jesu soldat, som var villig att uthärda svårigheter och obehag. (1 Tim. 4:11—16; 2 Tim. 4:2—5; 2:3) Ja, man kunde lita på att Timoteus skulle stå fast vid sitt uppdrag och göra ett grundligt arbete. Han var en man som man kunde lita på. Men det krävdes tid och ståndaktighet innan han gjorde sig förtjänt av denna tillit.
Ja, genom att bevisa dig vara en som håller ut till slutet, kan du vinna många privilegier och förmåner. I själva verket står ditt liv på spel i denna angelägenhet. Jesus sade om dem som följde honom: ”Den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.” (Matt. 24:13) Vi är med i ett tävlingslopp som gäller evigt liv såsom människor som äger Guds godkännande. Denna segerlön kan vi vinna bara om vi utvecklar förmågan att hålla ut till slutet och bevisar vad vi går för när vi möter problem och svårigheter. Genom att vi fullbordar det vi börjar på i fråga om mindre ting kan vi hålla ut också i de större tingen. — Luk. 16:10; 1 Kor. 9:24—27; 2 Tim. 2:5.
Bibeln ger rådet: ”Vadhelst ni gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor”, och du bör tänka på att det är från Gud du skall få den belöning som verkligen betyder något. — Kol. 3:23, 24, NW.